tisdag 14 november 2017

Tisdag 14 november 2017. Ibland känns det särskilt skönt när kvällen kommer.

Om nu Datorn inte bråkar med mig i kväll så skriver jag en liten blogg som en GodNatthälsning.
Bråkar den så avbryter jag tvärt och då vet ni vad det beror på.

Grå har dagen varit. Frå
n Värmland sände min vän Stefan live och där fanns gott om snö.
En stund senare tittade jag ut genom fönstret . Jodå nu fanns på SCB,  mitt emot mig lite snö på tak och bilar.Tog ett foto, som jag kanske lyckas skicka.

Jag skrev i morse Dagbok, läste Nerikes Allehanda, läste Bibeln, Daglig Kraft och tog en lång, god stund med Gud. Det är så fint att få berätta för honom om vad man är både glad och ledsen för.
Han fattar och han kan lägga till rätta, förändra, ge uppmuntran och mycket mer.
Gick i dag och tänkte på hur oerhört tacksam jag är för den vännen, som alltid finns där för mej. En vän, som inte tröttnar, som alltid älskar mej, som svarar på mina böner.
Försökte föreställa mig ett liv UTAN den gemenskapen. Jag varken ville eller kunde!

" Själv han är mig alla dagar nära, för var SÄRSKILD tid med SÄRSILD nåd. Varje dags bekymmer vill han bära. Han om heter både kraft och råd. Att sin dyra egendom ( sina barn) bevara, denna omsorg har han lagt på sig. Som din dag så skall din kraft och vara. Detta löfte gav han mig!

Tro inte att jag fixat min papperssortering fast jag kände något av lust att fortsätta den "svängen"i morse. Sovit emellanåt har jag gjort och ska strax ta upp den tråden igen.
Förra natten sov jag och vaknade med jämna mellanrum, som ibland på sistone hänt. Inte alltid men då och då. Då är jag klarvaken men vill inte gå upp och jobba för att komma in i nya, felaktiga vanor.
Men också då finns han där, min vän, och jag blir ibland påmind om att be för någon, eller några.
Så länge vi finns på denna jord så pågår "striden" och vi som kämpar MOT det onda , FÖR det goda har här en uppgift från Herren.

Tänk att jag orkade skriva så här långt. Nej men, jag måste berätta om hur illa berörd jag blev av att i kväll på (Korrespondenterna på tvåan, tror jag ) TV se den lille pojke som varit kidnappad i två eller tre år och nu köpts ut från IS för en stor summa pengar, men som ville till mamma och pappa, som man inte vet var, eller OM de finns i livet.
Jag tänker på honom och ber, tillsammans med den lille pojken, att han , om möjligt snart ska få återse sina föräldrar. Jag kan ej låta bli att tänka på honom. Går ej att hålla tårarna tillbaka.
De hade slagit honom och sagt att de dödade barn, berättade han.

Väldigt trött säger jag GODNATT till er mina vänner och önskar att både ni och jag ska få långvarigt besök av JON BLUND denna natt.
Dagen förgylldes av att både Lotta Sundberg och Ulla ringde. Betyder så mycket med ett litet pling ibland. Fast jag vet ju hur mycket alla har att stå i och ändå tar sig tid att ringa!! Gud välsigne er alla!!


















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar