Tack Gud för att du påminde mej om den låten precis som jag i mitt inre instämde i mammas uttryck ibland. "Hu en så lessam dag". Visst känns det bättre att se var dag som en gudagåva. Mamma blev tidigt änka. Vi barn försvann till Brasilien , Kalmar och Stockholm.
I sin stuga på landet satt mamma de första åren efter pappas död ensam många gånger även om hon hade vänner att umgås med. Hon höll kontakten med många och skördade frukt därav. Men ändå!
Längtan efter de sina är en annan sak. ( Just nu påminns jag om den lilla 6-årige pojken jag genom socialen hade i min vård en tid och han skulle placeras hos en släkting och hans ord när han sorgset tittade på mig och sa: "Att va hos dej, dä ä en annan sak det, förstår du! Jag kan ännu minnas hur svårt det var att lämna honom!) Jag var det näst bästa när han nu ej kunde vara hos de sina.
Dagen har till stor del tillbringats i gröna skinnfätöljen. omväxlande tillvaro med TV, Sömn. Bön och bibelläsning, samtal med Gud, ett par telefonsamtal.
Gårdagen hade satt sina spår så jag var lite dämpad. Ringde Tobias som åter varit på Ikea och köpt mer som han behövde i sitt första hem, sedan han sovit så länge han behövde utan att bli störd av en morgonkaffedrickande mormor.
Han är så nöjd, så nöjd med att ha både bil och egen bostad.
Föräldrarna har redan fått gäster i sitt hus i Onsala. Något de trivs med. Att Gud varit med och planerat deras flytt har de redan sett bevis för så de är också nöjda.
För min del, som har svårt med förändringar, har det senaste halvåret bjudit på lite i mesta laget av detta. I och med gårdagen så kom allt ramlande över mig och jag hade det lite jobbigt.
Vetskapen om att det är rätt och att Gud är med gör det lättare.
Jag minns tidigare avsked och hur allt blivit bra med det nya som skett.
När klockan blev halv fyra stod jag upp ur stolen och sa till mig själv.att så här kan man inte bete sig.
Jag "tog konen vid hornen" (som Georg plägade säga) och begav mig till den bokhandel som hade den för mig rätta Dagboken. Köpte den och en bok och lite mer innan jag vid hemkomst åter hamnade i den gröna skinnfåtöljen, som enligt rådgivare inte passar in tillsammans med den rosa soffan. OK! Vi trivs tillsammans så då får den stå där.
Grötfesten i kyrkan, som jag tidigare väntat på avstod jag ifrån beroende på att jag inte ville dit och riskera att få frågor om flytt och avsked. Att de hade trevligt vet jag sen tidigare men ibland får man fatta lite obekväma beslut som medverkar till det bästa för alla.
Så blev det en bra dag också denna lördag och jag säger GOD NATT till er mina kära bloggvänner! GUD är GOD!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar