Det var inte första gången jag gav mig iväg för att göra husaffärer. Mestadels, dock icke alltid, har min Georg och jag varit tillsammans vid sådana tillfällen.
De tre senaste husaffärerna har jag varit ensam om att hantera.
Då jag nu kommit upp i en s.k. aktningsvärd ålder med diverse "skavanker" i snabbhet att fatta mm. så tog jag Kerstin och Ulla med till mäklaren. Sven var med när jag skrev kontraktet. Elsemarie kunde i dag ej vara med då hon, tillsammans med Lasse är på födelsedagsuppvaktning i Skåne.
Hon är otroligt effektiv och snabb och det händer saker när hon sätter igång.Nästa vecka är hon på plats igen! Då fixar hon till det i nya bostaden så jag snabbt kommer in i mitt nya liv.
När det gäller försäljningen av min villa till barnbarnet Fredrik och hans fru Anna så är det lite roligt att se hur det kan bli ibland.
När Georg och jag år 1973 flyttade från Örebro till Borensberg så var nämnda Fredrik fyra månader gammal. Hans föräldrar köpte då vårt hus och Fredrik bodde sina första år där innan familjen flyttade till Hovsta.
I dag sålde jag det sista hus jag kommer att äga och Fredrik, nu med fru och två tonåringar, köpte det. . En lite märklig och rolig grej!
I dag var det Anna som fick köpa hus ensam (med fullmakt från sin man) eftersom Fredrik, som är musiker är ute på turne' någonstans.
Jag hoppas att de kommer att trivas i villan lika bra som jag har gjort. Här har alla barnbarn, som nu och då hälsat på, och många gånger"sovit över" hos farmor och mormor trivts och haft roligt! Härliga tider! Så mycket roligt vi haft tillsammans! Eftersom de varit så många har vi kunnat "dra ihop" ett litet gäng kusiner i samma ålder och jag har hela tiden haft roligt av att vara tillsammans med dem alla
De äldsta har minnen från både vår bostad på Grubbensgatan, i Borensberg, på Eklundavägen Samtliga barnbarn, utom de tre sista, Linn, Filip och Tobias hann med att ha roligt också med Georg.
De tre, som kom sist och efter Georgs död kom att betyda oerhört mycket för mej i mitt sorgearbete och gav mycket av tröst och annat att tänka på i år av svåra dagar, fick aldrig träffa sin morfar men haft mycket kontakt med mormor, samt sina farföräldrar Så tacksam för mina underbara, omtänksamma barn och barnbarn!
Efter försäljningen gick vi i den förfärliga blåsten till Vasa Konditori och fikade med god bakelse. Gick in i Nikolaikyrkan för en stund av stillhet innan det var dags att gå tillbaka till mäklaren,
Nu för att köpa den bostadsrätt jag bestämt mig för , en tvåa, av en man som valt att flytta till en gård på landet.
Sedan vi ordnat ny försäkring, som "förrättades" av en kille som visade sig vara kompis med Filip, var vi ganska slutkörda, så vi åkte hem till mej och åt rester från kylskåpet, tillsammans med lte nytt!
Själv var jag så trött så jag orkade inte ens prata.De övriga fixade med både mat och kaffe för att sedan gå ned i källaren och fortsätta med "flytten".
Länge var de där men till slut kom de utmattade upp för trappan och vi var alla tre så trötta så vi orkade knappast säga "Hej då"till varandra när de drog iväg hemåt i sina bilar.. De sover säkert gott i natt.
Så här blev alltså dagen och mina vänner på FB vet nu vad som är på gång.
Jag önskar er alla en GOD NATT! Nu väntar sängen! Tacksam till Gud är jag för hans bistånd också i dag.
Jag har ej växlat in nya pengar i stället för de som fr.o.m.i morgon upphör att gälla. Jag har en del gamla mynt! Inga stora summor men i TV sa de att det är mycket pengar som ligger i stugorna fortfarande. Så jag är tydligen i gott sällskap!
Så säger jag GodNatt till er alla, mina vänner! Sov Gott! Själv somnar jag med hopp om att blåsten ute ska ha bedarrat till morgondagen. Blåsväder är mitt värsta väder och har alltid varit.
fredag 30 juni 2017
torsdag 29 juni 2017
Torsdag 29 juni 2017. What a day!!! Alla fyra barnen här och så mycket blev gjort! Men ack vad det blåser i dag!
Det närmar sig! I dag kom de fyra barnen och satte fart. Jag fick skjuts till hårfrisörskan, ett nöje som mina barn bjuder mig på. Guldkanten på tillvaron, säger jag!
Jag blev hämtad och där hemma fanns god sallad bestående av olika ingredienser med god sås.
Eftermiddagsfika på altan där det faktiskt var både stilla och varmt solsken just då. Så mysigt att vara tillsammans med alla de fyra. Många skratt i dag igen.
Visserligen var det mesta packat och utburet till garaget men i köket var det tillställt och någon föreslog att nu måste vi se till att det blir fint i köket för mamma skulle säkert må bättre resten av dagen om det blev gjort.
Kort stund senare var köket fint. Bänken renare än på länge. Som bekant är min syn nedsatt,på grund av ålder antar jag. Då ser jag ej om det är skinande rent på diskbänken så glad var jag för hjälpen jag fick i dag.
Sven hämtades av Maria, Ulla skjutsade hem Kerstin. Elsemarie tog sin cykel och åkte iväg.
Strax innan kom Annelie och Markus. Gott kaffebröd hade de med sig!
Annelie, som är undersköterska, är anställd som sådan på ett företag och trivs så bra med sitt omväxlande jobb , både administrativt och med besök hos patienter, som visst ibland kallas för kunder har jag sett i tidningar.
Annelie och Markus bor i en lägenhet med rivningskontrakt hos en privat hyresvärd. Har poäng hos Öbo men ej tillräckligt många för att få en lägenhet där.
De vill gärna bo i Tybbleområdet. Om någon har tips att ge om en ledig trea så är de högst intresserade. Dagen nalkas då de måste flytta utan att veta vart. Hos privata hyresvärdar får man ordna ersättningslägenhet själv. Inte så lätt!
Vi ber till Gud att han ska vaka över dem och lösa detta problem.
I morgon ska Elsemarie och Lasse åka till goda vänner i Skåne. Jag ska tillsammans med Kerstin och Ulla gå till mäklaren på fm. för att sälja mitt hus.På em ska vi till samma mäklare för att köpa bostadsrätten. Så spännande!
Jag har aldrig bott i bostadsrätt så det blir kul att pröva på det också.
I dag när jag satt i Ullas bil på väg till hårfrisörskan grät jag en skvätt då jag såg de vackra röda rosorna klängande utanför fönstret på min villa när vi åkte iväg Sena i år men kom till slut. Kan ej låta bli att fälla en och annan tår när jag tänker på hur bra jag haft det i villan. Jag vet att allt har SIN tid och jag får det nog bra i min lilla bostadsrätt.
Nu är det så här att även om jag ej jobbat så hårt i dag så vill jag sova nu.
Mina barn är säkert mycket trötta men de tyckte att det var roligt att, som syskon få tillbringa några timmar tillsammans för att hjälpa sin gamla mor.
Så mycket av kärlek och omtänksamhet de ständigt visar mig. Inte konstigt om jag känner mig tacksam.
På måndag morgon är de här igen!
Nu önskar jag er, som jag brukar, en GodNatt. Själv är jag så tacksam för så mycket av godhet jag fått av Gud i dag. En suck eller några ord, så har han funnits där till min hjälp.
Sjunger i mitt inre med sångaren:" Mitt hjärta flödar över utav tacksamhet för gudomlig kärlek, som ej gränser vet!" Gud är god!
Jag blev hämtad och där hemma fanns god sallad bestående av olika ingredienser med god sås.
Eftermiddagsfika på altan där det faktiskt var både stilla och varmt solsken just då. Så mysigt att vara tillsammans med alla de fyra. Många skratt i dag igen.
Visserligen var det mesta packat och utburet till garaget men i köket var det tillställt och någon föreslog att nu måste vi se till att det blir fint i köket för mamma skulle säkert må bättre resten av dagen om det blev gjort.
Kort stund senare var köket fint. Bänken renare än på länge. Som bekant är min syn nedsatt,på grund av ålder antar jag. Då ser jag ej om det är skinande rent på diskbänken så glad var jag för hjälpen jag fick i dag.
Sven hämtades av Maria, Ulla skjutsade hem Kerstin. Elsemarie tog sin cykel och åkte iväg.
Strax innan kom Annelie och Markus. Gott kaffebröd hade de med sig!
Annelie, som är undersköterska, är anställd som sådan på ett företag och trivs så bra med sitt omväxlande jobb , både administrativt och med besök hos patienter, som visst ibland kallas för kunder har jag sett i tidningar.
Annelie och Markus bor i en lägenhet med rivningskontrakt hos en privat hyresvärd. Har poäng hos Öbo men ej tillräckligt många för att få en lägenhet där.
De vill gärna bo i Tybbleområdet. Om någon har tips att ge om en ledig trea så är de högst intresserade. Dagen nalkas då de måste flytta utan att veta vart. Hos privata hyresvärdar får man ordna ersättningslägenhet själv. Inte så lätt!
Vi ber till Gud att han ska vaka över dem och lösa detta problem.
I morgon ska Elsemarie och Lasse åka till goda vänner i Skåne. Jag ska tillsammans med Kerstin och Ulla gå till mäklaren på fm. för att sälja mitt hus.På em ska vi till samma mäklare för att köpa bostadsrätten. Så spännande!
Jag har aldrig bott i bostadsrätt så det blir kul att pröva på det också.
I dag när jag satt i Ullas bil på väg till hårfrisörskan grät jag en skvätt då jag såg de vackra röda rosorna klängande utanför fönstret på min villa när vi åkte iväg Sena i år men kom till slut. Kan ej låta bli att fälla en och annan tår när jag tänker på hur bra jag haft det i villan. Jag vet att allt har SIN tid och jag får det nog bra i min lilla bostadsrätt.
Nu är det så här att även om jag ej jobbat så hårt i dag så vill jag sova nu.
Mina barn är säkert mycket trötta men de tyckte att det var roligt att, som syskon få tillbringa några timmar tillsammans för att hjälpa sin gamla mor.
Så mycket av kärlek och omtänksamhet de ständigt visar mig. Inte konstigt om jag känner mig tacksam.
På måndag morgon är de här igen!
Nu önskar jag er, som jag brukar, en GodNatt. Själv är jag så tacksam för så mycket av godhet jag fått av Gud i dag. En suck eller några ord, så har han funnits där till min hjälp.
Sjunger i mitt inre med sångaren:" Mitt hjärta flödar över utav tacksamhet för gudomlig kärlek, som ej gränser vet!" Gud är god!
onsdag 28 juni 2017
Onsdag 28 juni 2017. Fortsätter på samma sätt som i går.
Onsdag och familjen ställer upp i dag igen. Packar, packar medan jag tittar på. Nej men visst jag tömde skrivbordet, som ska hämtas av goda vänner.
Alla jobbade med något av allt som väntade på att bli gjort.
Från Kinarestaurang hämtades god mat, som vi åt på min älskade altan.
När alla hade åkt hem så tänkte jag baka bullar igen med tanke på att det blir mycket fika framöver
Dessutom behövde jag göra något som krävde lite mer av mej än att sitta och titta på när de andra arbetade. Detta för att jag skulle hålla mig vaken. Jag låg vaken ca 4 timmar i natt och bestämde mig för att lägga mig tidigt i kväll. Dock icke på eftermiddagen.
Familjen är mycket ambitiös och det går undan med att packa vilket medför att jag plötsligt inte har kvar ,mina redskap där de brukar vara. Jag gav mig ut i garaget där jag bland ett stort antal kartonger sökte den som innehöll degmaskinen. Jag fick dock ge upp mitt sökande. Jamen det är klart, man kan ju göra deg för hand, som man gjorde förr. Jag gör inte det så jag väntar med att baka bullar till en annan dag.
Hittade en säck med gamla tidningar. "Missionsbaneret"från 80-talet.
Bläddrade igenom ca en fjärdedel av säckens innehåll, slängde dem i en hög på golvet. Bestämde mig för att i morgon ska alla tidningar tillbaka i plastsäcken, utan att bli mer uppmärksammade. Efter det ska samtliga tidningar till återvinningen och jag slippa besväret med att kolla igenom dem.
Efter att sålunda ha fattat detta viktiga beslut tog jag fram datorn och började skriva denna kvällens blogg.
Jon Blund knackar på som han brukar och jag är så tacksam för att jag nu får tillfälle att sova igen en del av den sömn jag föregående natt gick miste om.
Hoppas att jag inte ska ligga och tänka på den framförliggande flytten en natt till.
Jag ser fram emot en ny tid i fortsättningen.. Att vandra i takt med Gud är alltid spännande och jag tror att det är det jag gör när jag nu flyttar till en annan del av staden.
Så är det dags att säga GodNatt till er alla mina kära vänner. Gud med oss!
Alla jobbade med något av allt som väntade på att bli gjort.
Från Kinarestaurang hämtades god mat, som vi åt på min älskade altan.
När alla hade åkt hem så tänkte jag baka bullar igen med tanke på att det blir mycket fika framöver
Dessutom behövde jag göra något som krävde lite mer av mej än att sitta och titta på när de andra arbetade. Detta för att jag skulle hålla mig vaken. Jag låg vaken ca 4 timmar i natt och bestämde mig för att lägga mig tidigt i kväll. Dock icke på eftermiddagen.
Familjen är mycket ambitiös och det går undan med att packa vilket medför att jag plötsligt inte har kvar ,mina redskap där de brukar vara. Jag gav mig ut i garaget där jag bland ett stort antal kartonger sökte den som innehöll degmaskinen. Jag fick dock ge upp mitt sökande. Jamen det är klart, man kan ju göra deg för hand, som man gjorde förr. Jag gör inte det så jag väntar med att baka bullar till en annan dag.
Hittade en säck med gamla tidningar. "Missionsbaneret"från 80-talet.
Bläddrade igenom ca en fjärdedel av säckens innehåll, slängde dem i en hög på golvet. Bestämde mig för att i morgon ska alla tidningar tillbaka i plastsäcken, utan att bli mer uppmärksammade. Efter det ska samtliga tidningar till återvinningen och jag slippa besväret med att kolla igenom dem.
Efter att sålunda ha fattat detta viktiga beslut tog jag fram datorn och började skriva denna kvällens blogg.
Jon Blund knackar på som han brukar och jag är så tacksam för att jag nu får tillfälle att sova igen en del av den sömn jag föregående natt gick miste om.
Hoppas att jag inte ska ligga och tänka på den framförliggande flytten en natt till.
Jag ser fram emot en ny tid i fortsättningen.. Att vandra i takt med Gud är alltid spännande och jag tror att det är det jag gör när jag nu flyttar till en annan del av staden.
Så är det dags att säga GodNatt till er alla mina kära vänner. Gud med oss!
tisdag 27 juni 2017
Tisdag 27 juni 2017. Så skönt att se på när andra jobbar. Dag av omväxling.
Så var det dags för en liten blogg igen!
De kom, hade gott bröd med sig. Kerstin hade ringt och frågat om jag behövde något från affären. hon föreslog mjölk och frukt. Det var "huvudet på spiken"'Precis vad jag behövde," som han sa, Filip när han var liten. Vad han än fick eller hittade.
Vi fikade på altan (i kylan, brr) Själv var jag iklädd kappa! Jag är så frusen.
Så satt vi där, Kerstin, Ulla, Lennart,Elsemarie, Sven och Maria. Inte så ofta vi träffas så många tillsammans.
Vi hade fått löfte att få komma in i min Bostadsrätt i dag för ytterligare koll inför flytten.
Ulla, Elsemarie och Kerstin åkte iväg till Fredsgatan. Jag har varit där tidigare och på grund av min oförmåga att komma ihåg detaljer osv. så insåg jag att jag gjorde större nytta hemma och därvid blev det. Joodå, förrådet var rymligt så det skulle nog gå bra att få med både det ena och det andra.
Jag tar inte ut någon glädje i förskott utan bidar tills dagen är inne.
Glädje, förresten! Kan diskuteras! Jag är glad för jag vet att jag inte orkar bo kvar i villa längre och är då tacksam och glad för att jag fick bostad precis där jag ville ha den.
Men att flytta efter så många år och med så många ljusa minnen från villan. Glädjen när jag första gången kom in genom ytterdörren och bara kände hur rätt det var att köpa, trots att jag vid den tidpunkten hade tänkt mig en något billigare variant. Så bra jag trivts här.
När man i ett sådant läge blir medveten om att man måste bryta upp sätter man genast igång med att väga för och nackdelar. Båda sorterna finns.
Nu har det gått en tid sedan det bestämdes och många tårar har fällts under tiden.
Så länge jag vistas inomhus går det bra men när jag kommer ut på altan blir det svårare. Så mycket jag själv har köpt och planterat..Ser Alfons gå runt och klippa gräset. Våren är sen i år men nu börjar rosorna komma på allvar.
Jag ska ärligt säga att jag bara vill iväg nu. Därför är jag så tacksam för all hjälp jag får med packning och bortkörande av ett och annat. Nu har jag två stora möbler kvar att ge bort. Det ena är ett gammaldags skrivbord i vilket jag bl.a. förvarar kort som vi fått mottaga från släkt och vänner. Nu ska de bort .
"Köste vad dä köste vill", som Emils pappa sa. Tidningsurklipp, anteckningar från möten av olika slag, gamla brev, dödsannonser, bröllopsprogram. Nu ska här rensas!
I dag dök ett flertal gamla anteckningar upp och vi fick oss många goda skratt när vi läste en del som barnahand skrivit och vi sedan fortsatte att prata om gamla tider. Vi hade ett öppet hem, människor, yngre och äldre, märkta av livets hårda hand var alltid välkomna. Alla fyra barnen kom ihåg och hade erfarenheter från den tiden att berätta.
Oj då, tänkte jag! Vilken barndom de hade. Tänkte jag inte mer på våra egna barn? Tror ändå att vår omsorg och kärlek räckte till för både barnen och andra som behövde den
Ingen av dem har klagat. Om, av hänsyn till mej, eller om de verkligen inte for så illa, låter jag vara osagt. När jag nu ser dem som vuxna sitta och prata om den där tiden och vet att de alla mår bra och att de t.o.m. inser att det lärde dem något om livet, som inte för alla är så rosenskimrande som man skulle önska. Att skratta åt episoder som rinner upp i minnet. Komma ihåg speciella personer!
Mitt hjärta fylldes av tacksamhet när jag i dag såg dem alla fyra, vetande att de har god utbildning, bra jobb, fina familjer och, vad jag tror, inte har tagit skada av att vårt hem stod öppet för dem som behövde få en smula kärlek och trygghet i sin tillvaro. Något som de saknade men som våra barn fått.
Gud har varit god emot oss. Hjälpt och hjälper dag för dag. Jag är så tacksam för dem alla.
Genom altandörrens fönster ser jag en vit hortensia som blommar så vackert. Jag fick den av en god vän häromdagen. Nu ska jag försöka få den på foto att skicka på FB.
Nu vet jag ej vad det blev av den här bloggen men jag lämnar den som den är.
Önskar er alla GODNATT och SOV GOTT! Jag får hjälp i morgon också så jag går till sängs och lämnar allt "i befintligt skick", tacksam för en härlig dag då Ulla bjöd på sill och potatis med ägg och gräddfil till lunch. Jordgubbar med vispgrädde till fikat. SÅ GOTT!
De kom, hade gott bröd med sig. Kerstin hade ringt och frågat om jag behövde något från affären. hon föreslog mjölk och frukt. Det var "huvudet på spiken"'Precis vad jag behövde," som han sa, Filip när han var liten. Vad han än fick eller hittade.
Vi fikade på altan (i kylan, brr) Själv var jag iklädd kappa! Jag är så frusen.
Så satt vi där, Kerstin, Ulla, Lennart,Elsemarie, Sven och Maria. Inte så ofta vi träffas så många tillsammans.
Vi hade fått löfte att få komma in i min Bostadsrätt i dag för ytterligare koll inför flytten.
Ulla, Elsemarie och Kerstin åkte iväg till Fredsgatan. Jag har varit där tidigare och på grund av min oförmåga att komma ihåg detaljer osv. så insåg jag att jag gjorde större nytta hemma och därvid blev det. Joodå, förrådet var rymligt så det skulle nog gå bra att få med både det ena och det andra.
Jag tar inte ut någon glädje i förskott utan bidar tills dagen är inne.
Glädje, förresten! Kan diskuteras! Jag är glad för jag vet att jag inte orkar bo kvar i villa längre och är då tacksam och glad för att jag fick bostad precis där jag ville ha den.
Men att flytta efter så många år och med så många ljusa minnen från villan. Glädjen när jag första gången kom in genom ytterdörren och bara kände hur rätt det var att köpa, trots att jag vid den tidpunkten hade tänkt mig en något billigare variant. Så bra jag trivts här.
När man i ett sådant läge blir medveten om att man måste bryta upp sätter man genast igång med att väga för och nackdelar. Båda sorterna finns.
Nu har det gått en tid sedan det bestämdes och många tårar har fällts under tiden.
Så länge jag vistas inomhus går det bra men när jag kommer ut på altan blir det svårare. Så mycket jag själv har köpt och planterat..Ser Alfons gå runt och klippa gräset. Våren är sen i år men nu börjar rosorna komma på allvar.
Jag ska ärligt säga att jag bara vill iväg nu. Därför är jag så tacksam för all hjälp jag får med packning och bortkörande av ett och annat. Nu har jag två stora möbler kvar att ge bort. Det ena är ett gammaldags skrivbord i vilket jag bl.a. förvarar kort som vi fått mottaga från släkt och vänner. Nu ska de bort .
"Köste vad dä köste vill", som Emils pappa sa. Tidningsurklipp, anteckningar från möten av olika slag, gamla brev, dödsannonser, bröllopsprogram. Nu ska här rensas!
I dag dök ett flertal gamla anteckningar upp och vi fick oss många goda skratt när vi läste en del som barnahand skrivit och vi sedan fortsatte att prata om gamla tider. Vi hade ett öppet hem, människor, yngre och äldre, märkta av livets hårda hand var alltid välkomna. Alla fyra barnen kom ihåg och hade erfarenheter från den tiden att berätta.
Oj då, tänkte jag! Vilken barndom de hade. Tänkte jag inte mer på våra egna barn? Tror ändå att vår omsorg och kärlek räckte till för både barnen och andra som behövde den
Ingen av dem har klagat. Om, av hänsyn till mej, eller om de verkligen inte for så illa, låter jag vara osagt. När jag nu ser dem som vuxna sitta och prata om den där tiden och vet att de alla mår bra och att de t.o.m. inser att det lärde dem något om livet, som inte för alla är så rosenskimrande som man skulle önska. Att skratta åt episoder som rinner upp i minnet. Komma ihåg speciella personer!
Mitt hjärta fylldes av tacksamhet när jag i dag såg dem alla fyra, vetande att de har god utbildning, bra jobb, fina familjer och, vad jag tror, inte har tagit skada av att vårt hem stod öppet för dem som behövde få en smula kärlek och trygghet i sin tillvaro. Något som de saknade men som våra barn fått.
Gud har varit god emot oss. Hjälpt och hjälper dag för dag. Jag är så tacksam för dem alla.
Genom altandörrens fönster ser jag en vit hortensia som blommar så vackert. Jag fick den av en god vän häromdagen. Nu ska jag försöka få den på foto att skicka på FB.
Nu vet jag ej vad det blev av den här bloggen men jag lämnar den som den är.
Önskar er alla GODNATT och SOV GOTT! Jag får hjälp i morgon också så jag går till sängs och lämnar allt "i befintligt skick", tacksam för en härlig dag då Ulla bjöd på sill och potatis med ägg och gräddfil till lunch. Jordgubbar med vispgrädde till fikat. SÅ GOTT!
måndag 26 juni 2017
Måndag 26 juni 2017. En del dagar blir bättre än man tänkt sig.
Det kändes bra att orka ur sängen ännu en dag. Ett hem i fullt kaos möttes jag av. Började dagen som jag plägar göra.
Ulla och Lennart skulle komma in med kärra på bilen och jag hade ett skåp i köket, som måste bort före flytten. Fick en ide' att skicka bild på FB och be någon intresserad komma och hämta det.
Telefonsamtal från barnbarnet Jonas resulterade i att Lennart med hjälp av Lasse körde skåpet dit.
Ulla och Elsemarie packade porslin och böcker. Till lunch åt vi, på altan, rester som hittats i frysboxen. Vi roade oss med att påminna oss första tiden då vi bodde i sommarstuga i Figeholm.
Många skratt när vi pratade om hur vi levde första tiden. Mer om det senare i berättelse om Forntiden.
Klockan tre var det order från arbetsledaren att vi skulle avsluta dagens jobb.
Framåt kvällen hämtades jag av Lasse för nu hade Elsemarie hunnit med att göra jordgubbstårta till ett födelsedagskalas dit jag var väntad. Tjejen, som kom som flykting från Afghanistan och som Elsemarie och Lasse engagerat sig för lång tid fyllde år och detta var den första födelsedag hon firade.
En familj, som har en ung ensamkommande flykting boende hos sej var också där. Tjejen och han hade samma modersmål men båda är duktiga att också tala svenska.
Jag pratade en del med killen, tror han är 16 år. Jag fick veta att killens pappa är död, att han har en mamma och en lillasyster i sitt hemland, att han flydde från krig för att få ett bättre liv i vårt land.
De var flera, som flydde samtidigt. De gick till fots, kom till Makedonien där de alla möttes av ett gäng som tvingade dem att lämna ifrån sig sina telefoner. Jag räknar ut att det måste vara två-tre år sedan. Efter den händelsen har han inte haft kontakt med sin mamma. En tid lovade Migrationsverket att de skulle försöka hjälpa honom men det ser ut som om de inte längre kan, eller vill, göra något mer.
Vänner, ni som ber och tror att Gud kan göra under, bed för Mustafa att han får kontakt med sin mamma och sin syster igen. Ska försöka att på FB skicka ett foto.
Nu kommer Jon Blund och då är det ingen ide' att streta emot. Jag går direkt till sängen. Mustafa och jag är vänner på FB: Jag säger GodNatt till er alla mina vänner. Sov Gott!
Ulla och Lennart skulle komma in med kärra på bilen och jag hade ett skåp i köket, som måste bort före flytten. Fick en ide' att skicka bild på FB och be någon intresserad komma och hämta det.
Telefonsamtal från barnbarnet Jonas resulterade i att Lennart med hjälp av Lasse körde skåpet dit.
Ulla och Elsemarie packade porslin och böcker. Till lunch åt vi, på altan, rester som hittats i frysboxen. Vi roade oss med att påminna oss första tiden då vi bodde i sommarstuga i Figeholm.
Många skratt när vi pratade om hur vi levde första tiden. Mer om det senare i berättelse om Forntiden.
Klockan tre var det order från arbetsledaren att vi skulle avsluta dagens jobb.
Framåt kvällen hämtades jag av Lasse för nu hade Elsemarie hunnit med att göra jordgubbstårta till ett födelsedagskalas dit jag var väntad. Tjejen, som kom som flykting från Afghanistan och som Elsemarie och Lasse engagerat sig för lång tid fyllde år och detta var den första födelsedag hon firade.
En familj, som har en ung ensamkommande flykting boende hos sej var också där. Tjejen och han hade samma modersmål men båda är duktiga att också tala svenska.
Jag pratade en del med killen, tror han är 16 år. Jag fick veta att killens pappa är död, att han har en mamma och en lillasyster i sitt hemland, att han flydde från krig för att få ett bättre liv i vårt land.
De var flera, som flydde samtidigt. De gick till fots, kom till Makedonien där de alla möttes av ett gäng som tvingade dem att lämna ifrån sig sina telefoner. Jag räknar ut att det måste vara två-tre år sedan. Efter den händelsen har han inte haft kontakt med sin mamma. En tid lovade Migrationsverket att de skulle försöka hjälpa honom men det ser ut som om de inte längre kan, eller vill, göra något mer.
Vänner, ni som ber och tror att Gud kan göra under, bed för Mustafa att han får kontakt med sin mamma och sin syster igen. Ska försöka att på FB skicka ett foto.
Nu kommer Jon Blund och då är det ingen ide' att streta emot. Jag går direkt till sängen. Mustafa och jag är vänner på FB: Jag säger GodNatt till er alla mina vänner. Sov Gott!
söndag 25 juni 2017
Söndag, 25 juni 2017. Så var en kall och dyster midsommar över för denna gång.
Nu har jag mycket att göra den här veckan som kommer och jag får ingen eller väldigt liten tid att skriva blogg. Bara så ni vet! Kanske skriver jag, kanske inte!
Hur som helst så säger jag GodNatt till er alla. Var rädda om varandra! Sov Gott!
Hur som helst så säger jag GodNatt till er alla. Var rädda om varandra! Sov Gott!
lördag 24 juni 2017
Lördag, Midsommardagen, 24 juni 2017.
Sorry, nu blev jag sen i kväll igen fast jag ju lovat en bloggläsare, som uttryckligen bett mig, att jag ska skriva tidigare så ej sömnvanorna kommer i olag att jag ska försöka hålla mitt löfte. Nytt försök i morgon!
Jag upptäckte nyss vid en kopp kvällskaffe att klockan är "läggdags" och då jag inte har så mycket att skriva om denna sena timme så blir den kanske så kort, som jag andra kvällar lovat men ej lyckats klara av!
Dagen försvann och jag har pratat i telefon, sorterat ett litet antal papper. I övrigt förfasar jag mig över att jag inte kommer någon vart med det som jag egentligen ska göra.
Håller kontakten med Gud, som hjälper mig att hitta saker jag letar efter och mycket mer. Styr och ställer så jag blir så nöjd. "Gud i vardagen" har varit mig till stor hjälp i livet och är fortfarande.
Ringde och grattade en systerson, som fyller år i morgon. Han heter Anders och jag har tidigare berättat om honom. Vi har hållit ihop sedan han var bara några år gammal. Han står fortfarande mitt hjärta nära. Vi kom nu överens om att jag kommer en dag lite längre fram.. F.ö. så kommer jag att bo mitt emot det hus där han arbetar. Det kan föra något gott med sig!
Nu ska jag "riva av" lite av augusti månad år 1996, där jag i avdelning "Forntid" befinner mig
Den 3 aug. följde jag med Stina till Högskulla. Samma dag kom Sven och Maria med Kristin, Emil och Kristian med husvagn. Nästa dag åkte de vidare mot Örebro. Trion stannade hos mej och Stina.
Ja så blev det som det brukar. Jag blir plötsligt trött och orkar inte skriva mer.
Kan bara säga GODNATT till er alla mina kära vänner! Sov gott! Fortsätter med "Forntiden" i morgon.
Jag upptäckte nyss vid en kopp kvällskaffe att klockan är "läggdags" och då jag inte har så mycket att skriva om denna sena timme så blir den kanske så kort, som jag andra kvällar lovat men ej lyckats klara av!
Dagen försvann och jag har pratat i telefon, sorterat ett litet antal papper. I övrigt förfasar jag mig över att jag inte kommer någon vart med det som jag egentligen ska göra.
Håller kontakten med Gud, som hjälper mig att hitta saker jag letar efter och mycket mer. Styr och ställer så jag blir så nöjd. "Gud i vardagen" har varit mig till stor hjälp i livet och är fortfarande.
Ringde och grattade en systerson, som fyller år i morgon. Han heter Anders och jag har tidigare berättat om honom. Vi har hållit ihop sedan han var bara några år gammal. Han står fortfarande mitt hjärta nära. Vi kom nu överens om att jag kommer en dag lite längre fram.. F.ö. så kommer jag att bo mitt emot det hus där han arbetar. Det kan föra något gott med sig!
Nu ska jag "riva av" lite av augusti månad år 1996, där jag i avdelning "Forntid" befinner mig
Den 3 aug. följde jag med Stina till Högskulla. Samma dag kom Sven och Maria med Kristin, Emil och Kristian med husvagn. Nästa dag åkte de vidare mot Örebro. Trion stannade hos mej och Stina.
Ja så blev det som det brukar. Jag blir plötsligt trött och orkar inte skriva mer.
Kan bara säga GODNATT till er alla mina kära vänner! Sov gott! Fortsätter med "Forntiden" i morgon.
fredag 23 juni 2017
Fredag 23 juni, Midsommarafton 2017. Vilken härlig mat. Båd' sill och lax.
Så har jag firat Midsommarafton i mulet och grått väder. Bakade några surgräddskringlor. De fulaste jag nånsin skådat. Grädden är nästan slut och det kommer att dröja länge innan jag åter ger mig på denna delikata uppgift. Jag har gömt dem i en plastburk och ska stoppa dem i frysen. Jodå ganska goda var de. Lägga dem på ett brödfat ? Icke, om det inte är väldigt närstående personer, som sitter vid kaffebordet.
Gick till närbutiken och inhandlade en del varor. I dag satt en tiggare utanför. Jag köpte kex, choklad och frukt till honom och så fick han en sedel. Inte alltid känner man på sig att det är rätt person att ge till. Men man vet ju inte heller om det är fel, så då tänker jag att hellre ge en gång för mycket än en gång för lite.
Alla, mina fyra barn och ett par barnbarn har ringt och önskat Glad Midsommar.
Färdtjänst hämtade mig på utsatt tid och en kille med ursprung Somalia skjutsade mig till midsommarbuffe'n i Hovsta där Sven och Maria bjöd på så god mat. Sill och potatis, så klart. Till sillen serverades förutom sedvanlig gräddfil lagom brynt smör. Otroligt gott. Lax med tillhörande sås fanns också. Måltiden avslutades med jordgubbar och vispad grädde.
Martin och Tina hade tidigare anlänt tillsammans med Tinas fina föräldrar och flickorna, Stella och Cornelia. Flickornas föräldrar hade dock åkt vidare söderut för att vara med på ett bröllop. Kristin och jag fick skjuts hem av Maria.
Man vill att det ska vara sol på Midsommarafton, men inte alltid blir det så.
Jag minns år 1951 då vädret var precis som det vi sett i dag. Georg och jag hade några veckor tidigare flyttat från Stockholm till Kil i Värmland där Georg börjat nytt jobb i en Färg och Kemikalieaffär, som det hette på den tiden. . Vi hade inga bekanta i Kil och vi hade lämnat så många vänner i Stockholm och våra uppgifter i Korskyrkan och kände oss ganska övergivna.
Georg hade redan i maj börjat sin tjänst och jag var ensam kvar i Stockholm.För att jag i lugn och ro skulle kunna packa utan att ha den lille Sven att tänka på så erbjöd sig mamma att ta hand om honom.
Vi tog bussen till Oskarshamn. Datum 12 maj år 1951. (Hann vara med på IngaMajs och Sunes bröllopsmiddag, vigseln var över när vi nådde Figeholm).
Efter någon dag lämnade jag Sven hos mamma och Stina och åkte tillbaka. Packade vårt bohag, städade lägenheten och åkte med flyttbussen från Stockholm till Kil.
Vi gjorde allt klart i vårt hem nummer tre och den 17 juni kom Stina med Sven på tåget till Kil. Kärt att ha vår lille Sven hos oss igen. Stina stannade och firade Midsommar hos oss.
Vid Frykens strand, i en sommarstuga som vi hyrt för att bo i under sommaren, skulle vi fira midsommarafton. Kallt och ruggigt trots att vi eldade i järnspisen, som ej varit i bruk på ett år På grund av det trista vädret så fann vi för gott att redan nästa dag återvända till lägenheten i Kil. Färdsätt cykel.
Som sagt, samma trista väder i dag. Var nog därför jag blev påmind om den där midsommaren för så länge sedan.
Glömsk som jag är så tog jag inget foto på flickorna i dag men ska skicka på Facebook ett foto, som jag fick i julklapp och fotograferar av.
Hur jag scannar har jag glömt så jag får använda mig av det som står mig till buds. Filip har kommit från Göteborg så i morgon får han nog ta en liten påminnelselektion med mej.
Från ett barnbarn hörde jag i dag om kompisar som läser min blogg.
Det är ju så att jag ej vet vilka som läser. Blev nog lite förvånad över det jag fick veta i dag för det måste vara, för mig, helt okända personer.
Nu är jag ganska trött och är så tacksam för att jag har en säng. Kan inte låta bli att tänka på alla dessa som flyr från sina hem i sina hemländer och inte har någonstans att ta vägen.
Hörde nyss att aldrig tidigare har det funnits SÅ många flyktingar som det finns i dag. Nog känns det bra att vårt lilla land har möjlighet att ta emot många av dessa arma människor!
Med detta säger jag GodNatt till er alla mina vänner. Kommer ihåg att vi i ungdomsmöten i kyrkan på den tiden sjöng:"Var ny dag med Jesus är bättre än den dag som svann"
Den gnolar vi på en stund!
Gick till närbutiken och inhandlade en del varor. I dag satt en tiggare utanför. Jag köpte kex, choklad och frukt till honom och så fick han en sedel. Inte alltid känner man på sig att det är rätt person att ge till. Men man vet ju inte heller om det är fel, så då tänker jag att hellre ge en gång för mycket än en gång för lite.
Alla, mina fyra barn och ett par barnbarn har ringt och önskat Glad Midsommar.
Färdtjänst hämtade mig på utsatt tid och en kille med ursprung Somalia skjutsade mig till midsommarbuffe'n i Hovsta där Sven och Maria bjöd på så god mat. Sill och potatis, så klart. Till sillen serverades förutom sedvanlig gräddfil lagom brynt smör. Otroligt gott. Lax med tillhörande sås fanns också. Måltiden avslutades med jordgubbar och vispad grädde.
Martin och Tina hade tidigare anlänt tillsammans med Tinas fina föräldrar och flickorna, Stella och Cornelia. Flickornas föräldrar hade dock åkt vidare söderut för att vara med på ett bröllop. Kristin och jag fick skjuts hem av Maria.
Man vill att det ska vara sol på Midsommarafton, men inte alltid blir det så.
Jag minns år 1951 då vädret var precis som det vi sett i dag. Georg och jag hade några veckor tidigare flyttat från Stockholm till Kil i Värmland där Georg börjat nytt jobb i en Färg och Kemikalieaffär, som det hette på den tiden. . Vi hade inga bekanta i Kil och vi hade lämnat så många vänner i Stockholm och våra uppgifter i Korskyrkan och kände oss ganska övergivna.
Georg hade redan i maj börjat sin tjänst och jag var ensam kvar i Stockholm.För att jag i lugn och ro skulle kunna packa utan att ha den lille Sven att tänka på så erbjöd sig mamma att ta hand om honom.
Vi tog bussen till Oskarshamn. Datum 12 maj år 1951. (Hann vara med på IngaMajs och Sunes bröllopsmiddag, vigseln var över när vi nådde Figeholm).
Efter någon dag lämnade jag Sven hos mamma och Stina och åkte tillbaka. Packade vårt bohag, städade lägenheten och åkte med flyttbussen från Stockholm till Kil.
Vi gjorde allt klart i vårt hem nummer tre och den 17 juni kom Stina med Sven på tåget till Kil. Kärt att ha vår lille Sven hos oss igen. Stina stannade och firade Midsommar hos oss.
Vid Frykens strand, i en sommarstuga som vi hyrt för att bo i under sommaren, skulle vi fira midsommarafton. Kallt och ruggigt trots att vi eldade i järnspisen, som ej varit i bruk på ett år På grund av det trista vädret så fann vi för gott att redan nästa dag återvända till lägenheten i Kil. Färdsätt cykel.
Som sagt, samma trista väder i dag. Var nog därför jag blev påmind om den där midsommaren för så länge sedan.
Glömsk som jag är så tog jag inget foto på flickorna i dag men ska skicka på Facebook ett foto, som jag fick i julklapp och fotograferar av.
Hur jag scannar har jag glömt så jag får använda mig av det som står mig till buds. Filip har kommit från Göteborg så i morgon får han nog ta en liten påminnelselektion med mej.
Från ett barnbarn hörde jag i dag om kompisar som läser min blogg.
Det är ju så att jag ej vet vilka som läser. Blev nog lite förvånad över det jag fick veta i dag för det måste vara, för mig, helt okända personer.
Nu är jag ganska trött och är så tacksam för att jag har en säng. Kan inte låta bli att tänka på alla dessa som flyr från sina hem i sina hemländer och inte har någonstans att ta vägen.
Hörde nyss att aldrig tidigare har det funnits SÅ många flyktingar som det finns i dag. Nog känns det bra att vårt lilla land har möjlighet att ta emot många av dessa arma människor!
Med detta säger jag GodNatt till er alla mina vänner. Kommer ihåg att vi i ungdomsmöten i kyrkan på den tiden sjöng:"Var ny dag med Jesus är bättre än den dag som svann"
Den gnolar vi på en stund!
torsdag 22 juni 2017
Torsdag 22 juni 2017. Besök av tvillingar, 1½ år gamla. Och lite mer!
Bäst att skriva medan jag kommer ihåg vad jag gjort och inte gjort denna dagen före midsommarafton.Efter morgonrutinerna började jag dagen enligt planerna. Efter en stund kom jag på något så där i förbifarten och tog tag i det. Sedan blev det som det brukar. Det ena ger det andra och när kvällen kommer så har egentligen inget blivit gjort men mycket är på gång.
Elsemarie ringde på väg till jobbet i Katrineholm. Ett par solskenshistorier hade hon att förmedla. Gjorde mig glad! Lasse och hon ska "hämta andan" i södra Sverige över midsommar. "Jag ska sova", sa hon. Att ta tåget från Örebro klockan sex med tågbyte i Hallsberg för att komma i tid till jobbet varje dag tröttar så klart. Samma efter jobbets slut. I dag tog hon bilen och Lasse, som gillar att åka tåg fick göra det. Så skulle de åka bil tillsammans från Katrineholm. Hörde nyss av Tobias att inställda tåg gjorde att Lasse kom bara till Hallsberg blev hämtad där av Elsemarie. Nu är de på väg. och jag önskar dem några sköna dagar i midsommar. Få vila ut och hinna med varandra.
Min kusin i Västerås ringde och önskade "Glad Midsommar". Hon är inte så kry men vi hoppas att vi ska ses i sommar. Hon, liksom jag, har försämrad syn, något som påverkar hela tillvaron.
Så hände i dag att jag, efter många år, fick en hyresavi med posten. Jag fick förresten, tre på en gång.
Funderade på hur länge det är sedan jag fick en sådan och kom fram till att det måste vara år 1969. Alltså 48 år sedan. Då var Elsemarie två år och vi bodde i Varberga i Örebro. Kändes konstigt att öppna brevet i dag och se dessa avier.. Det blir dock bra att inte behöva tänka på allt som borde göras i bostaden och känna att själv orkar man inte och det där med hantverkare i huset! Nej, det är inte min grej!
Nu får jag flytta in med mindre antal prylar i en tvåa och låta yngre människor ta hand om det som varit mig till stor glädje men som inte längre passar in i min värld.
Gud är med och jag ser varje dag hur han lägger tillrätta än det ena, än det andra. Han gör allt så väl för de sina och jag tillhör honom.
I dag ringde Jonas. Kom och klippte gräset där inte Alfons hade klippt. I bilen hade han både gräsklippare och tvillingarna. Jag hade ej sett dem på ett tag och nu travade de iväg på trottoaren.
Så goa!
Nu kom sms från Lasse med fru att de kommit fram till sitt hotell. Tack Gud för det, säger jag.
Midsommar i morgon och jag hade inga bullar så jag fixade till en bulldeg. Nu tog jag ur ugnen ut första plåten.
Den här ugnen fanns här när jag kom hit för 23 år sedan och då var den minst fem år gammal. Mina barn har bytt spis mer än en gång under de här åren. Deras ugnar är sämre än min. Så mycket jag har bakat i denna ugn, som alltså måste vara 28 år gammal. Det är förunderligt med elektriska grejer att det är de gamla som är bäst.
Ska försöka att på radion eller datorn få in någon av de kristna konferenser som i midsommar pågår över landet, från norr till söder. Orkar inte längre åka varken till Nyhem eller till Torp.
Budskapet om Jesus blir aldrig omodernt och sänds på olika sätt ut över vår värld, år efter år.
Lycklig den som tar emot och behåller kontakten med Jesus. Om någon lämnar så är det aldrig Jesus. Om det finns någon som läser det här och som har lämnat relationen med Gud så uppmanar jag dej att vända åter. Han väntar och väntar tills du fattat ett beslut att du verkligen VILL tillhöra honom. Gud välsigne dej!
När vi vaknar i morgon är det midsommarafton. För min del en helt annan än jag någonsin tidigare upplevt. Har flyttat många gånger men aldrig i midsommartid.
I dag fick jag av min granne en ny, fin morgonrock i stället för den som var sliten och slängdes några veckor för tidigt. Hon ska få några av mina nygräddade bullar för vänligheten. Kan inte låta bli att undra över om ugnen på det nya stället blir godkänd. Jag är så road av att baka så därför betyder ugnens skick mycket för mej.
Klockan går och jag har att säga GodNatt! Bara EN dag, ett ögonblick i sänder, kära vänner.
I morgon kommer Martin, Tina och barnen. De senare ska stanna hos farmor och farfar i Hovsta medan föräldrarna beger sig till bröllop, om jag är rätt underrättad.
Till Hjortkvarn kommer barn med familjer hem över midsommar.
Kerstin jobbar natt men farmor och farfar hinner nog träffa sina barnbarn en del.
Minns hur roligt det var när familjerna kom på besök till Georg och mej.
Jag hade så ont i mina ben i dag, efter gårdagen måhända men nu har det gått över och jag är så tacksam för det. Gillar inte att ha ont. Natti, Natti!
Elsemarie ringde på väg till jobbet i Katrineholm. Ett par solskenshistorier hade hon att förmedla. Gjorde mig glad! Lasse och hon ska "hämta andan" i södra Sverige över midsommar. "Jag ska sova", sa hon. Att ta tåget från Örebro klockan sex med tågbyte i Hallsberg för att komma i tid till jobbet varje dag tröttar så klart. Samma efter jobbets slut. I dag tog hon bilen och Lasse, som gillar att åka tåg fick göra det. Så skulle de åka bil tillsammans från Katrineholm. Hörde nyss av Tobias att inställda tåg gjorde att Lasse kom bara till Hallsberg blev hämtad där av Elsemarie. Nu är de på väg. och jag önskar dem några sköna dagar i midsommar. Få vila ut och hinna med varandra.
Min kusin i Västerås ringde och önskade "Glad Midsommar". Hon är inte så kry men vi hoppas att vi ska ses i sommar. Hon, liksom jag, har försämrad syn, något som påverkar hela tillvaron.
Så hände i dag att jag, efter många år, fick en hyresavi med posten. Jag fick förresten, tre på en gång.
Funderade på hur länge det är sedan jag fick en sådan och kom fram till att det måste vara år 1969. Alltså 48 år sedan. Då var Elsemarie två år och vi bodde i Varberga i Örebro. Kändes konstigt att öppna brevet i dag och se dessa avier.. Det blir dock bra att inte behöva tänka på allt som borde göras i bostaden och känna att själv orkar man inte och det där med hantverkare i huset! Nej, det är inte min grej!
Nu får jag flytta in med mindre antal prylar i en tvåa och låta yngre människor ta hand om det som varit mig till stor glädje men som inte längre passar in i min värld.
Gud är med och jag ser varje dag hur han lägger tillrätta än det ena, än det andra. Han gör allt så väl för de sina och jag tillhör honom.
I dag ringde Jonas. Kom och klippte gräset där inte Alfons hade klippt. I bilen hade han både gräsklippare och tvillingarna. Jag hade ej sett dem på ett tag och nu travade de iväg på trottoaren.
Så goa!
Nu kom sms från Lasse med fru att de kommit fram till sitt hotell. Tack Gud för det, säger jag.
Midsommar i morgon och jag hade inga bullar så jag fixade till en bulldeg. Nu tog jag ur ugnen ut första plåten.
Den här ugnen fanns här när jag kom hit för 23 år sedan och då var den minst fem år gammal. Mina barn har bytt spis mer än en gång under de här åren. Deras ugnar är sämre än min. Så mycket jag har bakat i denna ugn, som alltså måste vara 28 år gammal. Det är förunderligt med elektriska grejer att det är de gamla som är bäst.
Ska försöka att på radion eller datorn få in någon av de kristna konferenser som i midsommar pågår över landet, från norr till söder. Orkar inte längre åka varken till Nyhem eller till Torp.
Budskapet om Jesus blir aldrig omodernt och sänds på olika sätt ut över vår värld, år efter år.
Lycklig den som tar emot och behåller kontakten med Jesus. Om någon lämnar så är det aldrig Jesus. Om det finns någon som läser det här och som har lämnat relationen med Gud så uppmanar jag dej att vända åter. Han väntar och väntar tills du fattat ett beslut att du verkligen VILL tillhöra honom. Gud välsigne dej!
När vi vaknar i morgon är det midsommarafton. För min del en helt annan än jag någonsin tidigare upplevt. Har flyttat många gånger men aldrig i midsommartid.
I dag fick jag av min granne en ny, fin morgonrock i stället för den som var sliten och slängdes några veckor för tidigt. Hon ska få några av mina nygräddade bullar för vänligheten. Kan inte låta bli att undra över om ugnen på det nya stället blir godkänd. Jag är så road av att baka så därför betyder ugnens skick mycket för mej.
Klockan går och jag har att säga GodNatt! Bara EN dag, ett ögonblick i sänder, kära vänner.
I morgon kommer Martin, Tina och barnen. De senare ska stanna hos farmor och farfar i Hovsta medan föräldrarna beger sig till bröllop, om jag är rätt underrättad.
Till Hjortkvarn kommer barn med familjer hem över midsommar.
Kerstin jobbar natt men farmor och farfar hinner nog träffa sina barnbarn en del.
Minns hur roligt det var när familjerna kom på besök till Georg och mej.
Jag hade så ont i mina ben i dag, efter gårdagen måhända men nu har det gått över och jag är så tacksam för det. Gillar inte att ha ont. Natti, Natti!
onsdag 21 juni 2017
Onsdag 21 juni 2017.Så var det onsdag kväll och en intressant dag tar snart slut.
I dag hämtades jag av två killar och deras farmor till Örebro Eventhall för att bese "Titanic The Exhibition Örebro", som pågår där 28 april till 27 augusti.
Det blev en intressant upplevelse.! Jag går så sakta så Kerstin avdelade den äldste av sina barnbarn, Gustav, en synnerligen serviceminded kille att hålla ett öga på mig. När jag såg hans engagemang i uppgiften kunde jag ej låta bli att tänka på Georg,( morfar till hans pappa), som var guide på många resor och tog väl hand om sina resenärer.
Detta med Titanic och isberget hörde jag ju om som barn. Att nu få gå omkring och både höra och se allt var verkligen något jag kan rekommendera till alla! När vi bodde i Borensberg hörde jag talas om en dam som bodde på samma gata som vi, tror jag, som överlevde katastrofen. Vill minnas att hon var tolv år då det hemska inträffade. Jag minns ej nu hennes namn.
Att gå omkring där i lugn och ro med en uthållig kille i närheten, som fanns till hands hela tiden, se och titta och fantisera, så fantastiskt. Då vi i dessa dagar ofta talar om "människors lika värde" får man här, till sin häpnad och sorg, skåda motsatsen! Så många tankar som väcktes!
Till er, som läser detta, säger jag: " Missa inte detta tillfälle!"
Efter det besöket åkte vi till "SVAMPEN" där vi intog dagens lunch. Lunchbuffe! Bara att ta för sig!
Undrar om restaurangen bytt ägare. Någon som vet?
Skjuts hem. Jag tog med dagens tidning, sedan jag satt på mig andra kläder, som passade bättre i den röra jag lever i dessa dagar med flytten framför och tänkte vila en stund. Vaknade efter djup sömn . Var var jag? Varför hade jag kläder på mig? Jovisst jag var ju vaken redan klockan sju då jag hämtade tidningen och den låg fortfarande bredvid mig. Tittade på klockan! Måste vara förmiddag. Den var 17.45. Men hur i all sin dar? Jag hämtade ju tidningen klockan sju!!!
Sån tid det tog för mej att fatta situationen. Lika bra att se fram emot en ny morgondag då jag ska baka de bullar jag inte bakade i kväll!
Så går en dag än från vår tid. Så får forntiden inget utrymme i kväll heller.
Jag är så glad och tacksam till Gud för så mycket jag fått hjälp med i dag, efter småprat med honom.
Igen kan komma till mej och säga "det finns ingen Gud" för jag, och många, många fler har ständig kontakt med honom.Det är ett intressant liv att leva!
Sov Gott, mina vänner! Vi ser fram mot en fin dag i morgon.
Det blev en intressant upplevelse.! Jag går så sakta så Kerstin avdelade den äldste av sina barnbarn, Gustav, en synnerligen serviceminded kille att hålla ett öga på mig. När jag såg hans engagemang i uppgiften kunde jag ej låta bli att tänka på Georg,( morfar till hans pappa), som var guide på många resor och tog väl hand om sina resenärer.
Detta med Titanic och isberget hörde jag ju om som barn. Att nu få gå omkring och både höra och se allt var verkligen något jag kan rekommendera till alla! När vi bodde i Borensberg hörde jag talas om en dam som bodde på samma gata som vi, tror jag, som överlevde katastrofen. Vill minnas att hon var tolv år då det hemska inträffade. Jag minns ej nu hennes namn.
Att gå omkring där i lugn och ro med en uthållig kille i närheten, som fanns till hands hela tiden, se och titta och fantisera, så fantastiskt. Då vi i dessa dagar ofta talar om "människors lika värde" får man här, till sin häpnad och sorg, skåda motsatsen! Så många tankar som väcktes!
Till er, som läser detta, säger jag: " Missa inte detta tillfälle!"
Efter det besöket åkte vi till "SVAMPEN" där vi intog dagens lunch. Lunchbuffe! Bara att ta för sig!
Undrar om restaurangen bytt ägare. Någon som vet?
Skjuts hem. Jag tog med dagens tidning, sedan jag satt på mig andra kläder, som passade bättre i den röra jag lever i dessa dagar med flytten framför och tänkte vila en stund. Vaknade efter djup sömn . Var var jag? Varför hade jag kläder på mig? Jovisst jag var ju vaken redan klockan sju då jag hämtade tidningen och den låg fortfarande bredvid mig. Tittade på klockan! Måste vara förmiddag. Den var 17.45. Men hur i all sin dar? Jag hämtade ju tidningen klockan sju!!!
Sån tid det tog för mej att fatta situationen. Lika bra att se fram emot en ny morgondag då jag ska baka de bullar jag inte bakade i kväll!
Så går en dag än från vår tid. Så får forntiden inget utrymme i kväll heller.
Jag är så glad och tacksam till Gud för så mycket jag fått hjälp med i dag, efter småprat med honom.
Igen kan komma till mej och säga "det finns ingen Gud" för jag, och många, många fler har ständig kontakt med honom.Det är ett intressant liv att leva!
Sov Gott, mina vänner! Vi ser fram mot en fin dag i morgon.
tisdag 20 juni 2017
Tisdag 20 juni 2017.Kortisblogg i kväll.
Det där med att prioritera har jag trott att jag är bra på. Nu börjar jag fundera. I morse sa jag till mig själv att "i dag är det sovrummet som gäller. Bokhyllan, som väntar på att bli fraktad härifrån till goda vänner skulle bl. a. få en sista utrensning.
Jag gick ner i källaren för att hämta en kartong till det där sista i bokhyllan.
Väl där fick jag se en varukorg full av diverse kassar med tungt innehåll. Fick upp både tomkartongen och varukorgen för källartrappan.
Sen var det klippt. Ordet prioritering hade mist sin betydelse. Undan för undan plockade jag ur korgen upp fotografier, som jag tydligen vid några tillfällen lagt där. Korgen var tung. Korten var många.
De kommande timmarna ägnades åt att sortera. Fyra familjer. Var och en skulle ha sitt och jag mitt, dessutom.
Det som oroar mig och som, jag ej i kväll vågar undersöka, är att i ett par hurtsar i TVrummet finns fler foton, men jag vill bestämt minnas att de redan är sorterade.
Jag är ingen bra fotograf och jag skulle kanske nöjt mig med den lilla röda kameran jag köpte hos Sage i Figeholm för så där tjugofem till trettio år sedan.
Det gjorde jag inte. I stället köpte jag senare en ny kamera, som blev stulen när jag lånade ut den till Elsemarie under "Hopp om livetdagarna" i staden för ett antal år sedan.
Fick av mina snälla barn en ny kamera. Köpte mig en liten mobil, som jag ej kunde fotografera med.
Alla andra hade ju Mobil som de fotograferade med. Jag måste försöka!
Fick tag på en begagnad mobil och satte igång med att fotografera. Så roligt det var!
"Dränkte" den av misstag. Fick på min 90årsdag en iPhone av mina barnbarn, varav en del har särskilt ansvar för mina nuvarande och fortsatta digitala kunskaper.
Till midsommar kommer Filip till stan och jag har beställt några timmar tillsammans med honom för att få rätsida på vissa problem, som dykt upp sedan vi senast sågs.
Men nu tillbaka till dagen och de många timmar jag satsade på korgen jag hittade i källarvalven.
Trots att bokhyllan står likadan som före besöket i källaren och trots att det där med prioriteringen misslyckades, så är jag, till min förvåning, ändå nöjd.
Nu är allt sorterat, en del är slängt i papperskorgen och tänk så roligt jag haft med alla minnen från julfirande,födelsedagar, midsommarfirande, foton på de fjorton barnbarnen.
Trevligare eftermiddag kunde jag knappast ha haft. Bokhyllan finns kvar. I morgon blir det ny utflykt.
Fint väder har vi haft men jag har haft annat att tänka på och tänker njuta av sommaren när jag tar semester om någon månad.
Kära vänner, Sov Gott. Nu går jag till sängen! Sitter i köket medan jag skriver. Altandörren öppen och den friska kvällsluften strömmar in. Underbart!
Min iPhone gör saker jag ej kan kontrollera. Vet ej om jag ska dränka den också så jag får en ny av barnbarnen. Det går ej att radera sånt den hittar på. Filip skynda dig!I need you!
Inväntar en ny, trevlig dag! Gud är god och vakar över oss, för han älskar oss så mycket!
Han hjälper oss dag för dag och ger oss svar på våra böner. AMEN!
Jag gick ner i källaren för att hämta en kartong till det där sista i bokhyllan.
Väl där fick jag se en varukorg full av diverse kassar med tungt innehåll. Fick upp både tomkartongen och varukorgen för källartrappan.
Sen var det klippt. Ordet prioritering hade mist sin betydelse. Undan för undan plockade jag ur korgen upp fotografier, som jag tydligen vid några tillfällen lagt där. Korgen var tung. Korten var många.
De kommande timmarna ägnades åt att sortera. Fyra familjer. Var och en skulle ha sitt och jag mitt, dessutom.
Det som oroar mig och som, jag ej i kväll vågar undersöka, är att i ett par hurtsar i TVrummet finns fler foton, men jag vill bestämt minnas att de redan är sorterade.
Jag är ingen bra fotograf och jag skulle kanske nöjt mig med den lilla röda kameran jag köpte hos Sage i Figeholm för så där tjugofem till trettio år sedan.
Det gjorde jag inte. I stället köpte jag senare en ny kamera, som blev stulen när jag lånade ut den till Elsemarie under "Hopp om livetdagarna" i staden för ett antal år sedan.
Fick av mina snälla barn en ny kamera. Köpte mig en liten mobil, som jag ej kunde fotografera med.
Alla andra hade ju Mobil som de fotograferade med. Jag måste försöka!
Fick tag på en begagnad mobil och satte igång med att fotografera. Så roligt det var!
"Dränkte" den av misstag. Fick på min 90årsdag en iPhone av mina barnbarn, varav en del har särskilt ansvar för mina nuvarande och fortsatta digitala kunskaper.
Till midsommar kommer Filip till stan och jag har beställt några timmar tillsammans med honom för att få rätsida på vissa problem, som dykt upp sedan vi senast sågs.
Men nu tillbaka till dagen och de många timmar jag satsade på korgen jag hittade i källarvalven.
Trots att bokhyllan står likadan som före besöket i källaren och trots att det där med prioriteringen misslyckades, så är jag, till min förvåning, ändå nöjd.
Nu är allt sorterat, en del är slängt i papperskorgen och tänk så roligt jag haft med alla minnen från julfirande,födelsedagar, midsommarfirande, foton på de fjorton barnbarnen.
Trevligare eftermiddag kunde jag knappast ha haft. Bokhyllan finns kvar. I morgon blir det ny utflykt.
Fint väder har vi haft men jag har haft annat att tänka på och tänker njuta av sommaren när jag tar semester om någon månad.
Kära vänner, Sov Gott. Nu går jag till sängen! Sitter i köket medan jag skriver. Altandörren öppen och den friska kvällsluften strömmar in. Underbart!
Min iPhone gör saker jag ej kan kontrollera. Vet ej om jag ska dränka den också så jag får en ny av barnbarnen. Det går ej att radera sånt den hittar på. Filip skynda dig!I need you!
Inväntar en ny, trevlig dag! Gud är god och vakar över oss, för han älskar oss så mycket!
Han hjälper oss dag för dag och ger oss svar på våra böner. AMEN!
måndag 19 juni 2017
Lite söndag 18 och lite mer måndag 19 juni 2017.
Om söndagen berättade jag i går att jag fick en hel liter sur grädde. Av detta förväntades att den skulle användas för tillverkning av surgräddskringlor. Om detta berättade jag i gårdagens blogg.
I morse vaknade jag kvart över fyra. Inte bra. Kunde ej somna om. Till slut gav jag upp och morgonrutinerna vidtog. En halv timmes sömn i fåtöljen includerad.
Ansåg att tid fanns för kringletillverkning. Fick för mig att bjuda in grannen på fika.
Inte var jag nöjd med kringlorna. Men det var grannen, som dock försiktigt tillade:" Jag har ju inget att jämföra med," vilket jag hade!
Medan vi fikade kom Ulla som var i stan en stund för att växla in småmynt åt Hembygdsföreningen innan det blir för sent. Hon hjälpte mig sedan med lite trädgårdsjobb.
Medan vi satt vid kaffebordet kom Sven och Maria. "Ville jag ha en liter jordgubbar?" OM! Svenska var de också.
I en kasse fanns en del urrensat som de kunde ta med sig av. Barnen vill sällan ha något men de erbjöd sig att senare hämta överskottsprylar till Lundhagskyrkans loppis som pågår under sommaren och dit kan man åka för att fika med gott bröd utöver loppisinköp.
Efter det kom en av min kyrkas medlemmar och hans fru för att hämta mig till den i går omtalade utflykten. Ett tjugotal pensionärer samlades i en sommarstuga, samma som vi var i förra sommaren.
Kyrkans pensionärer är många och varje sommar anordnas två träffar en i början och en i slutet av sommaren, för att alla ska få njuta av den där samvaron, så värdefull.
Utanför det stora, inglasade rummet låg "havet", vid namn Väringen. Visst är min barndoms Östersjön större men vattnet såg likadant ut och solglittret var lika betagande, så what? Jag har alltid längtat efter att få bo vid vatten, som i min barndom. Då passar jag på att njuta av såväl hav som insjöar när jag får tillfälle.. SÅ vackert att sitta där och fika med denna vy utanför fönstret.
Att träffa jämnåriga är inte så dumt. Sång till dragspelsmusik förgyllde den trivsamma eftermiddagen. Vi sjöng sånger om Jesus och den där kristna gemenskapen är så värdefull. Vi talar "samma språk", vi kan vår Bibel och förstår varandra.
Nu har jag varit hemma några timmar. Min vän Annelie kom för att greja med sin älskade motorcykel på min garageuppfart och hann med en kort pratstund med mig också.
En dag "vid havet" tröttar , eller beror det på att jag vaknade vid fyratiden i morse, kanhända. Jag tror på det senare!
Hade tänkt mig lite "Forntid" i kväll men neej, jag måste i säng! Må Gud hjälpa mig så jag får arbetslust imorgon och sätter fart med att packa.
Allt kommer att ordna sig säger mina barn och vänner och jag tror att de har rätt!
Ska någon kväll få följa med till Torpkonferensen också. Ser jag fram emot!
Alltså säger jag Godnatt till er alla mina bloggläsare. Jag är så tacksam för denna fina dag med sol och glittrande vatten och allt annat gott som Gud givit. Nu ska jag sova gott!
I morse vaknade jag kvart över fyra. Inte bra. Kunde ej somna om. Till slut gav jag upp och morgonrutinerna vidtog. En halv timmes sömn i fåtöljen includerad.
Ansåg att tid fanns för kringletillverkning. Fick för mig att bjuda in grannen på fika.
Inte var jag nöjd med kringlorna. Men det var grannen, som dock försiktigt tillade:" Jag har ju inget att jämföra med," vilket jag hade!
Medan vi fikade kom Ulla som var i stan en stund för att växla in småmynt åt Hembygdsföreningen innan det blir för sent. Hon hjälpte mig sedan med lite trädgårdsjobb.
Medan vi satt vid kaffebordet kom Sven och Maria. "Ville jag ha en liter jordgubbar?" OM! Svenska var de också.
I en kasse fanns en del urrensat som de kunde ta med sig av. Barnen vill sällan ha något men de erbjöd sig att senare hämta överskottsprylar till Lundhagskyrkans loppis som pågår under sommaren och dit kan man åka för att fika med gott bröd utöver loppisinköp.
Efter det kom en av min kyrkas medlemmar och hans fru för att hämta mig till den i går omtalade utflykten. Ett tjugotal pensionärer samlades i en sommarstuga, samma som vi var i förra sommaren.
Kyrkans pensionärer är många och varje sommar anordnas två träffar en i början och en i slutet av sommaren, för att alla ska få njuta av den där samvaron, så värdefull.
Utanför det stora, inglasade rummet låg "havet", vid namn Väringen. Visst är min barndoms Östersjön större men vattnet såg likadant ut och solglittret var lika betagande, så what? Jag har alltid längtat efter att få bo vid vatten, som i min barndom. Då passar jag på att njuta av såväl hav som insjöar när jag får tillfälle.. SÅ vackert att sitta där och fika med denna vy utanför fönstret.
Att träffa jämnåriga är inte så dumt. Sång till dragspelsmusik förgyllde den trivsamma eftermiddagen. Vi sjöng sånger om Jesus och den där kristna gemenskapen är så värdefull. Vi talar "samma språk", vi kan vår Bibel och förstår varandra.
Nu har jag varit hemma några timmar. Min vän Annelie kom för att greja med sin älskade motorcykel på min garageuppfart och hann med en kort pratstund med mig också.
En dag "vid havet" tröttar , eller beror det på att jag vaknade vid fyratiden i morse, kanhända. Jag tror på det senare!
Hade tänkt mig lite "Forntid" i kväll men neej, jag måste i säng! Må Gud hjälpa mig så jag får arbetslust imorgon och sätter fart med att packa.
Allt kommer att ordna sig säger mina barn och vänner och jag tror att de har rätt!
Ska någon kväll få följa med till Torpkonferensen också. Ser jag fram emot!
Alltså säger jag Godnatt till er alla mina bloggläsare. Jag är så tacksam för denna fina dag med sol och glittrande vatten och allt annat gott som Gud givit. Nu ska jag sova gott!
söndag 18 juni 2017
Fredag 16 och lördag 17 juni.2017.Vad minns jag?
Ja så har det blivit. Minnet är så kort och jag slarvar ofta med att skriva dagbok numera.
Dagen i Borensberg i torsdags var ett "lyft" må jag säga.
Här är allt "upp och ner", så ibland är det skönt att komma iväg hemifrån. Inte bästa lösningen på tristessen men i alla fall.
Fredagen inleddes med att Kerstin och Ulla kom och började sortera inför flytten. Packade sängkläder, dukar och handdukar. Skrev etiketter, skrev i " Anteckningar". Jag går lite till överdrift där, jag vet, men det är en läggningssak och går ej att åtgärda.
Jag har noga talat om för de mina hur jag funkar. Jag vill ha praktisk hjälp och ha dem som bollplank ,men så länge huvudet fungerar vill jag vara med och säga vad jag vill ha med och inte.
Om den dagen (Gud give att det icke blir så) skulle komma att inte mitt huvud funkar då har jag en önskan att de ska be min Fader i Himmelen att ta hem mig. Snabbt.
Jag drar mig, när jag skriver detta, till minnes en historia från vår tid i Lesjöfors. Jag var ej med själv men andra, som var med, berättade. Vi hade där i församlingen en broder som hade ett speciellt innerligt och barnsligt förhållande till Gud.
Det var bönemöte och en av de äldre medlemmarna låg svårt sjuk. Han bad: "Hör du Gud, gör henne fresk, eller ta hem na , men valls du gör så gör et hissigt!" Vilken bra och omtänksam bön.
Jag kan se honom, med sin fru framför mig. De var så innerligt rara. De hade ingen bil så de åkte flera gånger med oss till Missionskonferenser i Örebro.
Ja så där kommer och far tankarna precis som min dator och iPhone. Nyss fick jag ringa ett barnbarn för att få tyst på datorn, som avstängd, plötsligt började prata och en stor bild på en länk som jag tidigare, en mycket kort stund, hade tittat på syntes igen fast jag förut på något sätt fick bort den.
"Tryck alt och f4" sa barnbarnet, Jag gjorde så. Det blev tyst. Tänk om datorn hade börjat prata mitt i natten så rädd jag skulle ha blivit.
Kanske borde söka in till någon datakurs med tiden. Men det där med barnbarnen funkar faktiskt både snabbt och bra, så jag vet inte!?!
Fick på,eftermiddagen ett SMS från Elsemarie på väg till Varberg för jobbet. Kan du baka "surgräddskringlor"? Jag kände ej för att svara. Efter en stund öppnade jag altandörren och se, på fönsterbrädet står en hel liter sur grädde. Efter en stund ringde Lasse, som hade ställt den där.
Se bara, vilken grej! Så klart ska jag baka "surgräddskringlor".
Nja, nu kan jag se mina syskon och en skara barnbarn (härstammande från vår mamma Alva Kraftling) undrande le åt detta löfte.
Kringlornas historia är följande:" Ingen har någonsin sett ett recept på dessa kringlor.
När jag och mina syskon växte upp så var det vanligt att mamma medan vi var vid sjön hade bakat dessa kringlor, som vi då bjöds på till eftermiddagskaffet och jag kunde aldrig fatta hur snabbt hon fick till det.
Vi syskon växte upp, flyttade och kom hem på somrarna med våra familjer. Mamma fortsatte att baka surgräddskringlor. Grädden skummades på mjölken som varje kväll hämtades på bondgården. Sattes i sommarvärmen att surna och vips så hade mamma fixat kringlor!
Jag ler när jag tänker på att jag i morgon ska ställas inför detta prov. Ingen av oss syskon såg någonsin ett recept, därför att det inget fanns. Mamma visste precis mängder av ingredienser. Men jag minns att jag faktiskt hos IngaMaj, förra året bjöds på surgräddskringlor. Ganska lika de mamma bakade. Jag har gjort många försök och resultatet har varierat.
Så klart, om man får en hel liter grädde, så bara MÅSTE man försöka. Även om man vet att de ej blir lika goda som de mamma bakade.Att fråga mamma om recept har jag tidigare berättat hur det gick till och vilket det stående svaret var. Lilla mamma, så duktig du var! Maskrosbarnet!!!
Tänk att få sitta på altan, fika tillsammans med grannen och äta kringlor, vilken dröm!
Tro inte för mycket på det här! Det gör inte jag! Vad tror du, Stina?
Nu har jag glömt var jag började, så det kanske är bäst att avsluta.
Dagen har varit helt underbar med sol och värme. Jag har hållit mig inomhus. Rensat i några hyllor.
Upptäckte att jag har fler påslakan och örngott än jag behöver, tom ett par helt nya, så jag ska skicka dem till flyktingarna i Björnhammar, då jag hört att de tar emot med glädje .
I fredags tog Kerstin och Ulla hand om ett skåp i vardagsrummet, så är det klart tills vi packar ner i kartonger. Ett skåp med garnrester och annat i den vägen rensades också. Skåpet ska jag ge till en väninna i närheten. Nu har jag det stora skrivbordet och spegelbyrån i källaren att tömma så kan vi frakta iväg också dessa stora möbler.
I morgon ska jag på utflykt med mina vänner i kyrkan. Fick telefon att jag hämtas vid 13-tiden. De där träffarna i någon sommarstuga, tillhörande någon medlem, en gång varje sommar, är så mysiga och det är så roligt att få vara med.
Om hur det känns att flytta från ett hus när man är 90 år och man har bott där i 23 år ska jag berätta en annan gång. Att det råkar bli så att ett barnbarn, med familj, just gått i "husköpstankar" ock kan ta över är något som gör det hela lättare. För känns gör det, ska ni veta! Men att bo granne med slottet blir OK!
Hur den här bloggen blev undrar jag nu. Kan rätta till i morgon om det blev för galet.
Tack Gud för att du vill hjälpa mig så jag hinner med någon mer låda i kväll.
Är så ledsen för det tråkiga som berättats på TV om den stora skogsbranden som sveper fram i Portugal ! Tänk att sitta i en bil och mötas av eld som förstör bilen och människor dödas. Jag ryser!
Så mycket sorg, återigen. Nog har vi mycket att tala med Gud om!
Så liten man känner sig! Bara ett par dagar sedan den stora branden i London!
Sörjer med de sörjande gör jag och tackar Gud för sängen som väntar.
"Blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst evad som kommer på."
Sov Gott, mina vänner!
Dagen i Borensberg i torsdags var ett "lyft" må jag säga.
Här är allt "upp och ner", så ibland är det skönt att komma iväg hemifrån. Inte bästa lösningen på tristessen men i alla fall.
Fredagen inleddes med att Kerstin och Ulla kom och började sortera inför flytten. Packade sängkläder, dukar och handdukar. Skrev etiketter, skrev i " Anteckningar". Jag går lite till överdrift där, jag vet, men det är en läggningssak och går ej att åtgärda.
Jag har noga talat om för de mina hur jag funkar. Jag vill ha praktisk hjälp och ha dem som bollplank ,men så länge huvudet fungerar vill jag vara med och säga vad jag vill ha med och inte.
Om den dagen (Gud give att det icke blir så) skulle komma att inte mitt huvud funkar då har jag en önskan att de ska be min Fader i Himmelen att ta hem mig. Snabbt.
Jag drar mig, när jag skriver detta, till minnes en historia från vår tid i Lesjöfors. Jag var ej med själv men andra, som var med, berättade. Vi hade där i församlingen en broder som hade ett speciellt innerligt och barnsligt förhållande till Gud.
Det var bönemöte och en av de äldre medlemmarna låg svårt sjuk. Han bad: "Hör du Gud, gör henne fresk, eller ta hem na , men valls du gör så gör et hissigt!" Vilken bra och omtänksam bön.
Jag kan se honom, med sin fru framför mig. De var så innerligt rara. De hade ingen bil så de åkte flera gånger med oss till Missionskonferenser i Örebro.
Ja så där kommer och far tankarna precis som min dator och iPhone. Nyss fick jag ringa ett barnbarn för att få tyst på datorn, som avstängd, plötsligt började prata och en stor bild på en länk som jag tidigare, en mycket kort stund, hade tittat på syntes igen fast jag förut på något sätt fick bort den.
"Tryck alt och f4" sa barnbarnet, Jag gjorde så. Det blev tyst. Tänk om datorn hade börjat prata mitt i natten så rädd jag skulle ha blivit.
Kanske borde söka in till någon datakurs med tiden. Men det där med barnbarnen funkar faktiskt både snabbt och bra, så jag vet inte!?!
Fick på,eftermiddagen ett SMS från Elsemarie på väg till Varberg för jobbet. Kan du baka "surgräddskringlor"? Jag kände ej för att svara. Efter en stund öppnade jag altandörren och se, på fönsterbrädet står en hel liter sur grädde. Efter en stund ringde Lasse, som hade ställt den där.
Se bara, vilken grej! Så klart ska jag baka "surgräddskringlor".
Nja, nu kan jag se mina syskon och en skara barnbarn (härstammande från vår mamma Alva Kraftling) undrande le åt detta löfte.
Kringlornas historia är följande:" Ingen har någonsin sett ett recept på dessa kringlor.
När jag och mina syskon växte upp så var det vanligt att mamma medan vi var vid sjön hade bakat dessa kringlor, som vi då bjöds på till eftermiddagskaffet och jag kunde aldrig fatta hur snabbt hon fick till det.
Vi syskon växte upp, flyttade och kom hem på somrarna med våra familjer. Mamma fortsatte att baka surgräddskringlor. Grädden skummades på mjölken som varje kväll hämtades på bondgården. Sattes i sommarvärmen att surna och vips så hade mamma fixat kringlor!
Jag ler när jag tänker på att jag i morgon ska ställas inför detta prov. Ingen av oss syskon såg någonsin ett recept, därför att det inget fanns. Mamma visste precis mängder av ingredienser. Men jag minns att jag faktiskt hos IngaMaj, förra året bjöds på surgräddskringlor. Ganska lika de mamma bakade. Jag har gjort många försök och resultatet har varierat.
Så klart, om man får en hel liter grädde, så bara MÅSTE man försöka. Även om man vet att de ej blir lika goda som de mamma bakade.Att fråga mamma om recept har jag tidigare berättat hur det gick till och vilket det stående svaret var. Lilla mamma, så duktig du var! Maskrosbarnet!!!
Tänk att få sitta på altan, fika tillsammans med grannen och äta kringlor, vilken dröm!
Tro inte för mycket på det här! Det gör inte jag! Vad tror du, Stina?
Nu har jag glömt var jag började, så det kanske är bäst att avsluta.
Dagen har varit helt underbar med sol och värme. Jag har hållit mig inomhus. Rensat i några hyllor.
Upptäckte att jag har fler påslakan och örngott än jag behöver, tom ett par helt nya, så jag ska skicka dem till flyktingarna i Björnhammar, då jag hört att de tar emot med glädje .
I fredags tog Kerstin och Ulla hand om ett skåp i vardagsrummet, så är det klart tills vi packar ner i kartonger. Ett skåp med garnrester och annat i den vägen rensades också. Skåpet ska jag ge till en väninna i närheten. Nu har jag det stora skrivbordet och spegelbyrån i källaren att tömma så kan vi frakta iväg också dessa stora möbler.
I morgon ska jag på utflykt med mina vänner i kyrkan. Fick telefon att jag hämtas vid 13-tiden. De där träffarna i någon sommarstuga, tillhörande någon medlem, en gång varje sommar, är så mysiga och det är så roligt att få vara med.
Om hur det känns att flytta från ett hus när man är 90 år och man har bott där i 23 år ska jag berätta en annan gång. Att det råkar bli så att ett barnbarn, med familj, just gått i "husköpstankar" ock kan ta över är något som gör det hela lättare. För känns gör det, ska ni veta! Men att bo granne med slottet blir OK!
Hur den här bloggen blev undrar jag nu. Kan rätta till i morgon om det blev för galet.
Tack Gud för att du vill hjälpa mig så jag hinner med någon mer låda i kväll.
Är så ledsen för det tråkiga som berättats på TV om den stora skogsbranden som sveper fram i Portugal ! Tänk att sitta i en bil och mötas av eld som förstör bilen och människor dödas. Jag ryser!
Så mycket sorg, återigen. Nog har vi mycket att tala med Gud om!
Så liten man känner sig! Bara ett par dagar sedan den stora branden i London!
Sörjer med de sörjande gör jag och tackar Gud för sängen som väntar.
"Blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst evad som kommer på."
Sov Gott, mina vänner!
torsdag 15 juni 2017
Torsdag 15 juni 2017. Borensberg! Vilket födelsedagsfirande! Vänträff!
Aldrig blir jag klok på mig själv. Jag behöver bara åka 10 mil iväg hemifrån för att känna av luftombytet. Åker jag till havet brukar det bli värre men sjön Boren? Nej det måste vara inbillning!
Jag hämtades i dag klockan 1300 och kom hem framåt kvällen!
Dagen hade börjat med ett erbjudande att få ta emot dotter med två barnbarn, Gustav och Liam på en fikastund. Tyvärr, jag skulle inte vara hemma!
Några minuter senare ringde Kerstin. Pojkarna blev så besvikna. Det var ju de som föreslagit ett besök hos gammelmormor. Vad var det här?
Kerstin visste att jag skulle åka bort först om ett par timmar så vi kom överens om att de så klart skulle komma. Jag älskar såna där spontana förslag och älskar pojkarna därtill, så snart var de här och vi satt under päronträdet med goda bullar, som Annelie kom hit med i går kväll och Kristins goda biskvier, som jag fått med mig efter Tobias studentkalas i fredags.
Vilken solig och varm dag. Att fika under päronträdet hör till sommarens höjdpunkter!
Elsemarie kom och vi åkte den fina raka vägen förbi Motala i stället för den krokiga över Hjortkvarn.
Det finns en rast och utsiktsplats på vägen mellan Motala och Borensberg där man ser ut över sjön Boren. Så fantastiskt! Vi hade ej tid att stanna till i dag men såg ändå i förbifarten.
Under de åtta år , som vi bodde i Borensberg så hann vi få en del härliga vänner. Elsemarie var sex år då vi flyttade dit och hann med både Förskolan och Grundskolan innan hon drog vidare för musik gymnasium i Västerås. Hon var på återträff med sina skolkamrater för någon vecka sedan och i dag gällde det "bästisens" mamma, Gun Andersson, som fyllde 80 år.
SÅ många minnen, som rullades upp då vi återsåg ett antal vänner från åren i det fina lilla samhället.
Några, som bodde där på vår tid bor nu på andra platser men i dag samlades vi hos Gun.
På hemvägen pratade vi om de åren vi bodde där och hur roligt vi hade .
Georg och jag var äldst "i gänget" men då vi alla hade barn, som träffades både i kyrkan och hemma hos varandra så var vi som en enda stor familj.
Vi åt Surströmming tillsammans, stöpte ljus.uppvaktade på födelsedagar med utklädning och en massa roligheter och barnen var alltid med, utom tidiga morgnars födelsedagsfirande.
Tror att vårt första tokiga födelsedagsfirande började när vår pastor i Salem, Sören Pettersson, numera Alnehill, fyllde jämna år och sedan var det den ena efter den andra, som fyllde och vi hittade på lite olika begivenheter.
När vi träffades hemma hos varandra så var barnen alltid med och hittade på sådant som roade dem.
I kyrkan var det Junior möten, "Unga Rösterkören" och sånggrupper med ökade krav allteftersom de växte till sig och blev äldre. I dag hade vi föräldrar blivit ett antal år äldre! Hos en del av oss kunde man se det. Andra såg lika unga ut som på den gamla, goda tiden, men gemenskapen och glädjen över att återse varandra kunde ingen ta miste på.
Elsemarie sa på hemvägen, som hon ofta sagt, att de där åren i Borensberg och Salemkyrkan fick avgörande betydelse för hennes musikaliska utveckling och även i hennes vidare yrkesutövning, som rektor då församlingen i Salem var så positiva till ungdomarna och lät dem hållas utan att störa. Deras talanger som ledare uppmuntrades också!
Vi pratade i dag hos Gun om hur vi föräldrar fixade mat och bakade när de bl.a. ordnade med en ungdomssammandragning för hela Östergötland. Med övernattning i hemmen.
Vi log i dag åt alla dessa glada minnen, för det ska sägas att det var ingen som klagade utan vi gladdes alla åt ungdomarnas initiativförmåga och uthållighet.
Nu är det kväll. Från Karlstad ringde nyss min vän Stefan. Jag blir så glad av att höra att han mår bra och har en djup tro på Guds makt att förvandla våra liv. Han hade sålt massor av blombuketter på Ica i dag då de har studentexamen i Karlstad.
Nu, mina vänner, är det dags för mig att sova för i morgon blir det att ge sig på packande och sorterande av grejor så jag ej tar med för mycket till min nya bostad.
Gud välsigne oss alla. Stefan citerade nyss psalm 23. "Han låter min bägare flöda över". Han var så tacksam över vad Jesus gjort i hans liv. Gud är så god. Vi tror på en mäktig Gud, som älskar oss!
Jag hämtades i dag klockan 1300 och kom hem framåt kvällen!
Dagen hade börjat med ett erbjudande att få ta emot dotter med två barnbarn, Gustav och Liam på en fikastund. Tyvärr, jag skulle inte vara hemma!
Några minuter senare ringde Kerstin. Pojkarna blev så besvikna. Det var ju de som föreslagit ett besök hos gammelmormor. Vad var det här?
Kerstin visste att jag skulle åka bort först om ett par timmar så vi kom överens om att de så klart skulle komma. Jag älskar såna där spontana förslag och älskar pojkarna därtill, så snart var de här och vi satt under päronträdet med goda bullar, som Annelie kom hit med i går kväll och Kristins goda biskvier, som jag fått med mig efter Tobias studentkalas i fredags.
Vilken solig och varm dag. Att fika under päronträdet hör till sommarens höjdpunkter!
Elsemarie kom och vi åkte den fina raka vägen förbi Motala i stället för den krokiga över Hjortkvarn.
Det finns en rast och utsiktsplats på vägen mellan Motala och Borensberg där man ser ut över sjön Boren. Så fantastiskt! Vi hade ej tid att stanna till i dag men såg ändå i förbifarten.
Under de åtta år , som vi bodde i Borensberg så hann vi få en del härliga vänner. Elsemarie var sex år då vi flyttade dit och hann med både Förskolan och Grundskolan innan hon drog vidare för musik gymnasium i Västerås. Hon var på återträff med sina skolkamrater för någon vecka sedan och i dag gällde det "bästisens" mamma, Gun Andersson, som fyllde 80 år.
SÅ många minnen, som rullades upp då vi återsåg ett antal vänner från åren i det fina lilla samhället.
Några, som bodde där på vår tid bor nu på andra platser men i dag samlades vi hos Gun.
På hemvägen pratade vi om de åren vi bodde där och hur roligt vi hade .
Georg och jag var äldst "i gänget" men då vi alla hade barn, som träffades både i kyrkan och hemma hos varandra så var vi som en enda stor familj.
Vi åt Surströmming tillsammans, stöpte ljus.uppvaktade på födelsedagar med utklädning och en massa roligheter och barnen var alltid med, utom tidiga morgnars födelsedagsfirande.
Tror att vårt första tokiga födelsedagsfirande började när vår pastor i Salem, Sören Pettersson, numera Alnehill, fyllde jämna år och sedan var det den ena efter den andra, som fyllde och vi hittade på lite olika begivenheter.
När vi träffades hemma hos varandra så var barnen alltid med och hittade på sådant som roade dem.
I kyrkan var det Junior möten, "Unga Rösterkören" och sånggrupper med ökade krav allteftersom de växte till sig och blev äldre. I dag hade vi föräldrar blivit ett antal år äldre! Hos en del av oss kunde man se det. Andra såg lika unga ut som på den gamla, goda tiden, men gemenskapen och glädjen över att återse varandra kunde ingen ta miste på.
Elsemarie sa på hemvägen, som hon ofta sagt, att de där åren i Borensberg och Salemkyrkan fick avgörande betydelse för hennes musikaliska utveckling och även i hennes vidare yrkesutövning, som rektor då församlingen i Salem var så positiva till ungdomarna och lät dem hållas utan att störa. Deras talanger som ledare uppmuntrades också!
Vi pratade i dag hos Gun om hur vi föräldrar fixade mat och bakade när de bl.a. ordnade med en ungdomssammandragning för hela Östergötland. Med övernattning i hemmen.
Vi log i dag åt alla dessa glada minnen, för det ska sägas att det var ingen som klagade utan vi gladdes alla åt ungdomarnas initiativförmåga och uthållighet.
Nu är det kväll. Från Karlstad ringde nyss min vän Stefan. Jag blir så glad av att höra att han mår bra och har en djup tro på Guds makt att förvandla våra liv. Han hade sålt massor av blombuketter på Ica i dag då de har studentexamen i Karlstad.
Nu, mina vänner, är det dags för mig att sova för i morgon blir det att ge sig på packande och sorterande av grejor så jag ej tar med för mycket till min nya bostad.
Gud välsigne oss alla. Stefan citerade nyss psalm 23. "Han låter min bägare flöda över". Han var så tacksam över vad Jesus gjort i hans liv. Gud är så god. Vi tror på en mäktig Gud, som älskar oss!
onsdag 14 juni 2017
Onsdag 14 juni 2017. Rotande och slängande.
Så är det som det brukar, När jag blir lite för trött framåt kvällen är det vilsamt att ta fram datorn,
I dag har jag haft en stilla dag kan man säga. Värst med mig är att jag inte kommer igång "förrn halvdas medda", som min flitiga mamma plägade säga.
Så sant, så sant!
I dag har vi haft ett strålande sommarväder, som jag ej tagit vara på. Jag har flytten framför mig. På grund av att jag är en obotlig samlare av tidningsurklipp, kort ,böcker, anteckningar osv. så blir det extra jobbigt att bryta upp. Ska jag sortera här eller ta med allt i plastsäckar och sortera där?
Det är frågan!
Jag började med en bokhylla i ett mindre rum. Med den läggning för det skrivna ordet som jag har så tog det sin tid att bestämma i vilken hög av tre, som flyttgodset skulle läggas.
Se bara så roliga saker det fanns i denna bokhylla. I pärmar och kartonger!
Bredvid mig ligger en, av min fantastiska, från Stockholm, i ordets rätta bemärkelse ensamkommande moder, använd "Lärobok i Geografi för Folkskolan."
Mamma kom till bondgården i Ström, någon mil från Figeholm nyårsafton 1906, som fosterbarn, 7 år gammal (något jag i tidigare bloggar berättat om).Läroboken är tryckt år 1908 hos P.A. Norstedt i Stockholm. Boken är väl skyddad av en söndagsskoletidningssida, det enda papper mamma kunde få förmodar jag. "Lilla Svenska Barntidningen" var namnet. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, Jag är innerligt tacksam för söndagsskolan, som betydde så mycket för mamma och som fick ringar på vattnet av oskattbart värde.
Det fanns också en"Småskolans nya räknebok" som tillhört vår kära tant Dagny, från Gotland.
Den tar vi en annan gång. Här surrar envist en fluga omkring och jag tolererar eftersom det är tecken på att sommaren är här. I morgon ska jag på utflykt till Borensberg med Elsemarie.
Nu ska jag ta itu med resterande i bokhyllan. I dag kom ett efterlängtat telefonsamtal.
Kvällen är helt underbar men jag har annat att tänka på!
Sov Gott, mina vänner! I London har ett högt boningshus brunnit. Fruktansvärt ! Elden spred sig ovanligt hastigt. Flera döda och många skadade. Så stor sorg!
I dag har jag haft en stilla dag kan man säga. Värst med mig är att jag inte kommer igång "förrn halvdas medda", som min flitiga mamma plägade säga.
Så sant, så sant!
I dag har vi haft ett strålande sommarväder, som jag ej tagit vara på. Jag har flytten framför mig. På grund av att jag är en obotlig samlare av tidningsurklipp, kort ,böcker, anteckningar osv. så blir det extra jobbigt att bryta upp. Ska jag sortera här eller ta med allt i plastsäckar och sortera där?
Det är frågan!
Jag började med en bokhylla i ett mindre rum. Med den läggning för det skrivna ordet som jag har så tog det sin tid att bestämma i vilken hög av tre, som flyttgodset skulle läggas.
Se bara så roliga saker det fanns i denna bokhylla. I pärmar och kartonger!
Bredvid mig ligger en, av min fantastiska, från Stockholm, i ordets rätta bemärkelse ensamkommande moder, använd "Lärobok i Geografi för Folkskolan."
Mamma kom till bondgården i Ström, någon mil från Figeholm nyårsafton 1906, som fosterbarn, 7 år gammal (något jag i tidigare bloggar berättat om).Läroboken är tryckt år 1908 hos P.A. Norstedt i Stockholm. Boken är väl skyddad av en söndagsskoletidningssida, det enda papper mamma kunde få förmodar jag. "Lilla Svenska Barntidningen" var namnet. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, Jag är innerligt tacksam för söndagsskolan, som betydde så mycket för mamma och som fick ringar på vattnet av oskattbart värde.
Det fanns också en"Småskolans nya räknebok" som tillhört vår kära tant Dagny, från Gotland.
Den tar vi en annan gång. Här surrar envist en fluga omkring och jag tolererar eftersom det är tecken på att sommaren är här. I morgon ska jag på utflykt till Borensberg med Elsemarie.
Nu ska jag ta itu med resterande i bokhyllan. I dag kom ett efterlängtat telefonsamtal.
Kvällen är helt underbar men jag har annat att tänka på!
Sov Gott, mina vänner! I London har ett högt boningshus brunnit. Fruktansvärt ! Elden spred sig ovanligt hastigt. Flera döda och många skadade. Så stor sorg!
tisdag 13 juni 2017
Tisdag 13 juni 2017. Examensdag i min barndom.
Det är ett märkligt datum 13 juni. Har följt mig genom åren. Vet ej om det verkligen var som jag tror men i min värld slutade alltid skolan den 13 juni. Efter den dagen badade vi varje dag i Östersjön nedanför trädgårdsbacken i Högskulla, där vårt barndomshem med mamma; pappa, syskonen Helge, tvillingarna IngaBritta och IngaMaj samt lillasyster Stina utgjorde vår familj.
Det hände att vi "stora" tog ett dopp innan dagen för skolavslutningen!!!
Det där med att bo intill "havet" är lite speciellt.
Höststormarna, vintern med isläggningen, skridsko och sparkåkning, isflaken att hoppa på när våren var på väg och så till slut den 13 juni och en hel sommar med allt vad den älskade Östersjön hade att bjuda av bad, båtutflykter simskola, ljumma sommarkvällar!
Något att minnas när livet går mot sitt slut.
Nu fortsätter jag med den forntid jag skrev om i går. "Stråkfamiljslägret hade alltså avslutats.
År 1996.Juli 15,måndag. Elsemarie,nu hemma från körresan i USA, och Lasse hämtade mig och åkte till Hovsta där Filip och jag stannade en stund medan Lasse och Elsemarie med Svens bil åkte till Arlanda för att hämta Sven och Maria, (som tydligen stannat lite längre "over there."
Filip och jag åkte hem till mig,( Linn hos Matilda, kompisen)
Vi lagade god mat, köpte jordgubbar och grädde och hade liten festmiddag för sällskapet, som anlände från Arlanda.
Juli 16, tisdag.Ulla, Elsemarie och Kristian åkte till Särna.
Juli 17. Jonas och Petter kom och stannade till fredag. Lasse och Elsemarie kom med en stor gädda,så god, som vi åt till middag. "Undrar, sa flundran, var de hittade den!"
Vi fikade under päronträdet för första gången detta år!
Denna sommar hinner visst inte börja innan den tar slut, misstänker jag!
Juli 18, torsdag. Regnskurar hela dagen Tur att det finns mat i frysen så jag ej behöver gå till affären!
Lennart,Jonas och Tommy (kompisen) fick köttbullar och potatis till lunch. Fikabesök på em.
Juli 19, fredag. Svårt att vakna efter fyra timmars sömn men jag tog en promenad till tåget kl. 6.18!
Solen strålade och både sovsäck och kudde fick plats i min praktiska resväska.
Lördag 20 juli. Så var jag i Kungsängen och församlingen Arken, som jag länge önskat besöka.
Tre möten under dagen och jag njöt av att få vara med.
Sov på natten i ett bönerum i min sovsäck direkt på golvet.
Åkte på morgonen med pendeln in till Stockholm där jag träffade min bästis från Figeholm, Britt.
Vi tog bussen till Örebro och hämtades till mitt hus av Elsemarie. Nu skulle Britt och jag få vara tillsammans och prata barndomsminnen och annat några dagar!
Familjen Hallqvist åkte till Sjöviks Folkhögskola på måndagen.
Några dagar med sol och värme medan Britt var kvar.
Juli 25, torsdag. Britt med buss till Pålsboda för att hälsa på vänner där.. Stina kom från Figeholm. Hade fläderblomssaft, råmjölk och rökt sik med sig. O, så gott! Jag hämtade mitt nya körkort på posten.
På fredagen kom familjen Hallqvist hem från Sjövik. På lördagen 27, åkte Britt hem till Stockholm.
Juli 28, söndag åkte Lasse, Elsemarie och barnen iväg med husvagnen.
På månadens sista dag åkte Stina, Kerstin, Ulla och jag till Lesjöfors för en liten Nostalgitripp.
Drack kaffe hos Karin Hedlund. SÅ roligt att ses efter flera år!
För att säga något om dag, som inne är, så var matgästen här och i dag åt vi spenatsoppa med ägghalvor och pannkakor.
Utan att snygga till det i köket somnade jag i fåtöljen och sov c:a tre timmar.
Väcktes när det ringde på dörren och vännen Rita kom på besök för en fikastund.
Hon fick några tallrikar med sig av mitt överflöd och cyklade hemåt strax innan en annan god vän kom för att meka med sin motorcykel på min garageuppfart och så fick vi också en liten fikastund, som avslutning.
Det är tisdag och Sven ringde innan han åkte till IcaMaxi, för att höra om jag behövde något. Nej tack, inte i dag. Är så gott att se mina barns omsorg om sin mamma, Är så tacksam!
Sist så tackar jag Gud för hans hjälp och för det han sa till mig i dag. Bara två ord men ord som kom att betyda mycket för mig. Inte talade han högt men i mitt inre kunde jag höra orden. Jag älskar att lyssna in den Helige Andens röst i mitt inre. Vet att många med mig upplever detsamma. Gud är god!
Det hände att vi "stora" tog ett dopp innan dagen för skolavslutningen!!!
Det där med att bo intill "havet" är lite speciellt.
Höststormarna, vintern med isläggningen, skridsko och sparkåkning, isflaken att hoppa på när våren var på väg och så till slut den 13 juni och en hel sommar med allt vad den älskade Östersjön hade att bjuda av bad, båtutflykter simskola, ljumma sommarkvällar!
Något att minnas när livet går mot sitt slut.
Nu fortsätter jag med den forntid jag skrev om i går. "Stråkfamiljslägret hade alltså avslutats.
År 1996.Juli 15,måndag. Elsemarie,nu hemma från körresan i USA, och Lasse hämtade mig och åkte till Hovsta där Filip och jag stannade en stund medan Lasse och Elsemarie med Svens bil åkte till Arlanda för att hämta Sven och Maria, (som tydligen stannat lite längre "over there."
Filip och jag åkte hem till mig,( Linn hos Matilda, kompisen)
Vi lagade god mat, köpte jordgubbar och grädde och hade liten festmiddag för sällskapet, som anlände från Arlanda.
Juli 16, tisdag.Ulla, Elsemarie och Kristian åkte till Särna.
Juli 17. Jonas och Petter kom och stannade till fredag. Lasse och Elsemarie kom med en stor gädda,så god, som vi åt till middag. "Undrar, sa flundran, var de hittade den!"
Vi fikade under päronträdet för första gången detta år!
Denna sommar hinner visst inte börja innan den tar slut, misstänker jag!
Juli 18, torsdag. Regnskurar hela dagen Tur att det finns mat i frysen så jag ej behöver gå till affären!
Lennart,Jonas och Tommy (kompisen) fick köttbullar och potatis till lunch. Fikabesök på em.
Juli 19, fredag. Svårt att vakna efter fyra timmars sömn men jag tog en promenad till tåget kl. 6.18!
Solen strålade och både sovsäck och kudde fick plats i min praktiska resväska.
Lördag 20 juli. Så var jag i Kungsängen och församlingen Arken, som jag länge önskat besöka.
Tre möten under dagen och jag njöt av att få vara med.
Sov på natten i ett bönerum i min sovsäck direkt på golvet.
Åkte på morgonen med pendeln in till Stockholm där jag träffade min bästis från Figeholm, Britt.
Vi tog bussen till Örebro och hämtades till mitt hus av Elsemarie. Nu skulle Britt och jag få vara tillsammans och prata barndomsminnen och annat några dagar!
Familjen Hallqvist åkte till Sjöviks Folkhögskola på måndagen.
Några dagar med sol och värme medan Britt var kvar.
Juli 25, torsdag. Britt med buss till Pålsboda för att hälsa på vänner där.. Stina kom från Figeholm. Hade fläderblomssaft, råmjölk och rökt sik med sig. O, så gott! Jag hämtade mitt nya körkort på posten.
På fredagen kom familjen Hallqvist hem från Sjövik. På lördagen 27, åkte Britt hem till Stockholm.
Juli 28, söndag åkte Lasse, Elsemarie och barnen iväg med husvagnen.
På månadens sista dag åkte Stina, Kerstin, Ulla och jag till Lesjöfors för en liten Nostalgitripp.
Drack kaffe hos Karin Hedlund. SÅ roligt att ses efter flera år!
För att säga något om dag, som inne är, så var matgästen här och i dag åt vi spenatsoppa med ägghalvor och pannkakor.
Utan att snygga till det i köket somnade jag i fåtöljen och sov c:a tre timmar.
Väcktes när det ringde på dörren och vännen Rita kom på besök för en fikastund.
Hon fick några tallrikar med sig av mitt överflöd och cyklade hemåt strax innan en annan god vän kom för att meka med sin motorcykel på min garageuppfart och så fick vi också en liten fikastund, som avslutning.
Det är tisdag och Sven ringde innan han åkte till IcaMaxi, för att höra om jag behövde något. Nej tack, inte i dag. Är så gott att se mina barns omsorg om sin mamma, Är så tacksam!
Sist så tackar jag Gud för hans hjälp och för det han sa till mig i dag. Bara två ord men ord som kom att betyda mycket för mig. Inte talade han högt men i mitt inre kunde jag höra orden. Jag älskar att lyssna in den Helige Andens röst i mitt inre. Vet att många med mig upplever detsamma. Gud är god!
måndag 12 juni 2017
Måndag 12 juni 2017. Så skönt med både hjälp och sällskap.
Började dagen med besök på banken. Nu ska det säljas och köpas. Jag föreslog lite höjning av befintligt lån. Nja en liten avrundning uppåt kunde man tänka sig och så blev det.
Det har sina sidor att byta bostad. Flytta från en trivsam villa med uppväxt trädgård till en tvåa i en bostadsrätt och som följd höjd bostadskostnad. Varför inte om jag får det bra dit jag kommer!
Då gäller det att se realistiskt på det hela. Jämföra fördelar och nackdelar.
När jag inte längre upplevde glädje i att jobba i trädgården förstod jag att det var dags att dra mig tillbaka till mindre bostad med minskade bekymmer.
Att överlåta den lilla villan till yngre personer, som skulle finna glädje i att jobba i trädgården och ha behov av att äga sin bostad borde vara en bra lösning. En bostadsrätt i Centrum kostar lika mycket som en villa med bra läge och gångavstånd till Centrum.Villan dock i behov av viss renovering.
Att som ensam kvinna ha eget hus betyder att ett och annat inte blir gjort. Bergvärme installerade jag dock för några år sedan. Det var en "höjdare" att slippa elda med olja efter det.
Jag säljare, mitt barnbarn med familj, köpare. Bättre kan det knappast bli.
År 1973 sålde Georg och jag vår dåvarande villa i Örebro till det nämnda barnbarnets föräldrar, vår son och hans familj och gav oss iväg till Borensberg i Östergötland. Efter den utfärden kom vi några år senare åter till Örebro och bor nu i villa nummer två. Den senare lämnar jag alltså om någon månad.
Ganska roligt att det blivit så. Det känns bra för oss alla.
Nu tar jag fram lite "Forntid" så jag ej kommer för långt efter. Det finns de som känner igen ett och annat från sina barnaår när de läser om den och då skriver jag gärna ner från tiden då jag skrev dagböcker, något jag borde gjort långt tidigare.
År 1996, Vecka 27. Fortsätter där jag tror att jag senast slutade.
Måndag:Bönegruppen här. Kerstins cykel stulen på Norrbygatan. Inte så länge sedan Awads cykel blev stulen där. Man befarar att lastbilar kommer nattetid, åker runt stan och lastar i cyklar, som sedan säljs i utlandet. Vet ej om det stämmer.
Bakat tre tårtor till kyrkan. På lördagen hämtades Kristin och jag av Kalevi och Tommy till Östgötagården och "Stråklägret". Jag bakat bullar på två liter mjölk. Anders kommit och lämnat Lova.
Vecka 28. Juli 8. Måndag. Jag bakar drömmar, chokladkakor, Finska Pinnar, Stinas Kalaskakor, Hallongrottor, Havrekakor med choklad. Sex sorter! Somnade gott på kvällen! Lägerdeltagarna kommit.
Juli 9. Tisdag.Bakat bullar på tre liter mjölk.Oj vad det regnar denna sommar! Fick skjuts till Skrankebol.
Juli 10. Onsdag.Åkte med Lennart till Örebro.Har så ont i en tand men tandläkaren har semester.
Bad till Gud för tanden och allt blev OK.Tack och lov! Lennart och Lasse fått lunch hos mej.
Barnvakt åt Linn och Filip. De hämtades av Lasse på eftermiddagen då de alla tre åkte till Arlanda för att möta sin efterlängtade mamma.
Juli 11. Torsdag. Magnus sov här i natt. Skjutsade mej till tåget och jag kom till Rimforsa 9.23.
Med Ulla och Monica till Kisa och köpt skor. Bakat 6 tårtbottnar på kvällen. Tanden fortfarande bra.
Juli 12.Fredag. Blött näsblod på morgonen. På morgonsamling efter det.Fått Ögondroppar från Örebro. Bakat fyra sorters sockerfria kakor.
Juli 13. Lördag.. Bakat fyra långpannor chokladkakor. Ledsen i dag. Skrivit ner min sorg. Minnena kommer. Jag avstår både konsert och lägerbål. Vill INTE ha kaffe och "Gyllne morgon" i morgon bittida. Det var Georgs fina påhitt och det blir för mycket för mej med det minnet också.
Söndag. Ur dagboken: Jag gick upp tidigt, tog en sväng till kyrkan och en promenad ned till sjön. Känner att jag saknar Linn. På något sätt ersätter hon Georg. Varför? Kanske för att hon är så tillgiven och närvarande. Så packade vi ihop våra prylar och åkte via Hjortkvarn till Örebro. Kom sent hem.
"Stråkfamiljen", som jag i tidigare bloggar berättat om blev en stor tilldragelse varje år och samma personer med en och annan ny ibland, träffades och trivdes tillsammans.
Nu har dagen tagit slut igen.Jag anar att det blir sängen fast klockan bara är 21.00
Pratade nyss med Elsemarie . Hon åker bil till jobbet de sista dagarna före semestern.Annars åker hon helst tåg, som är mer vilsamt.
Jag väntar på ett telefonsamtal. Så glad och tacksam jag är för all hjälp jag fått i dag av Ulla och Kerstin, som hade tid. Kerstin har så ont i sina axlar och väntar på kallelse till operation.
Lydia frågade häromdagen om jag hade glasburkar hon kunde få till rabarberchutney som hon gjort.
I dag ringde jag för att säga att jag fått löfte av Ulla om burkar. Lydia svarade och berättade att hon befann sig på Island och just då stod och beundrade ett vattenfall. Hoppsan!!!
Världen har krympt!
I kväll har Tobias fotbollsmatch och pappa Lasse är med och tittar. Roligt för Tobias när pappa har tid att vara med.
Nu blir det skönt att sova tänker jag och jag säger GodNatt till er, mina vänner! Sov Gott!
Det har sina sidor att byta bostad. Flytta från en trivsam villa med uppväxt trädgård till en tvåa i en bostadsrätt och som följd höjd bostadskostnad. Varför inte om jag får det bra dit jag kommer!
Då gäller det att se realistiskt på det hela. Jämföra fördelar och nackdelar.
När jag inte längre upplevde glädje i att jobba i trädgården förstod jag att det var dags att dra mig tillbaka till mindre bostad med minskade bekymmer.
Att överlåta den lilla villan till yngre personer, som skulle finna glädje i att jobba i trädgården och ha behov av att äga sin bostad borde vara en bra lösning. En bostadsrätt i Centrum kostar lika mycket som en villa med bra läge och gångavstånd till Centrum.Villan dock i behov av viss renovering.
Att som ensam kvinna ha eget hus betyder att ett och annat inte blir gjort. Bergvärme installerade jag dock för några år sedan. Det var en "höjdare" att slippa elda med olja efter det.
Jag säljare, mitt barnbarn med familj, köpare. Bättre kan det knappast bli.
År 1973 sålde Georg och jag vår dåvarande villa i Örebro till det nämnda barnbarnets föräldrar, vår son och hans familj och gav oss iväg till Borensberg i Östergötland. Efter den utfärden kom vi några år senare åter till Örebro och bor nu i villa nummer två. Den senare lämnar jag alltså om någon månad.
Ganska roligt att det blivit så. Det känns bra för oss alla.
Nu tar jag fram lite "Forntid" så jag ej kommer för långt efter. Det finns de som känner igen ett och annat från sina barnaår när de läser om den och då skriver jag gärna ner från tiden då jag skrev dagböcker, något jag borde gjort långt tidigare.
År 1996, Vecka 27. Fortsätter där jag tror att jag senast slutade.
Måndag:Bönegruppen här. Kerstins cykel stulen på Norrbygatan. Inte så länge sedan Awads cykel blev stulen där. Man befarar att lastbilar kommer nattetid, åker runt stan och lastar i cyklar, som sedan säljs i utlandet. Vet ej om det stämmer.
Bakat tre tårtor till kyrkan. På lördagen hämtades Kristin och jag av Kalevi och Tommy till Östgötagården och "Stråklägret". Jag bakat bullar på två liter mjölk. Anders kommit och lämnat Lova.
Vecka 28. Juli 8. Måndag. Jag bakar drömmar, chokladkakor, Finska Pinnar, Stinas Kalaskakor, Hallongrottor, Havrekakor med choklad. Sex sorter! Somnade gott på kvällen! Lägerdeltagarna kommit.
Juli 9. Tisdag.Bakat bullar på tre liter mjölk.Oj vad det regnar denna sommar! Fick skjuts till Skrankebol.
Juli 10. Onsdag.Åkte med Lennart till Örebro.Har så ont i en tand men tandläkaren har semester.
Bad till Gud för tanden och allt blev OK.Tack och lov! Lennart och Lasse fått lunch hos mej.
Barnvakt åt Linn och Filip. De hämtades av Lasse på eftermiddagen då de alla tre åkte till Arlanda för att möta sin efterlängtade mamma.
Juli 11. Torsdag. Magnus sov här i natt. Skjutsade mej till tåget och jag kom till Rimforsa 9.23.
Med Ulla och Monica till Kisa och köpt skor. Bakat 6 tårtbottnar på kvällen. Tanden fortfarande bra.
Juli 12.Fredag. Blött näsblod på morgonen. På morgonsamling efter det.Fått Ögondroppar från Örebro. Bakat fyra sorters sockerfria kakor.
Juli 13. Lördag.. Bakat fyra långpannor chokladkakor. Ledsen i dag. Skrivit ner min sorg. Minnena kommer. Jag avstår både konsert och lägerbål. Vill INTE ha kaffe och "Gyllne morgon" i morgon bittida. Det var Georgs fina påhitt och det blir för mycket för mej med det minnet också.
Söndag. Ur dagboken: Jag gick upp tidigt, tog en sväng till kyrkan och en promenad ned till sjön. Känner att jag saknar Linn. På något sätt ersätter hon Georg. Varför? Kanske för att hon är så tillgiven och närvarande. Så packade vi ihop våra prylar och åkte via Hjortkvarn till Örebro. Kom sent hem.
"Stråkfamiljen", som jag i tidigare bloggar berättat om blev en stor tilldragelse varje år och samma personer med en och annan ny ibland, träffades och trivdes tillsammans.
Nu har dagen tagit slut igen.Jag anar att det blir sängen fast klockan bara är 21.00
Pratade nyss med Elsemarie . Hon åker bil till jobbet de sista dagarna före semestern.Annars åker hon helst tåg, som är mer vilsamt.
Jag väntar på ett telefonsamtal. Så glad och tacksam jag är för all hjälp jag fått i dag av Ulla och Kerstin, som hade tid. Kerstin har så ont i sina axlar och väntar på kallelse till operation.
Lydia frågade häromdagen om jag hade glasburkar hon kunde få till rabarberchutney som hon gjort.
I dag ringde jag för att säga att jag fått löfte av Ulla om burkar. Lydia svarade och berättade att hon befann sig på Island och just då stod och beundrade ett vattenfall. Hoppsan!!!
Världen har krympt!
I kväll har Tobias fotbollsmatch och pappa Lasse är med och tittar. Roligt för Tobias när pappa har tid att vara med.
Nu blir det skönt att sova tänker jag och jag säger GodNatt till er, mina vänner! Sov Gott!
söndag 11 juni 2017
Söndag11 juni 2017. Grå dag. Jag är inte glad i dag!
Några dagar har allt rört sig omkring blommor, studenter, god mat, biskvier, jordgubbstårta och småprat med vänner, som man ej träffat på länge.
Plötsligt är livet som vanligt. Kom inte ens ihåg att det är söndag förrän för en stund sedan.
IngaMaj, min kära syster, är omöjligt att nå pr telefon också i dag.
Det lyckades inte alltid i hennes förra bostad heller visserligen, men envis som jag är så gör jag ständigt nya försök.
I dag blev jag hämtad till förmiddagsfika hos studenten.
Det talades om jobb och EU uttalanden och sånt som inte är kul att prata om. Dystra framtidsprognoser! OSV, Jag läser min psalm, den tugotredje och drar vidare. Joodå, jag vet att jag också har ett ansvar men jag vet att om jag FÖRST pratar med Gud och får veta vad han tycker så blir det bra , till slut.
"Ja men det kan bli fel ändå!" Jovisst men då sjunger jag, som pappa gjorde: "Mästaren från Nasaret alltid, alltid någon utväg vet."
Att, som nybakad student sitta vid kaffebordet och prata framtid, arbete, studier, uppbrott hemifrån,ev. resor, egen bostad, plus, många andra frågor, som kan uppstå och få veta hur syskon, föräldrar och mormor hanterar dessa frågor om ens framtid på olika sätt, beroende på ålder, kunskap och erfarenhet, kan inte vara lätt. För mej, som mormor, högst intressant.
Det visade sig att det hos de yngre generationerna fanns en viss brådska som mormor bemötte med en uppmaning att ta det lugnt, invänta svar från de sökta jobben, njuta av friheten, se framåt med nyfikenhet, prata med Gud, som känner framtiden.
Det där sista är, och har alltid varit, viktigt för mig för även om det ibland sett ut som om allt skulle gå åt skogen och det har varit nära många gånger så har Gud alltid funnits där och gripit in när jag överlämnat problemen i hans hand och jag har fått tacka för att han aldrig sviker.
Vi lever i en ond värld och fienden tar sina tillfällen att störa våra föresatser MEN Gud är störst och bäst och han skulle aldrig svika den som sätter sitt hopp till honom.
Så kom stunden då Linn skulle åka och jag fick åka med henne till min lilla villa och vi fick säga adjö, ännu en gång. Gå in och gråta en stund och sedan ta tag i annat.
Det där med avsked har alltid varit en svår nöt för mej att knäcka.Linn blev också lite speciell i dagar av sorg på 90-talet när jag så hastigt lämnades ensam. På något vis klamrade jag mig fast vid den där lilla ungen, som kom som en tröst från ovan när hon föddes och senare kom att bo i min närhet.
Jag har 12 pojkar och 2 flickor. Kristin, min flicka nummer två, och jag har också alltid haft och har fortfarande fin kontakt och hon kommer ibland för lunch eller fika och hjälper mig med ett och annat och så har vi kontakt på nätet. Jag är så tacksam för både mina flickor och alla mina härliga pojkar.
I kväll spelar Kristin i Nikolaikyrkan men jag har varit trött och andfådd och inte mått så bra i dag så jag förstod att jag borde hålla mig hemma. Tar nästa tillfälle!
SMS meddelande från Filip att de landat, har det kanon, men det är lite kallt i vattnet. Från Linn att resan med bil gått bra.
Vet ej hur den här bloggen blev men jag var inte så glad när jag började skriva och då kan det bli vad som helst. Hav förbarmande!!
Nu ska jag ta mig an en del pappersarbete så tar dagen snart slut och vi kan alla gå till nattens vila tidigt. I morgon får jag hjälp med att sortera bort grejer från mitt hem. Inte lätt!
Sov Gott mina vänner! Gud är god och räcker till för alla, som vill ha kontakt med honom! Underbart!
Plötsligt är livet som vanligt. Kom inte ens ihåg att det är söndag förrän för en stund sedan.
IngaMaj, min kära syster, är omöjligt att nå pr telefon också i dag.
Det lyckades inte alltid i hennes förra bostad heller visserligen, men envis som jag är så gör jag ständigt nya försök.
I dag blev jag hämtad till förmiddagsfika hos studenten.
Det talades om jobb och EU uttalanden och sånt som inte är kul att prata om. Dystra framtidsprognoser! OSV, Jag läser min psalm, den tugotredje och drar vidare. Joodå, jag vet att jag också har ett ansvar men jag vet att om jag FÖRST pratar med Gud och får veta vad han tycker så blir det bra , till slut.
"Ja men det kan bli fel ändå!" Jovisst men då sjunger jag, som pappa gjorde: "Mästaren från Nasaret alltid, alltid någon utväg vet."
Att, som nybakad student sitta vid kaffebordet och prata framtid, arbete, studier, uppbrott hemifrån,ev. resor, egen bostad, plus, många andra frågor, som kan uppstå och få veta hur syskon, föräldrar och mormor hanterar dessa frågor om ens framtid på olika sätt, beroende på ålder, kunskap och erfarenhet, kan inte vara lätt. För mej, som mormor, högst intressant.
Det visade sig att det hos de yngre generationerna fanns en viss brådska som mormor bemötte med en uppmaning att ta det lugnt, invänta svar från de sökta jobben, njuta av friheten, se framåt med nyfikenhet, prata med Gud, som känner framtiden.
Det där sista är, och har alltid varit, viktigt för mig för även om det ibland sett ut som om allt skulle gå åt skogen och det har varit nära många gånger så har Gud alltid funnits där och gripit in när jag överlämnat problemen i hans hand och jag har fått tacka för att han aldrig sviker.
