Tisdag 30 december 2014. Kortisblogg om dagen som gick.

Denna dag ett liv. Som hon skrev Astrid Lindgren.
Så blev det att dagen avslutades med att "ta igen" programmet i TV om Astrid.
Hade missat TV. Filip kom och såg till att jag kunde se första avsnittet på "paddan". Välsignade padda och välsignade Filip.

O vad jag njutit av att titta. Och minnas. "Stockholm Motala", alla bilder från Stockholm, spårvagnarna, gatorna, Hitler, hakkorsen, PerAlbin Hanssons röst, låtarna som spelades på radion under kriget. Jag blev gråtfärdig av att minnas och påminnas!

Sent blev det. Hostar gör jag och har snuva. Blir en Alvedon igen och sedan sova. Om jag kan komma till ro efter att ha sett filmen om Astrid Lindgren. Den kom mig så nära, möjligen eftersom jag själv växt upp, inte så långt från Vimmerby.

I dag hämtades jag av Sven och Maria som skjutsade mig till banken för lite påfyllning av kontanter. Efter det åkte de och handlade åt sej och åt mej för att sedan dricka julkaffe här. Det är så roligt när barnen kommer. Det blev också lite musik av Sven på hans  gamla piano, som står här hemma.

Sven och Maria är farfar och farmor till Alfred, som fyller tre år i morgon. Så tacksam jag är som fått leva så länge och fått följa barnbarn och bbbarn.
Nu säger jag GodNatt till er alla. Citerar lite ur den lilla boken som ligger här.
"Att vara medmänniska är att vara rädd om någon."  "Omtanke och omsorg skänker trygghet." Sov Gott! 
 

Måndag 29 december 2014. Lite mer om julhelgen.

 

Berättade i gårdagens blogg om avskedet från Loka. En sak återstod. Familjen Hallqvist har en fyrbent familjemedlem. Som jag tidigare berättat är han förtjust i Mattes syster Ulla och antog med glädje erbjudandet att få vistas i Hjortkvarn i helgen.
Nu skulle han hämtas.  Filip skjutsade Matte, Linn och mej till stillheten i Hjortkvarns skogar. Naturligtvis hoppade Isak runt av glädje, visande Elsemarie sin kärlek med många pussar, innan vi alla satt runt kaffebordet.

Nu till dagen som bara försvann. Dock inte spårlöst.
När jag vaknade klockan 10 (!) i morse kände jag mig lite hängig, vilket fortfarande pågår. Att äta av den i går griljerade julskinkan med Västervikssenap på en skiva av den hemgjorda jullimpan till kaffet, ack så gott!

Fram på eftermiddagen kom Tobias, Filip och hans tjej Thea för att lämna Ipren innan de gav sig iväg till Marieberg för diverse inköp, bl.a. Alvedon, Jag är en obotlig vanemänniska.
På hemvägen stannade de till hos mig. Inte Tobias, som gärna vill vara hemma och spela tvspel med kompisar, om jag fattat saken rätt.
Jag hade kaffebordet dukat med ljus och allt. Kakor är ingen höjdare hos dagens ungdom. "Bara lite kaffe",säger de nu för tiden!

"Vilka ungdomar", tänkte jag när de efter ett par timmar bröt upp. De lyssnade, frågade och visade stort intresse för allt jag berättade, om tid som svunnit. Bl.a. om mormor, som jag i så många år sökte att få vetskap om. Vi läste skannade brev som hon skrivit och vädjat om hjälp för att få vetskap om vart hennes dotter Alva, vår mamma, skickats. En ovisshet som följde henne in i döden. Ändå hade mamma ännu inte fyllt 50 år när mormor dog år 1948.
Vi tror att mormor aldrig berättade för någon i sin nya familj om varken sin fängelsevistelse eller att det fanns ytterligare en dotter, vår fina mamma!

Det blev en intressant eftermiddag med utbyte av tankar om hur livet kunde te sig i gamla tider och skillnaden i dag.
 Då jag, i början av december, var på Stockholms Stadsarkiv tillsammans med Johanna Sköld, som sedan lång tid tillbaka forskar om både fosterbarn och änglamakerskor, fick jag boken " Från Skuggsidan, folk och förbrytelser ur Stockholms historia", som nyligen utgivits och där Johanna Sköld skrivit ett kapitel om mormor.
 "Genom kända och okända levnadsöden, platser och händelser speglas en föränderlig Stockholmshistoria från 1600-talet fram till i dag,"står det på bokens baksida. (Stockholmia förlag)

 Det lär pågå en utställning med samma namn som boken, på Stockholms Stadsmuseum hörde jag av en gäst på Loka, som såg boken jag läste. När vi i eftermiddag bläddrade i boken, så förfärades vi när vi såg hur galet "mångt och mycket" var. Tack och lov för att det i "mångt och mycket" gått åt rätt håll.

Hur hemskt det än är att läsa om dessa "brott" och dess "straff "så tänker jag läsa boken för att sedan låna ut den till ungdomarna. De ville verkligen veta hur det har gått till med rättvisan i det här landet.
Jag märker då och då att dagens ungdom gärna lyssnar, och med intresse tar del av "gamla tider", när de får tillfälle. Minns ni boken"Om detta må vi berätta"? Kanske vore bra att på nytt, i dessa tider, aktualisera den.
Nu vill jag i alla fall meddela att jag strax intar sängläge.  Säger därför GodNatt och tackar Gud för att jag orkat med också denna dag. Nu blir det Alvedon och ett glas vatten Och så hoppas jag att inte förkylningen ska komma. Den knackar på dörren!

I en liten bok, som ligger bredvid mig står det tre meningar:" Allt som är av kärlek fyllt skall bestå."
"Se med ömhet på varandra!"    "Bjud på dig själv!" 








    

Söndag 28 december 2014. Forts. julhelgen .

"När juldagsmorgon glimmar." I Brunnskyrkan på Loka Brunn juldagen2014.

Att vakna och se att det är minus 16 grader ute är sannerligen inte min grej. Nu hade jag tur i dag för jag hade bjudit hit familjen Hallqvist att äta lunch här innan dottern återvände till Växjö, där hon har sitt hem  numera. Fästmannen, som firat julen hos SINA föräldrar, kommer också hem till Växjö i kväll.
Som sagt, det var bra med lunchen för då måste jag tänka på annat än kylan.
Efterrätt så god hade de med sig. Jag bjöd på god förrätt. Jag hade funderat på att duka i vardagsrummet men valde köket. När familjen anlänt blev det "andra bullar".

Snabbt kom en extra skiva i bordet i vardagsrummet , fin duk fick jag fram.Fina servisen, finaste glasen, vackra servetter.
Allt gick på nolltid och det blev så fint som jag ju  helst ville ha det och som det var i forna dar. Numera är jag trött och väljer enkla vägar.
Efter maten tog Lasse och Linn hand om köket, serverade kaffe och den goda efterrätten de bjöd på.
Allt blev så mycket lättare genom hjälpen jag fick.
Så vinkade vi ännu en gång av Linn, som skall jobba i morgon. Studentlivet har sina vedermödor, men hon trivs och båda jobbar för att kunna bo kvar i sin trivsamma lägenhet under studietiden och även ha en liten bil.

Nu väntar jag på att få höra att hon kommit fram till Växjö.

Under tiden ska jag berätta klart om julhelgen på Loka Brunn.
Vi kom före lunch. Efter middagen samlades alla som ville i Brasrummet där vi fick lyssna till,( sjunga med om vi ville), vackra julsånger, lyssna till Julevangeliet, se när de många barnen klädde julgranen och höra mera sång. Mamma Malin, i den andra familjen, hade sina föräldrar med och "morfar" sjöng så fint, "O helga natt", och drog ner många applåder.

Julaftonsmorgonen träffades familjerna, som de brukar, till morgonkaffe då också  var sin julklapp delades ut. Detta före frukost.
Julbordet mitt på dagen är en fröjd för öga och mun. SÅÅ mycket god mat!
Eftermiddagen ägnades åt bubbelbad och motion i simbassängen innan vi fick gröt och skinka.

Kvällen var det "hejsan, hoppsan" för hela slanten. Elsemarie och Lasse, Malin och Urban med sina "barn" sjöng och spelade "Nu är det jul igen " och andra godingar, som slutade med långdans då alla, stora och små, hängde på! Plötsligt blev det stopp!
Jultomten kom! Ur två säckar plockade han fram paket till alla barn. De behövde bara säga sitt namn så fanns ett paket. Så roligt och vad de strålade av lycka!

Godis, glögg och kaffe fanns förstås hela tiden framme och när alla ville sova så gick "våra" familjer för att dela ut sina egna julklappar. Vår familj höll till i ett fint rum i källarplanet. De andra på övervåningen. En trivsam stund tillsammans med familjen. I år var också Lasses mamma med. Roligt för oss alla. Lasses pappa dog i somras så det kändes bra för henne att vara med barn och barnbarn i julhelgen.

Juldagen samlades vi vid 12tiden,som sed är, i den kalla Brunnskyrkan där publiken möttes vid dörren med en mugg varm choklad. Att sitta på renfällar och värmas av drycken medan sångarna står där framme, med ytterkläder på, sjungande "När juldagasmorgon glimmar" och " Nu tändas tusen juleljus", vilken känsla!
Efter det direkt till lunchbordet med så mycket god mat. Tacksam för allt!  Så klart gick mina tankar då och då till tiggarna. Kanske de åkte till Bulgarien före jul. Jag hoppas det! De kommer i så fall tillbaka.

Tredje kvällen bestod underhållningen av jazzmusik och en del solonummer. Antal besök denna julhelg var 160 personer. En och annan som var med förra året träffade jag, men har så svårt att komma ihåg utseende. Skönt nog har Elsemarie lätt för det. Det här var sjätte året på Loka för de här två familjerna som sköter underhållning och lite värdskap så de har ju en del bekanta, som kommer åter.

Annandagen kom alla rester fram till "brunchen", som alla åt före hemfärd. Vårt gäng samlades en kort stund med en kopp kaffe för att sedan önska varandra "Gott Nytt År" .
Det säger jag inte till er nu , men Godnatt! Jag ska snart vara i säng. Linn SMSade klockan 21.00 att hon hade kommit till Växjö. Det känns bra!
VAR RÄDDA OM VARANDRA, får bli min korta avslutning för den här gången. Tacksam att jag varit ganska pigg i dag men nu känns det som att jag skulle gilla att ta en Alvedon. Hittade Ipren i dag så jag kan ta en sådan och ett glas vatten.  Sov Gott, vänner!

Bloggsammandrag julhelgen 2014.Både tiggaren och jag grät.

Att fira jul på LOKA, sitta framför brasan med en kopp kaffe eller glögg, är så mysigt.

Hur jag mår? Inte så bra i dag. Började med snuva och lite halsont. Kanske inte skulle gått barhuvad så mycket i julens kyla. Visserligen brukar jag, omkring julhelgen,  ha några dagars förkylning. Men någon gång kan det väl bli ett år av "överhopp."

När jag varit borta, haft trevligt och hela tiden haft folk omkring mig då är det så konstigt att komma hem. Ingen ringer, ingen kommer och jag gör inte heller något för att ta kontakt.
En dotter som nyligen legat sjuk i förkylning ringde dock berättande att hon nu är sjukskriven för halsfluss. Så nu börjar det om igen för hennes del.

Själv hoppas jag på att vara bra i morgon, trots att jag inte har en enda Alvedon i sikte. Jag tar väl lite "Svenskdroppar" och en matsked Wisky. Det får duga för i kväll. Dessutom prata med Gud om mitt tillstånd. Han vet allt men han gillar att vi pratar med honom om både det som är roligt och när vi är lite dåliga. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag är SÅ tacksam för möjligheten att ha ständig kontakt med min osynlige vän.

Förhoppningsvis är snuvan och nysningarna över tills i morgon. Om inte, blir den planerade lunchen inställd, för det gäller att inte sprida smitta till sina gäster. Då får vi vänta till påsklovet. Linn åker hem till Växjö i morgon och jag hade glatt mig åt att få se henne här före avresan.

Nu till "alla dessa dagar" efter torsdagen den 18 dec.
 19 fredag: Besök av min syster som, trots värken i benen,  med rullators hjälp hade promenerat hem till mig. Så roligt att hon orkade!
Efter det gick jag till min matvarubutik och om detta vill jag berätta. Jag har gjort det tidigare, då på Facebook men tror mig veta att alla mina bloggläsare ej ser på FB.

Jag har sett tiggaren någon gång tidigare , även hans fru. Har förstått att de byts av att sitta utanför "min" butik. Jag tog fram plånboken men han visade att han önskade att jag först skulle gå in i butiken, vilket jag gjorde. Jag handlade mycket åt mig i min barnvagn, frågade om det möjligen fanns en smörgås att köpa. Jodå, en dubbel trekant med smör och ost kunde jag inhandla utöver lite frukt, dricka, kex och choklad. Jag lämnade den lilla kassen till mannen utanför affären, tog upp en 100lapp för attge honom. Med en avvärjande gest visade han först att han ej ville ta emot den. Jag tog upp ytterligare en 100lapp och gav honom båda. Då började han gråta. Jag också. Jag kramade om honom, pekade mot himlen och bad en välsignelsens bön för honom. Gud var där!! Han vinkade när jag, med tårfyllda ögon gick hemåt.
Hade jag bott i Bulgarien kanske jag också varit en tiggare.

Både mannen och hans fru ser ut att vara i 40årsåldern. Jag frågade om jag fick ta ett foto, vilket jag fick. Jag skulle så gärna ha velat visa det fina fotot här men jag tar det säkra för det osäkra och låter bli. Själv tittar ja på det ibland.
 Eftersom jag ej så ofta är "på stan", så träffar jag ej på så många tiggare så jag får ge i närområdet. Jag har förstått att tiggarnas två barn är hos mormor eller farmor. Skulle önska att jag kunde prata  med föräldrarna De kan varken svenska eller engelska och inte jag, deras språk.

Men se bara så jag drar iväg!Detta med tiggarna är dock så viktigt att prata om. Även om vi aldrig behövde tigga i min barndom, så minns jag när pappa på 30talet, var arbetslös, glädjen därhemma när vi fick pengar, mat och kläder av vänliga människor.
 Jag använder alltid kontanter när jag handlar så därför kan jag ge en slant "när den behövs, där den behövs."

Övriga dagar "före Loka"bakade jag jullimpor och småbröd, plockade in alla äpplen från altan till kylskåpet. Varning för kallt väder! Ringde min hurtige, 91årige bror, som skulle ta bil klockan tre natten till den 23 till Arlanda och flyg till Spanien kl. sex för att fira jul hos son och sonhustru. Han har starkt nedsatt syn men alltid glad och pigg och simmar sina 100 meter varje morgon

Tisdag 23 dec. åkte jag med Linn, Filip och Tobias till Loka Brunn där de tillsammans med föräldrarna och en annan familj, även de med två söner och en dotter, som vanligt,  skulle stå för underhållningen under juldagarna.  Jag var med också förra året och hade verkligen sett fram emot att få lämna allt och bara äta god mat, sitta framför brasan och lyssna till fin sång och musik. Underbart!

Jag trodde att jag skulle klara av hela julhelgen med en enda blogg men ser nu att  jag inte klarar det, så jag ber att få fortsätta i morgon och avslutar med gårdagens Bibelcitat från Jesaja 40:11 " Han tar upp lammen i sin famn och bär dem i sina armar!" Lammen, det är vi, du och jag!
Sov gott alla bloggläsare! Vi hörs i morgon!   

Torsdag 18 december 2014. En liten nutidsblogg.

Vi har samma mormor. För två år sedan fick vi kännedom om detta. Så tacksam att jag nu får höra lite, som jag aldrig hört förut eftersom jag ej ,efter år 1908, haft vetskap om, när eller var, mormor levde och dog.

Jo nu funkar "nätet" igen  men det blir bara en liten blogg om dagen som gått för jag har litre bråttom. Som pensionär är det,som alla vet, lite tidspress. "Ena dan till Apoteket, nästa till Banken", förutom Vårdcentral, Tandläkare, Seniorträffar och annat som dyker upp.

Jag hade en mamma, som tidigt steg upp på morgonen och hade hunnit med åtskilligt vid den tid då jag så sakta kommit i rörelse. Sedan kan jag, vissa dagar, plötsligt hinna med en hel del av mitt planerade jobb.
Jag är en obotlig "historiemänniska" och blir ofta stående vid en tidning eller bok, fast jag  egentligen är upptagen med något annat. När mamma var på besök hos oss kunde hon ibland ropa:"Ruth, var är du? Har du hittat en bok nu igen? Du höll ju på med" osv.

Jag tycker nog att jag bättrat mig!
I alla fall tog jag itu med lite papperssortering i dag och det var riktigt roligt. Men visst hittade jag ett och annat, skrivet av barn och barnbarn, som jag bara MÅSTE läsa. Tex hittade jag en anteckning jag gjort under Elsemaries tid i Grundskolan. Hon och jag hade samtalat en del om kyrkor och församlingars olikheter. Snabbt tog resonemanget slut med ett skratt från oss båda när hon utbrister
" Det viktiga är att man har en djup och fast tro."
Det hade hon då och det har hon fortfarande. Om man sedan är pingstvän eller tillhör Svenska Kyrkan  är av underordnad betydelse.

Vad gjorde jag nu utöver papperssorterandet?  Sov en timme på förmiddagen eftersom jag vaknade klockan fyra i morse och hade svårt att somna om. Kanske är det fullmåne? Det brukar störa sömnen, tycker jag.

Fick för mig att jag nog borde göra en deg till äkta jullimpor, med skållat mjöl, kummin och pomerans.
Nu står degen och jäser i en stor syltgryta med lock. På varm plats.

Isaks husse och matte, var och en med SINA arbetskamrater, var på julbordsfest så Isak blev tvungen att stanna kvar längre än han brukar. Han hoppar av lycka när han hämtas och i dag gladdes han stort när han förstod att stunden var kommen. Borta bra men hemma bäst. Så också för hundar.

Nu avslutar jag med tacksamhet för ännu en dag,vars temperatur  höll sig strax ovanför 0-strecket. Jag har ännu alla äpplen på altan. I morgon ska jag baka bullar till ett b.b.barns födelsedagskalas och en fruktkaka som enligt tradition ska bakas och bli julklapp. Limporna kan vänta ytterligare någon dag. Jag hoppas att också komma iväg till träning och  dagligvaruaffären i morgon.


Så ber vi för de fördrivna, hungriga och hemlösa. Det är INTE Gud som vill att människor ska fara illa
men, som jag tidigare sagt och som jag läst att Jesus sa:" Hela världen är i den ondes våld". Dock vann Jesus seger på Golgata och budskapet om "Gudsriket," det osynliga, men i full verksamhet, började att, med utgångspunkt från Jerusalem, spridas till människorna och har så fortsatt genom dem som har tagit emot Jesus. Numera fortare genom radio och TV.
 Jag hörde en nyårsaftonsbön i radion för många år sedan. Predikanten sa:" Överallt där något gott sker finns Gud med."  Denne Gud vill vara vår vän och ledsagare och jag är så tacksam för gemenskapen vi har med varandra. Vi strider MED det goda, MOT det onda. Alltid! Sov Gott, kära vänner! 

Onsdag 17 december 2014.

Det blev en intressant dag i Västerås. Allt funkade perfekt vad gäller resa. Att träffa kusinen och hennes man var som alltid trevligt. Vi pratar och pratar om mormor och undrar och undrar. Jag lyssnar och lyssnar till vad som berättas för mig och får för varje gång vi träffas ytterligare en pusselbit  för att få en uppfattning om vem hon verkligen var. Så också i dag. Tyvärr blir det ingen vanlig blogg i kväll för det står på datorn att det inte finns kontakt med nätverk. Jag skriver detta på min iPhon och Det blir för jobbigt så jag  måste säga GodNatt ! Hoppas att nätet funkar i morgon!

 

Måndag 15 december 2014. Kanske lite 90tal.

I dag kom matgästen, som promenerade med Isak och jag fick, som vanligt, skjuts till träningen. Jag var där bara EN gång förra veckan och det är för lite. Två gånger bör det vara. Känns det som!

Brev från den gamle arabiske guiden, numera boende i Betlehem. På 70 talet boddew familjen i Jerusalem. Han skriver alltid om Jesus, så också denna gång. Han skrev om en blomma som heter " Förgät mig ej" och att vi ska komma ihåg varandra så länge vi lever på jorden. Jag har dröjt väldigt länge med att skriva svar på hans förra brev. Ska försöka bättra mig.

I dag har Elsemarie varit i Stockholm och upplevt en positiv dag.
Jag är för trött i kväll för att ta mig an mer än en del av måndagen den 21 maj.
I min dagbok står det att Georg ringde, som han brukar klockan 6. Han var alltid tidigt uppe. Förvånades ofta över att även om kvällen blivit sen var han ändå uppe så tidigt på morgonen.

Han brukade alltid säga " Gomorron, o, vad jag älskar dej!" Jag noterade att han denna morgon sa:" Hej min älskling! Har du sovit gott?"
Han hörde på mig att jag var väldigt trött och sa att han skulle ringa om en timme, vilket han gjorde.
" Vad du låter trött, gå ut och lägg dej i hammocken och vila dej," sa han.
Förmodligen var han tröttare än jag. Men jag skulle skonas från att veta. Han kände mej och min inställning till sjukdom och död. Något jag inte, det minsta, ville tänka på. Till den inställningen får jag anledning att återkomma.

Han ringde igen efter någon timme och vi pratade om gårdagskvällens debatt i TV. Vill minnas att det var Ulf Ekman och Axelsson som debatterade.
Så sa han: "Tänk, mamma, att vi glömde att jag skulle ha bröd med mig, men det är ju bara två dagar innan jag är hemma igen, så jag köper lite."
Detta att ha hembakat bröd med sig var något som hade varit vanligt ända sedan han i flera år hade sitt arbete i Stockholm och då bodde hos vår vän Dagny. Hon var också glad över att få hembakat bröd.
Nu uttryckte både Georg och jag vår förvåning över att vi båda glömt. Nu hade han sin lägenhet i samma hus som Studieförbundet fanns. Nära till jobbet.

Vi pratade om hur roligt vi haft under gårdagen. Att Elon fick tid över för att besöka oss. Hur fin Elsemaries brudklänning var! Jag tänkte vid 12tiden att jag skulle ringa honom igen. Han blev alltid så glad för en liten signal på dagtid. Jag gjorde inte det. Hade en del att plocka med sedan gårdagen.

Nu  är jag tillräckligt sömnig för att gå till sängen. I morgon ska jag baka kakor för att på onsdag åka till kusinen i Västerås och hennes man och överlämna dem som en julgåva. Vi har ju bara ett par års kontakt bakom oss, som ni bloggläsare känner till och är nu nöjda med att träffas ibland.

Säger nu GodNatt till er alla. Tack Gud för i dag, för uppmuntran och glädjeämnen, som jag fått vara med om. Du är så god! Amen!

Söndag 14 december 2014. Julgranen klädd. Lite 90tal.

Från "källarvalven" kommer detta foto, som en god vän sände oss, tillsammans med några så väl valda ord, att jag anser det förmätet att återge dem. Tror att fotot är från Ullas och Lennarts bröllop 1974. 

Ja så har också denna söndag lagts till övriga dagar. I all enkelhet tände jag i morse ett ljus, fikade med lussebulle och så en stund med Bibel, boken "Daglig kraft" och en pratstund med min osynlige, alltid närvarande vän, JESUS!

Elsemarie kom infarande med en radio eftersom min hade gjort sitt och de hade en annan att använda.
Den jag nu fick fungerar så jag kan spela CD. Den gamla strejkade där. Nu blir det julmusik i köket.
"Mamma, jag orkar inte läsa din blogg," sa hon. Senare SMSade hon:" Jag åkte hem och grät och grät. Jag trodde att jag bearbetat klart min sorg efter pappa, men jag har nog inte det."

Lite senare kom barnbarnet Fredrik med sin Anna ,Johannes och Lovin, fina killar, för att klä min julgran. Det har blivit tradition att de sköter granens på och avklädning och jag är så nöjd med att få den hjälpen. Dessutom besitter Anna en beundransvärd förmåga att "få till det" när vi andra står handfallna. I alla fall jag!

Egentligen gick jag ner i källaren för att leta efter ett visst foto men fann det här i stället och tänkte att då får det bli så. För mig är det ett dilemma att jag tagit foto med vanlig kamera, diabilder och filmat och sedan inte hållit koll.

Nu är det dags att gå till 90talet och den 20 maj. Jag återger från min dagbok.
"Georg och jag åkte till Växus och köpte fyra vita stolar med dynor till trädgården.
Hem och såg TVgudstjänst från Livets Ord. (Om jag minns rätt så var det nog den första förmiddagsgudstjänsten i TV för deras del.) Predikan enkel och klar. Mycket sång. Ulla är kvar och hjälper till med maten. Jag gör potatisgratäng. Den stora ovala räcker till 8 personer. På bröllopet kommer det att finnas 130 gäster och 15 personal. Det blir 20 formar i den storleken.
Just som vi skulle börja äta kom Elon.Vilken överraskning! Georg som inte visste något om detta blev extra glad. Det var ett tag sedan han träffade sin bror.

Det kom ett stort antal vänner till det blivande brudparet och allt gick väl i lås. Kakor hade jag bakat i god tid. Det blev en trevlig eftermiddag." Så långt dagboken. Nu tar jag till mitt minne från den dagen då det ännu funkade.
Före TVgudstjänsten hissade Georg flaggan. För honom, som hissat flaggor ett otal gånger på alla läger där han varit lägerchef, var det alltid lika högtidligt och han följde strikt varje regel. Den här dagen var Kerstins pojkar och grannpojkarna med. Jag vet att jag fotograferade på något av mina tre sätt men kan inte hitta det fotot, som jag alltså hade hoppats få med på denna blogg.

Elsemarie hade på förmiddagen varit hos sin väninnas mamma och hämtat sin brudklänning, som den duktiga sömmerskan sytt och gav Elsemarie som lysningspresent. Vilken present! Så mycket arbete som lagts ned på denna vackra klänning. Elsemarie gömde den i ett låst rum. Ingen skulle få se den före den stora dagen.
Gäster kom och gick hela eftermiddagen. Eftersom Georgs bror aldrig tidigare varit i villan så tog Georg honom med till övervåningen för att visa hela huset.
Elon skulle vidare mot Göteborg och föreslog att han kunde skjutsa Georg till det tåg han skulle åka med till Linköping.
När Georg skulle säga adjö till Elsemarie sa hon plötsligt:" Pappa kom ska jag visa dej något." Så fick pappa, innan han åkte iväg, se den fina klänningen och beundra den.

Georg hade blivit ombedd att vara reseledare åt några få  från Uppsala Universitet i mitten av juni. Frikyrkliga Studieförbundet hade inte längre egen resebyrå men ordnade ändå resor för grupper emellanåt och Georg var ibland ute med sådana.
 Den här gången var det den resebyrå som "tagit över" efter Studieförbundet som bad Georg att ta den här resan åt dem. Jag tror det bara rörde sig om högst 10 personer. Jag vill minnas att dessa var några "höjdare" och Georg såg intresserad fram mot de där dagarna.

Den lilla gruppen skulle komma hem fredagskvällen 15 juni. För att Georg skulle hinna hem till bröllopet.på lördagen så hade han bestämt sig för minsta möjliga packning. Antalet resdagar var ej heller så många. Med allt i handbagaget skulle han snabbt hinna byta plan för att hinna till Örebro eller Katrineholm, minns ej nu den detaljen. Han hade tänkt igenom allt. Jag var aldrig orolig när det gällde hans myckna resande. Han var rutinerad.
Nu återgår jag till dagboken där det står:" Jag var så trött när kvällen kom men  glad att allt gått i lås."

Nu avslutar jag åter min blogg med en psalmvers:"Blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst evad som kommer på. Allt ju vilar i min faders händer, skulle jag, som barn, väl ängslas då? Han som bär för mig ett fadershjärta, han ju ger åt varje nyfödd dag dess beskärda del av fröjd och smärta, möda, vila och behag.  GodNatt alla bloggläsare. Gud är god.
 

Lördag 13 december 2014. Lucia. Liten kortisblogg om dag som gått.

Kan inte begripa varför jag är så trött. Hade tänkt gå tillbaka till 90talet men nu blir det bara lite om dagen som gått.
Jag vet att jag vaknade för tidigt i morse men jag har sovit 2-3 timmar i eftermiddag.
Fin luciakonsert på TV 2 klockan 7. Såg och fikade med lussekatt.

Bakade två sorters kakor. Tänker ta en buss till Västerås någon dag i veckan då kakorna jag bakat i dag och ytterligare ett par sorter ska överlämnas till kusinen som en julhälsning. Bäst att handla medan tid är. Vi hör nu till de äldre i landet.
Nyss pratade jag med min vän Stefan. Han hade också varit trött och sovit många timmari dag.
I morgon ska han gå till kyrkan. Jag ska titta på TVgudstjänsten innan ett par killar med föräldrar kommer hit för att klä julgranen och dricka eftermiddagskaffe. Jag tycker det är svårt att både sätta i ljusen och klä den. Dessutom så är det  roligt med både hjälp och sällskap.

Det där med julstädning går sakta men EN hylla i köket har jag rensat i dag. Slängt en del "med varsam hand"!!

Nu är det dags att sova och jag återkommer till Elsemaries och Lasses lysningsdag för nu är det den som står på tur att vara med i bloggandet. Sov Gott, vänner!
"Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är!" Tack, Gud för allt du ger varje dag och bäst av allt vetskapen om att du finns med alltid. "Jag har en vän, en underbar vän" sjöng vi ungdomar i stor glädje. En vän som aldrig sviker vill jag lägga till.

Fredag 12 december 2014. En slö dag, som alltid, när jag varit utsatt för luftombyte.

Så snabbt det går mellan fredagarna! Som vanligt när jag gjort en resa, lång eller kort, så blir jag trött dagen efter. Mycket finns att göra men på något vis rinner tiden bort.
Jag pratade med Bernard,hemmapappan, en kort stund.
 Fick därefter besök av Ulla. När hon kommer in genom dörren slår Isaks svans hur många slag som helst, alltid likadant. Han pussar och slickar henne omåttligt. Sedan lägger han sig ner i hennes knä och blundar. Jag måste skratta.
 Ulla och Lennart stöper, i god tid före jul, så vackra trearmade grenljus som de frikostigt ger till mig och syskonen. Nu får jag inte glömma att ge vidare till dessa och själv ska jag tända mitt eget och njuta.
Efter en stund kom Lennart. Vi fikade innan de skulle till Marieberg för julklappsköp.

I morgon är det Lucia i TV. Får se om jag tittar här hemma eller är så morgonpigg så jag delar upplevelsen med familjen på Holmgatan. Det ska bli oväder sägs det. Sådant kan också spela in, men visst är det roligt att sitta och fika med god lussekatt tillsammans med någon.
Jag är lyckligt lottad som har barn och barnbarn boende så nära så möjligheten finns.

Jag ringde i dag till Mariann, min tämligen nyfunna kusin i Västerås. Jag berättade om mitt besök på Stadsarkiv i går och att jag träffat Johanna, som också varit med och hälsat på hos Mariann och Håkan.

Nu ska jag se vilken buss jag kan åka med till Västerås för de måste få några julkakor. De är båda lite sjukliga och har hjälp i hemmet varje dag numera. Håkan ,isynnerhet , är en riktig kakälskare och jag brukar ha med mig kakor när jag hälsar på hos dem.  Vi trivs så gott tillsammans och försöker "pussla ihop" mormors liv så gott vi kan. Båda vet något som vi ej visste innan vi fick kontakt med varandra. Det känns bra att sitta där och prata om vår gemensamma mormor.

Inte borde jag vara sömnig så här tidigt, men för mej är det "dagen efter". Att en enda dags luftombyte kan betyda så mycket för mitt välbefinnande är en gåta.

Nu ska jag ringa mina syskon innan de somnar. Vi börjar bli gamla och kvällströtta alla fyra.
Så det är bara att säga GODNATT och avsluta med en vers ur psalm 49:" Det är sant att Jesus ser mig, fast Han själv osynlig är, vad som än i världen sker mig, hela tiden är han där." Nu sover vi gott och är tacksamma för att den osynlige är med oss, alltid.
 

Torsdag 11 december 2014. Stockholmsresa i dag.

Det har sedan länge varit bestämt att jag i dag skulle infinna mig på Stadsarkiv i Stockholm för att möta de två arkivarier, som Ulla träffade i maj, på "Kulturnatten " i Stockholm, varom jag tidigare berättat. Dessutom skulle min första kontakt i ärendet om mormor, Johanna Sköld, som i flera år har forskat om fosterbarn och änglamakerskor och som jag har kontinuerlig kontakt med, sluta upp.

Det blev en intressant dag. Fick skjuts till Lindbergs buss av Elsemarie. Även om jag, sedan mina ungdomsår,  har ganska god kännedom om Stockholms innerstad så blev jag lite tveksam när jag steg av vid bussterminalen. Jag gick en liten bit gatan fram, tittade in i en taxi och sa att jag skulle till Kungsklippan och var lite osäker om vägen dit. Fick ett svar, som passade mig perfekt och som har roat mig hela dagen när jag tänkt på det. "Gå bara gatan rakt fram, sen känner du igen dej." Så sant, så sant! Jag kände ganska snart igen mig, men småskrattade vid tanken på hans tvärsäkra svar på min korta fråga.
Jag tror att det var fjärde gången jag besökte Stadsarkiv och gick den långa, men bekväma, stentrappan
dit. Antalet trappsteg är 129 och lika många tillbaka. Jag har i en tidigare blogg berättat om denna trappa. Jag tog ett par foton. Kanske lyckas jag få med dem i kvällens blogg.
Jag hade min rullväska med mig. Lite kaffe och en del papper och fotografier. Klarade ändå trappan så bra och sände ett tack  till min osynlige vän.

Att träda innanför dörrarna till Stadsarkiv är något speciellt. Allt är tyst och  det tycks mig som om tiden där står stilla. Folk sitter vid sina monitorer, fullt upptagna med sitt arbete.

Johanna och jag kom ungefär samtidigt dit och hann ta en kopp kaffe och en macka innan de båda arkivarierna hämtade oss till ett stort rum med ett mycket stort runt bord. Tänk om jag skulle ta med alla mina kort och album och breda ut på det bordet och det skulle få stå där för min räkning tills allt var i hamn!!! Det vore något!

Vi fick veta att rummet var tingat några timmar framåt för oss fyra. Jag hade med en del foton på mammas familj och vi var ju alla insatta i ärendet gällande mormor. Naturligtvis tycker arkivarierna att det är "häftigt" att träffa ett barnbarn till den person de studerat och hållit föredrag om.
Alla var vi förvånade över sammanträffanden, som gjorts. Hur Johanna och jag fick kontakt, kontakten med Gräddö, där det hela fick ett slut, kontakten med Stadsarkiv och Ullas besök där "Kulturnatten" då hon träffade dessa arkivarier.

Johanna är med i många statliga utredningar ang. fosterbarn och forskar fortfarande om "änglamakerskor".
 Hon har för avsikt att skriva en bok om mormor, fascinerad som hon är av att ha fått veta att mormor fick en ny familj strax efter fängelsevistelsen och levde ett normalt familjeliv utan att, som vi förmodar,aldrig yppa något om sitt frihetsberövande för sin nya familj. Dessutom genom vår kontakt fått veta hur det gick för mamma, som mormor, trots flera försök,  aldrig fick återse.  Ett "fall", som fick en fortsättning!

För mej, som i så många år "letat" efter vår mormor är det en lisa att få sitta tillsammans med dessa, i saken insatta, intresserade personer och dryfta spörsmål, som ständigt dyker upp. Johanna och jag lämnade i dag en del frågor, som vi måhända får svar på nästa år.

Klockan 18 gick bussen mot Örebro och jag blev av Elsemarie hemkörd till porten.
Detta är alltså dagens blogg. Nu väntar sängen.   Jag tackar Gud för dagen som gått. Att allt har klaffat så bra. Att jag fick lite extra träning i den långa trappan. Jag gillar den.
Sov gott nu alla vänner! Snart tändas tusen juleljus på jordens mörka rund...

Tisdag 9 december 2014. Mera 90tal.

Här står vi någonstans och inväntar bussen för nu ska det bli utflykt till Norge med "de lungsjukas förening",i vilken Georg blev medlem under sin sjukdomstid 1961. Fotot från källarvalven. Sven, Ulla Kerstin, Georg och Ruth.Så roligt vi hade!!

Så gick denna tisdag. En kort stund såg jag solen på väg till träningen. Köpte en amaryllis, lite mat till mej och lite till den bulgariske tiggaren utanför affären.

Jag har så svårt att slänga saker. Inte bara för att "de kan vara bra att ha" utan också för att jag är en "historiemänniska". Har svårt med förändringar och vill hålla fast det gamla. Det blir då så att det ligger papper, böcker , brev, kort, pärmar och tidningsurklipp lite här och där förutom alla receptböcker i bokhyllan i köket. Ju fler år jag lever, ju mer hinner samlas.
Nu tog jag itu med de två översta hyllorna i dag och åtskilliga recept åkte i en papperskasse fvb till soptunnan. I morgon ska jag fortsätta innan jag går för att äta julbord i Immanuelskyrkan, dit jag varje år blir inbjuden av en vän.

