fredag 31 mars 2017

Fredag 31 mars 2017. BEGRAVNING i dag.

Kom nyss hem från en av två begravningar som inföll på samma dag och  jag hade gärna varit med på båda.
Jag hade att välja och  det blev att tillsammans med familj och vänner ta avsked av Nils-Gunnar Gagnert.

Maj och Nils-Gunnar bodde på 60 och 70-talet i Örebro, samtidigt med oss, med sina fyra barn, Per, Lena, Lotta och Ann-Sofie. De tre förstnämnda var då i ungefär samma ålder som våra tre första och de umgicks flitigt tillsammans med många, många fler i den åldern. Vi var alla engagerade  i församlingen Filadelfia.
 Som familjer var det vanligt att vi , särskilt vid juletid träffades hemma hos varandra.
Ungdomarna i kyrkan hade täta kontakter i olika engagemang i kyrkan..

Så kärt att i dag få möta syskonen Gagnert! SÅ många minnen!
Pappa Nils-Gunnar hade själv sagt precis hur begravningen skulle utformas och även sagt (precis som jag också säger) Gör min begravning till en rolig fest! 
Har man levt i 96 år så må man ha rätt att få flytta hem. För den som satt sitt hopp till Gud vet ju att jorderesan bara är en förberedelse för det slutgiltiga hemmet.
 Det blev som Nils-Gunnar önskat. En trivsam fest.

Begravningsgudstjänst i Olaus Petrikyrkan där han hade sin andliga hemvist sedan  flera år.
Psalm 313 "Min Frälsare lever". Officiant: Karl-Erik Garlöv. Griftetal: Sigfrid Deminger. Därefter solosång " Ave Maria".
Berit Carlström läste 1 Kor. kapitel 13. "Kärlekens lov" ! Sedan solosång " Till ljus och salighet".Solist: Åsa Olsson.
Därefter Herrens bön, Psalm 217. Avskedstagande. Alla utom familjen. Välsignelsen.

När kyrkklockorna ringde skulle vi, som ej tillhörde familjen, lämna kyrkan då de närmaste fick ta ett eget sista farväl. 
Också det så genomtänkt och bra!  Under tiden gick vi till Församlingshemmet, för den efterföljande minnesstunden.
Där kom en kvinna, som tydligen visste vem jag var, hälsade och sa att hon var dotter till Robert och Margareta Lithell. "Jaha, då heter du Rigmor", sa jag. Hon blev förvånad att jag visste hennes namn, men inte jag, som har svårt att minnas människors utseende men har lätt för att komma ihåg själva människan.  Jag minns när den dottern föddes och mycket mer när det gäller henne och hennes  föräldrar, som vi ofta träffade på den tiden då vi tillhörde samma församling i Stockholm på 40 och 50-talet.Senare kom vi att i många år bo samtidigt i Örebro.
Intressant att få leva länge och minnas.

Så blev vi bjudna in i serveringslokalen. SÅ genomtänkt också där.  Många runda bord dukade  med en assiett med en stor bit smörgåstårta, glas och kaffekopp. Så praktiskt!   Kaffe och  Biskvi i stället för tårta.  Allt hade han tänkt på den praktiske mannen , som själv var mycket intresserad av bakning och matlagning och även tänkt på sin begravning.                                    

Jag stod  och undrade var jag skulle sitta då yngsta dottern, Ann-Sofie kom och tog hand om mig. Tog mig till ett bord där jag fick sitta bredvid Lena, som jag så väl minns sedan den tiden då hon  och andra ungdomar ofta vistades hemma hos oss. 
Hon påminde mig om hur roligt det var att komma och hälsa på i vindsrummen som fanns i det hus där vi då bodde. Så många det rymdes i ett enda rum och så mysigt de hade på kvällarna då de träffades.

Vid samma bord satt också  Mirjam Boström och John, son till Birger Eriksson, pastor i Filadelfia Örebro i många år. Vi pratade om hans systrar Ester,  Birgit, Gun  som var gift med Kalle Andin.Jag minns dem.

Jag njöt av att lyssna till ett par män, som från Nils-Gunnars rika, omväxlande liv hade så mycket att berätta. De hade bott i Lundsbrunn och Götene under hans tid där.  Alla turer från ett så fantastiskt rikt liv!
SÅ mycket bra en del människor hinner med och vågar ta sig an under sin levnad. Det hände alltid något omkring  Nils-Gunnar! Ofta upprepades att han tänkte inte först på sig själv.
Det här blev en Nostalgidag för mej och det var så roligt att träffa familjen, som nu blivit stor!
Så blev det dags för hemfärd.
Ute i kapprummet kom jag på att jag  ej ringt Färdtjänst för hemresa och risken fanns att jag skulle få vänta  en god stund. Inom mej sa jag till Gud:"Har du någon som jag kan få åka med?"

Gud är så god. Fick  se Mirjam och John. "Var bor ni?" frågade jag." I  Lindesberg", blev svaret. Med dem fick jag åka hem till dörren. O, så tacksam jag är!
Visst blev det här en bra dag! 

Nu ska jag till sängen. SÅ glad för de fina syskonen, som hade så underbara föräldrar och nu fortsätter att ta hand om varandra. Precis som det ska vara! Tack för att jag fick vara med denna dag!
Säger GodNatt till varje bloggläsare. Sov Gott! Alla är vi älskade av vår GUD!

.  

torsdag 30 mars 2017

Torsdag 30 mars 2017. Hårfrisörskan, fika hos Annelie, roligt telefonsamtal från Filip. Fastnat i siffror.

Sorry vänner! Det svider i det friska ögat så jag skriver lite kort. Jag har ännu ej skaffat rätt sorts Dagbok så jag måste skriva blogg så jag minns vad jag sysslat med under dagen.

Hårfrisörskan har återigen gjort underverk med mitt hår. Jag vet att jag säger det varje gång jag varit där men jag är bara så glad för att hon är så yrkeskunnig och barnens guldkant till mej använder jag verkligen på ett sätt som gör livet så bekvämt!

Efter hårläggningen gick jag i samma hus 4 trappor upp till Annelie som bjöd på fika och visade den fina lägenheten som stod där och väntade när de kom från Malmö tillbaka till Örebro.
Så ljus och fin och med en utsikt så fantastisk.

Hem och fikade med Lennart som precis anlänt och hade en stor påse blåbär med till mej! Jag äter sådana varje morgon! Å vad jag nu längtar till blåbärsskogen!

Vännen Elsa ringde och vi pratade länge.  Så roligt att ha en och annan jämnårig kvar i livet.

 Inom loppet av två veckor, dog fyra gamla vänner. Kommande två fredagar har jag därför två begravningar och blir tvungen att välja. Det gör ont i mig att jag måste göra så, men sådant händer och jag har att förhålla mig till omständigheterna!
Filip ringde och det blev ett friskt och roligt samtal. Den gossen och jag har haft mycket roligt ihop!

Efter det samtalet "fastnade jag i siffror" och när jag gör det så tar det sin tid, Jämförelser, år, månad osv. Alla fyra gamla räknesätten kommer till användning. Enkel matematik har alltid roat mig. Då glömmer jag ofta tiden! Korsord är däremot inte min grej.

"Ett flertal yrken står till hennes förfogande. Dock bör hon AVHÅLLA sig från tekniska sådana,
 berättade jag om i en tidigare blogg att AF kommit fram till, efter tvådagarstestet som gjordes för många år sedan. Det ni!!

Jag har dock klarat mig genom livet. Gud är god. Han gav mig en man som var teknisk och nu har jag mina barn och barnbarn, som besitter sådana färdigheter!

Nej, se bara, så jag drar iväg! GOD NATT! Tacksam till både Gud och människor för en intressant dag somnar jag nu!!!

onsdag 29 mars 2017

Onsdag 29 mars 2017. Liten utfärd. Fika med semla och givande pratstund.

Så tacksam jag är för att det var i går vi var hos svanarna i Tysslingen. Solen sken  som den ska göra på våren. En underbar dag!

I dag var det annorlunda. Mulet och grått!
Hämtades av Sven för ett ärende på stan. Inte dumt med en son som är pensionär.

Jag betalade räkningar, fick besök av Inga. Gjorde semlor av "köpebullar".
Medan vi satt och fikade fick jag SMS från en invandrarkvinna, som jag varit vän med i många år.
" Hej Ruth. kan du hjelpa mig? Vill samla lite kläder till en nyfödd.Skriv en anåns. tack.

För flera år sedan skrev jag en insändare i NA och fick mycket kläder som skickades till denna kvinnas hemland. Gud är alltid med när något gott är på gång. Jag läste högt meddelandet för Inga som genast sa att det ju finns något som heter "Gåvokammaren". Där kan man få kläder.
Jag Googlade på ordet jag aldrig tidigare hört.

Ringde ett nummer och fick tala med en dam som jobbade med Gåvokammaren ideellt. Jag blev glad av att höra detta. Tog reda på adressen och ringde min vän och berättade. Hon blev så glad och ska i morgon ta med sin vän som behöver kläder till sin väntade baby. De tar bussen dit och den blivande mamman som är på kort besök i vår stad får då kläder med när hon reser tillbaka till sitt land.
Detta var ingen slump! Hade inte Inga varit här hade jag ej kunnat hänvisa till ett klädförråd.
Dit måste jag åka vid tillfälle. Låter spännande.

Nu var inte det här det enda  bevis på Guds omsorg jag upplevt i dag.
Nej mycket mera finns att berätta men det sparar jag en tid. Gud är så god.
Jag upprepar nunnans ord:" Gud älskar att göra oss gott, men det är så få som tror det och därför är det så få som får uppleva det!"

Inga hade en del att berätta när det gäller Guds omsorg  och det där att se hans hand med i de vardagliga bestyren. Som sagt, Gud älskar att ge oss hjälp i den stund vi behöver den!

Nu är det åter sovdags. I morgon ska jag fika med Annelie. Hon bor fyra trappor upp, utan hiss. Det ska bli bra för då blir det väl ingen träning i morgon heller men jag får ändå den motion som jag så väl behöver. Åtta trappor må väl kunna ersätta en halvtimme i en träningslokal!

GodNatt alla mina vänner! Sov Gott! Bed för en kvinna som ska flytta in i en efterlängtad lägenhet men som har hundskräck och gruvar sig för flytten på grund av att någon i huset har hund och det kan tänkas att de kan mötas i hiss eller trappa. Det här är verkligen något att ta på allvar. Kanske gamla trauman som gör sig påminda! Tack för att ni ber till Gud om helande från denna skräck!
Till Gud får vi säga och be om allt och han har lovat att ge oss bönesvar. Amen!  

tisdag 28 mars 2017

Tisdag 28 mars 2017. Vilken härlig och givande dag i Tysslingen bland svanarna och annat trevligt sällskap.

När solen skiner och man anar att en fin dag ligger framför och man har fått en inbjudan att följa med till Tysslingen för att titta på svanarna som mellanlandat där för att äta mat och vila på sin färd norrut, då kryper det av välbehag i hela mej.

Att få sitta i samma soliga hörna som förra året, fika och äta äggmackor med Kristin, Maria och Sven, då är det härligt att leva. Vilken upplevelse!
Himlen klarblå, en havsörn svävande högt däruppe, två fågelskådare, som fanns på plats och kunde berätta för oss om utseende och storlek på denna ståtliga fågel gjorde besöket rikt trots att de svanar som låg och vilade en bra bit ifrån oss, ej alls var så många, som för ett par veckor sedan.

En underbar vårdag, alltså! Jag är så tacksam att varje år få möjlighet att komma och se de fina fåglarna på plats!

Det blev ingen Träning i dag heller. Nu får jag inte missa det i morgon.
 
Uppfylld av de fina upplevelser denna dag skänkt mej ska jag dra mej till sängen.
Pratat med min fina vän Annika i Värmland i kväll. Att höra henne berätta om sin kontakt med Gud och hur de två kommunicerar med varandra är som balsam för själen. Så mycket gott som förmedlats den vägen. Jag är så tacksam för allt! Spännande att höra hur Gud umgås med de sina!

Nu säger jag GodNatt till er mina vänner! För en stund sedan fick jag ett SMS från ett barnbarnsbarn med en önskan om bullar till ett kommande kalas. Jag kan ej med ord beskriva hur glad jag känner mig för ett sådant SMS. Så klart ska jag baka bullar. Vi vet var vi har varandra, vi två!
En sådan relation får man vara rädd om! Sov Gott mina bloggläsare!
Gud, som haver barnen kär, se till mig som liten är! Älskade av Gud är vi alla! Tack och Lov!

måndag 27 mars 2017

Mååndag 27 mars 2017. Fikaträff hos mej.

Nej det skulle  ej bli någon blogg i kväll för sommartiden gör oss människor trötta läste jag i dag. Så jag är nog för trött för att skriva. I morgon får jag följa med Sven och Maria till Tysslingen och bese sångsvanarna, som nu gästar där en kort tid. Jag njuter av att se dem och höra hur de väsnas.

Så glad att också i år bli bjuden att åka med dem. Drar nytta av pensionärerna!

Då har jag också en del att berätta!!
I dag fick jag besök av Annelie. Det är kul när hon tittar in för en fika. Hon börjar nytt jobb i morgon!
Något vi tillsammans gläder oss åt. Bönesvar! Igen!!

Som sagt, det blir ingen vanlig blogg i kväll. Sov Gott, mina vänner!

söndag 26 mars 2017

Söndag 26 mars 2017. Våffelfest. Promenad. Fika på altan.

Söndag igen och inget kyrkobesök.  Så tacksam för fin TVgudstjänst. Vilken tillgång!

Tobias ringde och bjöd in mig till Våffelfest för mamma och pappa skulle komma hem vid tvåtiden och då skulle det bli fest. Han hade ett recept och skulle göra egen våffelsmet.
Föräldrarna hann komma hem före min ankomst så jag hämtades med bil av Lasse.
 Våfflor med jordgubbssylt, grädde och kaffe!!!! Mums!!

Tyvärr fick jag ej rullatorn med mig och att promenera hem var ett måste, så lite motion som jag tagit i veckan som gått. Så jag startade promenaden, hållande i staket som fanns nästan hela vägen.
Kändes härligt att ha klarat detta. Belönade mig själv med att tvätta av en stol och ett litet bord på altan och duka fram lite fika i solskenet. Efter en stund kändes luften kall och jag måste avbryta det hela men ändå! Det är VÅR!

I natt började sommartid vilket gör att vi fick offra en timme.Tja,vi hade ju bara haft den till låns så !
Mitt köksur tickar som vanligt. Den ändras aldrig så nu har den åter "rätt" tid. Jag är redan i takt med den. Tror jag!

Våren är nu på väg! MÅSTE den vara! Grannen har redan fixat sin trädgård. Jag är ej den jag en gång var så jag tar hjälp av andra. På den tiden jobbade jag i trädgården så sent om kvällarna så grannen skrattande undrade vad det var för en "vålnad" som gick omkring i min trädgård i mörkret.

"Allt har SIN tid" står det i Bibeln. Nu är jag tacksam för att jag på vingliga ben kan ta mig fram. Oftast med rullatorns eller en kryckas hjälp. Om jag ska fortsätta prata hälsa så är jag glad över att huvudet funkar någorlunda, även om minnet inte är intakt, att jag inte har ont någonstans. att hjärtat slår, fast det varit tal om ny hjärtklaff, att hörseln kan hanteras med hörapparat!!

 Att synen blivit sämre är något som jag är lite bekymrad för. Undrar ibland om användning av dator och iPhone påverkar synen. Jag ska ringa och be att få träffa en ögonläkare framöver!

Det fina med dagen utöver Våffelfesten var att jag fick hjälp med min nya iPhone som jag den närmaste tiden ska lära mig hantera, då den har små egenheter som skiljer sig från den gamla.
Tänka sig att jag skulle få vara med om att som födelsedagspresent, på 90-årsdagen, av mina fjorton barnbarn bli uppvaktad med en tingest som  i min uppväxt inte existerade.
Det är intressant att bli gammal och se förändringarna i tiden.
En del företeelser var bättre förr, andra sämre. Det är omöjligt att säga att allting var bättre eller sämre förr. Vi lever i NUET och får göra det bästa av det. MOT det onda, FÖR det goda!

I TV berättas i kväll om oroligheter i Vitryssland och mycket annat elände. En dokumentär från Syrien ska visas klockan 22.00 i kväll. Det kommer ut hemska hemligheter då och då.
Jag klarar nog inte av att se mer elände i dag.

Kristin skrev på FB i dag att hon var i kyrkan:"  Här får jag ro och sinnesfrid. Underbart", skrev hon.
Det lät så härligt och fridfullt så jag tycker att det får bli avslutning på denna korta blogg.
I morgon ska det bli TRÄNING! Absolut! GODNATT kära vänner ! SOV GOTT!


lördag 25 mars 2017

Lördag25 mars 2017. Detta inte värt att kallas blogg men kanske enliten GodNatthälsning. Går att dryga ut med "Bamse"

Så blev det lördag kväll igen! Nejdå jag har inte gjort allt som jag hade planerat och inte ska jag göra det heller. Det värker i rygg och axlar (nej inte alls så mycket som på undersköterskor och sjuksköterskor) och jag tål inte så mycket så jag kan lika gärna gå och lägga mig annars gnäller jag bara ännu mer.

Det såg genom fönstret ut som om det var en solig och fin dag. Efter mycket diskuterande med mig själv kom jag iväg till Närbutiken.
Vad jag tycker om Närbutiken? Om Närbutiken tycker jag inte!! (Hoppas att inte min nya "elev" Abeer från Syrien läser och tror att det är korrekt att skriva så.)
Det bästa med den är att den finns just nära och på väg hem från träningen, där jag dock ej varit i dag.

Den har bra läge och har stor sortering men en del i övrigt att önska.
Jaa så orkar jag inte mer i kväll. Säger GodNatt till er alla.
Min bror, 93 år. ringde jag till i dag. Han svarar så hurtigt och det är alltid så bra med honom. Simmar och gymnastiserar två eller tre gånger i veckan.

Jag sa till honom att jag har så svårt att "komma igång". Då skrattade han och sa att han hör att en del säger så, men han har inga besvär med det.
 "Jag har ju alltid varit morgonpigg"! Jo jag vet! Precis som våra föräldrar och som min Georg!

Jag minns hur det var när vi skulle till skolan. "Nu går jag", sa Helge och gick gjorde han. Medan jag försökte bli klar och med hjärtat i halsgropen springande eller cyklande genom samhället hann fram   till klockan halv nio då alla klasserna, 1-7 började samtidigt.

 Ettor och tvåor i egna klassrum. Treor till sjuor fick dela på de två klassrum som fanns kvar. Tänk vilka duktiga samhällsmedborgare som ändå kom från  Figeholm. Kul att "skryta"lite!!

Nu blev jag ännu tröttare. Tur att jag läste tidningen tidigare i dag så kan jag somna medan jag ber "Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är". Kom just att tänka på psalm 4, vers 9. "I frid vill jag lägga mig ned, och i frid skall jag somna in, ty du Herre låter mig bo avskild och i trygghet!"
Natti, Natti alla mina vänner!

fredag 24 mars 2017

Fredag 24 mars 2017. Besök av en invandrarvän och lite annat.

Sol, sol, sol! Borde tagit promenad. Hade tänkt träna men tar en tur på motionscykeln i stället!!

Elsemarie ringde från bilen, på väg till jobbet. Lasse tar tåget till Stockholm där Elsemarie hämtar honom för vidare färd mot Vaxholm där en mångårig väns 50-årsfest skall avnjutas.

Tobias hemma och pluggar. Sista terminen före studenten och de flesta skrivningar ska klaras av före påsk.  I kväll ska han ut och äta med ett par kompisar.

Jag fick i dag besök av mamman i den familj jag berättade om i tisdags och som har fått löfte om att få förstahandskontrakt på en lägenhet i Centrum.  En trevlig familj med en son. Nu vet de att de får en 2-rummare och är så glada att äntligen få en egen lägenhet. Frun anförtrodde mig i dag att helst vill de bo i "fristående hus" för så har de alltid bott.

Jag sa att med tiden när de kan språket och har fått fasta jobb så kan de köpa sig ett litet hus.
Vi pratade och hon skrev på sin iPhone ord som var nya för henne.
Nu ska vi snart träffas igen för att vi ska prata och umgås. Hon och sonen har varit här drygt ett år. Mannen i två år. Han har nu jobb som montör, en kort tid på en firma i Örebro.
Så roligt att ha invandrarvänner.

I dag gjorde jag ett nytt försök att ringa min syster och i dag fick jag svar så vi fick prata en stund. Hon har bättre hörsel än jag och närminnet verkar fungera. Något att vara glad för.
Jag är sömnig i kväll igen och inget mer än det sagda har hänt i dag så jag ber att få återkomma i morgon.
I TV pratas om det som hände i London i går då en trolig terrorist med en lastbil mejade ner flera människor. Gärningsmannen sköts ihjäl av polis och dödssiffran är nu uppe i sex personer. Många ligger skadade på sjukhus.
Svårt att förstå hur en man, som har fru och barn, plötsligt hyr en bil, mejar ner människor och blir orsak till så mycket lidande för så många.

Ondskan söker sig olika vägar. Åter vill jag säga: " MOT det onda, FÖR det goda!
I TV berättas att solen ska skina i morgon också.  Det finns små glädjeämnen!
Sov Gott kära vänner! Det är fredagskväll och jag lyssnar till Närradion tills jag somnar!

torsdag 23 mars 2017

Torsdag 23 mars 2017. Fikabesök ett avbrott.Lite forntid.

Vaknade åter mitt i natten och låg vaken ett par timmar. Somnade om och sov tills jag vaknade!!!
Så gick dagen utan träning! Sol men ganska kyligt. Annelie kom och vi fikade med semlor.
Vi har alltid givande samtal och tiden rusar iväg.

Ringde min syster men återigen bara telefonsvararen. Får göra ett nytt försök i morgon.
 I lokala nyheterna i TV säger de att det nu är bevattningsförbud i Örebro.

I dag fick jag tips om en lägenhet i ett område där jag kan tänka mig att bo. Ska titta på den när det blir visning.
Ringde min goda vän Maria i Ljungsbro, som nyss har sålt sin villa och flyttat till en bostadsrätt. Snart ska Gun och jag åka dit och hälsa på.Någon gång pr år brukar vi stråla samman, vi tre,som hållit ihop i så många år, långt från varandra men sann vänskap består!

Tror att jag ska avverka lite forntid i dag. Min syn har blivit sämre så det är bäst att jag skyndar mig
att skriva innan det blir sämre även om det inte är något jag precis går och väntar på.

Nu åter till år 1996. Febr. 16 fyllde Awad år. Jag gjorde köttgryta, en stor paj och äppeltårta och åkte till kalaset.Alla samlades där och grattade. Han fick en kikare och blommor.
På grund av det svåra snöovädret kunde inte Ulla och Lennart komma.
Febr.18.Söndag Minus 20 grader. Sol. Jag promenerade till kyrkan!
Måndag 19 febr, Sportlovsvecka! Kristin, Emil, Kristian, Petter, Linn och Filip kom för att ha ett par dagar tillsammans.
Tisdag 20 febr. Ur dagboken:" Dagen går. De stora leker i källaren.
Jag tar Linn och Filip med till Ekershallen. Vi köper glass som Linn, till sin stora förtjusning, ska överraska de hemmavarande med. Hon är full av spänning när hon tänker på hur glada de ska bli.
Onsdag. De stora barnen  blir skjutsade till Gustavsvik av Lasse, som sedan hämtar sina små hem till Holmgatan. De stora barnen och jag grillar på kvällen korv vid brasan och har det mysigt."
Förmodligen läste vi om Storklas och Lillklas!! Den sagoboken var populär i några år.

Torsdag. Kristin, Emil, Kristian och jag går till Immanuelskyrkan där vi ska ha hand om cafeet.
Jag köper dricka åt dem och de är så tacksamma. Vilka goa barn!
Väl hemma äter vi kvällsmat, tänder en brasa och jag plockar fram en kartong Alladin till trions förtjusning.
Fredag hämtas alla barn. Lasse och Elsemarie med sina barn till Farfar och Farmor i Katrineholm.
Jag i Mikaelskyrkan på kvällen. Fortfarande kallt.

Lördag.  Köpte ögondroppar och medicin på Apoteket. Till Ria, Second Hand och Myrorna.
28 febr. Onsdag. Linn (nyss fyllda fyra) ringde:" Hej de' e' Linn. Hej då pappa! (som just går till jobbet). Ja e' lessen för han inte följer me' på stan o köper kläder i dag. Jag behöver strumpbyxor och en klänning!
 Vet du ? Vi kan komma o hämta dej.Va inte de' en bra lösning?"
Orden bara forsar fram och hon tycks vara så nöjd med den lösning hon hittat på..

Tillsammans med mamma tog vi bussen  till stan. Elsemarie köpte tre fina klänningar till Linn.
Vi fikade på Vasa konditori och hade en mysig eftermiddag med den  lugna Filip i vagnen.

Så var februari månad slut och dagen har också tagit slut.
Då säger jag GodNatt och tackar Gud för en bra dag och fortsätter att be för den som sagt: "Bed för mej!" jag brukar somna medan jag ber och Gud han hör varje bön. Kort eller lång. Bara för att jag är hans älskade barn, som han vill så väl. Det gäller dej också. SÅ tacksamma vi kan vara.  Livet är ej rättvist men Gud är med oss i både ljusa och mörka stunder. Visst finns det anledning till tacksamhet!
Ska försöka få med något foto från min 90-årsdag. Annars tar jag det en annan dag.



onsdag 22 mars 2017

Onsdag 22 mars 2017. Vårdcentralen? Nej! Näsblod? Ja. Besök av barnbarnsbarn räddade min dag. Kortisblogg!

Lägg till bildtext




Vaknade klockan fyra. Låg klarvaken till halv sju då näsan började blöda. Fick med hjälp av papper så pass mycket stopp så jag kunde somna. Klockan tio skulle jag vara på min Vårdcentral och få träffa min favoritläkare. Klockan nio vaknade jag och hoppade snabbt ur sängen, glad över att jag hade somnat om och att jag skulle hinna.
Nu började näsan blöda rejält. På med morgonrock och insåg snart att jag inte skulle kunna klä mig.
Försökte ringa Vårdcentralen. Efter några försök kom jag till en telefonsvarare för vilken jag berättade om min situation. Papperstussar i näsan byttes under tiden.

Efter konsultation med dotter, distriktssköterska, blev jag påmind om att klämma till på rätt ställe på näsan och se, det hjälpte men då var "min tid ute".

Efter min kontakt med Vårdcentralens telefonsvarare blev jag uppringd av syster Karin, som hade pratat med doktorn och jag fick rådet att åka till akuten om  näsblodet fortsatte. Efter en stund ringde samma sjuksköterska igen och frågade hur jag mådde. Jag har tidigare sagt att jag är så nöjd med min Vårdcentral och jag säger det nu igen. Man känner sig verkligen omhändertagen!

SMS från Lydia.Passade det att hon  kom tillsammans med två av barnen och hälsade på klockan två? Jovisst.Att träffa små goa barnbarnsbarn tackar jag inte nej till. De kom och hade många godsaker med sig. Vindruvor, jordgubbar,champinjoner. Vi drack saft (!), jag kaffe(!) , åt smörgås, bullar och fina jordgubbar med grädde. Fotbollsspelaren Alfred hittade fotbollen, som låg på sin plats och då är det roligt att vara i närheten ska jag säga. Hans kärlek till fotbollen går ej att ta miste på.  Lillasyster Amelie satte sig på pianopallen och mumlande "läste" ur en bibel som fanns i hennes närhet..  Blivande teolog, som sin moster Ester och morfar?

  De käpphästar jag har i hallen missar inte de små barn som kommer hit. Snart var de i färd med att springa runt i huset i sitt lekande. Härligt!

Så återstod besöket i den närbelägna lekparken. Dit gick vi alla fyra och roade oss innan pappa Bernard kom för att göra sällskap hem med de sina.

Sådana här dagar är så värdefulla för mig. Dagen avslutades bättre än den började.
Nu ska jag smörja näsan med olja för att slippa näsblod, enligt tips av Lydia.
Innan familjen åkte hem fick de tillåtelse att plocka av de snödroppar som finns utanför mitt hus.

Roligt att avlyssna de små när de lägger tillsammans sina blommor och en av dem säger:" Det här kommer mamma att tycka om!" Barn är underbara! Så överlämnar de buketten till föräldrarna innan den lilla familjen åker hem. Ska försöka få med något foto från dagen.

Nu hoppas jag att jag får sova gott i natt! Utan huvudvärk och näsblod. Så tacksam för dagen, som trots dålig början dock blev en bra dag!
Nyss ringde Annelie och i morgon förmiddag kommer hon hit för att fika med semla.
SÅ roligt det ska bli!
Nu säger jag GodNatt! Sov Gott! Gud har omsorg om oss. Vill oss alla väl. Vill ha kontakt med oss!

tisdag 21 mars 2017

Tisdag 21 mars 2017. Lunchgäst, Rotmos, Träning, Närbutiken, Promenad i blåsväder hem!

Att ha tillgång till Träning med flera olika apparater, som gör så stor nytta för välbefinnandet är något att vara glad åt.
Just nu när jag börjar skriva så visas på TV1 ett födelsedagskalas, kombinerat med körövning.
En av körsångarna fyller 100 år. Pigg och levnadsglad berättar hon om hur mycket körmedlemsskapet betyder för den sociala biten i hennes liv. Jag tror att det är så.

Jag skrev i gårdagens blogg att jag skulle berätta en historia, som Elsemarie var med om i går. Hon skrev själv om den på FB och många har läst där. Har du, så  kan du sluta läsa här.
 Jag skriver som jag uppfattade berättelsen och är glad för det lyckliga slutet för Elsemaries del. Motparten vet jag inget om men ber till Gud för denne.  Förstår om rädslan blev stor och  sitter kvar i den personen fortfarande, för när Elsemarie säger ifrån med arg röst, då blir man rädd!

Det hela började med att Elsemarie kom med tåget på väg till sitt jobb. Satt mitt emot en vänligt leende person och hon log tillbaka, som sig bör! De gick samtidigt ut genom dörren Elsemarie skulle byta tåg för att åka vidare. Gick in på Pressbyrån för att köpa en banan. Fick snabbt avstå det köpet då hennes iPhone med alla kort ej fanns där den skulle vara.  Sprang snabbt tillbaka till tåget som ännu inte hade åkt vidare.

 Ber konduktören om  att snabbt få titta in i vagnen hon kommit med. Ingen iPhone!!
 Tittar i ryggsäcken. Nej!! Tar fram sin iPad. Kollar in var hennes iPhone finns, Den är på väg från tåget mot stan. Hoppar in i en taxi. "Jag har inga pengar men jag håller upp paddan. Kör efter den! Jag måste ha min telefon!"

De såg hur den vandrade mot de centrala delarna av stan. Stannade vid en Galleria. Elsemarie säger till chauffören att vänta, rusar in i Gallerian bara för att se att hennes telefon vandrar vidare. Tillbaka till Taxin som kör vidare tills de kommer till ett hus där den stannar.

Nu händer något märkligt. Jag måste bara säga:"Tack gode Gud!" Elsemarie ringer och får svar.
Ingen avundsvärd lott att vara tjuven för nu är telefonens ägare arg.
 "Du kommer genast ut med min telefon! Jag VET att den finns i det här huset.
Svaret blev en uppmaning till Elsemarie att gå till Centralen så skulle han komma dit med den.

Den uppmaningen skulle han ha avstått ifrån för nu blev telefonens ägare ännu argare. Vissa språkproblem gjorde att samtalet fortsatte på engelska.
"Jag är rektor på KomVux och nu kommer du genast ut och lämnar tillbaka min telefon."
Det dröjde inte lång stund förrän han fann för gott att lyda order.
  Tjuven fick en sträng  uppmaning att aldrig göra om det!

Kanske kan det gamla uttrycket användas att "det är tillfället som gör tjuven"?
Han såg i alla fall väldigt ångerfull ut, har det berättats mig.

Taxin körde tillbaka till station. Elsemarie fick ringa jobbet och tala om att hon var försenad.
Betalade för resan och satte sig att invänta nästa tåg.

Att börja dagen med en sådan historia kan ge en mamma en del tankar. Åtminstone fick jag en del att tänka på !
 Så gärna jag skulle velat träffa tjuven för att få höra hans livshistoria!! Intresserad av människor, som jag är,  vetande att varje individ har SIN väg att gå så skulle jag nog ha lärt mig ännu något mer om livets irrgångar.

Vet ej om jag berättade  att jag bjöd lunchgästen på rotmos, fläskkarre och köttkorv i dag innan jag fick skjuts till träningen. Efter besök i Närbutiken där jag inhandlade en del godis med tanke på kommande påsk, kämpade jag mig hemåt i blåsvädret. Är så tacksam för rullatorn.
I går,promenerade jag mycket längre sträcka för att komma till Brevlådan som flyttats långt bort.
Jag var därför så trött och hade ont i axlar och rygg i går kväll så jag damp i säng så fort som möjligt. I morse var jag helt återställd.. Tacksam för det.

I dag fanns ingen tiggare utanför affären. Kan dock berätta att jag i går fick SMS från en kille i nedre tonåren som inbjöd till födelsedagsfest och skrev att han önskade att man gav 100 kronor till någon från Syrien. Det gör jag så gärna. Dessutom har jag erbjudit mig att baka något som han gillar.
Så roligt att barnbarnsbarnen är besjälade av givandets glädje!

I går fick vi av Gud bönesvar då en flyktingfamilj, som jag tidigare berättat om och som Elsemarie haft mycket bekymmer för (fadern en av hennes tidigare elever) då de bara har rivningskontrakt på sin lägenhet och inom en nära framtid måste flytta därifrån utan något löfte om någon annan bostad. I går, på underliga vägar, när den lilla familjen blivit erbjudna ett andrahandskontrakt på en lägenhet med ett förskott på 3.000 kronor, ringde mannen så glad  till Elsemarie och berättade men ville tala med henne innan det definitiva beslutet togs. Kanske fanns inom honom en liten osäkerhet.

Elsemarie tog kontakt med ägaren till fastigheten. Jag kan ej redogöra för detaljer men det var inte första gången sådant lurendrejeri hade förekommit. Skönt att det uppdagades så vår vän slapp bli lurad.
Nu visade det sig att husägaren  hade en liten lägenhet om två rum och kök ledig omgående och våra flyktingvänner får förstahandskontrakt på den. Husägaren och Elsemarie var ej helt obekanta med varandra, då deras barn hade spelat boll i samma lag tidigare.

 "Det är första natten vi kan somna lugna sedan vi kom till Sverige", sa pappan till Elsemarie i telefon i går kväll. Han har fått arbete och vi tror att Gud har sin hand med i allt detta. Då VET vi att allt ska ordna sig till det bästa för dem. Gud är god! Amen! Natti, Natti, mina vänner!





                             

måndag 20 mars 2017

Måndag 20 mars 2017. Joodå, visst blev det en spännande dag. Värsta historien får på grund av att jag är så trött vänta till i morgon Nu lite om dagen!.

I gårdagens blogg skrev jag att det ska bli spännande att se hur morgondagen skulle bli.
Ja nog blev det en spännande dag alltid. Något jag inte alls kunde föreställa mig i går kväll.
I morse ringde Elsemarie och berättade hårresande saker för sin mamma. Jag var den förste som ( via telefonsamtal fick ta del av den spännande historien innan den spreds vidare)

Ärligt talat så hade jag planerat att med emfas få återge denna historia i kvällens blogg men måste tyvärr  vänta med det till morgondagen då jag efter ett eget äventyr har fått så ont i ryggen och tröttheten är så överväldigande att jag bara MÅSTE dra till sängen.

Dagen har alltså, liksom gårdagen, ej varit någon vanlig dag.
Nu har jag inget mer att säga på grund av det nyss sagda.Så är det.

