Måndag 30, Tisdag 31 maj 2016.Vilken dag, så solig och varm! Äkta sommardag!

När döttrarna och jag var på Mallorca så var det, har jag hört, sådana här fina dagar.
Jag har inte varit ute fast jag borde så ha varit med tanke på trädgården.
Men i morgon, i morgon!! I dag har jag kollat mina anteckningar mot Bankens och se siffrorna stämde! Då var det lite sent att gå ut i trädgården för jag hade inviterat min syster till eftermiddagskaffe med tanken att vi skulle göra slut på Morsdagstårtan tillsammans. Hon kom och vi bestämde oss för att sitta i vardagsrummet, där det var svalare än på altan!!!

Tårta och kakor återbördades snabbt till kyl och frys för IngaMaj hade en liten burk med hembakat knäckebröd, mjölfritt, med sig. Bad om en smörklick till detta och så var kafferepet i full gång. Själv tog jag en bit av kaffelängden och avstod både tårta och kakor.

Man kan ha roligt bara av att prata och dricka kaffe utan kaffebröd.
I dag har jag fått två nya böneämnen. Båda dessa var vänner som var för sig mådde dåligt i själen. "Kom hit och hälsa på någon dag sa jag till den som bor här i stan. "Nej men be för mej! Jag mår så dåligt psykiskt", blev svaret.
Jag är så tacksam för att det finns en Gud, som bryr sig. Den mest nedgångna, utsatta, sörjande , förtvivlade och gråtande lilla människa, som, troende eller inte, ändå vill ha Guds hjälp kan få uppleva ett Guds ingripande i en svår och omöjlig situation. "Han är ej långt borta från någon av oss" står det i Bibeln.

För Gud är allting möjligt. Vi är alla lika inför Honom. Hans gränslösa kärlek räcker till för oss alla. Men, jag har sagt det förr, och jag säger det igen: Gud tvingar ingen att närma sig Honom. Vår fria vilja respekterar Han. Alltid! Men OM vi vågar ett försök så finns Han där!!
Var gärna med och be för de här båda vännerna,som ej vet om varandra men
 båda är i behov av  Guds hjälp!

Från trädgården kan rapporteras att jag i dag sett det första lilla, lilla ämnet till en vindruvsklase.
I morgon tror jag att några potatisar ska ner i jorden. I övrigt är jag mycket sparsam med att så och sätta. Går ej att förneka att åldern medverkar till det minskade intresset för trädgårdsarbete.

Gårdagen hade jag två matgäster här och jag fick skjuts till Träningen.
Väl där satte jag mig på en bänk innanför ytterdörren och bara fick en känsla av att jag inte skulle orka med träningen. Jag fattade ett raskt beslut att ta en promenad hem och så blev det.
Ett telefonsamtal från en glad familjemedlem gjorde också mig glad och med detta i sinnet somnade jag gott.
Nu ska jag också i kväll glad somna för att i morgon bittida tidigt hämtas till Karla Vårdcentral där jag ska träffa en sjukgymnast angående mina nackbesvär.

Sven har i dag hämtat mina älskade inneskor hos skomakaren och kom hit med dem. Jag har det så bra! Alla är så snälla och hjälpsamma! Så glad jag är för denna varma, soliga dag! Må det vädret få fortsätta hela veckan!! Sov Gott alla vänner!!!

Lördag 28 och söndag 29 maj 2016. Trevliga besök båda dagarna. Mors Dag också!

Så blev det Mors Dag i år igen! Festmåltid kom de med och en skål med Bigarråer. Fina rosen fick jag i går.

Just nu börjar Agenda i TV. Partiledardebatt!
I kväll väljer jag att skriva blogg i stället för att kolla Agenda i TV. Jag kommer att få se sammandrag.
Nu ska jag berätta om lördagen först. Mina barns kusin Christina Strandberg med  make Johan kom på sin resa från Oslo till Stockholm på lite eftermiddagskaffe. Det blir ej så ofta vi träffas men tack vare FB så har vi ändå en viss kontakt och jag blev så glad när jag fick sms att de tänkte ta sig tid att komma hit och hälsa på gamla faster.  Deras son Erik, också han, som en del andra i släkten, musiker och deltog med sin musik i något stort arrangemang i Oslo varför föräldrarna åkte dit för att vara med.
Sedan de lämnat mej så kom Amer för att hämta ett par brev som kommit hit med posten. Hans nuvarande adress fick jag ej veta men han sa att han hittar dit och därmed lät jag mig nöja. Postadressen är en annan.

Jag kan ej göra något för att han ska få lägenhet med förstahandskontrakt. Jag är glad över att jag kan be för honom och hans framtid. Om tre eller fyra år kan han ha ett svenskt pass och det ser han fram emot. Då kan han resa hem till Förenade Arabemiraten utan risk för att bli skickad till Syrien.
Såg i kvällens rapport att ytterligare olyckor skett på Medelhavet där transporter av flyktingar ökat. Det är så sorgligt alltsammans och man känner sig så maktlös.

Jag återgår till lördagen. Jag ringde till min vän Inga,som kom hit på nolltid.
Vi fikade och pratade.  Som jag tidigare berättat så var det vi som fick direktkontakt då vi satt bredvid varandra på bussen här i stan. Vi tycker båda att det är ganska dråpligt och skrattar tillsammans åt detta vårt första sammanträffande.

Efter lördag kommer söndag och i dag Mors Dag.  På Facebook kunde jag i morse läsa följande, som Elsemarie skrivit:"Älskar att Tobias kommer in och uppvaktar på Mors Dag iklädd solglasögon. Detta för att inte riskera att inte kunna somna om efter uppvaktningen."
"Hahaha! Heja Tobias"!kunde jag ej låta bli att skriva!

Att Sven och Maria var här med blommor i går och sedan åkte till Stockholm berättade jag i går.
I dag klockan 13.00 kom de tre återstående barnen, med bihang. Blomamplar till altan, enligt gammal god sed. Sedan dukades det i vardagsrummet upp en läcker måltid bestående av Potatissallad, grönsallad, Legymsallad,Skagenröra och vinmarinerad Casseler förutom rostat vitlöksbröd. Stinas Fläderblomssaft och Bubbelvatten passade bra som dryck innan kaffe och Operatårta avslutade den läckra måltiden. Medan måltiden intogs löstes många kommunala frågor av de tre systrarna, som är väl insatta i chemaändringar, konsulter hit och dit och mycket mer. Ganska roliga samtal, faktiskt.

När samtliga avlägsnat sig var allt bortplockat, rummet återställt, disken avklarad och allt i sin ordning, allt detta utan min medverkan! Oj vad jag njöt. Kerstin skulle jobba extra i kväll och åkte direkt dit.
Vilken trevlig Mors Dag jag fick. Jag kan ej med ord uttrycka hur tacksam jag är över att jag fortfarande är så frisk att jag kan vara med och njuta av sådana här stunder tillsammans med de mina.
I övrigt kan berättas att Kristin skickar fina bilder på FB från Visby. Så roligt att få följa med lite på hennes resa.
Hennes kusin, Kristian åkte i Fredags till Sydkorea och kommer åter till Sverige i morgon. Också han ute och spelar. Jag tror att det för hans del rört sig om endast EN konsert.
I Stockholm är Sven och Maria med på barnbarnets dansuppvisning i dag igen.

Nu ska jag se lite på TV, sedan be för böneämnen från Facebook innan jag tackar Gud för allt gott och alla, till synes små, men ändå bönesvar, jag fått här hemma i dag, visande Guds intresse för sitt älskade barn, som jag är så glad över att få vara.

Sov Gott, kära vänner! Gud sviker aldrig!

Onsdag,25,Torsdag 26, Fredag 27 maj 2016.

Denna fina bild tog jag utanför Hardemo Kyrka i tisdags Tror att det är körsbärsblommor.

Tiden går fort. I dag är fredag men jag börjar väl med onsdagen. Stefan ringde och inbjöd mig att åka en tur med den nya, fina bil, som han numera disponerar för att sköta jobbet. Så skönt för Stefan!
Vilken bil med så många finesser! Måste vara härligt att köra den.
Linn ringde. Sebastian hade varit på intervjuer för jobb i höst, Linn lämnat in slutrapport före sin examen. Nu ser de båda fram emot att åter få en lägenhet i Växjö före hösten och att få sin fina bostadsrätt i Malmö såld.

Torsdagen var dagen då jag skulle till tandläkaren. Bakade några drömmar och tog med. Jag gör det ibland och det är roligt att de blir så glada över lite hembakat.

Att träffa tandläkaren hade jag sett fram emot. Anledningen var att jag i somras fick två framtänder i nedre käken utdragna och på grund av infektionsrisk i ytterligare tre tänder fick de gå samma väg.
Att det skulle medföra konsekvenser visste jag ej då. Efter en ,som tandläkaren kallar "omfattande historia" så trodde jag att allt var OK men jag fick ont i nacken och halsen och har haft det sedan i somras. Eftersom värken började efter avslutad behandling så har jag anat att det har med tandvården att göra.

Jag har tid beställd hos sjukgymnast nästa vecka. Då kan jag berätta att doktorn sagt att det beror på  att jag numera tuggar på annat sätt och att musklerna, ja sen lyssnade jag ej så noga. Så nöjd med att veta att jag haft rätt i mina misstankar. Jag är, som jag sagt tidigare, ej så intresserad av varken läkares eller tandläkares arbete, bara de gör så jag blir bra.
Vad gäller nacke och hals är det till synes på bättringsvägen. Värk och stelhet drar nu mot vänster sida. Kanske kan sjukgymnasten få bort även den.

Fredagen blev "en höjdare".
Plötsligt ringde det på dörren . Där stod Sven och Maria med en underbar Mors Dagsros i kruka. Vilken glad överraskning. De var på väg till Stockholm där de ska tillbringa helgen med barn och barnbarn.

Jag fortsatte att slöa som jag har gjort de senaste dagarna Plötsligt såg jag Lasse på altan i färd med att packa ner Alfons i en kartong. Nu skulle Alfons återbördas till fabriken. Så bar det iväg till posten med den stora kartongen. Glad blev jag, som slapp jobbet.
.
 Om en stund kom han tillbaka med Elsemarie i sällskap.Han hade ringt och sedan hämtat henne då han insåg att jag nog ej var kapabel att få till det här hemma.

Joodå, visst  har jag, under årens lopp, gjort vissa inhopp hos mina barn men själv stretar jag emot när det gäller att ta emot hjälp. Är det en moders dilemma måhända?? Då är det ibland bra när barna tar över och rollerna plötsligt blir ombytta!! Även i dag stretade jag först emot men se här hur det blev!

Nu skulle det åtgärdas, det som förfallit i mitt hem på grund av min borttappade arbetslust. Med sig hade de fredagsgott till kaffet och en bukett gula Morsdagsrosor.

 Innan fikat blev det fart i och utanför huset. Lasse hade hämtat sin gräsklippare och nu klipptes hela gräsmattan så det kanske räcker tills Alfons kommer åter och börjar sin stilla rundvandring.
Inomhus "flög" Elsemarie omkring här med dammtrasa och dammsugare, torkade dörrar och bänkar. Lasse tvättade köksgolvet , Tobias kom och fixade med dator och iPhone, förutom TVn som också  börjat krångla.
Till slut var det dags för kaffe. Jag var jätteglad över att ha  allt återställt i mitt kära hem. Nu får min kommunala städhjälp ledigt ännu en vecka innan jag ringer och ber om hjälp. Skulle ha gjort det den här veckan men fick inte till det.

Ännu tidigare, redan vid 12 tiden, satt jag och tittade på barndopet i TV.
Oscar, Karl Philip döptes då av Ärkebiskopen. Det var så fint. Att börja med att alla sjöng " Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara" passade bra och jag tror att många äldre, som i Söndagsskolan lärde sig den sången, sjöng med lite varstans ute i stugorna.
En av mina älsklingspsalmer " En vänlig grönskas rika dräkt" sjöngs också till min stora glädje.

I mitt långa liv har jag, sedan barndomen, följt "Familjen på Haga" i glädje och sorg. Jag är så tacksam för vår fina kungafamilj. Jag citerar ännu en gång vår kyrkoherde som sa:" Så här tror jag, sen får ni tro vad NI vill!". Jag säger: "Så här tycker jag, sen får ni tycka vad NI vill!"

När Lasse, Elsemarie och Tobias åkt hem så fick jag ett SMS från Georgs brorsdotter Christina.
"Vi åker genom Örebro i morgon eftermiddag. Bjuder du på kaffe då?" SÅÅ roligt!
En del dagar bara regnar det positiva saker över en. Visst blev denna fredag en höjdare!!!
Nu önskar jag Guds välsignelse över den lilla prinsen och hans familj och över oss alla.
Vi är alla beroende av Guds nåd. Säger GodNatt till er, vänner. Sov Gott! I söndagsskolan sjöng vi också denna lilla sång:" Jag är barn till en kung, Jag är barn till en kung! Fast liten och ringa är jag barn till en kung." En dag kommer den kungen tillbaka till jorden för att hämta sina barn och sedan är vi för alltid tillsammans. Härliga framtid!

Tisdag 24 maj 2016. SOL och värme. Konsert i Hardemo kyrka med kör från Kävesta Folkhögskola.Så här blev dagen

Sven ringde. Ville jag åka med till Maxi? Jag skulle hämtas tidigt för på tisdagarna trängs pensionärerna fram på dagen. Då får de 5 % rabatt på allt de handlar.
Som en åldrande affärskvinna gillar jag detta Maxis "tilltag" för det ger fördelar både till kunder och
affärsrörelsen. Kunderna tjänar pengar. Maxi också. Dessutom fördelen att långsamma pensionärer kan gå omkring i en och samma takt, samma dag och är ej ett hinder för kunder som förflyttar sig snabbare och som då kan undvika att handla på tisdagar!

Så var det med det. Jag var mest intresserad av att få åka med för att besöka skomakaren som finns i samma hus som Maxi. Han har lagat det där paret skor en gång förut men jag hade lyckats få dem så pass trasiga att de åter behövde åtgärdas. Jag köpte dem i Prag för några år sedan och de är numera mina bästa inneskor. De blir klara om ett par dagar och " köste va de köste vill" men jag säger som min älskade systerson Anders Kraftling, när han som 4-åring på besök några dagar hos oss, tappade en tallrik i golvet så den gick sönder. Han tittade uppmuntrande på mej och sa med glad stämma:" JAG BETALAR". Naturligtvis blev moster Ruth helt nöjd och glad över  detta generösa konstaterande.

Jaha, mina vänner! Så här långt hade jag kommit i går kväll när Windows 10 intog ett visst utrymme, utan att fråga, och behöll det nästan ett helt dygn, innan jag med Filips hjälp i kväll återtagit min plats. Det har tagit tid, lång tid, men han har tåligt pr telefon från Göteborg navigerat mig och till slut hörde han mitt lilla skrik och frågade:" Är du tillbaka nu?" "Ja! OK! Tack för hjälpen!"

Gårdagen bjöd på mer roligt än besöket hos skomakaren. Fick följa med Sven och Maria till Hardemo kyrka där Kristin var med och sjöng när hennes skola, Kävesta Folkhögskolas musiklinje gav konsert.
I morgon åker de till Gotland på turne' över kommande helg. Att få sjunga och spela betyder så mycket för Kristin, vars liv inte alltid varit så enkelt. Så roligt för mej att få vara med och lyssna.

Nu avslutar jag bloggen om tisdagen fast det är onsdag. Den får jag ta tillsammans med morgondagen som kommer att bl.a. innebära besök hos tandläkaren.

I dag har jag fått vara med om att se hur Gud svarar på bön när vi ber. Jag är både överväldigad och tacksam. Gud sviker aldrig! Jag ska senare berätta om detta. Sov Gott, alla vänner!

Måndag 23 maj 2016. Fönsterputs, Matgäster. Träning? Nej! Trött? Ja!

Se så lovande blåbärsriset blommar! Å vad jag ser fram emot att komma till blåbärsskogen!

Helt förvånad samlar jag dagens  sista krafter för att blogga.  Har en känsla av att jag bör göra det för mina barns och barnbarns skull. De kanske inte läser men Filip säger att det jag skriver finns någonstans långt borta och att det "ej är borta" Nu var jag visst lite rolig för en gångs skull.

Att jag skriver hur jag mår, känner och tänker kan ha sin betydelse för en eventuell framtid.
Jag har många gånger tittat i mammas gamla dagböcker för att se hur hon mådde vid en viss tidpunkt och jämfört med mitt eget tillstånd vid samma ålder.

Mamma var en " arbetsmyra" och slösade ej så många ord om hur hon mådde. Nej hon berättade om vad hon uträttade med sina händer. Hon fick i mycket tidiga år vänja sig vid att arbeta.
Denna vana följde henne hela livet. Vad fick inte detta för betydelse för vår familj då hon utökade inkomsterna genom att mjölka bondens kor, vara med i skördearbetet. väva mattor till försäljning förutom att tillsammans med pappa ta hand om sin stora familj.

Sådana här tankar har jag kunnat tänka i dag. En solig, varm dag då Lennart putsat alla fönster och jag stum av förundran såg hur snabbt det gick och hur fint det blev. En dag i lugn och ro.

Nu är jag så tacksam för en skön säng och att jag nästan säkert vet att inga bomber ska fällas på mitt hus. I ärlighetens namn ska sägas att jag känner lite osäkerhet vad gäller åskan.
Åskrädd sedan barndomen går det inte över. Det är en fin kväll. Om Georg levt hade vi nog tagit en fika på altan. Nu tar jag en bok och lägger mig tidigare än jag brukar.
I morse vaknade jag klockan 5.00 . Klarvaken tänkte jag gå upp men gav efter för lättjan . Somnade om till klockan halv 8. Spännande att se hur morgondagen inleds.

Nu tackar jag Gud för Hans Nåd och Hjälp i dag. Ska be för vänner på FB och sova så gott!GodNatt!

Lördag 21 maj 2016. Våffelfest. Lite telefonprat med kusinen iVästerås.En lugn och stilla dag.

Hade nog tänkt mej en liten sväng till stan men stannade hemma. Filip hämtade mig till Våffelfest innan föräldrarna drog till Borensberg och 50-årsfesten där. Jag fick skjuts hem.
I gårdagens blogg skrev jag om att jag saknade bullar. "Där ljög jag igen", som hon sa, Pippi Långstrump.När jag drog ut nedersta lådan i frysen i dag så vad hittar jag där? Jo en stor påse härliga bullar som jag bakade innan resan till Mallorca.Så till söndagsmorgonkaffet kan jag ta en Hovsta-bulle och en av mina hembakade. Det blir grejer det!

Har latat mig hela eftermiddagen. Pratade i telefon med Marianne, kusinen i Västerås. Hon sörjer sin
 Håkan och har en del krämpor men ändå ett ganska stort mått av energi vad det verkar.
Jag ska ta tåget dit en dag snart. Tror att vi skulle behöva träffas och prata lite. Jag förstår hur ensam hon känner sig. Barnen har sitt och så kommer tankarna på hur det var när familjen levde tillsammans och alla var friska. Det tar väldigt lång tid att komma tillrätta efter att ha mist någon som stått en så nära!

Nu ska jag säga något om vädret. Om vädret tycker jag inte!!!
När döttrarna och jag var på Mallorcasemester så var det varmt och soligt här hemma. Sedan vi återkommit har det varit regn, kyla och moln som dominerat och så ska det enligt TV fortsätta.

Men tänk så roligt det blir då sol och värme kommer tillbaka. Jag ska nu hålla mig kvar i Sverige och hålla lite koll tror jag. Ett par examensdagar i Växjö, examensfest i Örebro och en resa till Malmö är det som ligger närmast framför vad gäller resor.Jag borde tagit en tur till Figeholm också medan Näktergalen drillar men får nog avstå  detta evenemang ser det ut som.

Har haft smskontakt med Linn som sitter ensam hemma i Malmö och avslutar sitt skolarbete medan hennes basketspelande make befinner sig med sitt lag i Stockholm. Tror att det är sista för säsongen..

Vilken lugn och skön dag det varit  i dag. Tyvärr lyser fortfarande energin med sin frånvaro, annars skulle mycket ha blivit uträttat en dag som denna,
Roligt att jag fick träffa Filip en stund. Han åker tillbaka till Thea och Göteborg i morgon.

Gäspar gör jag och sova behöver jag så nu säåger jag GodNatt  och Sov Gott till er alla.

Söndag 22 maj 2016. Lugn och stillsam dag skulle man kunna säga omdagen som nu tar slut.

Syrenen blir allt större för varje år.

En del dagar är bara så där tysta och sköna.  Jag kan tillåta mig att bara göra ingenting.

Ett telefonsamtal kungjorde att Lennart tänker putsa mina fönster i morgon. Detta  gjorde att jag tog itu med att slutgiltigt packa upp allt ur resväskan efter trippen till Mallorca, som avslutades förra fredagen. Nu ska väskan ner i källaren. Jag avskyr att packa upp efter mina resor.

Ibland, förresten ofta, behöver jag en liten puff för att komma igång. Fast jag måste säga att jag varit ovanligt trött efter den senaste resan. Lite snuva och halsont också så det har varit skönt att ha möjlighet att ta det lugnt.
I morgon har jag två matgäster och ska sedan till träningen.

I år har jag ej sått några tomater. Ska, när solen kommer åter åka iväg och inhandla blommor till altan. Visst borde jag ha påtat ner några potatisar bara för att det är så roligt att ta kastrullen med ut till täppan och ta upp lagom mängd för en lunch när de väl blivit klara.

I kväll är Linn på väg till Växjö för att under ett par dagar " gå bredvid" vad gäller sommarjobbet .
Sebastian är på väg från Stockholm till Malmö i sällskap med sitt basketlag och åker till Växjö för arbetsintervju på tisdag.  Jag bad Linn att smsa när hon kommit fram till Växjö i kväll. "Ränderna" går aldrig ur  tycks det.

Trots att jag läste i bipacksedeln om alla biverkningar som den nya medicinen kunde medföra så har jag nu börjat ta den. Morgon och kväll. Det där med kväll underlättas av att jag fått ännu en dosett av Kerstin . Just för kvällsmedicineringen. Den ligger vid sängen. Morgonmedicinsdosetten på köksbordet.
På Facebook finns ibland vädjan om förbön av en del vänner, som behöver Guds hjälp mera påtagligt och det är många som skriver att de är med och ber. Det är så roligt att se att det finns så många som tror på att bön till Gud kan förändra. Nyss var det ett sådant böneämne då många ville vara med i bön.

 De flesta namnen är för mig helt okända men det är förunderligt med den kristna gemenskapen, hur den bara finns där!! Många skriver bara "BER" och det räcker för att den som vill ha hjälp i bönen ska fyllas av förväntan för Gud lyssnar och handlar. Ibland dröjer det med svaret men vi fortsätter att be och GUD sviker aldrig. Ett liv i gemenskap med Gud är ett spännande och intressant liv!

I morgon blir en ny vecka, som jag inte vet något om men det blir nog en vecka då jag får mer energi och kan komma igång med en del som väntar på att bli gjort.  Jag ler mot den dag som kommer!!!
SOV GOTT!

Torsdag 19, fredag 20 maj. Ännu en rolig dag, som bjöd på både solskenoch regn.

Torsdag hade jag tid på Vårdcentralen. Dit kan jag promenera. Jodå nu var såret läkt. Kanske  lite ömt  några dagar ytterligare men nu var det bra! Tack för det!

Linn ringde från Malmö. Det blev ett långt samtal, som det blir då man samlat ihop ett tag.
Lasse kom och klippte gräs så länge batteriets laddning räckte. Nu är den gamla elektriska gräsklipparen åter i bruk medan Alfons tar igen sig medan han  väntar på att bli nerpackad i lämplig kartong och återbördad till den fabrik han en gång kom ifrån. Tyvärr är den ursprungliga kartongen inte kvar eftersom jag mottog Alfons utan kartong. Jag har vissa misstankar vad gäller vem som kan ha slängt kartongen innan Alfons hamnade i min trädgård men nu är det som det är och jag letar på vinden bland alla mina sparade kartonger. Förhoppningsvis finns någon som passar i storlek!!

Fredagen började med att jag vaknade klockan halv sex och kom ganska snart på benen. Tack för det, Gud! Tryckte på Radio P1 där Morgonandakten just börjat. En sjukhuspräst från Göteborg talade så bra och den fina sången:" O låt mig bära ditt budskap Herre" osv. sjöngs som körsång.

Jag mår ganska bra men har problem med nacken, som gör mig illa.
På TVNyheterna berättas om ett flygplan på väg från Paris till Kairo, som störtat i Medelhavet med 66 personer ombord. Flera länder hjälps åt att leta efter spillror och i kväll berättas att sökandet givit resultat. Någon orsak till kraschen har man ännu ej kommit fram till. Terrordåd kan tänkas men eftersom ingen trätt fram och sagt att de tar på sig skulden så blir man tveksam vid bedömningen.
Så sorgligt alltsammans. Sörjande samlas nu i Kairo och i Paris.

Vid jultiden föddes tvillingarna Wilma och Edvin, syskon till Anton och Thea med föräldrar Jonas och Jenny. I dag tog hela familjen flyget från Örebro till Mallorca där Jennys föräldrar skulle möta upp och de alla ska ha en skön vecka i solen. Skönt för dem!!!

Som jag tidigare berättat så lyxar jag numera till mig med besök hos min fantastiska hårfrisörska, som gör mig så hållbart fin. I dag var det dags igen!

Fram på eftermiddagen hämtades jag av Sven, Maria och Kristin till Lundhagskyrkan där det är cafe med hembakat varje fredag. Så mysigt! Ack vilken stor, härlig bit Gräddtårta med jordgubbar jag bjöds på till det goda kaffet. Här träffas vänner några eftermiddagstimmar.För min del var det extra roligt att också Bernard, Lydia och deras tre barn, Aline, Alfred och Amelie fanns där. Så bra att de bor i stan numera. Och nära till farfar och farmor.

 Dessutom fick jag en lång pratstund med min vän sedan många år, Eva Sturve. Hon hade en del att berätta, som jag funderat över ett antal år. Ett levnadsöde som berörde oss båda djupt en gång i tiden. Nu fick jag svar på en del frågor jag närt under flera år. Fast vi bor i samma stad blir det ej att vi träffas så ofta och i alla fall blir det ej tillfälle  att föra så långa långa samtal, som vi i dag tillät oss.

Till min fasa upptäckte jag i morse att jag försummat att baka bullar efter hemkomsten från Mallorca.
Därför passade det så bra att Sven köpte några stora, goda bullar till mig. Nu har jag bulle till kaffet i morgon bittida, så viktigt för mig att börja dagen med. Ingredienser finns hemma så jag kan baka flera i morgon.
Elsemarie och Lasse ska i morgon åka till Borensberg på 50-årskalas. De börjar bli till åren nu, de som gick i samma klass i Bergvallaskolan i 9 år. Vilken sammanhållning som präglade dem. Deras älskade lärares betydelse ej att förglömma. Jag har i tidigare blogg berättat om den där speciella "flocken"

Då jag i morse vaknade tidigare än jag brukar så kräver mitt välbefinnande att jag nu går till nattens vila tidigare än jag brukar. Balans kan det kallas.

Tacksam till Gud, som vakar över oss sina älskade barn, tar jag mig friheten att somna utan att ha utfört de sysslor jag hade planerat för kvällen. Jag är expert på att lämna till morgondagen det jag ej har lust att göra i dag!!!

Ute vräker regnet ner och har länge så gjort, men det är visst ett efterlängtat regn för den torra marken, har jag fått veta. Så OK  då!
Fick just veta att Filip har från Göteborg anlänt för att besöka sin hemstad över helgen. Då kan det bli en liten träff måhända!
Nu säger jag GOD NATT till er, alla vänner! "Forntiden" hoppar jag över även i kväll!

Onsdag 18 maj 2016. Plötsligt stod han där och log mot mej!! I dag, år 1954 föddes Ulla i sköna Värmland.

Jaa, plötsligt stod han där. Såg på mig och log. I ena handen dinglade en  påse Jättefranska.I den andra bar han något lika viktigt. Han anförtrodde mig att han var ute för att göra inköp till kvällen, en kväll då mamma och pappa skulle vara borta. Lovin och hans bror Johannes skulle ha en "god" kväll tillsammans. Hela hans uppsyn visade förväntan. Den här familjen är en sammansvetsad sådan och jag anade att de tillsammans hade planerat kvällen. De är så härliga! Tyvärr missade jag Johannes och mamma Annas födelsedagskalas i år på grund av min Mallorcaresa.

Fortfarande trött blir inte mycket uträttat här hemma. I dag hände det roliga att Lennart ringde och sa att han jobbade i stan och inbjöd sig till lunch. Det är så roligt att äta tillsammans med någon så jag får anledning att koka potatis, som Sven förser mig med efterhand. Färdig Älgstek i frysen till potatisen blev det.
Så fick jag skjuts till välbehövlig träning. Tre veckors uppehåll känns inte som något önskvärt!

På hemvägen, i affären, mötte jag alltså detta mitt barnbarnsbarn, som jag berättat om.

I dag har Ulla sin födelsedag. Vi grattade i förskott med ett smycke när vi var på Mallorca I dag blev det SMS. Ullas allra första tid i livet tillbringade hon i ett lagerrum  i  Färgcentrum i Lesjöfors. Något av kunddragare då de små Lesjöforsbarnen tvingade sina föräldrar in i affären för att de skulle få se den lilla babyn.
Som jag tidigare berättat i mitt bloggande så var det en affär med mycket litet antal kunder som vi tog risken att köpa år 1954, så det var inga problem att hinna med lite babyskötsel.

Jag har pratat lite med Amer, som nu tycks ta tag i sitt liv på egen hand så gott det går. Jag har också pratat med en av hans kompisar.
I morgon ska jag ta tag i min elektriska gräsklippare och göra det som Alfons inte gör.
Ska också till Vårdcentralen och visa foten, som blivit allt bättre.
Nu säger jag GodNatt och sover snart. En varm hälsning till er alla. I morgon ska jag börja intagandet av min nya medicin. Stränga order från Kerstin, Distriktssköterskan.

Tisdag 17 maj 2016. Ena dagen Vårdcentralen . Nästa dag USÖ. Sedan apoteket. Vad det kör ihop sej!

Gårdagens blogg avslutade jag med att berätta att klockan sex i morse skulle väckarklockan ringa.
Det gjorde den men redan klockan fyra vaknade jag och kunde sedan inte somna om.
Tyvärr var det likadant för Kerstin, som skulle hämta mig till USÖ klockan åtta. Hon jobbar denna natt. Hur trött ska inte hon vara?

I mycket god tid kom vi till sjukhuset där man började med att ta EKG: Eftersom jag inte är det minsta intresserad av att lära mig något om människokroppens funktion så kan jag ej kommentera detta.
Jag är däremot mycket intresserad av människors inre, själen, hur den mår. Det visar sig i att jag har oerhört svårt att komma ihåg en människas utseende, men om jag fått mig delgivet något om var personen bor, familj, yrke mm så har jag en inre bild av personen ifråga och "känner igen". Jag kanske är lite "knäpp".

Efter EKG skulle vi träffa doktorn och det var inte en doktor "vem som helst".
Hon är chef på Kardiologen och det var ett nöje att träffa henne. Vilket intresse för sitt jobb!
Hon tar helst hand om äldre människor som hon, mycket riktigt, anser ofta blir lite förbisedda och ej tagna på allvar.

Att ha en sjuksköterska med när man går till doktorn är en fördel, särskilt för mej, som inte fattar så mycket av vad som görs och sägs.
Efter en liten tur till Apoteket bar det iväg till Vasakonditoriet där Kerstin bjöd på kaffe och stor räkmacka, så gott!
 Väl hemma med min nya medicin så satte jag mig ned för att läsa om dess biverkningar. Eventuella! Och de var många, mycket många! Till slut kände jag hur de alla intog min kropp och jag kände mig så sjuk och eländig. Trött, yrsel, huvudvärk, försämrad syn, depression! Jag fortsatte att läsa och blev allt sämre. Kanske jag inväntar morgondagen för intagandet av denna medicin. Eller kanske jag väntar tills den här första "sjukan" gått över. Vi får se!  Jag ska försöka hålla koll på de olika yttringarna och i bloggen meddela hur jag lyckas övervinna.

Dagen blev i övrigt lite "dämpad" genom att jag av Amer pr telefon fick veta att han gick på stan utan att ha bostad för natten ordnad. Tyvärr blev det så fel, redan från hans start i vårt land, genom felplacering och nästan  ingen koll.   Han fyllde 18 år innan han kom till mej och därmed ska man klara sig själv. En del gör det, andra inte.
Jag tror att det i kväll ordnades för honom på något sätt ändå. Att bo i mitt TV-rum var ju bara en nödlösning, dessa tre månader som gått, sedan han hjälptes  ifrån det elände han hamnat i.
 Han ser fram emot egen lägenhet. Det är bara det att så gör många ungdomar, även svenska sådana och många invandrare bor väldigt trångt tills det byggs flera bostäder. Vi tror att allt ska ordna sig för vår vän Amer.

Jag ska nu säga GodNatt till er alla och sova igen det jag missade föregående natt då jag vaknade för tidigt. Tänker på Kerstin som är ute med bilen på sjukbesök hos sina patienter och ber om beskydd för henne och hennes kollegor som jobbar natt. Sov Gott , mina vänner!

Måndag 16 maj 2016. Bara lite om denna kalla, grå dag, utan sol!

Dystert är ordet jag tänkte säga! Utan att därför verka gnällig, om möjligt är.
I dag skulle sköterskan på Vårdcentralen titta på min fot igen. Så mycket bättre den är nu. Nytt plåster och ny tid för återbesök.

Hem för att läsa tidning och sova igen. Skönt att vara hemma men vad jag saknar maten på bestämda tider och mångfalden!! Frukterna av alla de slag! Jag gottar mig lite nu när jag skriver om lyxlivet jag levde på Mallorca. Kan se allt i fantasin. Jag vågade mig ej ut i regnet i dag så jag ska handla i morgon sedan jag i Kerstins sällskap har besökt Kardiologen (?) på USÖ och vi sedan fikat på något mysigt ställe. Mina barn vet att jag gärna, och helst med sällskap, fikar på stan, så det missar vi nog inte.

I dag är det MAMMAS födelsedag. För 117 år sedan föddes hon i Stockholm, skickades som 7-åring till Misterhults socken i Kalmar län. Ett "ensamkommande" barn i ordets absolut rätta bemärkelse. Jag har i tidigare bloggar berättat lite om detta. Hon växte upp utan att känna sig älskad av familjen där hon bodde, men i söndagsskolan fick hon lära sig bibelord och att Jesus älskade henne. Något som hon bar med sig hela livet. Hon lärde sig att be till en Gud som aldrig sviker. Hon lärde, tillsammans med pappa, sina barn att förtrösta på denne Gud. Utan tvekan, det allra bästa vi barn fick med oss ut i livet. Fast hon själv, som barn växte upp utan att känna sig älskad hade hon så mycket kärlek att ge både sin familj och många andra. Hade alltid en hjälpande hand när det behövdes.

Dagen har, som sagt, varit trist. Ett långt och givande telefonsamtal lättade dock upp betydligt och jag blev lite gladare. Min bror ringer alltid sina systrar på mammas födelsedag, så också i dag. Vi är alla fyra syskon så tacksamma för att vi är ganska klara i huvudet trots att åren i övrigt satt sina spår.

Nu är det dags att sova och det ska jag göra nu för klockan 6 ringer klockan i morgon bittida.
Natti, Natti, vänner! "Bred dina vida vingar, o Jesus över oss! Amen!"

Torsdag, fredag, lördag, söndag 12,13, 14, 15 maj 2016. Borta bra,hemma bäst. Men både ock är inte så dumt.

Jovisst är jag privilegierad som fått hänga med på en och annan resa. Ska vid tillfälle ta en liten genomgång för att hålla minnen vid liv.
På tal om minnen så såg jag för en stund sedan på FB att en av mina vänner där skrev att hon aldrig sett en 2-krona men tagit reda på att från juni 2017 kan de ej längre användas som betalningsmedel.

Då dök ett gammalt minne från min ungdomstid upp.
 I Stockholm fanns på 40-talet, även senare, en guldsmedsaffär med en skylt utanför dörren där man kunde läsa:" Öbergs ringar, lycka bringar."

Georg och jag hade en längre tid sparat just 2-kronor för att användas till inköp av förlovningsringar.
I god tid före jul gick vi med den tunga påsen till Västerlånggatan i Gamla Stan för att byta silvret mot guld. Lite roligt var det faktiskt. Lönerna var ej så höga på den tiden men att på detta sätt spara ihop pengar gjorde att det ej blev en alltför stor utgift på en gång.
Julafton 1945, Georg 19 år, jag 18, förlovade vi oss.  Roligt att påminnas om förfluten tid.

I fredags eftermiddag, efter 3½ timmes flygresa var vi åter i Örebro, döttrarna och jag. Att se Mallorca var av utlandsresor kvar, för min del och jag tänkte, innan vi reste, att "detta blir min sista utlandsresa". Att inte ha varit på Mallorca, där flera i släkten varit många gånger, kändes som att något fattades av upplevelser i mitt liv. Länge drömde jag om att en dag komma till New York och dit tog mig Sven, Kerstin Ulla och Elsemarie för ett antal år sedan. En oförglömlig  resa, som jag är så tacksam för.
Efter det var det ytterligare en del resmål, som väntade och avverkades. Nu känns det som att Mallorca får bli avslutningen på mina utlandsresor. Passet går ut i oktober så det passar bra.
Till Himlen ska jag också, men då behöver jag varken  pass eller biljett, för den resan ordnade Jesus
 på Golgata för länge sedan, genom sin död och uppståndelse, som öppnade vägen till personlig gemenskap med Gud. För var och en, som tror.

Vad gäller resor innan dess, så säger döttrarna  att lite småresor i Sverige kommer det nog att bli i alla fall!

På tal om Mallorca så hände sig att då Elsemarie var ca 3 år kom Georg hem därifrån, efter en resa med sitt jobb på Studieförbundet, medförande, som present till yngsta dottern, ett par förtjusande skor, som ännu finns kvar, och som gjorde lillflickan så stolt.

Att jag ska ha så ont av luftombyte betyder att jag sover bort mycket av de två första dagarna på den nya platsen. När jag kommer hem igen är det likadant. I går sov jag mest hela dagen och i dag ett antal timmar. Nu hoppas jag att morgondagen ska bli normal.

Efter att vi vid 3-tiden i fredags kommit till Airport Örebro, ypperligt med direktflyg, satte sig Elsemarie och Lasse i bilen och åkte till Malmö.
De kommer nog hem vid 22-tiden i kväll. Tobias har skött om hemmet och förmodligen tränat fotboll medan han varit ensam sedan föräldrarna åkte.

Amer bor fortfarande på hotellet dit han anvisades av Socialen förra veckan. På tisdag ska han få ytterligare information om boende, enligt vad jag fått veta i dag. Bed gärna för honom att allt blir bra och att han får lugn och ro. I morgon ska jag till Vårdcentralen och få nytt förband på foten, som är bättre nu.