Vi lever i en ond värld och fienden tar sina tillfällen att störa våra föresatser MEN Gud är störst och bäst och han skulle aldrig svika den som sätter sitt hopp till honom.
Så kom stunden då Linn skulle åka och jag fick åka med henne till min lilla villa och vi fick säga adjö, ännu en gång. Gå in och gråta en stund och sedan ta tag i annat.
Det där med avsked har alltid varit en svår nöt för mej att knäcka.Linn blev också lite speciell i dagar av sorg på 90-talet när jag så hastigt lämnades ensam. På något vis klamrade jag mig fast vid den där lilla ungen, som kom som en tröst från ovan när hon föddes och senare kom att bo i min närhet.
Jag har 12 pojkar och 2 flickor. Kristin, min flicka nummer två, och jag har också alltid haft och har fortfarande fin kontakt och hon kommer ibland för lunch eller fika och hjälper mig med ett och annat och så har vi kontakt på nätet. Jag är så tacksam för både mina flickor och alla mina härliga pojkar.
I kväll spelar Kristin i Nikolaikyrkan men jag har varit trött och andfådd och inte mått så bra i dag så jag förstod att jag borde hålla mig hemma. Tar nästa tillfälle!
SMS meddelande från Filip att de landat, har det kanon, men det är lite kallt i vattnet. Från Linn att resan med bil gått bra.
Vet ej hur den här bloggen blev men jag var inte så glad när jag började skriva och då kan det bli vad som helst. Hav förbarmande!!
Nu ska jag ta mig an en del pappersarbete så tar dagen snart slut och vi kan alla gå till nattens vila tidigt. I morgon får jag hjälp med att sortera bort grejer från mitt hem. Inte lätt!
Sov Gott mina vänner! Gud är god och räcker till för alla, som vill ha kontakt med honom! Underbart!
lördag 10 juni 2017
Torsdag 8, fredag 9, lördag 10 juni 2017. Tre intensiva dagar. Och roliga!
Nu gäller det att koncentrera sig!
Torsdagen var dagen före Tobias studentexamen. Då var jag inbjuden till hans mamma för att sitta på kökssoffan medan hon skulle arbeta i köket. Jag har nu uppnått en så aktningsvärd ålder att jag utför ett visst arbete bara genom att finnas till. Det påstås att jag överför någon sorts lugn och vilsam atmosfär medan resten av familjen utför sina sysslor.
Filip hade anlänt från Göteborg och stod till tjänst med att i affären handla en del som ännu behövdes.
För se nu skulle det bli fest! TV dundrade ut sitt budskap om dåligt väder men det hade redan beställts ett stort partytält, som levererades, uppsattes på familjens stora gräsmatta av medföljande personal.
Elsemarie tillverkade pajdeg i stor mängd. Allt enligt Kokboken, nej jag menar, datorn, som stod uppställd på köksbordet. Tvåhundra småpajer skulle det bli. Hälften med en god Köttfärsröra, hälften med Västerbottensost. Båda med äggstanning överst.
Äntligen kunde jag sitta där på soffan och göra LITE nytta. Av degen hann jag trycka ut mindre än hälften innan det upptäcktes att det gick lite långsamt, varför resten av degen betydligt snabbare trycktes i formarna av degtillverkaren. Nygräddade fraktades de till min källare där jag har en frysbox.Fick svalna och av mig senare plockas ned i frysboxen.
Etthundratrettio små matbröd tillverkades också. Jag satte mig på kökssoffan vid 13-tiden. Klockan 20.00 var allt klart.
Från min källare hämtade Filip och Tobias det lilla kylskåpet , i vilket potatissalladen , gjord av i ugnen rostad småpotatis med en god marinad, förvarades till nästa dag.Kylskåpet ställdes i familjens garage.
Lasse kom hem från jobbet och hade fullt upp med att fixa till det med bord och stolar i och utanför tältet.
Linn kom hem i hyrbil och hade med sig dukar, servetter, papperstallrikar, muggar, glas och bestick samt andra finesser inköpta i Ullared. Allt för högsta möjliga trevnad. Hon skötte den delen av festförberedelserna.
Jag hade bakat fem tårtbottnar, som pojkarna hämtade hemma hos mig.
När det gäller dessa så var jag först tveksam om jag skulle dela dem i tre bottnar, som jag brukar för plötsligt kom ett gammalt minne för mig.
Det var på den tiden när jag gick och väntade på starroperation i mina ögon.
Minns ej nu om det var Sven eller Maria som skulle fylla jämna år. Jag hade lovat göra tårtorna för att ta med till Hovsta och festen i kyrkan.
Jag grep mig verket an. Började med att dela bottnarna. Men ack! Det blev så snett. Jag grät. SÅ många tårtor jag hade gjort i min dag! Att dela bottnarna hade aldrig varit något problem.
Nu var min syn på vänster öga helt borta och nedsatt syn på höger, vilket gjorde att synen inte fungerade som den skulle. Hur jag vände och vred på bottnarna så täcktes sedan allt av garneringen och jag var, om än ledsen, ändå tillfreds med att det hela gick i lås. Många kakor hade jag också bakat men det krävde inte samma synförmåga.
Nu åter till Tobias studentfest. På torsdagskvällen när 12 kilo kött var stekt och lagd i marinad tog Elsemarie itu med garnering av tårtorna. Familjens trogna vän Lars var på plats sedan flera timmar. Han rensade 12 liter jordgubbar, som Kerstin påpassligt hade inhandlat i Kumla och kom med.
Jag mosade en del av jordgubbarna. Filip köpte ytterligare ett par liter grädde. De fem tårtorna spritsades, med sedvanlig fart och placerades på sina tårtfat i olika kylutrymmen, sedan kylskåpet i köket tömts på diverse burkar.
Fredagens morgon inleddes tidigt med party för studenterna. Vet ej var. Jag sov. Lasse var med SINA elever på SIN skola och vi möttes sedan alla utanför Karolinska Gymnasiet där vi stod med den roliga skylten som familjen låtit göra och Tobias blev dekorerad med diverse grannlåt innan han och övriga åkte iväg på färden genom stan.
Vi hann sedan ta oss hem utan att åka samma väg som studenternas "flakbilar".
Jag skar de marinerade fileerna i bitar, vilka togs om hand för vacker uppläggning av fina grannen Susanne, som tillsammans med Linn dukade buffebordet med så mycket gott.
Tobias kusin Kristin hade bakat ett stort antal chokladbiskvier, så läckra, som tillsammans med tårtorna och kaffe fanns på plats på altan.
Tobias hämtades,( så roligt) med Motorcykel av familjens vän Markus.
Så kom alla gäster. Mostrar, morbröder, kusiner och många. många vänner till familjen.
Det åts och dracks, pratades och kvällen avslutades med att några stannade kvar för att se fotbollsmatch på TV. Det passade bra för saken är den att Tobias fyller 18 år först i juli. Hoppade över tvåan i lågstadiet och blev också han "yngst i klassen" och måste på grund av detta avstå kvällens gemensamma firande med övriga studenter. Genom att flera kompisar och ett par kusiner, samtliga fotbollsintresserade, de, liksom Tobias, stannade kvar så blev det en trevlig kväll i alla fall
Jag smet iväg upp på mitt rum och somnade.
På den gata, där familjen Hallqvist bor, är alla grannar vänner och här går man in till varandra och pratar lite, lånar grejor, gläds och gråter tillsammans, hjälper varandra när det behövs.
Så där som det var hemma i byn där jag växte upp. Det är nog ej så vanligt i städer.
Vi pratade i dag om vad det kan bero på att det har blivit så "på deras gata".
Det fanns en gång barn i samma ålder i flera familjer och en del var extra frimodiga och gick till de äldre, som inga barn hade, för att hälsa på. Sjunga lite och bli bjudna på saft och bullar.
Linn, tre år. gick till det äldre paret ,över gatan och sa att om de skulle fråga henne om hon ville ha saft då skulle hon säga "jatack. ( För så hade ju mamma lärt henne! Hahaha!)
De flesta har också bott kvar och detta har nog gjort sitt till att sammanhållningen i området blivit stabilt och trivsamt.
I dag bars allt som lånats av grannarna tillbaka. Jag fick skjuts hem med några tårtfat och bunkar.
Filip åkte i eftermiddag med tåg till Göteborg och flyger i morgon tillsammans med sin Thea på utlandsresa till samma ö, där Linn och jag var "på semester" för några år sedan.
Jag sa, i dag återbud till en födelsedagsfest för mitt barnbarnsbarn Matilda, som fyller fjorton.Sov i fåtöljen ett par timmar. Kompensation för den tid jag låg vaken i natt. Ska fira Matilda en annan dag.
Ringde min syster IngaMaj (tyvärr telefonsvarare igen).
Ringde min bror, Helge. Han berättade skrattande att han i går kväll somnat i fåtöljen, Vaknade och fick bråttom . Han skulle ju till simhallen och måste iväg till bussen. Kom ner på gatan och blev något förvånad över att det var så folktomt. Tittade på klockan. Den var 23.00 så han vände hem igen och gick till sängs på riktigt för att invänta morgonen!!
Vi skrattade gott åt händelsen, konstaterande att vi "är klara i huvudet" i alla fall. Det är vi alla fyra och det är det allra bästa tycker vi.
I morgon skulle jag ha varit på IngaMajs barnbarn Tildas prästvigning i Göteborg men fick avstå också detta evenemang, tråkigt nog, men jag måste finnas i stan måndag morgon för husförsäljning och bostadsrättsköp.Detta tillsammans med brist på ork gör att jag måste prioritera.Ska åka till Göteborg senare och stanna några dagar. Tilda har lovat ta mig med på studiebesök. Ser jag fram emot!
Nu är klockan "läggdags" för länge sedan men det blev ju tre dagar på en gång och en av dagarna var särskilt viktig. I morgon ska studenten med familj vila sej.
Nu säger jag GodNatt till er alla, mina kära vänner, och tackar Gud för hans godhet mot oss. Amen!
Torsdagen var dagen före Tobias studentexamen. Då var jag inbjuden till hans mamma för att sitta på kökssoffan medan hon skulle arbeta i köket. Jag har nu uppnått en så aktningsvärd ålder att jag utför ett visst arbete bara genom att finnas till. Det påstås att jag överför någon sorts lugn och vilsam atmosfär medan resten av familjen utför sina sysslor.
Filip hade anlänt från Göteborg och stod till tjänst med att i affären handla en del som ännu behövdes.
För se nu skulle det bli fest! TV dundrade ut sitt budskap om dåligt väder men det hade redan beställts ett stort partytält, som levererades, uppsattes på familjens stora gräsmatta av medföljande personal.
Elsemarie tillverkade pajdeg i stor mängd. Allt enligt Kokboken, nej jag menar, datorn, som stod uppställd på köksbordet. Tvåhundra småpajer skulle det bli. Hälften med en god Köttfärsröra, hälften med Västerbottensost. Båda med äggstanning överst.
Äntligen kunde jag sitta där på soffan och göra LITE nytta. Av degen hann jag trycka ut mindre än hälften innan det upptäcktes att det gick lite långsamt, varför resten av degen betydligt snabbare trycktes i formarna av degtillverkaren. Nygräddade fraktades de till min källare där jag har en frysbox.Fick svalna och av mig senare plockas ned i frysboxen.
Etthundratrettio små matbröd tillverkades också. Jag satte mig på kökssoffan vid 13-tiden. Klockan 20.00 var allt klart.
Från min källare hämtade Filip och Tobias det lilla kylskåpet , i vilket potatissalladen , gjord av i ugnen rostad småpotatis med en god marinad, förvarades till nästa dag.Kylskåpet ställdes i familjens garage.
Lasse kom hem från jobbet och hade fullt upp med att fixa till det med bord och stolar i och utanför tältet.
Linn kom hem i hyrbil och hade med sig dukar, servetter, papperstallrikar, muggar, glas och bestick samt andra finesser inköpta i Ullared. Allt för högsta möjliga trevnad. Hon skötte den delen av festförberedelserna.
Jag hade bakat fem tårtbottnar, som pojkarna hämtade hemma hos mig.
När det gäller dessa så var jag först tveksam om jag skulle dela dem i tre bottnar, som jag brukar för plötsligt kom ett gammalt minne för mig.
Det var på den tiden när jag gick och väntade på starroperation i mina ögon.
Minns ej nu om det var Sven eller Maria som skulle fylla jämna år. Jag hade lovat göra tårtorna för att ta med till Hovsta och festen i kyrkan.
Jag grep mig verket an. Började med att dela bottnarna. Men ack! Det blev så snett. Jag grät. SÅ många tårtor jag hade gjort i min dag! Att dela bottnarna hade aldrig varit något problem.
Nu var min syn på vänster öga helt borta och nedsatt syn på höger, vilket gjorde att synen inte fungerade som den skulle. Hur jag vände och vred på bottnarna så täcktes sedan allt av garneringen och jag var, om än ledsen, ändå tillfreds med att det hela gick i lås. Många kakor hade jag också bakat men det krävde inte samma synförmåga.
Nu åter till Tobias studentfest. På torsdagskvällen när 12 kilo kött var stekt och lagd i marinad tog Elsemarie itu med garnering av tårtorna. Familjens trogna vän Lars var på plats sedan flera timmar. Han rensade 12 liter jordgubbar, som Kerstin påpassligt hade inhandlat i Kumla och kom med.
Jag mosade en del av jordgubbarna. Filip köpte ytterligare ett par liter grädde. De fem tårtorna spritsades, med sedvanlig fart och placerades på sina tårtfat i olika kylutrymmen, sedan kylskåpet i köket tömts på diverse burkar.
Fredagens morgon inleddes tidigt med party för studenterna. Vet ej var. Jag sov. Lasse var med SINA elever på SIN skola och vi möttes sedan alla utanför Karolinska Gymnasiet där vi stod med den roliga skylten som familjen låtit göra och Tobias blev dekorerad med diverse grannlåt innan han och övriga åkte iväg på färden genom stan.
Vi hann sedan ta oss hem utan att åka samma väg som studenternas "flakbilar".
Jag skar de marinerade fileerna i bitar, vilka togs om hand för vacker uppläggning av fina grannen Susanne, som tillsammans med Linn dukade buffebordet med så mycket gott.
Tobias kusin Kristin hade bakat ett stort antal chokladbiskvier, så läckra, som tillsammans med tårtorna och kaffe fanns på plats på altan.
Tobias hämtades,( så roligt) med Motorcykel av familjens vän Markus.
Så kom alla gäster. Mostrar, morbröder, kusiner och många. många vänner till familjen.
Det åts och dracks, pratades och kvällen avslutades med att några stannade kvar för att se fotbollsmatch på TV. Det passade bra för saken är den att Tobias fyller 18 år först i juli. Hoppade över tvåan i lågstadiet och blev också han "yngst i klassen" och måste på grund av detta avstå kvällens gemensamma firande med övriga studenter. Genom att flera kompisar och ett par kusiner, samtliga fotbollsintresserade, de, liksom Tobias, stannade kvar så blev det en trevlig kväll i alla fall
Jag smet iväg upp på mitt rum och somnade.
På den gata, där familjen Hallqvist bor, är alla grannar vänner och här går man in till varandra och pratar lite, lånar grejor, gläds och gråter tillsammans, hjälper varandra när det behövs.
Så där som det var hemma i byn där jag växte upp. Det är nog ej så vanligt i städer.
Vi pratade i dag om vad det kan bero på att det har blivit så "på deras gata".
Det fanns en gång barn i samma ålder i flera familjer och en del var extra frimodiga och gick till de äldre, som inga barn hade, för att hälsa på. Sjunga lite och bli bjudna på saft och bullar.
Linn, tre år. gick till det äldre paret ,över gatan och sa att om de skulle fråga henne om hon ville ha saft då skulle hon säga "jatack. ( För så hade ju mamma lärt henne! Hahaha!)
De flesta har också bott kvar och detta har nog gjort sitt till att sammanhållningen i området blivit stabilt och trivsamt.
I dag bars allt som lånats av grannarna tillbaka. Jag fick skjuts hem med några tårtfat och bunkar.
Filip åkte i eftermiddag med tåg till Göteborg och flyger i morgon tillsammans med sin Thea på utlandsresa till samma ö, där Linn och jag var "på semester" för några år sedan.
Jag sa, i dag återbud till en födelsedagsfest för mitt barnbarnsbarn Matilda, som fyller fjorton.Sov i fåtöljen ett par timmar. Kompensation för den tid jag låg vaken i natt. Ska fira Matilda en annan dag.
Ringde min syster IngaMaj (tyvärr telefonsvarare igen).
Ringde min bror, Helge. Han berättade skrattande att han i går kväll somnat i fåtöljen, Vaknade och fick bråttom . Han skulle ju till simhallen och måste iväg till bussen. Kom ner på gatan och blev något förvånad över att det var så folktomt. Tittade på klockan. Den var 23.00 så han vände hem igen och gick till sängs på riktigt för att invänta morgonen!!
Vi skrattade gott åt händelsen, konstaterande att vi "är klara i huvudet" i alla fall. Det är vi alla fyra och det är det allra bästa tycker vi.
I morgon skulle jag ha varit på IngaMajs barnbarn Tildas prästvigning i Göteborg men fick avstå också detta evenemang, tråkigt nog, men jag måste finnas i stan måndag morgon för husförsäljning och bostadsrättsköp.Detta tillsammans med brist på ork gör att jag måste prioritera.Ska åka till Göteborg senare och stanna några dagar. Tilda har lovat ta mig med på studiebesök. Ser jag fram emot!
Nu är klockan "läggdags" för länge sedan men det blev ju tre dagar på en gång och en av dagarna var särskilt viktig. I morgon ska studenten med familj vila sej.
Nu säger jag GodNatt till er alla, mina kära vänner, och tackar Gud för hans godhet mot oss. Amen!
onsdag 7 juni 2017
Tisdag 6 juni, Nationaldagen 2017. Onsdag 7 juni2017.
Fick hjälp med att dammsuga cementnedfall från lilla rummet i källaren. (Tillbyggnaden sedan länge)
Plockade ned pajerna från gårdagen i min frysbox där plats ordnades. Tömde Kylskåpet i källaren då detta skulle lånas ut till studentfesten. Hämtades dock inte.
Bakade småfranska, bara några.
Onsdagen började med att en besiktningsman vid namn Göran skulle titta på husets beskaffenhet. Skrev protokoll och. Anna var med. Fredrik i Stockholm. Besiktningen klar inom ett par timmar.
Jag besvarade bara ett par frågor. En sådan här besiktning är till för att köparen ska fullfölja sin plikt att ta reda på husets "tillstånd" och sker på dennes initiativ. Skydd för både säljare och köpare kan man säga.
Tid hos hårfrisörskan före kl. 12.00
Hem och fick lite hjälp med att packa ner alla barnbarnens foton som i flera år funnits på en möbel i köket. Möbeln är bortlovad till en behövande och ska snart fraktas dit. Fotona måste upp på mitt nya boställe såsmåningom.
Efter det vispade jag tårtbottnar till studentfesten på fredag. Fem tårtor kan det bli av dessa. Elsemarie får själv garnera och det ska bli jordgubbstårtor har jag fått veta. Passar bra denna tid på året. Men finns det svenska jotdgubbar redan? Knappast!
Nu står bottnarna på altan för att det ska bli lättare att dela dem när de fått lite tid på sig.
Ska berätta att när jag kom från hårfrisörskan i dag spöregnade det.
Turligt nog hade jag kappa med huva på mig. Dyblöt kom jag hem, tacksam över att ha valt rätt ytterplagg.
I morgon kanske jag kan räcka en hjälpande hand till den som behöver det."Ge hjälpen NÄR den behövs DÄR den behövs lyder min lilla devis som jag hittade på en gång för länge sedan.
Då behöver ingen vara avundsjuk.
I kväll har TV visat hur det såg ut på Drottninggatan i Stockholm den där dagen för inte så länge sedan då en lastbil i full fart körde in på gatan och mejade ner människor. Flera vittnen berättade i kväll om den otäcka, terrorattacken. Gripande och intressant program. Fem människor dödades och många skadades. Så meningslöst. Fäste mig vid hur en polisman sa att "jag skulle vilja veta VARFÖR den där mannen, som körde den stulna bilen, gjorde detta. Jag förmodar att han tänkte som så att om vi visste det kanske vi skulle kunna göra något för att förhindra dessa hemska dåd, som blivit allt vanligare i flera länder.
Kära bloggläsare! Återstår nu bara tandborstning före sängen. Numera orkar jag inte läsa så ofta på kvällarna, som jag tidigare gjort. Tacka Gud för dagen och allt gott han ger genom små bönesvar i vardagen hör till. Sedan somnar jag så gott!
Plockade ned pajerna från gårdagen i min frysbox där plats ordnades. Tömde Kylskåpet i källaren då detta skulle lånas ut till studentfesten. Hämtades dock inte.
Bakade småfranska, bara några.
Onsdagen började med att en besiktningsman vid namn Göran skulle titta på husets beskaffenhet. Skrev protokoll och. Anna var med. Fredrik i Stockholm. Besiktningen klar inom ett par timmar.
Jag besvarade bara ett par frågor. En sådan här besiktning är till för att köparen ska fullfölja sin plikt att ta reda på husets "tillstånd" och sker på dennes initiativ. Skydd för både säljare och köpare kan man säga.
Tid hos hårfrisörskan före kl. 12.00
Hem och fick lite hjälp med att packa ner alla barnbarnens foton som i flera år funnits på en möbel i köket. Möbeln är bortlovad till en behövande och ska snart fraktas dit. Fotona måste upp på mitt nya boställe såsmåningom.
Efter det vispade jag tårtbottnar till studentfesten på fredag. Fem tårtor kan det bli av dessa. Elsemarie får själv garnera och det ska bli jordgubbstårtor har jag fått veta. Passar bra denna tid på året. Men finns det svenska jotdgubbar redan? Knappast!
Nu står bottnarna på altan för att det ska bli lättare att dela dem när de fått lite tid på sig.
Ska berätta att när jag kom från hårfrisörskan i dag spöregnade det.
Turligt nog hade jag kappa med huva på mig. Dyblöt kom jag hem, tacksam över att ha valt rätt ytterplagg.
I morgon kanske jag kan räcka en hjälpande hand till den som behöver det."Ge hjälpen NÄR den behövs DÄR den behövs lyder min lilla devis som jag hittade på en gång för länge sedan.
Då behöver ingen vara avundsjuk.
I kväll har TV visat hur det såg ut på Drottninggatan i Stockholm den där dagen för inte så länge sedan då en lastbil i full fart körde in på gatan och mejade ner människor. Flera vittnen berättade i kväll om den otäcka, terrorattacken. Gripande och intressant program. Fem människor dödades och många skadades. Så meningslöst. Fäste mig vid hur en polisman sa att "jag skulle vilja veta VARFÖR den där mannen, som körde den stulna bilen, gjorde detta. Jag förmodar att han tänkte som så att om vi visste det kanske vi skulle kunna göra något för att förhindra dessa hemska dåd, som blivit allt vanligare i flera länder.
Kära bloggläsare! Återstår nu bara tandborstning före sängen. Numera orkar jag inte läsa så ofta på kvällarna, som jag tidigare gjort. Tacka Gud för dagen och allt gott han ger genom små bönesvar i vardagen hör till. Sedan somnar jag så gott!
måndag 5 juni 2017
Måndag 5 juni 2017. Roligt att få vara med en stund med förberedelser för studentfest.
Så ska jag få vara med om ännu en studentfest och detta inte vilken fest som helst.
Nej, nu gäller det barnbarn nr fjorton, mitt yngsta, född år 1999, och mitt sista. Jag har bara dessa fjorton och jag är så tacksam för att jag fått vara med på studentfester för dem alla.