Godnatt vänner! Nu blev också kvällen lite annorlunda men jag lovar att berätta i morgon för den historien om Elsemaries tjuvjakt tidig morgon är faktiskt värd att få ta del av. Vi återkommer, alltså!

Jag ska då också berätta om våra syrianska vänner och hur Gud svarat på bön så de fått lägenhet.


söndag 19 mars 2017

Söndag 19 mars 2017. Inte alla dagar är bra dagar! En kortisblogg!

Det finns dagar som, när man ser i backspegeln, man helst skulle önskat slippa.
När kvällen kommer är man ändå tacksam för att man har en säng att sova i. Tacksam också för en Gud som inte kräver att hans barn ständigt ska vara i toppform.
"Gläd er med dem som gläder sig och Gråt med dem som gråter!" står det i Romarbrevet 12 kapitel.

Jag har ibland sagt att det händer att man får gråta "andras tårar".  Jag har en del kontakt med människor och jag kom för flera år sedan underfund med detta att "gråta någon annans tårar."
Jag ska inte närmare gå in på något som jag kanske ej är kapabel att reda ut så jag koncentrerar mig på att snart  avsluta denna lilla blogg .

Jag kom inte iväg till kyrkan och det är jag både ledsen och besviken på mig själv för.
Det var i dag parentation över min älskade vän Inga-Lisa, som gick hem till Herren för en vecka sedan. En dag efter det att Lasses mamma fått flytta. Nu blir begravningarna samma dag.
En vecka dessförinnan är det två av mina fleråriga vänner som ska begravas samma dag och vid ungefär samma tid. Betyder att jag av fyra begravningar bara kan vara med på två.
Så kan det bli. När jag tänker på mina fyra vänner så har var och en lämnat sina egna spår efter sig och jag minns dem alla fyra med glädje.

Två av dem hade, liksom Georg och jag, för många år sedan,  barn i tonåren, de flesta numera pensionärer. En del av dem var i samma ålder som ungdomarna i vår familj  och de växte upp tillsammans i  kyrkans ungdomsarbete och dess sångkörer så det finns många starka band.

Nu är jag ensam kvar av de tre föräldrapar som var en gång. En dag får jag också hembud. Så gott att veta var man har sin slutdestination och vart man är på väg. Allt detta gjorde Jesus möjligt när han offrade sitt liv för oss på Golgata. Från graven uppstod han och sitter nu på Faderns högra sida -- se nu! "För att mana gott för oss", står det i Bibeln. Hur det stormar omkring oss på denna jord kan vi vara säkra på att han är med och till slut ska vi för alltid vara hos honom.
Om vi VILL!

"Du vet väl om att du är värdefull! Att du är viktig HÄR och NU. Att du är älskad för din egen skull.
FÖR INGEN ÄR SOM DU!"    Underbart! Jag tror jag håller på att glömma att dagen varit tuff och börjar bli glad när jag tänker på Guds kärlek till oss alla!

Lika bra att säga GODNATT och önska SOV GOTT! Ska bli spännande att se hur morgondagen blir.
Tack till er som ber för mej! Jag vill be för er. Jag fick i veckan ett nytt böneämne som ni som beder gärna får dela med mig i bön till Gud. En ung tjej, ännu ej fyllda tjugo har ångest! Bed om befrielse. Amen!

 


lördag 18 mars 2017

Lördag 18 mars 2017. Besök av dotter! SÅ roligt! Mindre roligt med väntande begravningar.

Mina kära vänner Tomas och Birgitta från Linköping och Göteborg. SÅ glad för att ni, med familjer kom till min fest!
"Här växlar det av dagar, år. Av vinter, sommar, höst och vår och knappt är livets middagstid förrn aftonen tar vid." Den sången sjöngs ofta i min ungdom.
Nu har aftonen kommit till ytterligare fyra av mina vänner.  Jag har tidigare berättat om min goda vän IngaLisa, som jag hade möjlighet att besöka några dagar innan hon flyttade hem till Jesus. Vi tryckte varandras händer utan att säga något. Så tacksam för den stunden.

I tidningen i dag såg jag annons om ännu en god vän, Margareta,som hade flyttat hem. Båda dessa vänner hörde hemma i samma församling som jag själv.
Ytterligare en god vän, Nils-Gunnar har fått hembud. utöver AnnaMaria, Lassses mamma, som jag tidigare berört. Inom drygt en vecka hade dessa fyra vänner flyttat till en bättre värld. Naturligtvis har de lämnat många sörjande barn och övrig släkt efter sig. Alla fyra hade varit gifta. Deras partner hade dött tidigare och de hade fått känna den sorg och saknad,som detta medfört i deras liv. Alla fyra hade barn och barnbarn. Det finns även åtskilliga barnbarnsbarn och alla känner nu saknaden efter älskade nära och kära.

För min del betyder det sagda att jag står inför fyra begravningar framöver.
Det fanns en tid, mycket lång, då jag undvek begravningar.
Om jag hade minsta chans att slippa en begravning så tog jag den. Georg visste detta och gick många gånger ensam. Eftersom han genom sina arbetsuppgifter  ofta hade en "officiell" plikt att närvara och även hålla tal, något han alltid klarade så bra, så blev det så att jag "slapp" vara med.

 Jag orkade ej med att se alla tårar.  På den tiden, en stor del av mitt liv, ville jag ej heller träffa de efterlevande. Jag höll mig borta för jag led så med dem och klarade helt enkelt inte av mötet med dem  på ett bra sätt.
Kan påminna mig ett par gånger då jag verkligen försökte, men insåg att jag gjorde bättre i att inte ägna mig åt att ge tröst, som jag inte kunde, fast det var just det jag ville.

Det kom en dag då ALLT förändrades. Den dag då jag hastigt förlorade min livskamrat sedan tonåren, min älskade Georg.
Under de mer än 26 år som gått sedan den dagen så har jag varit på många begravningar. Jag har sökt upp de sörjande. Gråtit deltagandets tårar med dem. Hjälpt till praktiskt. Ställt upp med allt jag haft möjlighet att göra.
 Jag minns just nu, när Georg var sjuk i TBC, barnen var i ålder mellan 6 och 10 år. Vi hade 18 mil att åka till lungkliniken i Arvika för att hälsa på pappa någon helg ibland och Sven deklarerade:" Det bästa med att pappa blev sjuk det var att mamma lärde sig köra bil."

Jag körde bara en del varutransporter och småresor i trakten och fick nu prova på att köra långresor. På den tiden var inte vägarna av bästa slag vill jag säga!

Nu är jag redo att använda hans ord. Det bästa med att Georg dog var att jag radikalt förändrades vad gäller min syn på död,sorg, tröst, deltagande och begravningar.
Det där med att läsa sig till hur man ska agera i olika sammanhang kan ej mätas med det man lär sig av egen erfarenhet när det gäller att hantera människor.
Numera är jag, på grund av min ålder, då och då på begravningar och nu blir det fyra på två dagar. Något som inte går att klara av.

"Nu till något helt annat", säger de på TV. Jag säger likadant.
I dag när jag var i färd med att reda ut en del pappersarbete ringde det på dörren och se, där stod Kerstin! Kom för att hälsa på och ta en fika. SÅ roligt!
Hon frågade om tvätten jag skrev om i gårdagens blogg. Var den hängd?
Nej det hade jag glömt!! Kerstin är distriktssköterska och kan det här med glömska tanter. Inte dumt med en sådan dotter! Nu hängde hon tvätten på torkställ hon tidigare köpt till mej medan jag bryggde kaffe.
Medan vi fikade gick vi igenom ett stort antal kuvert från min 90-årsdag. Sorterade. Plockade ur en del pengar att förenas med de som kom i Höganäskrukan på festen. Nu ska allt ännu en gång räknas samman och summan att offentliggöras. Förmodligen i nästa blogg!!!

Vi tog tid på oss att prata om mitt förflutna vilket föranledde dottern att säga:" Men mamma , jag har ibland tänkt på vilket tufft liv ni har levt pappa och du".

 Så började vi prata om svårigheter av skilda slag. Särskilt under åren i Värmland. Det ena minnet efter det andra dök upp. Kerstin var 14 år då vi flyttade från Lesjöfors till Örebro. Så många svårigheter vi hade gått igenom innan dess.

 Jag berättade om att vid ett tillfälle, då allt hade "gaddat sig samman" och det var, tillsammans med Georgs sjukdom och Svens benbrott i slalombacken, minst fem svåra saker jag hade att ta mig igenom. Det var nästan så jag gick och väntade på att ännu något dråpslag skulle drabba oss.  Jag minns kvällen, när jag avslutat aftonbönen med barnen, hur jag satte mig ner och pratade med Gud och mig själv.
Jag gick med mig själv igenom allt det svåra innan jag sa till Gud. "Nu Gud ser du allt och jag kan ej tänka mig att dessa svårigheter skulle drabba oss om inte du tillät det att ske. Nu får du  ta hand om allt, för jag klarar det inte." När jag sagt det så kändes det bra och jag bara VISSTE, inte HUR men ATT (Som Augustsson i församlingen Josua i Gamleby säger) Gud skulle hjälpa.

Inte ändrades allt på en enda gång men undan för undan. Folk handlade mer än vanligt.Alla visade oss så stor vänlighet, så det var rörande.
Jag bara såg Guds hand i det som skedde när allt steg för steg förändrades och vi levde i frid och trygghet under tiden därför att Gud var med. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Under den där koncentrerade svåra tiden lärde jag mig att förtrösta på Gud. Att se hans omsorg i små ting, dag för dag, ledde till att jag också vågade tro i större ting.

Georg fick uppleva hur Gud hade sin hand med i sjukdomsbilden, som förändrades vid ett par tillfällen efter att Gud gripit in. GUD SVIKER ALDRIG! Sven blev återställd och affärerna gick allt bättre.

Ja så blev det återigen en annorlunda blogg denna kväll. Är så tacksam för hjälp jag fick av Kerstin i dag. När värmen kommer blir det små utflykter, som jag ser fram emot. Gud är god!

Nu önskar jag oss alla en God Natt. I morgon är det söndag och jag har fått inbjudan att äta middag hos Elsemaries familj. Vill gärna till kyrkan dessförinnan. Får se när den nya dagen gryr hur det är då! Jag är mycket flexibel. Kom just på att jag nämnde om församlingen Josua i Gamleby. Läste i dag att där har många den senaste tiden blivit frälsta och Gud går fram i bygden! Lovad vare Herren!

Jag har ringt en vän som fyller år i dag och jag har ringt min syster  men där var det en telefonsvarare. Hoppas att hon mår bra! Får ringa igen i morgon och hoppas få svar då.
Ett par fina dagar har vi haft och jag tror det kommer att fortsätta med sol, som vi längtar efter.    Ska skicka ett foto från min födelsedag om jag klarar det.

fredag 17 mars 2017

Fredag 17 mars 2017. Kan det vara blåsten som gör mig så trött? Jag vill bara sova!

Ja så är det. Jag har sovit i dag och tänker bara skriva bloggen innan jag intar sängen på riktigt och fortsätter att sova, trots att det finns mycket att göra. Bl.a. finns det en maskin tvätt att hänga.

Dock, om man är så trött och sömnig, som jag är i kväll så gör man nog bäst att bejaka detta, och det tänker jag göra.

Vaknade tidigt i dag också. SMS fån dottern vid 7-tiden att hon redan var på jobbet i Katrineholm.

Jag kom såsmåningom på benen och morgonens ritual som börjar med kaffe och bulle kunde starta.
Ett telefonsamtal med hårfrisörskan tillät mig att komma dit klockan halv fyra.


Det var ingen behaglig promenad! Det blåste så jag blev stående med min rullator emellanåt. Jag är
alltid lika imponerad av hårfrisörskans förmåga att få mina lockar att hålla sig fina tills det är dags för nästa besök.
 Roligt för mej att få känna mig lite lyxig, på grund av Guldkanten mina barn förser mej med. Det är också  närheten till frisersalongen, som gör att jag tar mig dit snabbt..Tar bara 10 minuter. Det gör att jag inte upplever samma motstånd som jag gjorde tidigare när det var lång väg att gå till den som då skötte mitt hår.
I samma hus som frisersalongen bor mina vänner, som kom flyttandes från Malmö. Det har uttalats farhågor gällande min förmåga att ta mig upp för trapporna då det saknas hiss i huset, vilket föranledde mig att i dag gå upp och ner igen. En liten ersättning för dagens och gårdagens  "bordlagda"  träning. Efter den lilla ersättnigsmanövern kändes det ganska OK.


Fick i dag veta att Jonas och hans fru Jenny ska få helgledigt. Tvillingarna, som fyllde ett år vid jultiden och deras två lite äldre syskon ska vara hos farfar och farmor. Den senare ska vara i tjänst på hembygdsgården i morgon. Detta löser farfar med att från Pålsboda bjuda till sig barnens tre kusiner under morgondagen.

 Nej det är inte de föräldrarna som behöver barnvakt utan farfar, som på detta sätt bereder barnen glädje och själv får han  god hjälp med sitt barnvaktsjobb, då dessa tre är äldre och en verklig tillgång. Här besannas ordet om  nytta och nöje samtidigt!
 Om jag vore 25 år yngre skulle jag ha velat dela det nöjet. Alva är äldst och kommer att ta hand om de minsta bråkstakarna kan jag tänka mig. Anton är säkert glad för den  äldre Viggo att få vara tillsammans med. Thea och Hanna leker bra ihop.
 Se så bra det är med kusiner i lämpliga åldrar! Dessutom gott om plats både ute och inne.
.
Hade tänkt hinna med lite "Forntid"men tror att jag tar det en annan dag så jag får sova nu.
Jag tänker på att varje fredagskväll är det många som njuter av att veta att de på lördagens morgon kan sova ut. De som nu uppskattar det. Min Georg var uppe lika tidigt oavsett dag.

Ja då är det lika bra att säga Godnatt. Jag tror att jag tog ett foto på den annalkande våren i dag. Ska försöka skicka med.

torsdag 16 mars 2017

Torsdag 16 mars 2017. Ingen träning, ingen promenad. Lunchgäst, Fikagäster.

Sällan kan jag,när kvällen kommer, se tillbaka på en dag då allt jag tänkt göra blivit utfört.
Tar det för lugnt på morgonen, kan vara en orsak. Inte alls vad vår ädla moder lärde oss! "Morgonstund har guld i mund", sade hon. Ack att jag hade tagit vara på hennes kloka ord!

Kristin hade önskat sig hit på lunch. Något sådant säger man inte nej till. Hon spelar nu i en orkester på Musikhögskolan och i en annan, som hon nyligen gjort bekantskap med. Om jag nu har fattat rätt. Vid min ålder får man gardera sig för lite felsägningar.

Fick telefon från vår vän Lotta, som beklagade att hon inte var tillräckligt frisk för att vara med på min födelsedagsfest. Jag saknade henne och Hans men har full förståelse för att de måste hålla sig på hemmaplan. De får ta det lite lugnt emellanåt.

Skulle ringa hårfrisörskan. Blev inte av. Försöker i morgon. Skulle hälsa på hos min syster. Får bli en annan dag. Skulle kunna räkna upp mer som inte blev gjort men jag vill inte göra mig ledsen så jag berättar inte mer.

Nu till det roliga i dag. Att få lunchbesök av barnbarn är en förmån.
Att få en karta ägg, som present av Lennart var heller inte så dumt.
Kakor, som bevarats i frys i Hjortkvarn, från födelsedagsfesten att utöka mitt hemmaförråd med var inte illa.
Besök av Annelie och Markus förgyllde kvällen och vi tog tid på oss att prata om vilken rolig och fantastisk Gud vi får tro på.

Läste ur boken "Daglig Kraft" och en länk på Iphone " Det välsignade tvivlet". Jag är SÅ glad för den tro mina vänner har och våra samtal är så givande. De berättade om tilltal från Gud och om hans ledning gällande deras tillbakaflytt hem till Örebro.
Vi insåg hur Gud ibland tillåter sig att det får ta tid innan bönesvaret kommer, men när det är dags och pusselbitar faller på plats, ser man att han varit med hela tiden. Vi pratade om hur viktig förbönen är. Att Gud använder sina barn i bönens tjänst.

Var överens om att livet tillsammans med Jesus är ett spännande och intressant liv att leva.
Det kan gå lite fram och tillbaka även i "trons värld"  men vi är alltid inom hans beskydd och starka armar!!
"Känn ingen oro och tappa inte modet" påminde vi oss om.

Nu gäspar jag gång på gång. Trots lite fåtöljhäng i dag  så är jag tydligen färdig för att somna igen !!
Önskar oss alla ännu en GOD NATT! "Bred dina vida vingar, o Jesus över mig"! Med den gamla fina sångstrofen avslutar jag kvällens blogg. Kom ihåg att Jesus älskar dej! Precis som du är! Amen.

onsdag 15 mars 2017

Onsdag 15 mars 2017. Fika med grannen. Trött och slö.

Att vakna klockan fem kräver en liten tupplur fram på dagen. Innan dess fick jag erbjudande av Stefan att följa med till Tysslingen för att bese sångsvanarna som nu i allt större antal antal anländer till vårt land efter "semestern".Det lär röra sig om mer än 4.000 av de vackra fåglarna som just nu vistas i Tysslingen.
Jag hoppas att ja blir erbjuden ytterligare någon gång. Förra gången jag var där så var jag med Sven och Maria. En solig vårdag då vi hade fika med oss och njöt i fulla drag. Minnet tillåter ej att säga om det var ett eller två år sedan. I dag hade jag bjudit in grannen på fika så jag kunde ej följa med.

Grannen är jag så glad för. I dag är det 10 år sedan hennes fina man begravdes och vi pratade om det bl.a. De hade hållit ihop sedan tidig ungdom men gifte sig först ett halvt år innan han hastigt gick bort. De var nya pensionärer och skulle få tid med varandra, segelbåten, trädgård och villan.
De hade all tid i världen tyckte och sa de. Plötsligt förändrades allt.

Vi fikade i dag och åt av födelsedagskakorna. I morgon får jag påfyllning från Hjortkvarn där flera sorter förvaras i lånad frys. Så grannen får nog fika snart igen!

Jag fick ännu en gång hjälp med vattning och placering av blommor.
Jag ville skriva lite mer om födelsedagen men vill ha besked om summan av pengar som kommit in till utbildning av flickor i Colombia dit pengarna ska skickas.

Nu blev det ännu en gång TV som avbröt mitt bloggande och pausen blev alldeles för lång. Jag känner bara att det är dags för Jon Blund att ta över och jag ser fram emot en ny natt av skön sömn.
Riktigt glad är jag inte för TVs "Uppdrag Granskning lämnade mig ej oberörd.
Mot det onda, Förr det goda ljuder det åter inom mig. Somnar åter med en bön till en Gud som inte ser med välbehag på det som sker men som är med varje gång någon gör vad den kan för att motverka ondskan. Den här kampen tar inte slut förrän den dag Gud slutligen tar herraväldet över ondskan och "Gud blir allt i alla." NÄR och HUR vet bara Gud men jag VET EN sak och det är att Gud aldrig sviker varken i ord eller i handling. Jag vill absolut stå på Guds sida ända till slutet.

Önskar oss alla GOD NATT! Gud är god! Amen!

tisdag 14 mars 2017

Tisdag 14 mars 2017. Önskar bättre syn och att blåsten ska upphöra.

Jo, min syn har blivit sämre. Hörseln också. Det är plusgrader ute men det blåser. Jag har i tidigare bloggar ojat mig över blåsväder. Sviter efter barndomen med en uppväxt vid Östersjön. Detta "hav", som vi älskade men som också kunde bjuda på dånande storm, ofta i samband med mörker. Hujedamej!
Men nu till dagen! Vaknade klockan fem. SMS från Elsemarie på tåg mot Katrineholm klockan sex.
I dag hade allt gått bra. Smörgåsen kom med och ingen termos med kaffe hade stjälpts över bänk och lådor hemma i köket.(Som någon dag tidigare)

Vi kunde båda andas ut och jag slumra ytterligare några ögonblick.
Bredvid fåtöljen i vardagsrummet ligger Bibeln och Andaktsboken "Daglig Kraft". Dit går jag med mitt kaffe och bullen varje morgon. Läser och pratar med Jesus. Låtsas att han sitter mitt emot mig. Jag tackar honom för den nya dagen och för att jag kan gå ur sängen och mycket mer. Talar om mina önskningar och ber för alla de mina.

Dagen fortsatte med att jag ringde Britt, min bästis från skoltiden. Vi har i alla år haft kontakt med varandra. Sven ringde från affären. Något jag behövde? Han kom med en påse potatis, som jag önskade.
 Annelie och jag skulle ut på stan och fika men stannade hemma hos mig och hade en intressant stund vid fikat. Hon tog itu med alla vissnade blommor, som stod i köket. Tog dem till komposttunnan på gården, snyggade till det bland presenter och kuvert, tömde ytterligare några vaser med vissnade blommor. Gissa om jag var glad och tacksam för hjälpen, sömnig som jag var. Jag sov en hel timme i fåtöljen.

Inga ringde och kom hit. Vi fikade och hade en rolig stund då vi letade efter ett namn på en känd präst och bestämde oss för att inte ge upp förrän vi funnit det. Vi kom på efternamnet men fick pr telefon hjälp med förnamnet. Roligt hade vi åt vår glömska.
När jag fick ett telefonsamtal  gick Inga ut i köket där det torkades och plockades och blev så fint så jag erbjöd henne jobb som hembiträde men hon föredrog att lova hjälp utan att bli anställd. Bådar gott.
Samma löfte av Annelie!  Gud är god och ser till att skicka sina "änglar" när jag behöver dem.
Nu håller dagen på att ta slut. I morgon blir det en solig dag, hela dagen.säger TV.

I TVnyheterna pratas om att priserna på bostadsrätter och villor fortsätter att stiga. På grund av den låga räntan, tror man.

Nu till år 1996 och februari månad, som står på tur i  bloggandet om"forntiden".
1996. Febr. 1, torsdag. Lasse och barnen här på förmiddagsfika.
Jag åkte sedan till Hovsta där jag strök in all tvätt. Fredrik åkte med mej till stan.
2 febr. Min hyresgäst Maria är hemma i dag också. Jag hos Ulla Josefsson och Sylvia och äter svarta bönor tillsammans med Sören.
5 febr.Minus 19 grader. Brrr! Bakade semlor och rågbullar. Barnvakt. Linn och jag gjorde niggerbollar. Bönegrupp på kvällen. Börje, Gullan, Arne och Anna! Jonas sover över här.
7 febr. Filip här en stund på dagen.I boken står det:" Filip är visserligen busig men o så snäll och lugn. Lilla barn, som älskar att undersöka saker, som ej lämpar sig för hans ålder!
8 febr. Jonas fick matsäck med sig till Storstenshöjden . 9 febr Begravning i Filadelfia. Bara 4 anhöriga men många från församlingen. ? Bennman till hörde församlingen sedan flera år.
Underbart med Guds församling och gemenskapen!

10 febr Pojkarna från Hjortkvarn kom i går. I dag blir det kalas hos Linn, ett par dagar för tidigt.
Kusiner, farfar, farmor, Sven, Maria, Kristin, Kerstin och jag firade Linn, (4 år den 12 febr.)
11 febr. samlades vi i Hovsta hos Kristin som fyllde 14 år. Jag hade bakat vaniljbullar och rågbullar som pojkarna och jag tog med dit,som jag lovat. Där serverades middag. (Jättegod som vanligt).
Friterad camembertost med sylt till efterrätt. Många gäster på kaffekalaset.
12 febr. står så intressant men sorgligt. Hämtade barnen på Dagis 16.30 sedan jag baxat ut bilen, som stod för långt till höger i garaget. O vad jag önskar att mitt vänstra öga ska bli bra! ( På grund av den dåliga synen så ställdes bilen för långt till höger trots att jag verkligen gjorde mitt bästa för att få den på mitten.) Vad jag led av detta!! Kristin ringt och vill bo över här i morgon natt. Linn fått en cykel.
13 febr. Jonas sovit här i natt. Jag ska hämta barnen på dagis. Elsemarie på hembesök hos elever. Fjärde och sista veckan. Skönt för oss alla.