Detta får bli allt för i kväll. Jag väntar på ett tel samtal. Om det uteblir ska jag snart sova. Igen!
Tacksam till Gud för ännu en dag då jag har fungerat ganska normalt. I morgon ska jag packa upp!!!

Onsdag 11 maj 2016. Bussutflykter har så mycket att ge.

Inte missade flickorna sin morgonpromenad fast vi skulle på utflykt hela dagen. Vi hade glatt oss åt att få kliva på bussen och åka iväg för att " utforska Mallorca."
Tjejerna hann både med promenad, bjuda på morgonkaffe och äta frukost innan vi äntrade bussen för en underbar dag, solig och fin, med så mycket att upplev.

Att vid bussen mötas av en kvinnlig, norsktalande kvinna,70 år, som bott på Mallorca sedan hon var 26 år var verkligen något som gav förväntningar.

Att ha varit med på Georgs resor, där han varit guide har gjort att jag ( ja jag vet att jag inte ska jämföra) noga iakttar allt som guider gör och säger. Jag ser både sådant han var bättre på och tvärtom.

På en gång kände jag att denna norsktalande guide med lång erfarenhet skulle passa mej som hand i handske. Att jag älskar det norska språket kanske bidrog till detta.

Jag hade nu för avsikt att berätta om den underbara bussutflykten denna soliga, vackra dag men måste tyvärr avstå från att skriva mer i kväll för jag är SÅ trött. Enligt medhavd stegräknare har vi gått 7.000 steg, c:à 5 kilometer, så jag går nu, efter en god middag på hotellet, till nattens vila, tacksam över att jag ej har ont i foten trots alla steg.

Sov Gott, vänner! Vi ses på ny blogg!

Söndag, måndag, tisdag 8,9,10 maj 2016. Blandat innehåll.

Nu gäller det att hålla ordning på vad som hänt senaste tre dagarna.
Egentligen är det ej så svårt för dagarna har försvunnit medan jag har sovit, som jag brukar göra när jag utsätter mig för luftombyte.
Vi anlände på fredagens kväll. Lördagen regnade det medan jag sov. Söndagen började dyster och fortsatte så om jag minns rätt.

Måndagen kom solen till glädje för oss. Från Örebro kom rapporter om 28 grader+.
Vi gladdes med folket i Örebro.

I dag, tisdag tillbringade vi stor del av dagen på vår underbara uteplats med hängmatta, bubbelpool och solstolar med större pool. Allt inbäddat i grönska och underbara blommor.
I grannskapet finns påfåglar. Vilken syn när den största vecklar ut sina fjädrar!

Vilken skapelse vi ständigt får se. Hotellet, Viva Bahia, där vi bor är beläget 7 km. söder om
Alcudia. Vi ville gärna komma in till stan och särskilt "Gamla stan" så vi tog på eftermiddagen en taxi dit och tog en promenad genom de ibland smala' gatorna. Sååå mysigt!

Jag köpte en bok med fina foton från ön. Solen har alltså kommit för att stanna. Hoppas vi!!
I morgon åker vi på bussutflykt till en by som heter Valdemossa, där det ska finnas en del sevärdheter. Om detta må jag berätta i morgondagens blogg.

Den medföljande Distriktssköterskan har i dag lagt nytt förband på fotens sår, som ibland småvärker medan läkningen pågår. Så tänker jag i alla fall.
Här finns många småbarnsfamiljer och vi är imponerade av mammorna och papporna som är så engagerade i sina telningar.

Jag trivs med att höra barnskratten blandas med fågelsången.
Jag har för mitt välbefinnande cyklat på motionscykel både i går och i dag. Saknar dock apparaterna som jag har tillgång till på Karla Vårdcentral i Örebro.
Nu är det dags att sova efter middagen som i kväll bl. à. innehöll sushi,anka, fallafel, vårrullar, för att nämna en bråkdel av all god mat.

I morgon åker vi tidigt och flickorna tänker tydligen ge sig ut på sedvanlig morgonpromenad. Själv tänker jag sova. Kan ta en tur på motionscykeln i morgon kväll.
Tacksam för en härlig dag önskar jag GodNatt till er alla.

Fredag, lördag 6,7 maj 2016. Hej hopp så fort det går att komma till Mallorca. Och så gott man sover hela första dagen!

Jodå, tillsammans med Kerstin, Ulla och Else-Marie är jag på "solsemester".
I Sverige skiner solen vet jag. Här regnar det. Njut, ni som har sol, som vi alla så mycket längtat efter. Som jag brukar, första dagen av en bortavistelse utomlands, så har jag sovit.
Vilat, ätit, fikat och haft så bra. Mina tre flickor gör allt de kan för att jag ska ha det bra.

Klockan är bara 22.00 när jag nu avslutar bloggen för att sova hela natten, hoppas jag. Föregående natt sov jag så gott utan att alls ha ont i foten. I morgon ska min "distriktssköterska" lägga om såret med plåster enligt ordination från min fantastiska Vårdcentral i Örebro. Plåster som de skickat med. Är så tacksam!

I morgon ska jag till hotellets träningsavdelning och börja ta igen det jag försummat senaste tiden i Örebro. Simma i havet vågar jag ej med tanke på foten. Plåstret är vattentätt och klarar duschen me inte mera. Har hört rykten om att den medföljande sköterskan har planer på att "plasta" in .mej .
Nu säger jag GodNatt till er alla och på minner om herdepsalmen, som jag älskar att läsa. "Herren är min herde, mig skall intet fattas." Psalm 23. Sov Gott! Herren är med var dag, som Han lovat.

Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, 2,3,4,5 maj 2016. Livet är omväxlande.

Måndag hade jag tid på Vårdcentralen för såret på foten. Bättre var det men inte bra.
En Socialsekreterare ringde ang. Amer. Skulle höra av sig till honom ang bostad.
Elsemarie åkte till Kalmar med andra rektorer från vuxenutbildningen. Ska vara borta ett par dagar
Amer fick besök av ett par kompisar.
När de gått hem kom Amer ut i köket . Klockan var då över 22.00.
Hade jag möjligen någon kycklingbröstfile´ , ris och djupfrysta ärtor? Ris fanns . Kollade det övriga . Joodå det fanns kycklingbröstfile´ i frysen.Frysta grönsaker också.
Men till vad så dags på dagen? Jo en lärare hade smsat att de skulle ha det nästa dag. Jaha och till hur många? Svaret var 16. Hoppsan! Men var det bara Amer som skulle stå för allt? Neejdå!  De andra skulle också ha något med sig. Han satte igång med att röra riset i olja, sätta till vatten och curry, stekte kycklingen, som han tinat i vatten. Jag hjälpte bara till med att hacka lök. Frågade om det var OK att jag gick till sängs. Joodå, han skulle fixa det själv. Nog undrade jag lite ang denna festmåltid men allt verkade ju OK.
Nästa morgon fanns en stor form inlindad i aluminiumfolie. Han fick låna en stor väska och gick till bussen.