Så mycket roligt i samband med dessa fester. Vår stora familj får då tillfälle att mötas och glädjas tillsammans.
I dag har jag, några timmar varit hos den effektiva Elsemarie, som bakat 200 små pajer och bakat 100 småfrallor. Min insats var inte så stor eftersom jag jobbar så sakta, men drygt hälften av formarna försåg jag med pajdeg i alla fall.
Hemma hos mig blir det mer och mer rörigt ju närmare flyttdagen jag kommer så jag går gärna hemifrån en stund.
Jag var vaken en del i natt så jag ska inte skriva mer i kväll.
Vad jag är tacksam och glad för att jag hänger med och har så många runt omkring mig!
Det är allt stor NÅD och jag tackar Gud för allt!.
I morgon är det Sveriges Nationaldag och den ska firas. Vi har all anledning att sjunga med i sången som Pingstpastorn Levi Petrus en gång skrev;" Svenska folk du borde tacka Gud för landet han dig gav." I morgon ordnas på många platser i vårt land gemensamma bönemöten då vi ber till Gud för landet, dess folk och regering. Vi är många som vill stå upp MOT det onda, FÖR det goda!
Var det inte Jesus som sa:" Den som inte är FÖR mig, han är EMOT mig?"
Att stå på Jesu sida är att stå på det godas sida och då är vi en motvikt mot ondskan, rätt och slätt!!!
Nu ska jag läsa om hur det gick för de tjugo pojkar som utvisades från vårt land nyligen. Kan ej låta bli att tänka på dem. Ber att Gud ska ta hand om dem där de är och hjälpa dem dag för dag.
Sov Gott, mina vänner! Vi är alla älskade av en stor och mäktig Gud, som en dag kommer att ha sista ordet i denna onda värld! Det är gott att veta att vi kan se framåt med förtröstan och hopp.
Nej, nu gäller det barnbarn nr fjorton, mitt yngsta, född år 1999, och mitt sista. Jag har bara dessa fjorton och jag är så tacksam för att jag fått vara med på studentfester för dem alla.
Så mycket roligt i samband med dessa fester. Vår stora familj får då tillfälle att mötas och glädjas tillsammans.
I dag har jag, några timmar varit hos den effektiva Elsemarie, som bakat 200 små pajer och bakat 100 småfrallor. Min insats var inte så stor eftersom jag jobbar så sakta, men drygt hälften av formarna försåg jag med pajdeg i alla fall.
Hemma hos mig blir det mer och mer rörigt ju närmare flyttdagen jag kommer så jag går gärna hemifrån en stund.
Jag var vaken en del i natt så jag ska inte skriva mer i kväll.
Vad jag är tacksam och glad för att jag hänger med och har så många runt omkring mig!
Det är allt stor NÅD och jag tackar Gud för allt!.
I morgon är det Sveriges Nationaldag och den ska firas. Vi har all anledning att sjunga med i sången som Pingstpastorn Levi Petrus en gång skrev;" Svenska folk du borde tacka Gud för landet han dig gav." I morgon ordnas på många platser i vårt land gemensamma bönemöten då vi ber till Gud för landet, dess folk och regering. Vi är många som vill stå upp MOT det onda, FÖR det goda!
Var det inte Jesus som sa:" Den som inte är FÖR mig, han är EMOT mig?"
Att stå på Jesu sida är att stå på det godas sida och då är vi en motvikt mot ondskan, rätt och slätt!!!
Nu ska jag läsa om hur det gick för de tjugo pojkar som utvisades från vårt land nyligen. Kan ej låta bli att tänka på dem. Ber att Gud ska ta hand om dem där de är och hjälpa dem dag för dag.
Sov Gott, mina vänner! Vi är alla älskade av en stor och mäktig Gud, som en dag kommer att ha sista ordet i denna onda värld! Det är gott att veta att vi kan se framåt med förtröstan och hopp.
söndag 4 juni 2017
Söndag 4 juni 2017. Vi tar "Forntid" i dag.
FB ställer hela tiden frågan: "Vad gör du just nu? Jag ger hela tiden samma svar:" Jag letar."
Det värsta är att ingen av oss blir nöjda. Never!
Datorn är f.ö. så knäpp och vi är ofta osams.
I dag hade jag bestämt mig för att ta itu med mina bloggar för att, om möjligt bringa reda i denna snårskog, där jag en gång faktiskt "hängde med " men som nu har liksom mycket annat "blivit mig övermäktigt", för att använda dotterns ord avseende mej.
Att få tag på barnbarn? Inte alltid så lätt. Dessutom vill jag hellre ha hjälp på plats än pr telefon.
Nu har jag skickat en hövlig förfrågan till gossen, som går på Chalmers och som kommer till Örebro om ett par dagar, om ett längre besök hos mormor.
Det är många problem som hopat sig vill jag säga.
Jo det finns väl andra än barnbarnen att be om hjälp men nu är det så att jag vågar inte visa öppet hur okunnig jag är. De mina känner till mina svagheter och ger hjälp utan att skrattande säga att så klart att jag som bloggar kan allt om datorer. De låter mig fråga, tar tid,om de har någon, låter mig på ett block skriva punkt för punkt hur jag ska göra och så kan jag läsa mig till lösningar när inga bb. finns vid min sida.
Eftersom denna dag är en dag utan större händelser så går jag till "Forntiden.
Fortsätter där jag senast slutade.
År 1996. Juni 9. Cyklade till kyrkan. Där döptes i dag tio ungdomar. Gud välsigne dem att alltid hålla fast vid Jesus.
Till mig kom, på eftermiddagen, den då 4-åriga Linn och överlämnade en akvarell, som hon målat.
Hon var allvarlig och sa:" Nu ska du inte va lessen, men det här e' morfars grav". (Motiv ett kors). Hela arket var målat i dämpade färger. Blått och lila och ett stort kors i avbrytande färg.
"Varje morron när du ser den här ska du inte va lessen. De' e' inget å göra åt!" Hennes röst hade varit dämpad och långsam ända till sista meningen, då hon fick en uppmuntrande ton och ljusare röst.
Lilla Linn! Jag förstod den dolda uppmaningen att inte gå och sörja för det som ändå inte kan göras ogjort!
Så hade en liten 4åring tröstat mormor, som har ett minne för livet.
Juni 10. Åkte till Skrankebol där jag plockade liljekonvaljer och ympade in Ingrid Marieäpple i det gamla äppelträdet. Det enda fruktträd som finns där. Ympningen lyckades men det tog några år innan det blev frukt på ympen,
Juni 11.Kom hem med Lennart på morgonen. Rensade två stora gäddor som Jonas fiskat upp under gårdagen. Delade med mig av konvaljerna till grannen. Gäddmiddagen räckte till många,
Elsemarie hälsar på en av sina elever med familj. Pappan dog i går.
Juni 14.Jag beställer tel.svarare för 10 kr pr månad, står det i boken.
Martin dök plötsligt upp. " Farmor har du nån mat? Jag är så hungrig. Visst! Köttbullar i frysen och makaroner finns i skafferiet. Alltid. Så roligt när de kommer, barnbarnen!
Jag är barnvakt åt Linn och Filip medan Lasse spelar på en begravning. Elsemarie åkte i morse till Skinnskatteberg med skolkören för ett par dagar..
Har någon sett Lennart stressad? Knappast! Men i boken står det att han kom till Holmgatan där jag var hos barnen så han åt lunch med oss. Han var stressad till max! Undrar vad som då hänt på jobbet!! Hahaha!
Jag gick hem till mej när Lasse kom hem. Jag fick besök av Kristin som skulle stanna över natten. Vi tittade på "Småstjärnorna" och åt godis.
Dagen därpå fyllde Lasse 32 år, något som jag glömde. Vad jag skämdes när jag kom på det.
Sådde grönsaker.
Kristin hämtades. Jag jobbade i trädgården och på kvällen i Citykyrkan som hade besök av M.Dupont. Märkliga saker hände och det blev ett långt möte. Amen!
Juni 17 Ulla och jag handlar blommor, som Ulla planterar i mina blomlådor.
På kvällen Anna, Ingrid och Folke här på bönemöte.
Juni 18.Inga från Finspång kom till lunch innan vi åkte till Gullan och Arne för fika.
Nästa dag till min pastorsfru Emmy från tiden i Stockholm. Hon är 94 år nu och känner att hon är "på hemväg".
Juni 26. I natt reste Elsemarie med kören "Svart på Vitt" till USA:
Dagen därpå jobbar Lasse i skolan och Linn är med pappa hela dagen. "Annars kanske han inte kommer tillbaka!"
Mammas amerikaresa har kanske satt sina spår. Lilla Filip hittar mammas kjol på torkvindan på gården. Får ner den, kramar och pussar den. Hans kärleksförklaring till mamma.
Lasse tar så bra hand om sina små och jag rycker in om det behövs.
Juni 28.Fredag. Flyttstädning hos Kerstin och Awad.Sedan hem och jobbade i trädgården till klockan 11. Efter det grillade jag kött som Petter och Jonas ska ha med sig i morgon. Petter sover över här.
Lördag: Till Kerstin och fortsatte städningen. Awad jobbade men Magnus och Kerstin bar möbler och flyttade. Hon köpte Kyl och Frys på annons. På kvällen var jag barnvakt hos Linn och Filip.
Juni 30. Söndag.Petter och Jonas här. Jag bakar bullar. Kristian har slagit ut en tand ytterligare och får jourhjälp i stan Lennart hämtar på hemvägen Jonas och Petter.
Jag bakar jordgubbstårta. Klockan 16.00 kommer grannarna och fikar.
Så var det slut på Juni månad. Jag skriver lite utförligt för det är så roligt för mig att läsa om hur mycket jag uträttade på den tiden. Att se att jag inte alltid varit så långsam och trött som i dag. Hahaha!!!
Nu har dagen tagit slut och skön är sängen som väntar." Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är." Gott att veta att Gud aldrig lämnar oss. Alltid finns han där när vi vänder oss till honom!
Det värsta är att ingen av oss blir nöjda. Never!
Datorn är f.ö. så knäpp och vi är ofta osams.
I dag hade jag bestämt mig för att ta itu med mina bloggar för att, om möjligt bringa reda i denna snårskog, där jag en gång faktiskt "hängde med " men som nu har liksom mycket annat "blivit mig övermäktigt", för att använda dotterns ord avseende mej.
Att få tag på barnbarn? Inte alltid så lätt. Dessutom vill jag hellre ha hjälp på plats än pr telefon.
Nu har jag skickat en hövlig förfrågan till gossen, som går på Chalmers och som kommer till Örebro om ett par dagar, om ett längre besök hos mormor.
Det är många problem som hopat sig vill jag säga.
Jo det finns väl andra än barnbarnen att be om hjälp men nu är det så att jag vågar inte visa öppet hur okunnig jag är. De mina känner till mina svagheter och ger hjälp utan att skrattande säga att så klart att jag som bloggar kan allt om datorer. De låter mig fråga, tar tid,om de har någon, låter mig på ett block skriva punkt för punkt hur jag ska göra och så kan jag läsa mig till lösningar när inga bb. finns vid min sida.
Eftersom denna dag är en dag utan större händelser så går jag till "Forntiden.
Fortsätter där jag senast slutade.
År 1996. Juni 9. Cyklade till kyrkan. Där döptes i dag tio ungdomar. Gud välsigne dem att alltid hålla fast vid Jesus.
Till mig kom, på eftermiddagen, den då 4-åriga Linn och överlämnade en akvarell, som hon målat.
Hon var allvarlig och sa:" Nu ska du inte va lessen, men det här e' morfars grav". (Motiv ett kors). Hela arket var målat i dämpade färger. Blått och lila och ett stort kors i avbrytande färg.
"Varje morron när du ser den här ska du inte va lessen. De' e' inget å göra åt!" Hennes röst hade varit dämpad och långsam ända till sista meningen, då hon fick en uppmuntrande ton och ljusare röst.
Lilla Linn! Jag förstod den dolda uppmaningen att inte gå och sörja för det som ändå inte kan göras ogjort!
Så hade en liten 4åring tröstat mormor, som har ett minne för livet.
Juni 10. Åkte till Skrankebol där jag plockade liljekonvaljer och ympade in Ingrid Marieäpple i det gamla äppelträdet. Det enda fruktträd som finns där. Ympningen lyckades men det tog några år innan det blev frukt på ympen,
Juni 11.Kom hem med Lennart på morgonen. Rensade två stora gäddor som Jonas fiskat upp under gårdagen. Delade med mig av konvaljerna till grannen. Gäddmiddagen räckte till många,
Elsemarie hälsar på en av sina elever med familj. Pappan dog i går.
Juni 14.Jag beställer tel.svarare för 10 kr pr månad, står det i boken.
Martin dök plötsligt upp. " Farmor har du nån mat? Jag är så hungrig. Visst! Köttbullar i frysen och makaroner finns i skafferiet. Alltid. Så roligt när de kommer, barnbarnen!
Jag är barnvakt åt Linn och Filip medan Lasse spelar på en begravning. Elsemarie åkte i morse till Skinnskatteberg med skolkören för ett par dagar..
Har någon sett Lennart stressad? Knappast! Men i boken står det att han kom till Holmgatan där jag var hos barnen så han åt lunch med oss. Han var stressad till max! Undrar vad som då hänt på jobbet!! Hahaha!
Jag gick hem till mej när Lasse kom hem. Jag fick besök av Kristin som skulle stanna över natten. Vi tittade på "Småstjärnorna" och åt godis.
Dagen därpå fyllde Lasse 32 år, något som jag glömde. Vad jag skämdes när jag kom på det.
Sådde grönsaker.
Kristin hämtades. Jag jobbade i trädgården och på kvällen i Citykyrkan som hade besök av M.Dupont. Märkliga saker hände och det blev ett långt möte. Amen!
Juni 17 Ulla och jag handlar blommor, som Ulla planterar i mina blomlådor.
På kvällen Anna, Ingrid och Folke här på bönemöte.
Juni 18.Inga från Finspång kom till lunch innan vi åkte till Gullan och Arne för fika.
Nästa dag till min pastorsfru Emmy från tiden i Stockholm. Hon är 94 år nu och känner att hon är "på hemväg".
Juni 26. I natt reste Elsemarie med kören "Svart på Vitt" till USA:
Dagen därpå jobbar Lasse i skolan och Linn är med pappa hela dagen. "Annars kanske han inte kommer tillbaka!"
Mammas amerikaresa har kanske satt sina spår. Lilla Filip hittar mammas kjol på torkvindan på gården. Får ner den, kramar och pussar den. Hans kärleksförklaring till mamma.
Lasse tar så bra hand om sina små och jag rycker in om det behövs.
Juni 28.Fredag. Flyttstädning hos Kerstin och Awad.Sedan hem och jobbade i trädgården till klockan 11. Efter det grillade jag kött som Petter och Jonas ska ha med sig i morgon. Petter sover över här.
Lördag: Till Kerstin och fortsatte städningen. Awad jobbade men Magnus och Kerstin bar möbler och flyttade. Hon köpte Kyl och Frys på annons. På kvällen var jag barnvakt hos Linn och Filip.
Juni 30. Söndag.Petter och Jonas här. Jag bakar bullar. Kristian har slagit ut en tand ytterligare och får jourhjälp i stan Lennart hämtar på hemvägen Jonas och Petter.
Jag bakar jordgubbstårta. Klockan 16.00 kommer grannarna och fikar.
Så var det slut på Juni månad. Jag skriver lite utförligt för det är så roligt för mig att läsa om hur mycket jag uträttade på den tiden. Att se att jag inte alltid varit så långsam och trött som i dag. Hahaha!!!
Nu har dagen tagit slut och skön är sängen som väntar." Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är." Gott att veta att Gud aldrig lämnar oss. Alltid finns han där när vi vänder oss till honom!
lördag 3 juni 2017
Lördag 3 juni 2017. En märklig dag och ett pianos historia.
Om vi inte hade flyttat så många gånger och haft diverse rensningar i pärmar och kassaböcker så hade jag haft en del faktauppgifter ang. det jag tänkte berätta om. Även om jag hör till dem som sparar mer än jag borde så finns det ibland tillfällen då det fattas en del uppgifter, som jag kunde ha nytta av.
Den här dagen är "PIANOTS DAG" och i samband med pianot så kommer den äldsta och yngsta av våra barn att figurera.
I dag är det 29 år sedan den yngsta av våra barn, år 1988 tog sin musiklärareexamen vid Örebro Musikhögskola.
Sjutton år tidigare var det Sven som gjorde samma sak.Sven är född 1950. Elsemarie 1967. Sven började skolan ett år för tidigt. Elsemarie valde, med lärares och rektors bifall, bort klass två.
Båda var alltså färdiga musiklärare det år de fyllde 21.
Lite märkligt att pianot skulle lämna vårt hem just den här dagen, 29 år efter Elsemaries examen.
Pianot har naturligtvis, åtminstone i viss mån, varit anledningen till de bådas yrkesval.
Sedan år 1959 har pianot följt med när vi flyttat och alltid haft sin givna plats i vardagsrummet.
Kerstin och Ulla har också spelat på pianot, även om de valde andra yrken, som passade dem och deras gåvor. Så glad jag är över att ha fått följa dem alla fyra och se att de passat perfekt i de yrken de valt.
I dag var det alltså pianots tur att flytta. Efter 58 år. Tungt var det och den man som övertog det hade med sig flera starka karlar att bära. Alla, mer eller mindre, tillhörande hans familj.
När Sven I skolan Lesjöfors började trean fick han i skolan börja ta pianolektioner.
Vi hade inget piano så när han skulle öva sina läxor så gick pappa Georg från vår affär och tillsammans med Sven till Saron, den kyrka där vi "hörde hemma" och där det fanns piano.
Det hände att pappa ibland inte hade haft tid att följa med och Sven inte kunde läxan. Mestadels gick det dock bra. Så fortsatte det ett helt år. Vi förstod att vi måste försöka ordna ett piano och Georg pratade med musikläraren, Karl-Bertil Widmark om han bedömde att Sven var tillräckligt musikbegåvad för att vi skulle satsa på inköp av piano. (De var dyra på den tiden. I dag var vi tacksamma att någon ville ta emot det som gåva, Tillsammans med lampa och pianopall) Tiderna förändras!
Georg och jag åkte till Stockholm och besökte(ack det där med minnet) en ansedd musikfirma och fann där ett piano av märket Malmsjö, som ansågs som ett kvalitetspiano. Det visade sig att det var under "rehabilitering". Från att tidigare ha varit svart skulle det nu få en mahognyliknande färg.
Jag minns att det låg på golvet i två delar. Priset var så pass hyfsat att vi kunde tänka oss att köpa det.
Tyvärr finns inte fakturan kvar men priset var 2.500 kronor. Mycket pengar på den tiden.
Vi åkte nöjda hem och berättade för Sven vad han hade att vänta. Jag kan ännu minnas hans glädje över löftet.
Så långt var allt klart men nu skulle det fraktas från Stockholm till Lesjöfors.
Ja men se, då fanns åkare Bergkvist, som fraktade saker och då och då var i Stockholm.
Vi hade då lägenhet i samma hus som vår färghandel och nu skulle pianot upp för trappan. Det visade sig ej vara så enkelt. Pianot blev ganska illa åtgånget, nypolerat och fint som det var.
Liknande, om än i mindre omfattning, hände i dag då det skulle ut för trappan i det här huset.
På bruket fanns vår gode vän, Helge Stolpe anställd som snickare och mycket skicklig sådan.
Hur han bar sig åt vet ingen men han fixade skadorna på pianot till oigenkännlighet. Glada var vi.
Nu började ett nytt liv för Sven. Tänk att ha ett piano hemma!! Kunna öva närhelst han ville.
Roligt var det för hela familjen. Här finns ännu på rullband Svens första låtar, om de nu går att lyssna på, gamla som de är.
Ganska snart förstod både hans lärare och vi att det nog var musiken som skulle bli det han skulle ägna sig åt.
Dock blev det så att när Sven gick ut nian, år 1965, det år då vi som familj flyttade till Örebro där Georg sedan ett år tillbaka hade arbete på Örebromissionen som juniorsekreterare, ansågs det för Svens del att han borde ha en säkrare utbildning. Han skulle börja i gymnasiet och vi var tillsammans med Sven överens om att Handelsgymnasiet nog vore ett bra val.
Efter tre år där var han säker på att det var musiklärare han ville bli. Sökte in på Musikhögskolan och fick, efter åren där, sin examen som musiklärare.
Sin mesta tid som yrkesman har han varit knuten till Musikhögskolan och var med om flytten till Universitetet, där han under flera år varit rektor och sedan något år tillbaka är pensionerad därifrån.
Så kan det gå om man får ett piano i unga år. Nu önskar vi att den nya ägaren ska fortsätta att få glädje av det åldrande instrumentet.
Elsemaries förhållande till pianot hinner jag inte med att berätta om i kväll för nu ska jag gå till nattens vila.
Har i kväll haft besök av mina vänner Annelie och Markus, som hade Kinamat med sig, så gott! Dessutom dammsög de och tvättade golven samt rättade till det i vardagsrummet efter turbulensen där i dag.
Dagen i dag började så bra med att ett barnbarn ringde och hade tid att prata. Det är lite speciellt med barnbarn!
Nu ska jag dock säga GODNATT till er alla. Sov Gott!
Jag är så tacksam för att det verkar som om förkylningen nu har släppt sitt grepp om mej och att jag börjar inse att tröttheten kan bero på åldersförändringar, måhända! Gud är god! Låt oss tacka honom.
Tänker på de 20 pojkarna som i går, från vårt land.avvisades till Afghanistan där det i dag varit ett stort bombdåd på en begravning där offren från gårdagens dåd skulle begravas. Vad de där pojkarna ska längta tillbaka till Sverige. Herre, förbarma dej! Varför måste de skickas iväg till ett så farligt ställe?
Den här dagen är "PIANOTS DAG" och i samband med pianot så kommer den äldsta och yngsta av våra barn att figurera.
I dag är det 29 år sedan den yngsta av våra barn, år 1988 tog sin musiklärareexamen vid Örebro Musikhögskola.
Sjutton år tidigare var det Sven som gjorde samma sak.Sven är född 1950. Elsemarie 1967. Sven började skolan ett år för tidigt. Elsemarie valde, med lärares och rektors bifall, bort klass två.
Båda var alltså färdiga musiklärare det år de fyllde 21.
Lite märkligt att pianot skulle lämna vårt hem just den här dagen, 29 år efter Elsemaries examen.
Pianot har naturligtvis, åtminstone i viss mån, varit anledningen till de bådas yrkesval.
Sedan år 1959 har pianot följt med när vi flyttat och alltid haft sin givna plats i vardagsrummet.
Kerstin och Ulla har också spelat på pianot, även om de valde andra yrken, som passade dem och deras gåvor. Så glad jag är över att ha fått följa dem alla fyra och se att de passat perfekt i de yrken de valt.
I dag var det alltså pianots tur att flytta. Efter 58 år. Tungt var det och den man som övertog det hade med sig flera starka karlar att bära. Alla, mer eller mindre, tillhörande hans familj.
När Sven I skolan Lesjöfors började trean fick han i skolan börja ta pianolektioner.
Vi hade inget piano så när han skulle öva sina läxor så gick pappa Georg från vår affär och tillsammans med Sven till Saron, den kyrka där vi "hörde hemma" och där det fanns piano.
Det hände att pappa ibland inte hade haft tid att följa med och Sven inte kunde läxan. Mestadels gick det dock bra. Så fortsatte det ett helt år. Vi förstod att vi måste försöka ordna ett piano och Georg pratade med musikläraren, Karl-Bertil Widmark om han bedömde att Sven var tillräckligt musikbegåvad för att vi skulle satsa på inköp av piano. (De var dyra på den tiden. I dag var vi tacksamma att någon ville ta emot det som gåva, Tillsammans med lampa och pianopall) Tiderna förändras!