Så har halva februari försvunnit. Nästa halva börjar med födelsedagsfest. Igen!!

Nu är dagen slut och jag går tacksam till sängen i tro att jag skall vakna full av arbetslust i morgon bittida!  Nej, jag bara skojar!! Men nu är jag trött. Tänk vad Gud är god! Så mycket hjälp jag fick i dag, när jag verkligen behövde det!! Sov Gott alla mina vänner!

måndag 13 mars 2017

Måndag 13 mars 2017. Åter en omtumlande dag då minnen dyker upp och sorgen vill göra sig påmind.

Tänker överraska de av mina bloggläsare, som har bloggen som "godnattsaga", med tidig blogg i kväll för att ni ska få somna i normal tid. Förhoppningsvis även jag fast jag alltid varit nattuggla och har svårt att komma i säng. Men i kväll, mina vänner!!!

Det har varit en annorlunda dag för mej i dag. Att mista två jämnåriga med en dags mellanrum går ej spårlöst förbi. Lasses mamma AnnaMaria, boende i Katrineholm,  har jag träffat mest vid högtidsdagar inom våra familjer. Antingen kom Erik och AnnaMaria  till Örebro eller åkte Lasse och Elsemarie med sina barn  dit Många gånger var jag också med.
. Så många minnen från middagar i deras hem, där Erik själv tillverkat en del av de vackra möblerna, ibland i deras fina trädgård, ett par gånger på den närbelägna Duveholms Herrgård.

Tills för några år sedan bodde också, moster Elsie, AnnaMarias syster i Katrineholm. Hon hade även ett förflutet i Karlstad där hon bott i flera år. Hon dog för några år sedan.

Nu är de alla tre hemma hos Gud där vi ska mötas igen. AnnaMaria har efter en stroke för ett par år sedan bott på ett sjukhem där hon fått den allra bästa omvårdnad. Jag har hört om personal som varit helt underbara. I somras hade de tagit dit en liten ponny som var med patienterna som satt i trädgården. Allt, som kunde göras för att patienterna skulle ha trevligt har de gjort. Man blir så glad av att höra om detta!

I dag har jag tänk på hur tomt det blir  efter AnnaMaria och IngaLisa. De går hädan en efter en!

 Det har varit så roligt att fixa mat, baka och greja tills vår vän Elsa och IngaLisa skulle komma och hälsa på  Förmodligen har mina väninnor känt likadant när vi träffats hos dem. Visst, det är naturligt att dö "när det är dags" som lilla Kristin sa när hon var liten. "När det är dags, då dör du farmor. När det är dags"!  Vi har alltid hållit god kontakt med varandra och jag gläder mig över hennes fantastiska spel på fiolen. Så glad att jag fick vara med redan från början. Kristin med sin lilla fela!
Senare  den här veckan  kommer hon till mej för att äta lunch. Ser jag fram emot!

Jag är så tacksam för min familj som alla är så snälla och omtänksamma! Tacksam också för att jag fått leva så länge och kunnat följa med i olika sammanhang. I år fyller vårt yngsta barnbarn 18 år.

Roligt också att vi har god kontakt med IngaBrittas efterlämnade familj i Göteborg och Linköping.

I dag bjöd jag lunchgästen på lasagne. Fick, som vanligt skjuts till träningen. Promenerade hem. Nu blir det tidig kväll och det ska bli intressant att se hur det blir att komma i säng i tid. Kommer jag att vakna tidigare i morgon då??
Jag har lagt märke till att jag tror att jag är som förr. Men icke! Jag lägger mig trött och vaknar lika trött. Där ligger den stora skillnaden. När barnen var små och jag hade full rulle i affären och sedan jag nattat barnen hade en del att göra var jag många gånger jättetrött. Jag var ju också i många månader ensam, när Georg låg på sjukhus. Hembiträde hade vi förstås och det underlättade så klart.

Skillnaden nu mot då är att på den tiden visste jag,  när jag jättetrött gick till vila att  jag skulle vakna och vara full av energi nästa morgon och med glädje sätta fart. Så var det alltid!
 Värst är att jag
fortfarande tror likadant, bara för att uppleva att jag är lika trött på morgonen som jag var på kvällen. Det där med att inse att man inte är, som man tror och vill, är ett dilemma ju äldre man blir.

Lagom till min födelsedag, sa min stora, vackra bougainvillea adjö till vintern och kom med sina första blommor för säsongen. Jag älskar den blomman och tog ett foto, som jag ska försöka få med i kvällens blogg.  Sov Gott alla fina bloggläsare, som jag inte vet vilka ni är, Bara hur många!!!

söndag 12 mars 2017

Lördag 11 och söndag 12 mars 2017.Ännu ett sorgebud.


Var ska jag börja nu då?. Omtumlad som jag är i dag också!
Den lilla bloggen som ändå kom till i går kväll berättade om att jag sov mycket i går. Inget blev gjort ens efter "halvgångs medda". Plötsligt bestämde jag mig för att ta mig till ett möte i stan.
Där finns en liten församling jag ibland besöker. En annorlunda liten grupp,som denna lördag hade möte klockan 18,00

Jag kom dit med Färdtjänst. Mycket lovsång, predikan av församlingens pastor och andra.  Allting går så enkelt till. Långvarig tystnad ibland! Jag åkte till det där mötet med lite blandade känslor och tänkte att jag bara sitter där och inandas Guds atmosfär och åker sedan hem. Kände att det var det enda jag just då behövde!
Det passade mig så bra i går då jag fått veta att Lasses mamma tillika Elsemaries svärmor, avlidit på förmiddagen. Jag blir alltid lite omskakad av dödsbud, även om de är väntade.

AnnaMarias far, Emil Hallqvist, var pastor i baptistkyrkan  i Oskarshamn under min uppväxt så namnet var mig välbekant när AnnaMarias och Eriks son kom in i vår familj. Under de 26 år som vi haft hennes musikaliske son till måg har vi träffats många gånger.
De hade en mysig villa med en underbar trädgård i Katrineholm.
 För ett par år sedan dog Erik och nu är alltså Lasse och hans bror Anders  föräldralösa.

Med Färdtjänst åkte jag från kvällens möte via Centralstation där ytterligare två resenärer skulle hämtas. Två tjejer hoppade in i baksätet. Så "trevligt för dej", sa jag till chauffören.
Han log stilla. Efter en kort stund sa en av tjejerna till mej:"Vad har du varit ute på för galej då?"
"Jo du, bra att du frågar. Funderade just på om jag skulle berätta utan att du frågar. Jag har varit på ett kristet möte i en liten lokal på Drottninggatan."
 Därmed kom jag igång med berättandet. Om hur en invandrarkille fått ett profetiskt budskap till sig osv.
 Avbröt snabbt mig själv. (På något vis kände jag på mig att tjejen jag pratade med var kristen.)
"Du känner till Profeter och vad det står i Bibeln, eller hur?"
"Jaa, det gör jag". "Så roligt! Du är kristen?"  "Jaa, det är jag." blev svaret. "Din kompis då, är hon också kristen?" Neej, det är hon inte. " Men då blir hon det. SÅ mycket roligt hon har framför sig."
Jag berättade om killen, som Gud hade talat till genom "profeten". I detta fall församlingens pastor. Det var personligt och handlade om killens framtid i Sverige och att Gud skulle använda honom i sin tjänst.  Då föreslog tjejen ett namn på pastorn. Jodå det stämde. "Han predikar visst bra", sa hon.

Jag anade att hon visste mera men vi hann bara med att uttrycka vår glädje över att få dela lite av vår kristna gemenskap innan jag var framme.
Jag blev glad över att fick träffa tjejerna. De kanske kände igen mej. Vad vet jag?

Av mina två ögon ser jag rätt bra på det högra men mycket dåligt på det vänstra. Nu har jag ont i det högra så jag ska snabbt avsluta kvällens blogg med att berätta om en dag då jag plockat ihop blommor, kuvert och presenter i en någorlunda ordning på bord och i fönster.

Jag blir så rörd över all välvilja jag upplevde och upplever med anledning av 90årsdagen. Blev i går uppringd av Börje Erdtman, grundaren av "Ankarstiftelsen". Han hade hört rykten om min födelsedag och vi pratade om vad pengarna ska användas till. Utbildning, hus, fängelsearbete? Jag återkommer om detta.

I tisdags var jag på besök hos en kär väninna som tre dagar tidigare flyttat från sin fina lägenhet till ett serviceboende, då hennes sjukdom förvärrats och hon behövde ständig tillsyn.
Jag berättade om det den dagen.
I dag fick jag bud att hon flyttat från denna värld hem till den Gud hon älskat och tjänat i hela sitt liv.
Maken Rajmond och Jesus väntade där. En dag kommer vi att få mötas. Men ack så tomt det blir!
IngaLisa, ännu en väninna och jag har haft så roliga timmar tillsammans då vi ätit, pratat och fikat.
Hennes tre barn var där i går kväll och sonen hade vänt tillbaka dit tidigt i morse och satt vid sängen och höll hennes hand då hon slutade att andas. Så gott att han var där! Hela dagarna har någon av barnen varit där under tiden på sjukhemmet.

Omtumlad ännu en dag går jag nu till nattens vila. Vilken trygghet att få vila trygg i Herrens händer, fri från rädsla och oro.

"Trygg jag är, Trygg jag är, innesluten i hans famn," sjunger vi i en sång och jag "hör" den inom mig.
SovGott, mina vänner! Känn ingen oro och tappa inte modet! Han älskar oss och vill vara med oss!

  

lördag 11 mars 2017

Lördag 11 mars 2017. En dag så omtumlande att jag avstår bloggskrivande i kväll.

Dagen började och fortsatte med strålande sol. Jag öppnade köksdörren och tog ett foto. Sedan började det.Inget blev som det skulle.
Nu är klockan 22.00 och jag har nyss kommit hem.
För att inte röra till det i onödan så är det bäst för oss alla om jag inte ger mig in på dagens händelser, som till  2/3 har använts till att sova.
Om jag nu har minnet någorlunda under kontroll i morgon så tar jag mig an den del av dagen, då jag i vaket tillstånd var med om en del, som kan bevaras till eftervärlden.

Avslutar med den sång, som Farmor Anna-Maria i dag fick lyssna till, medan hon flyttade från denna jord till ett bättre land där ingen sorg och ingen sjukdom finns och där vi får mötas för att aldrig skiljas mer. Lasses mamma och Elsemaries svärmor avslutade sitt jordeliv.

" Blott en dag, ett ögonblick i sänder. Vilken tröst vad än som kommer på. Allt ju vilar i min faders händer. Skulle jag, som barn, väl ängslas då? Han som bär för mig en faders hjärta, o, han giver ju åt varje dag dess beskärda del av fröjd och smärta. Vila, möda, som behag.

Själv han är mig alla dagar nära för var särskild tid med särskild nåd. Varje dags bekymmer vill han bära, han som heter både kraft och råd. Att sin dyra egendom bevara, denna omsorg har han lagt på sig. Som din dag, SÅ skall din kraft och vara. Detta löfte gav han mig.

Hjälp mig Herre att vadhelst mig händer taga ur din trogna fadershand, blott en dag, ett ögonblick i sänder, tills jag nått ditt goda land."

Önskar oss alla en GOD NATT och så ser vi fram emot en ny solig vecka!
För visst var det så de sa på TV?? Hoppas jag i alla fall!

fredag 10 mars 2017

Fredag 10 mars 2017. Blivit grattad av en vän, som en gång flydde frånBosnien och fick en fristad i vårt land.

Sång på min 90-årsfest.
En av mina dagliga sysslor består av att leta. LETA!
I dag skulle jag leta efter en dagbok från år 1996. Jag hade den framme i förgår. I går var den borta och i dag har jag ej givit mig tid att leta. För det mesta bara kommer det fram som av sej själv, det jag letar efter.