Senare på dagen kom han hem i sällskap med sin bror, som sedan han fått uppehållstillstånd fått ett rum med del i kök i kollektiv i Vivalla, samt sina två kompisar.
All mat han lagat kvällen innan hade han med hem och delade upp till sina gäster. Tydligen var det något missförstånd beträffande maten för eleverna hade bjudits på tårta!!!Språkförbistring???

Onsdagen blev den dagen då Amer lämnade sitt rum och mej och tillfälligt, genom Socialjourens försorg flyttade in på ett hotell där andra invandrare finns. Där får han bo ett par dagar. Sedan ordnas det något annat åt honom medan han fortsätter att vänta på den där lägenheten, som han drömt om sedan han kom till Sverige. Jag var ännu en gång på Vårdcentralen för att kolla foten. Fick med ett par dagars behandlingsgrejer för nu ska jag åka på semester en hel vecka.

I dag är torsdag, Kristi Himmelsfärdsdag och jag har haft min kommunala städare här.
Jag har bakat bullar och tvättat. I morgon åker jag på solsemester just när sol och värme kommit till Sverige.  Men det ska bli vilsamt att slippa matbekymmer och så behöver man nog lite omväxling ibland. Jag tror att man mår bra av det. Som vanligt åker jag i sällskap med mina tre flickor. Sonen Sven åker på utlandssemester med sin Maria.
Undrar hur det blir med bloggandet. Det kanske blir ett sammandrag då jag kommer hem om en vecka. Har i kväll pratat med Linn i Malmö. Hon hostar och är så förkyld. Så roligt att växla några ord med henne.

Nu säger jag GodNatt och går till sängen. Tacksam för att vi har en Gud som kan göra mer än vi kan bedja eller tänka, som det står i Bibeln och som vi får uppleva nu och då.

Lite Valborgsmässoaftonstankar och lite 1 maj. 2016.

Lite tillskott i kyl och skafferi förser barnen mig med emellanåt." Mig ska intet fattas".

Kvällen är sen. På väg till nattjobbet kom Kerstin in en sväng och lämnade två kassar med matvaror som hon köpt och gav till mej. Så härligt att ha så mycket av alla de slag i kyl och skafferi. Jag hade precis fått hjälp av Amer att få ordning på min iPhone så jag provade att ta ett foto på det som ännu ej var inplockat i kyl och frys. Nu ska det bli en del bakverk igen.

Så var det om gårdagen jag skulle prata lite. Det är något visst det där med Valborgsmässoafton.
Många minnen. Brasan på Fighultsberget i Figeholm. Ungdomskonferenserna under åren i Stockholm och Korskyrkan.
 Glädjen över att då ha köpt något nytt i klädesväg av hopsparade pengar. Så fin man kände sig. Den Valborgsmässoafton jag har starkast minne av är år 1946.Aldrig glömmer jag hur jag, då nyförlovad och anställd i en färghandel i centrala Stockholm, plötsligt som alla andra hörde skotten över stan.

 Att prinsparet på Haga, med sina fyra flickor,  skulle få tillökning var allmänt känt. Särskilt spännande, eftersom svenska folket denna gång ivrigt väntade på att det skulle bli en pojke som såsmåningom skulle kunna bli kung. På den tiden var det bara pojkar som kunde bli regenter i Sverige.Jag tror att jag i en tidigare blogg berättat om det stora ögonblicket då salutskotten började höras över huvudstaden. Tystnaden i butiken blev total. Ett, två, 21 skott. Nej! 21 skott betydde ytterligare en flicka, som inte kunde bli regent.  Efter ett kort uppehåll kom ytterligare 21 skott och vi , chefen, kunder och personal log mot varandra och allt återgick till det normala.
I år fyller han 70 år och det firades med pompa och ståt i Stockholm. Numera finns TV som kan låta oss vara med på ett hörn var vi än är bosatta.

Senare minnen är från vår tid i Värmland. Blåsorkestern i Lesjöfors och brasan vid Lesjön. Vill jag minnas, eller? Affären stängd 1 maj. Om helgen råkade infalla lämpligt så passade vi då på att ta barnen med oss och hälsa på hos deras kusiner med föräldrar eller hos andra anhöriga.

Brasan vid sjön Boren i Borensberg och så brasan vid slottet i Örebro där vi befunnit oss så många gånger. Numera går jag inte dit.  År 1990 var jag  där tillsammans med Georg, 3 veckor innan han lämnade detta jordelivet. Min förvåning över att han ej, som han brukade, med sin fasta starka röst stämde in i sången "Härlig är jorden". Om denna kväll har jag tidigare berättat i mitt bloggande.
Kvällar då Tobias och jag suttit vid fönstret i mitt vardagsrum och tittat på fyrverkeriet från slottet hör till kära minnen.

I dag är sista dagen som Amer bor här. Varken han eller jag vet var han skall bo efter morgondagen men efter nästan tre månader i mitt lilla TVrum blir det skönt för honom att få något "eget".
Det var ju katastrofutryckning kan man säga att han hamnade här. När jag hör hur det gick till med hans placering och hur han flyttats av den som från början tog emot honom så ser man hur stor makt pengar har. Sedan han flyttade hit har han fått etableringsbidrag och själv stått för sina utgifter. Något som han varit och är mycket nöjd med. Själv är jag nöjd med att ha fått vara med om att visa kärlek till en främling, som tvingats fly och förhoppningsvis lärt mig något som ger nya erfarenheter åt en åldrande människa. Naturligtvis har vänskapsband knutits och han vet att han alltid är välkommen hem till mej.  Så bra att skolan ingrep efter att ha förstått att kontrollen av familjehemmet brustit.

Nu ser vi fram emot att han ska få ett eget bra boende och att få börja studera på universitetet. Nu har båda bröderna uppehållstillstånd och även den äldre brodern får nu möjlighet att börja på SFI för att lära sig svenska.

 Våren är alltså på väg in i vårt land även om vi ej sett mycket av den ännu men lite grönaktigt här och var bådar gott. Får se hur mycket av trädgårdsarbete jag orkar med.
Nu är det dags att sova och jag har fått nya böneämnen under dagen så jag har en del att både tacka Gud för och be om hans hjälp i situationer där mänsklig makt ej räcker till."För Gud är allting möjligt". Det tror vi på och därför fortsätter vi att be till vår himmelske Fader. Natti, Natti kära vänner!