Georg och jag åkte till Stockholm och besökte(ack det där med minnet) en ansedd musikfirma och fann där ett piano av märket Malmsjö, som ansågs som ett kvalitetspiano. Det visade sig att det var under "rehabilitering". Från att tidigare ha varit svart skulle det nu få en mahognyliknande färg.
Jag minns att det låg på golvet i två delar. Priset var så pass hyfsat att vi kunde tänka oss att köpa det.
Tyvärr finns inte fakturan kvar men priset var 2.500 kronor. Mycket pengar på den tiden.
Vi åkte nöjda hem och berättade för Sven vad han hade att vänta. Jag kan ännu minnas hans glädje över löftet.
Så långt var allt klart men nu skulle det fraktas från Stockholm till Lesjöfors.
Ja men se, då fanns åkare Bergkvist, som fraktade saker och då och då var i Stockholm.
Vi hade då lägenhet i samma hus som vår färghandel och nu skulle pianot upp för trappan. Det visade sig ej vara så enkelt. Pianot blev ganska illa åtgånget, nypolerat och fint som det var.
Liknande, om än i mindre omfattning, hände i dag då det skulle ut för trappan i det här huset.
På bruket fanns vår gode vän, Helge Stolpe anställd som snickare och mycket skicklig sådan.
Hur han bar sig åt vet ingen men han fixade skadorna på pianot till oigenkännlighet. Glada var vi.
Nu började ett nytt liv för Sven. Tänk att ha ett piano hemma!! Kunna öva närhelst han ville.
Roligt var det för hela familjen. Här finns ännu på rullband Svens första låtar, om de nu går att lyssna på, gamla som de är.
Ganska snart förstod både hans lärare och vi att det nog var musiken som skulle bli det han skulle ägna sig åt.
Dock blev det så att när Sven gick ut nian, år 1965, det år då vi som familj flyttade till Örebro där Georg sedan ett år tillbaka hade arbete på Örebromissionen som juniorsekreterare, ansågs det för Svens del att han borde ha en säkrare utbildning. Han skulle börja i gymnasiet och vi var tillsammans med Sven överens om att Handelsgymnasiet nog vore ett bra val.
Efter tre år där var han säker på att det var musiklärare han ville bli. Sökte in på Musikhögskolan och fick, efter åren där, sin examen som musiklärare.
Sin mesta tid som yrkesman har han varit knuten till Musikhögskolan och var med om flytten till Universitetet, där han under flera år varit rektor och sedan något år tillbaka är pensionerad därifrån.
Så kan det gå om man får ett piano i unga år. Nu önskar vi att den nya ägaren ska fortsätta att få glädje av det åldrande instrumentet.
Elsemaries förhållande till pianot hinner jag inte med att berätta om i kväll för nu ska jag gå till nattens vila.
Har i kväll haft besök av mina vänner Annelie och Markus, som hade Kinamat med sig, så gott! Dessutom dammsög de och tvättade golven samt rättade till det i vardagsrummet efter turbulensen där i dag.
Dagen i dag började så bra med att ett barnbarn ringde och hade tid att prata. Det är lite speciellt med barnbarn!
Nu ska jag dock säga GODNATT till er alla. Sov Gott!
Jag är så tacksam för att det verkar som om förkylningen nu har släppt sitt grepp om mej och att jag börjar inse att tröttheten kan bero på åldersförändringar, måhända! Gud är god! Låt oss tacka honom.
Tänker på de 20 pojkarna som i går, från vårt land.avvisades till Afghanistan där det i dag varit ett stort bombdåd på en begravning där offren från gårdagens dåd skulle begravas. Vad de där pojkarna ska längta tillbaka till Sverige. Herre, förbarma dej! Varför måste de skickas iväg till ett så farligt ställe?
fredag 2 juni 2017
Fredag 2 juni 2017. Flytten fortskrider och här blir allt rörigare.
Ytterligare prylar försvann i dag från detta hus. Det är nu kört vad gäller kafferep och bjudningar.
Så jag tycker inte jag behöver varken städa eller baka fast jag har fyra veckor kvar tills jag får nycklarna till min tvåa, som väntar på mig.
Två kallelser från Fastighetsmäklaren i dag. Den ena gäller när jag säljer, den andra när jag köper. Samma tid för båda.
Nu skriver jag min blogg medan jag lyssnar till fredagens förbönskväll, som varvas med sånger och böneämnen. De där stunderna vill jag inte missa.
Från Växjö kom just SMS att Elsemarie och Lasse är på plats. Tobias njuter av att han avslutat sina huvudsakliga studier och nu kan ägna sig åt att spela spel på datorn.. Förmodligen fotboll, som han aldrig tycks få nog av. I morgon har han match, något han absolut inte missar.
I dag kom Lennart med familjens goda vän Roland och hämtade soffan i källaren. Där brukar Petter sova när han är sent i stan.
Nu ska en mamma, från Nigeria, med sitt lilla barn, överta den. Pappan i familjen dog på vägen till Sverige så de är nu ensamma här. Ett köksbord och fyra klädda stolar skulle lämnas i Björnhammars flyktingförläggning,varifrån människor slussas ut till egna bostäder och allt för ett hem behövs då.
Det berättas att skänkta saker som flyktingarna får ta har en strykande åtgång.
Jag hoppas att jag ska få komma dit och hälsa på framöver.
I går utvisades 20 pojkar från Sverige till Afghanistan. Till vad? Vi är många som sörjer över detta.I det landet är det ständiga bombningar och ingen kan känna sig trygg. Pojkarna ville stanna i Sverige. Vi har verkligen råd med det. Mitt hjärta gråter när jag tänker på den oro de måste känna.
Må Gud förbarma sig över dem. Någon hade hört av sig pr telefon redan och jag antar att det kommer att följas upp ifrån Sverige.
Så ledsen man blir över att livet ska vara så svårt för vissa medan andra har det så bra.
Livet är inte rättvist! Tänker på Jesu ord:"Hela jorden är i den ondes våld!" Då tänker jag att då vill jag vara på motsatta sidan. FÖR det GODA! MOT det ONDA!
Då väljer jag att vandra tillsammans med Gud, som står för det GODA och jag VET att ju fler, som väljer att ta emot Jesus som Herre är en motvikt till det onda.
Genom bön kan vi uträtta stora ting.
Dagen har varit ganska kylig men vi kunde dock sitt på altan och fika i kväll.
I morgon ska Svens piano hämtas. Trivsamt i huset? Knappast. Jag bara väntar på att få försvinna!
Dels är det ibland lite jobbigt känslomässigt och några tårar gråter jag. Dels så är det jobbigt att leva i den röra jag åstadkommer med mina prylar. Jag litar på att Gud, som en gång sa:"Mitt älskade barn jag hjälper dig med allt" gör det. Jag "drar vidare" till nya händelser och uppgifter.
I morse när jag vaknade så tonade, som det ofta gör, inom mig en sång, som sjöngs i Baptistkapellet i Figeholm då jag som litet barn fick följa med på möten.
" Över mörka djup, invid branta stup går din väg till Himlens land. Faror lurar här och du gripen är av förtvivlans hårda band. Lita på din Gud, han är nära! Över alla djup vill han bära. Fadershandens kraft aldrig sviker. Ljuvliga, säkra tro!"
De där sångerna vi sjöng i kapellet sitter alltid kvar och jag älskar dem än i dag!
Samme Gud, då som nu!
Det är nu så grönt och fint i naturen och vi njuter varje dag av att se vad som händer.
Sven var här i dag och tog med några hallonplantor, som jag planterat intill husväggen, samt rabarber, som bara förökar sig här, men inte vill sig hos Sven och Maria.
Nu är klockan alldeles för mycket och jag säger GODNATT till er mina kära vänner! SOV GOTT!
Så jag tycker inte jag behöver varken städa eller baka fast jag har fyra veckor kvar tills jag får nycklarna till min tvåa, som väntar på mig.
Två kallelser från Fastighetsmäklaren i dag. Den ena gäller när jag säljer, den andra när jag köper. Samma tid för båda.
Nu skriver jag min blogg medan jag lyssnar till fredagens förbönskväll, som varvas med sånger och böneämnen. De där stunderna vill jag inte missa.
Från Växjö kom just SMS att Elsemarie och Lasse är på plats. Tobias njuter av att han avslutat sina huvudsakliga studier och nu kan ägna sig åt att spela spel på datorn.. Förmodligen fotboll, som han aldrig tycks få nog av. I morgon har han match, något han absolut inte missar.
I dag kom Lennart med familjens goda vän Roland och hämtade soffan i källaren. Där brukar Petter sova när han är sent i stan.
Nu ska en mamma, från Nigeria, med sitt lilla barn, överta den. Pappan i familjen dog på vägen till Sverige så de är nu ensamma här. Ett köksbord och fyra klädda stolar skulle lämnas i Björnhammars flyktingförläggning,varifrån människor slussas ut till egna bostäder och allt för ett hem behövs då.
Det berättas att skänkta saker som flyktingarna får ta har en strykande åtgång.
Jag hoppas att jag ska få komma dit och hälsa på framöver.
I går utvisades 20 pojkar från Sverige till Afghanistan. Till vad? Vi är många som sörjer över detta.I det landet är det ständiga bombningar och ingen kan känna sig trygg. Pojkarna ville stanna i Sverige. Vi har verkligen råd med det. Mitt hjärta gråter när jag tänker på den oro de måste känna.
Må Gud förbarma sig över dem. Någon hade hört av sig pr telefon redan och jag antar att det kommer att följas upp ifrån Sverige.
Så ledsen man blir över att livet ska vara så svårt för vissa medan andra har det så bra.
Livet är inte rättvist! Tänker på Jesu ord:"Hela jorden är i den ondes våld!" Då tänker jag att då vill jag vara på motsatta sidan. FÖR det GODA! MOT det ONDA!
Då väljer jag att vandra tillsammans med Gud, som står för det GODA och jag VET att ju fler, som väljer att ta emot Jesus som Herre är en motvikt till det onda.
Genom bön kan vi uträtta stora ting.
Dagen har varit ganska kylig men vi kunde dock sitt på altan och fika i kväll.
I morgon ska Svens piano hämtas. Trivsamt i huset? Knappast. Jag bara väntar på att få försvinna!
Dels är det ibland lite jobbigt känslomässigt och några tårar gråter jag. Dels så är det jobbigt att leva i den röra jag åstadkommer med mina prylar. Jag litar på att Gud, som en gång sa:"Mitt älskade barn jag hjälper dig med allt" gör det. Jag "drar vidare" till nya händelser och uppgifter.
I morse när jag vaknade så tonade, som det ofta gör, inom mig en sång, som sjöngs i Baptistkapellet i Figeholm då jag som litet barn fick följa med på möten.
" Över mörka djup, invid branta stup går din väg till Himlens land. Faror lurar här och du gripen är av förtvivlans hårda band. Lita på din Gud, han är nära! Över alla djup vill han bära. Fadershandens kraft aldrig sviker. Ljuvliga, säkra tro!"
De där sångerna vi sjöng i kapellet sitter alltid kvar och jag älskar dem än i dag!
Samme Gud, då som nu!
Det är nu så grönt och fint i naturen och vi njuter varje dag av att se vad som händer.
Sven var här i dag och tog med några hallonplantor, som jag planterat intill husväggen, samt rabarber, som bara förökar sig här, men inte vill sig hos Sven och Maria.
Nu är klockan alldeles för mycket och jag säger GODNATT till er mina kära vänner! SOV GOTT!
torsdag 1 juni 2017
Torsdag 1 juni 2017. Skolavslutningsmånad! Förr och nu, alltid lika efterlängtad!
Så har vi kommit in i juni månad. En hoppets månad. Ljusa kvällar. Sköna, soliga, varma dagar. Ibland.
I dag blev för mig en rolig dag. Igen!
Men jag tror jag ska börja med lite forntid. För min familj, som fick igång mig med att blogga, när jag så valde i stället för att gå dem till mötes i deras önskan att jag skulle skriva mina memoarer, är det ett och annat minne som dyker upp och så vill jag att det skall vara.
I går slutade mina TVapparater att funka så jag kan ägna mig åt bloggandet. För ett par dagar sedan såg jag "Kevinfallet" i repris i TV och det tog både tid och krafter så jag blev så trött och måste till sängen. Det står:"Ingen signal" i TVrutan. Jonas upplyste mig om att det var lika för alla men andra kan hantera det och så funkar det igen. Jag hade planerat att be de två av mina barn, som i dag varit här om hjälp men glömde det. Nu är det ganska skönt att vara utan TV i kväll. Så nu till Forntiden.
Ser med förskräckelse att jag ej skrivit om Forntiden på tre veckor. Jag har fyllt 90 år och måste hinna klart fram till 2012 när jag började blogga. (Tror jag) innan jag lägger ner vandringsstaven.
Jag fortsätter där jag senast slutade.
1996, juni, 2, söndag. Till kyrkan. En tjej, från Iran, familjens enda barn hade tagit emot Jesus och döptes. Tack gode Gud, står det i dagboken.
Juni, 3. Lasse kom hit och klippte gräset. (Före Alfons tid, det!) Jag till jobbet i Mikaelskyrkan, I dag på Solliden med måndagsgruppen. Sammanträde med DKR 18.30. Bön hos mej klockan 20. Anna, Folke, Ingrid och jag! Fått tomatplantor av Anna!
Juni 4. Nu skriver jag från Dagboken rakt upp och ner. Vet ej vad eller vilka det gäller men möjligen har det något att säga någon annan.
Cyklade till Folkungagatan med bullar och drömtårta till Janne och Christer. Elisabet jobbar nu som tandsköterska 23% och stämplar upp till heltid! Så länge det går. Kärva tider! Hem och får veta ( av min inneboende Maria) att Margareta F. ringt och strax efteråt stannar en husvagn utanför och där står min väninna, från tonåren i Stockholm då vi hyrde rum tillsammans och delade tillvaron med varandra några månader. Hon hade sin make med sig. Förunderligt att ses efter 46 år!
Juni,6.Jag har åkt till Skrankebol där jag behövs för där ska bli fest. Bakar två sorters bullar,Rosenbröd, tre sorters kakor, Ulla och jag gör tjälknöl av rådjurskött. Julskinkan, (av egen gris, som legat i frysen), stekte vi i ugnen med svålen nedåt, stack små hål här och där, droppade i citron, salt och vitpeppar. O; vilken god gris! Vi gjorde potatissallad och skalade potatis till gratängerna.
Juni,7. Strålande sol och 25 grader! Vilken examensdag för Petter! Ulla och Lennart målar och "lövar" sin Toyotabuss. Allt är toppen! Från Alleskolan i Hallsberg strömmar c:a 400 studenter ut i solskenet. I Skrankebol samlades släkten till kalas. Inom parentes står det att Mikael och Anna-Lena åkte till Turkiet i morse. Mattias hade åkt till USA för ett treveckors besök där.
Linn, 4år, och jag plockade senare liljekonvaljer på andra sidan vägen.
Juni,8, lördag. Solen strålar i dag också . Vi njuter av värmen som äntligen kom efter en kall vår.
Lasse åkte tidig morgon till Lund för att göra sin "Zuzukiexamen där. Han hämtas i Hallsberg på kvällen.
Så är jag åter hemma. Hyresgästen flyttade under dagen hem efter sin avslutade period i Örebro.
Nu ska jag skriva något om i går och i dag. Gårdagen gick åt till "Pappersarbete".Jag, effektiv? Icke!
I dag, torsdag hade Sven och Kerstin bestämt sig för att hjälpa mig att "sätta fart".
Det var en mycket bra ide'! Roligt att ha mina båda äldsta barn här samtidigt.
De bad om något att kasta skräp i men det visade sig vara lättare sagt än gjort.
Jodå de fick kasta men inte som jag förmodar att de från början trott. Nej jag måste titta på skräpet.
Jag resonerar som så att de ser med sina "barnaögon" och kan handla därefter.
Även om jag ser "lite så dåligt", som han sa, Filip, så ser jag med mina ögon sådant som de ej ser.
Jag sa att så länge jag har huvudet någorlunda OK så känns det bäst för mig att få titta.
Om det gäller en dement är det en helt annan sak. Så jag skyndar mig!
Vi hittade inramade foton med dem själva som objekt, liggande i en korg, som plockats undan i ett hörn. Jag har 14 barnbarn vars foton ska ha plats så jag lät föräldrarna ligga i den där korgen.
Sven tog hand om gamla sångböcker och noter och tittade igenom. Kerstin rensade gamla fakturor ur pärmar. Så bra!.
De har lovat komma tillbaka för det ligger mycket i den där frasen:" Du ska inte tro på någon flytt ifall inte nån sätter fart. Nu var det fjärde gången jag fick den hjälpen och jag mår mycket bättre och får mera gjort när jag inte är ensam med allt! De andra jobbar snabbare och bara jag får "ha sista ordet", så går det bra med röjningen.
Nu har jag gått igenom och sorterat sådant som de lämnat åt mig. Nu är det klart och i köket är allt OK och diskmaskinen slutar nu sitt jobb märker jag.
Det tänker jag också göra för jag vaknade halv fem i morse och har bara sovit en dryg timme i fåtöljen i dag.
SÅ tacksam för all hjälp jag fått! Matpåfyllning dessutom. I dag åt vi god köttgryta av älg, som jag fick av en jägare, som äter annan mat här ibland!
Sven spelade lite på sitt piano, som han fick när han var nio år och som innan söndag ska ha en annan ägare. Dennne, från början invandrare tror jag, ringde i dag och jag sa att jag var glad över att han gillar piano. "Jag ÄLSKAR piano och är själv musiker", svarade han, som tillsammans med sin familj i tio år varit vänner med vår Petter och Jenny och av dem fick veta att det fanns ett piano att hämta för den som så önskade.
Godnatt vänner! Tack Gud för en effektiv och underbar dag, Amen!
I dag blev för mig en rolig dag. Igen!
Men jag tror jag ska börja med lite forntid. För min familj, som fick igång mig med att blogga, när jag så valde i stället för att gå dem till mötes i deras önskan att jag skulle skriva mina memoarer, är det ett och annat minne som dyker upp och så vill jag att det skall vara.
I går slutade mina TVapparater att funka så jag kan ägna mig åt bloggandet. För ett par dagar sedan såg jag "Kevinfallet" i repris i TV och det tog både tid och krafter så jag blev så trött och måste till sängen. Det står:"Ingen signal" i TVrutan. Jonas upplyste mig om att det var lika för alla men andra kan hantera det och så funkar det igen. Jag hade planerat att be de två av mina barn, som i dag varit här om hjälp men glömde det. Nu är det ganska skönt att vara utan TV i kväll. Så nu till Forntiden.
Ser med förskräckelse att jag ej skrivit om Forntiden på tre veckor. Jag har fyllt 90 år och måste hinna klart fram till 2012 när jag började blogga. (Tror jag) innan jag lägger ner vandringsstaven.
Jag fortsätter där jag senast slutade.
1996, juni, 2, söndag. Till kyrkan. En tjej, från Iran, familjens enda barn hade tagit emot Jesus och döptes. Tack gode Gud, står det i dagboken.
Juni, 3. Lasse kom hit och klippte gräset. (Före Alfons tid, det!) Jag till jobbet i Mikaelskyrkan, I dag på Solliden med måndagsgruppen. Sammanträde med DKR 18.30. Bön hos mej klockan 20. Anna, Folke, Ingrid och jag! Fått tomatplantor av Anna!
Juni 4. Nu skriver jag från Dagboken rakt upp och ner. Vet ej vad eller vilka det gäller men möjligen har det något att säga någon annan.
Cyklade till Folkungagatan med bullar och drömtårta till Janne och Christer. Elisabet jobbar nu som tandsköterska 23% och stämplar upp till heltid! Så länge det går. Kärva tider! Hem och får veta ( av min inneboende Maria) att Margareta F. ringt och strax efteråt stannar en husvagn utanför och där står min väninna, från tonåren i Stockholm då vi hyrde rum tillsammans och delade tillvaron med varandra några månader. Hon hade sin make med sig. Förunderligt att ses efter 46 år!
Juni,6.Jag har åkt till Skrankebol där jag behövs för där ska bli fest. Bakar två sorters bullar,Rosenbröd, tre sorters kakor, Ulla och jag gör tjälknöl av rådjurskött. Julskinkan, (av egen gris, som legat i frysen), stekte vi i ugnen med svålen nedåt, stack små hål här och där, droppade i citron, salt och vitpeppar. O; vilken god gris! Vi gjorde potatissallad och skalade potatis till gratängerna.
Juni,7. Strålande sol och 25 grader! Vilken examensdag för Petter! Ulla och Lennart målar och "lövar" sin Toyotabuss. Allt är toppen! Från Alleskolan i Hallsberg strömmar c:a 400 studenter ut i solskenet. I Skrankebol samlades släkten till kalas. Inom parentes står det att Mikael och Anna-Lena åkte till Turkiet i morse. Mattias hade åkt till USA för ett treveckors besök där.
Linn, 4år, och jag plockade senare liljekonvaljer på andra sidan vägen.
Juni,8, lördag. Solen strålar i dag också . Vi njuter av värmen som äntligen kom efter en kall vår.
Lasse åkte tidig morgon till Lund för att göra sin "Zuzukiexamen där. Han hämtas i Hallsberg på kvällen.
Så är jag åter hemma. Hyresgästen flyttade under dagen hem efter sin avslutade period i Örebro.
Nu ska jag skriva något om i går och i dag. Gårdagen gick åt till "Pappersarbete".Jag, effektiv? Icke!
I dag, torsdag hade Sven och Kerstin bestämt sig för att hjälpa mig att "sätta fart".
Det var en mycket bra ide'! Roligt att ha mina båda äldsta barn här samtidigt.
De bad om något att kasta skräp i men det visade sig vara lättare sagt än gjort.
Jodå de fick kasta men inte som jag förmodar att de från början trott. Nej jag måste titta på skräpet.
Jag resonerar som så att de ser med sina "barnaögon" och kan handla därefter.
Även om jag ser "lite så dåligt", som han sa, Filip, så ser jag med mina ögon sådant som de ej ser.
Jag sa att så länge jag har huvudet någorlunda OK så känns det bäst för mig att få titta.
Om det gäller en dement är det en helt annan sak. Så jag skyndar mig!
Vi hittade inramade foton med dem själva som objekt, liggande i en korg, som plockats undan i ett hörn. Jag har 14 barnbarn vars foton ska ha plats så jag lät föräldrarna ligga i den där korgen.
Sven tog hand om gamla sångböcker och noter och tittade igenom. Kerstin rensade gamla fakturor ur pärmar. Så bra!.
De har lovat komma tillbaka för det ligger mycket i den där frasen:" Du ska inte tro på någon flytt ifall inte nån sätter fart. Nu var det fjärde gången jag fick den hjälpen och jag mår mycket bättre och får mera gjort när jag inte är ensam med allt! De andra jobbar snabbare och bara jag får "ha sista ordet", så går det bra med röjningen.
Nu har jag gått igenom och sorterat sådant som de lämnat åt mig. Nu är det klart och i köket är allt OK och diskmaskinen slutar nu sitt jobb märker jag.
Det tänker jag också göra för jag vaknade halv fem i morse och har bara sovit en dryg timme i fåtöljen i dag.
SÅ tacksam för all hjälp jag fått! Matpåfyllning dessutom. I dag åt vi god köttgryta av älg, som jag fick av en jägare, som äter annan mat här ibland!
Sven spelade lite på sitt piano, som han fick när han var nio år och som innan söndag ska ha en annan ägare. Dennne, från början invandrare tror jag, ringde i dag och jag sa att jag var glad över att han gillar piano. "Jag ÄLSKAR piano och är själv musiker", svarade han, som tillsammans med sin familj i tio år varit vänner med vår Petter och Jenny och av dem fick veta att det fanns ett piano att hämta för den som så önskade.
Godnatt vänner! Tack Gud för en effektiv och underbar dag, Amen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)