Avstod mitt planerade dagboksinköp och följer mönstret. Gör i morgon det som ej blev gjort i dag!
Jag har plockat med blommor, kuvert och presenter, ringt några samtal, fikat i vardagsrummet med en vän sedan flera år. Hon grattade med så vackra rosor.
Hon kom med sina två små pojkar från krigets Bosnien till vårt land där den lilla familjen fick en fristad, pojkarna utbildning och är nu ute i arbetslivet. Deras far dog som många andra pappor, i kriget.

SÅ mycket lidande!. I kväll såg jag på TV hur hemskt människorna i staden Mosul i Norra Irak har det. Jag har svårt att hålla tårarna tillbaka när jag ser deras sorg och förtvivlan. I kväll tog jag, som jag gör ibland, fram kartan och märkte hur många namn på områden, städer, floder, samhällen som jag känner igen från mina barndomsår i söndagsskola och juniorförening och från min mångåriga bibelläsning. Mesopotanien, Kalde'en, floderna Eufrat och Tigris, Nineve osv.
"Intet nytt under solen", tänker jag. För den som något vet vad Jesus sagt och vad Bibeln lär så är det svåra som sker egentligen ingen överraskning. Som någon skrev på FB för en tid sedan:"Jag är inte förvånad för jag kan min bibel.

På tal om detta så ska jag erkänna att även om jag läst Bibeln så hände mig i dag att jag skulle ge oss ett tröstens ord, som jag då och då använder." Var inte orolig och tappa inte modet." Jag ville tala om VAR i Bibeln man hittar det. Bläddrade i Biblisk Ordbok, (jo nu fick jag av FBfolk veta att man kan Gogla och man kan söka på Bibeln.se)
Fann inget. Bad på FB om hjälp. Snabbt kom svar från en av mina FBvänner, Johannes 14:27. Johannes 14 är det kapitel i Bibeln, som är mig allra kärast och jag kan det mesta av dess innehåll utantill. Så hur kunde det bli så? Det kan jag inte förstå!

"Nu till något helt annat", säger jag som de gör i TV.
Finns det någon som åker från Oskarshamn eller trakten "därikring" och kan ta med ett litet paket, som ej går att skicka på post för tidsåtgångens skull, med till mig. Vidare upplysningar beroende på om hjälp kan erbjudas. Tack på förhand!

I morgon ska vi njuta av solen hela dagen. Sol,Sol,Sol i de glimmande snår. SOL, SOL blir det var vi går och leker att vi är spelemän! Ja, ja, jag vet att det var internationella kvinnodagen i går, men i låten står det spelemän och det bjuder jag på, så gärna.
Män är bra att ha fast man kanske inte tänker på det så länge man är "länkad".

I kväll är jag så trött och jag tror det beror på att jag åt i alltför sen timme. Nu går jag till nattens vila och ser fram emot den soliga dag, som vi blivit lovade i morgon.
Nyss fick jag pr telefon, från en ung människa, något att be för. Om du, som läser det här vill vara med att be för detta böneämne så är jag glad och tacksam. Gud vet vad det handlar om och sänder bönesvar i rätt tid.

Som avslutning för dagen skriver jag de ord, som alltså finns att läsa i Johannes 14, vers 27. Känn ingen oro och TAPPA INTE MODET!
Det var Jesus, som sa det, så det går att lita på. Han sa det till dem, som ville vara hans lärjungar!
Ha en skön kväll, mina vänner och Sov Gott, när det blir dags!!

torsdag 9 mars 2017

Torsdag 9 mars 2017. Avsked, Träning, Audiologen, Fikabesök. En givande dag!

Att fylla 90 år trodde jag inte skulle märkas. Joodå det gör det.I alla fall hos mej!
IngaMaj åkte till träning. Stina kom till mig och vi fikade innan hon åkte vidare till Figeholm efter att ha varit här med ostkakor och deltagit i mitt 90-årsfirande.
På hemvägen fick jag skjuts till Träningen. Tog Färdtjänst hem.

Kom på att jag måste få hörapparaten lagad. Annelie hämtade mig och skjutsade till Audiologen som skickade iväg min hörapparat till reparation. Om två veckor får jag den tillbaka med posten.

Kvinnlig chaufför körde mig hem med Färdtjänst.
Ajajaj! Jag hade glömt att jag fyllt 90 och att jag därmed fått ännu sämre minne! Det försämrades drastiskt mellan den 3 och 4 mars!  Hahaha! Nu är det nya , glömska tider som gäller!

På trappan stod min väninna, som planerat skulle komma torsdag eftermiddag. Länge sedan vi sågs. Hon hade stått på trappan i fem minuter. Hade en bukett underbara tulpaner med till mej.
Fika i vardagsrummet. Av de 17 sorters kakor jag hade på födelsedagsfesten fanns sex sorter hemma hos mej. (resten i frys i Hjortkvarn.). Alla blommor står i TVrummet där värmen är strypt för deras skull.
 Vi hade en del att prata om och tiden gick fort. Vid nästa besök ska hon ta sin lilla söta vovve med sig.
Jag ringde till Helge och till IngaMaj. Helge är så pigg och han tror att det beror på att han simmar och gymnastiserar tre gånger i veckan. Jag borde också!!

I morgon ska jag till stan och köpa en dagbok i stället för den jag felaktigt köpte vid nyår. Om det nu finns någon att köpa i mars månad!
Annelie ska följa med för jag känner mig lite osäker att ge mig ut ensam numera.
Efter att i många år ha skrivit dagbok, så känns det som att något fattas mig om  jag inte gör det, även fast jag bloggar.

Jag ska nu samla ihop alla pengar och skicka till "Ankarstiftelsen" så de får hjälp med att bygga ännu en skola. I dag ringde pensionären, som ideellt sköter det administrativa. Han hade goda ord att säga om Georg, som varit guide på en resa till Jordanien, Israel och Egypten några år innan han dog. Den man jag i dag talade med var då en av deltagarna och kunde berätta om hur Georg åt honom, på ett smidigt sätt,löste ett problem, som uppstått under resans gång.

Nu är jag framme vid det tillfälle då jag hade tänkt berätta lite om Forntid. Som en följd av min 90-årsdag har jag nu glömt var boken blev lagd efter det att jag senast skrev med hjälp av den. Sorry, mina vänner!. Det är bara för mej att säga GodNatt och hoppas att jag hittar den i morgon.

Jag får ofta hjälp av Gud och i dag tackade jag honom verkligen  av hela mitt hjärta att han såg till att allt gick i lås med en väntande kaffegäst på trappan. Hon, i sin tur, tog inte med sin telefon då hon ju inte hade anledning att tro något annat än att jag skulle vara hemma då så var sagt.

 Tack Gud för att du alltid är med och ser till så det blir rätt när jag ställt till det!!
 Som vi brukar påminna varandra, jag och en mig närstående. Gud är så god och vet allt!!
Då blir det sömn i normal tid denna torsdagskväll! Grattis för det, till mej och andra berörda!

onsdag 8 mars 2017

Onsdag 8 mars 2017. Pappas födelsedag.

I dag är det 122 år sedan vår snälla, underbara, gudfruktiga pappa föddes. Tolv barn, varav pappa var  äldst. Tio barn växte upp i hemmet. Edvin, Henrik, Hilding, Folke ,Axel, Elving, Anna, Signe, Gunhild, Elin.   Elin och Elving var tvillingar och yngst. Två barn dog som mycket små.
Alla växte upp till friska, arbetssamma människor.
 Jag minns dem alla så väl. Ser deras utseende och deras olika egenskaper. Några av dem bodde, som vuxna, kvar hemma tillsammans med farmor och farfar. Vi syskon älskade dem. Särskilt faster Anna, som alltid fanns till hands för alla.

 Pappa Edvin valde i 30-årsåldern att tillsammans med mamma, ta emot Jesus som sin Frälsare och Herre. Han blev en frimodig, glad  efterföljare och  lärjunge till Jesus. Söndagsskollärare var han också.
Om Missionshuset i Snarås och Kapellet i Figeholm har jag tidigare berättat. Där hade mor och far sin församlingstillhörighet. Dit fick vi barn följa med till söndagsskola och möten. Visst präglades vi av detta och hur tacksam jag är för att jag fick denna inriktning i mitt liv. En grund att stå på. Inte så att livet blev "en dans på rosor".   Nej, det har Gud faktiskt aldrig lovat.

När jag tänker på detta så kan jag ej låta bli att tänka på pappa, som efter en mycket svår tid av lidande dog, endast femtioåtta år gammal, lämnande mamma, som för att klara sitt uppehälle måste arbeta hårt varje dag.  Vår fina, generösa pappa dog i så unga år!

Under sin levnad fick mamma och pappa se otaliga tillfällen, då Gud sände hjälp i rätta stunden och de tackade Gud för hans omsorg. Så klart påverkades vi. Tack och lov!!

Jag ska, i ärlighetens namn, säga att jag inte så där "rakt över" accepterade att pappa  skulle behöva få lida så mycket.
 MEN! Var det svårt för dem, som trodde på en mäktig Gud, så hade det varit ännu svårare, utan denna tro. Jesus säger till dem som vandrar med honom:" Se jag är med er ALLA dagar intill livets slut", och Gud kan inte ljuga, och han sviker aldrig. So what?
"Trygg jag är, Trygg jag är, innesluten i hans famn", sjunger vi.

Behöver jag säga att den Gudstro jag och mina syskon fick med oss hemifrån är vårt bästa arv.
Jag hade i ett visst sammanhang ett litet samtal med ett barnbarn om dennes tro på Gud. Svaret blev ett leende och orden:" Mormor! Det har jag i ryggmärgen". Jag vet precis vad han menade!

Ibland önskar jag att vi åter skulle ha en demonstration, liknande den som Syrianerna i Mariakyrkan anordnade för några år sedan. "MOT det onda,FÖR det goda". Kristna från olika kyrkor förenade sig med dem och gick genom stan, som en motvikt mot ondskan.
Kampen fortsätter, tills den dag är inne, då vi tillsammans med Jesus ser resultatet av att vi höll oss till honom.

Det här blev åter en annorlunda blogg, och det var pappas födelsedag, som inspirerade till den.
Jag har haft min vän Annelie här i dag. Vi bad små böner, för vårt välbefinnande, medan vi fikade.
Vi är båda glada över att vi åter bor i samma stad och att vi har glädjen att dela vår tro på en kärleksfull Gud.
Att blogga är ett bra sätt att avsluta dagen för när man är klar så går man snart till nattens vila. Mår gott och låter plocket i köket anstå till morgondagen.  Önskar nu att både jag och ni, mina vänner, ska få en natt i frid och med god sömn! Så tacksam jag är för dagen som nu tar slut.

tisdag 7 mars 2017

Tisdag 7 mars 2017. Jaa, vad ska man säga?? Så oförutsägbara vissa dagar blir!

Tar det från början. Ringde till IngaMaj, som vaknade av signalen. Joodå, det passade bra att jag kom i dag. Tog bullar, kakor, ostkaka med grädde och sylt med mig och gick dit. Det var kallare i dag och Stina erbjöd att hämta mig med bil men eftersom jag hade ont i benen för att jag suttit för mycket på morgonen så tog jag rullatorn och gick den korta sträckan till Hjärsta.

Vi fikade och pratade. Annelie skulle komma efter klockan ett så jag såg till att vara hemma till dess. Nu hände det märkliga att samtidigt som jag började fixa med kaffet så ringde det på dörren,lite svagt. Jag ville sätta igång Kaffebryggaren innan jag öppnade. När jag öppnade dörren fanns ingen där. "Vilket tålamod!" utbrast jag, men ingen fanns där! På dörren hängde en kasse med lite ätbart i. Jag trodde att det kom från någon av mina "invandrare" och grubblade över vem jag skulle tacka.
Ett SMS sa att det var Annelie som varit här. Jag ringde och så kom vi överens om en annan dag att träffas.
Då brödet och kopparna stod på bordet tänkte jag att "här gäller det att fånga in" någon annan till en fikastund. En dam som jag ej träffat på länge blev tillfrågad. Hon föreslog en annan dag. Ett äkta par, som jag ej heller träffat under lång tid, svarade inte på telefon. Ett par grannar som ej var med på festen var upptagna ett par dagar och bad att få komma en annan dag. Alltsammans märkligt tyckte jag och bad Gud att visa mig om det var någon annan jag skulle ringa till. För en tid sedan lovade jag en kvinna att ta kaffe med och komma och hälsa på i ett äldreboende. Jag ringde dit och en dotter svarade att modern hade fått lunginflammation och låg till sängs och kunde ej ta emot besök.

Mina tankar hade hela tiden, mer eller mindre, varit hos en väninna, som jag för någon vecka sedan pratade med i telefon och då förstod att hon "är på hemväg". Jag visste att hon på grund av sitt hälsotillstånd inte längre pratade i telefon men ringde ändå upp, i hopp om att någon skulle finnas hos henne och svara. Utan att få svar ringde jag till en dotter och fick veta att min goda vän för tre dagar sedan blivit förd till sjukhem.
Jag ringde genast till Färdtjänst och inom en timme var jag hos min väninna. Jag satt vid sängen och höll hennes hand.  Jag läste högt psalm 23 och satt sedan tyst och bad för hennes kommande hemfärd och för hennes barn, barnbarn och bbbarn. Det var stilla frid i sjukrummet.  Någon av barnen som varit där före mej, kom tillbaka och jag ringde Färdtjänst för att åka hem.

Nu hände sig att chauffören och jag fick "direktkontakt" med varandra och jag berättade om min väninna, som jag förstod snart ska flytta hem till Gud. Jag läste också psalm 23 och talade om att den lärde jag mig utantill redan i tidiga tonår. Jag läste sakta och med inlevelse.

Han berättade att han var muslim och inte visste så mycket .
Jag berättade kung Davids historia från hans barndom och vidare. " Vet du vem han var", frågade jag. Jodå, det visste han. "Kan du något mera", frågade han. "Joodå" svarade jag och berättade om Jesu himmelsfärd, löftet till lärjungarna om Den Helige Ande och dess funktion ännu i vår tid. Läste Missionsbefallningen. "Gå ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns, sonens och Den Helige Andes namn ". Då ville han veta mer om Fader,Son och Helig Ande.  Jag frågade om han hade några kristna vänner. Jo det hade han!
När vi var hemma vid mitt hus kramade vi om varandra och han sa före mej" Gud välsigne dej."

Så blev  den här dagen något helt annat än jag tänkte mig i morse när jag bad Gud om att göra mig till välsignelse i dag. En dag som framstod som ett oskrivet blad.
Sådant här är bra roligt! Att se hur Gud visar vad han vill att vi ska göra bland hans barn på jorden och ser till så att händelser klaffar så som han tänkt. Jättespännande att leva i Guds gemenskap är det!

Nu Smsade tågpendlaren att hon gått till nattens vila och ska vila ännu mera kommande helg.
GodNatt och Sov Gott mina fina vänner! Gud är god!
  

måndag 6 mars 2017

Dagen efter blev en måndag 6 mars 2017. Efterfest !


Låt mig på en gång få säga att "efterfesten" bestod av besök av Stina, som fyller 83 i år och som ännu kör bil. Hon hade gjort alla goda ostkakor, äkta småländska med  mjölk direkt från bondgården, mycket grädde och  mandel. Smålänning, som jag är, hör det till att bjuda på ostkaka när det är födelsedagsfest. Barndomsminnen dessutom!!
Jag har ätit ostkaka många gånger i mitt långa liv men ärligt talat så är dessa, som Stina gör, de godaste.
Fel i går ang. kakorna. Enligt senaste uppgift var det 17 sorter.  Tårtorna var beställda och det blev några över. De skänktes till söndagens kyrkkaffe i Lundhagskyrkan. Antalet besökare räknades av kökspersonalen. Tårtorna delades i lagom antal bitar och se! Nu blev det kyrkkaffe med tårta. SÅ roligt att få bjuda på detta. Jag har en tårta kvar på min altan till efterfest för några vänner.

Nu blir det väl så att jag återkommer med glimtar från detta kalas framöver. Det var en stor dag för mej. Med släkt och vänner boende på vitt skilda håll ville jag ta tillfället i akt och låta dem träffas.
Om jag lever, och min familj ställer upp, om 5 år, så gör jag nog om det.

Min syster och jag hade fikastund i dag medan IngaMaj var på träning. Vi ses ej så ofta nu för tiden.

Klockan är snart halv sju. Nyss sms från Elsemarie, som fortfarande sitter på tåget, på väg hem från jobbet i Katrineholm, på grund av tågförseningar. IGEN!
Det vill till att man trivs på jobbet om man ska tågpendla!!

I dag har jag drabbats av någon slags "förlamning" vad gäller att ta tag i saker och ting. Hoppas att jag får lite energi i morgon. Att dagen är kall inverkar nog på mitt psyke. Om kyla tycker jag inte.

På FB händer det att man får en förfrågan om "vänskap". För en tid sedan fick jag en sådan.
På min födelsedagsfest kom en dam fram och talade om att vi är vänner på FB.
Jag frågade efter hennes namn och då slog det mig att jag accepterade hennes förfrågan nyligen.
 Så roligt att hon kom på mitt kalas!

I morse pratade jag med Annika, som var med på festen. Hon bodde i Örebro för många år sedan och uttryckte i dag sin förtjusning över att ha fått se mina vuxna barnbarn. "De här barnen som jag bedit för sedan de var små", sa hon.
Jag har tidigare berättat om vår bönegrupp som samlades varje måndag under 80 och 90-talet.. Då var de här barnen i uppväxtåldern och vi bad för varandras barn och familjerna var mer eller mindre OMSLUTNA av förbön. Vi hade ett öppet förhållande till varandra och vågade tala om när problem uppkom. Vi "bar varandras bördor", som det står om i Bibeln. Vi visste namnen på familjemedlemmarna och gemenskapen var god och äkta.
 Vilken tillgång för både barn och föräldrar.

Jag har fler FBvänner som jag aldrig träffat. En av dem räknar jag som min personliga förebedjare.
 Förbönen har stor betydelse.

I dag har det varit "upplopp" i Hallsberg. Ett tiotal ungdomar har gripits efter att ha kastat sten mot polisen. Det är bekymmersamt. Polisen har annat att göra och borde inte behöva ta tid med sådana onödiga saker. Polisförstärkning från andra orter måste tillkallas och stenkastningen fortsatte.
 Nu har kyrkan, ännu en gång, tagit upp kampen mot det onda och ordnar i morgon en ljusmässa i Adventskyrkan. Vi som ej tänker oss dit kan vara med i bön i våra hem. Som vuxna borde vi kunna göra mer för att ungdomarna ska ha ett meningsfullt liv. Är man 90 år så kanske man ej ger sig ut och demonstrerar men  "Bönens väg" är alltid öppen!!

Nu längtar jag så mycket till sängen. Ingen matgäst och ingen träning i dag. Nu MÅSTE jag iväg till träning i morgon. Bara det inte blir kallt!! Jag kan så klart ta Färdtjänst men att göra det i samband med träning bär mig emot. Det tar 20 minuter att promenera och det är det minsta i motion jag behöver pr dag.
Att lägga sig tidigt, läsa lite och avsluta dagen i bön till en mäktig Gud, som älskar alla människor är väl använd tid. Varenda stenkastare är älskad av Gud. Nu hjälps vi åt att bedja. Att vara kristen innebär att vara i tjänst för Gud, i stort och smått. Finnas till där människorna finns!
Lita på att Gud "kan göra mer, ja LÅNGT mer än vi kan bedja eller tänka.
Vi börjar i vardagen, i små enkla ting.  Så växer vår tro när vi ser att han verkligen BRYR SEJ OM den som vänder sig till honom.
Om jag nu kan, så tänker jag skicka en bild på mina vackra blommor. Sov Gott, vänner!Gud är god!

söndag 5 mars 2017

Lördag mars 2017. Ja, se det var en dag det! Söndag också!



Här grattas farmor och mormor Ruth av elva barnbarn. Fredrik var ute på musikuppdrag och kunde ej vara med. 

Jag börjar med dag, som inne är! Söndag. Efter gårdagen ligger här kuvert, burkar med kakor och en stor mängd blommor. Kakor kan frysas men blommorna. Må jag kunna hantera dem på rätt sätt! Jag vill att de ska räcka länge, länge! Så mycket av kärlek!! Rörd och tacksam ser jag över det hela.
Har känt mig lite omtumlad i dag. Sovit i fåtöljen emellanåt.

Fick SMS från en tjej, flykting från Afghanistan. Hon skulle ha varit med på partyt i går men fick svår huvudvärk. Hon hade present med sig, en fin bordslampa.  Hon hade också en 10års kille i sällskap. En intressant och duktig kille som pratade så bra svenska efter 19 månader i Sverige. Om jag får tillåtelse, så ska jag berätta deras  fina historia, vid ett senare tillfälle.
Vi fikade medan jag fick del av deras intressanta historia.

Nu ska jag förflytta mig till gårdagen. Kanske blir tröttande då jag nog får svårt att avstå detaljer men vi får ej glömma att bloggen ersätter mina memoarer, som jag ju totalt misslyckades med att skriva.

Nu till lördagen och det stora partyt i Lundhagskyrkan. Hämtades dit av Kerstin, som upptäckte att hon glömt alla de många sorters kakor som hon bakat! Vi åkte till Gällersta och hämtade alla kakor och rundade stan så gott det gick för att slippa värsta trafiken.

När vi kom tillbaka hade sonhustru, mågar, barn och barnbarn  gjort så fint i lokalen. Ett bildspel var igång på en stor duk längst fram . På väggen bakom stora siffror "90 år" Stolar och bord fanns för 150 personer. Då började jag gråta. Jag blev så rörd då jag såg med vilken glädje och kärlek alla jobbade. Bildspelet väckte så klart "nostalginerven", som finns i mitt hjärta så det var lämpligt med några tårar. Bilder från både "skolköket", "konfirmation", "lucia", "brudkort" och mycket mer.
I köket fanns familjens vän, Monica, som ställt upp på våra familjekalas år efter år i minst 25 år.

Lasse hade  köpt mat åt oss alla. Vi hann äta innan gästerna kom. De togs vid dörren emot av mina fyra barn. Kaffet var klart och , jag tror, 15 sorters kakor utöver de 200 bullar, som Sven bakat efter specialrecept. Så goda så en av gästerna i dag skrev:" Din son hade visst bakat de goda bullarna. Skulle gärna vilja ha receptet!" Vid förfrågan fick jag veta att det är själva hanteringen av degen som är avgörande! Jag fick en redogörelse av händelseförloppet men kunde ej ta det till mig. Får fråga
igen!

Det blev en trevlig fest med möten mellan människor, som ej träffats på mycket lång tid.
Kusiner, sysslingar,  fastrar, mostrar, vänner från Hässleholm,Oskarshamn,Göteborg,Stockholm, Uppsala, Linköping, Kristinehamn, Oslo, med risk att jag glömt någon plats.

Det är roligt med födelsedagar! Från Örebro och trakten häromkring kom förstås de flesta.
Vänner till vår familj sedan många år. Vad gott det är att ha många vänner!
Barnbarnet Kristin spelade på sin fiol med pappa Sven vid pianot en fin låt, som jag förstår att hon ägnat mycken tid åt att öva på. Kristin spelar så fint och jag älskar att höra henne spela.
 Hon spelade ett stycke på fiolen på min 60årsdag då hon var 5 år gammal och redan då hade börjat ta sina första lektioner. Jag har i tidigare blogg skrivit om det och visat bild.

Sonhustru och döttrar sjöng en fin låt, som sonhustrun Maria skrivit.
Av mina 14 barnbarn fattades Fredrik. Fick av Lasse en bild på de som var med. 11 pojkar och två flickor. Underbara barnbarn, allihop. Jag har 21 bbbarn också.

Vilken dag det blev att fylla 90 år. Mitt hjärta flödar över av tacksamhet till Gud för allt!
Stort tack till er alla i min stora,härliga familj! De är alltid så omtänksamma och visar så mycket kärlek! Jag älskar dem alla!
Nu har jag ett par meddelanden att läsa innan jag går till nattens vila. Kram till er bloggläsare!
Gud är god!