Bäst att gå till år 1990 så det året också får sin avslutning. Jag skriver om ännu en dag i maj. Den 19e.
"Georg tidigt uppe och jag får kaffe på sängen, som vanligt."
Jag ringer Bernard, som fyller 10 år i dag. Ulla kommer framåt kvällen och vi gör tårtorna klara och fixar inför morgondagen, lysningsdagen."
Nu ska jag berätta lite ur minnet, utan dagbokshjälp. Georgs yngsta bror är bosatt i Holland. Trots att vi bott i huset i 8 år hade han aldrig varit hos oss. De tillfällen han var i Sverige gällde det oftast affärsresor förlagda till Stockholm eller Göteborg. Han brukade då ringa till Georg förutom att han alltid, som han gör än i dag, ringde på våra födelsedagar och på nyårsafton.

Denna lördag ringde han.  "Hej, det är Elon. Jag är i Stockholm och skulle i morgon till Göteborg på ett affärsbesök, men har fått återbud. Jag har ju inte varit hos er sedan ni kom tillbaka till Örebro så nu passar jag på och kommer i morgon." Jag sa att vi har lysningsfest för Elsemarie och Lasse och att han var hjärtligt välkommen. Jo han och syskonen hade en present så han visste att bröllop stod för dörren. Elons besök skulle få bli en överraskning för Georg, bestämde vi.

Jag tar nu åter hjälp av dagboken, men låter minnesbilder utöver dagboken vara med.  Bernards födelsedag skulle firas hos hans familj. Pappa Sven var ju i Jugoslavien, tråkigt nog, men väntades hem om ett par dagar. Märkligt nog följde inte Georg med till Bernard, något som förvånade mig.
Att han i stället följde med en granne för att gräva vid hans bygge i Pilängen gjorde mig misstänksam.
Var han så inställd på att hans dagar snart var räknade så han inte ville riskera att något skulle hända då jag eller andra i familjen var med om något oväntat skulle ske.
Kerstins man följde också med för att gräva och han har sedan sagt att han kände oro för Georg. Att hjärtat spökat lite visste han.På morgonen hade han kört Mikael till fotbollsträning och återigen kört på tvåans växel. Något som oroade.
Alltnog. Jonas var hos oss och följde med mej i bilen till Hovsta.

När Georg kommit hem klippte han gräset och kantklippte.
Han hade för vana att lägga sig på köksgolvet ibland när han var trött och då brukade han säga:" Väck mig om 10 minuter". Han blev pigg efter den lilla tuppluren.
Den här dagen låg han först på sin säng och vilade men kom ut till köksgolvet och sa:" Jag vill vara hos dej, nära dej!" Jag kunde inte, som jag brukade böja mig ner och pussa honom, på grund av mitt skadade ben. Han låg sina 10 minuter och vi tittade sedan på TV. Program "Notknäckarna". När det slutade 21.00 var han väldigt trött, kramade om mig och gick till vila. Ulla och jag var uppe mycket längre.
Grävningen, som han på dagen så gärna hjälpte till med, blev ej så långvarig. Jag anar att grannen hade sina farhågor beträffande Georgs hälsa och avslutade arbetet i förtid.

Nu sätter jag punkt för i kväll och går till vila. Återger några ord från en liten bok jag har i min ägo:
" NU är din stund på jorden. Störst av allt är kärleken."

Säger nu Sov Gott till er alla. "Herren är vår herde, oss ska intet fattas." Amen!



 

Måndag 8 december 2014. Lite söndag och lite 90tal.

Grått i går och grått i dag. Ett av mina barnbarn, Ullas och Lennarts son fyller 35 år i dag  men numera blir det ofta, som i dag, bara ett SMS som uppvaktning. Många  är de som fyller år och jag blir allt äldre och hinner ej som förr. Den här dagen har varit en konstig dag. Jag hade stora planer för dagen men, som oftast nu för tiden, stannar det där.
Jag har sovit mycket, både förmiddag och eftermiddag. Blev lite misstänksam över detta. De senaste åren har jag i december fallit offer för förkylning, som jagats iväg genom att jag fått ett enormt sömnbehov. Hur är det vi brukar säga? Peppar, peppar , ta i trä. Vet ej varifrån det kommer.

Gårdagen började med TV2 och Gudstjänst från Hillsong ännu en gång. Det är livfulla gudstjänster med mycket sång och bra predikan.
Innan dess en frukostgäst och senare besök av en härlig tjej från "min" församling. Hon överlämnade en så vacker blomma och hade med inbjudan till förasamlingens grötfest i januari.

På Stortorget var det "O helga Natt", jag tror för 14e året i följd. I år var det publikrekord med 30000 besökare. På Julafton klockan 20.00 kan vi se det i TV 4. Jag blir så tacksam när jag tänker på att så många människor sjunger ut evangelium om Jesus. Många kanske inte tänker på orden de sjunger men i den osynliga världen har det stor betydelse, hur eller hur, som min mamma brukade uttrycka sig.
Ett telefonsamtal från Växjö gjorde i övrigt min dag ljus,

Nu betar vi av ytterligare en dag från maj 1990,18 maj, Ullas 36 årsdag.
Jag fick, som vanligt, kaffe på sängen. Jehuda F. skulle åka vidare mot Jerusalem med sin kör. Han ville bara ha lite kaffe, så vi skickade med honom frukost att äta på bussen. Georg skjutsade honom till Filadelfia där alla i kören samlats, vinkade av dem 7.45 och kom sedan hem till mig för frukost. Efter denna åkte han till Studieförbundet för att förstora "brudparets" lysningsannons som han tänkte göra något roligt av till bröllopet.
 På söndagen skulle vi ha lysningskaffe för många gäster och det var mycket att stå i. Jag haltade omkring med käppen och tog tacksamt emot all hjälp jag kunde få från omgivningen.
Jag bakade tårtor, Georg handlade på Ekershallen. Jobbade sedan med gårdspumpen men lyckades ej få upp vatten.
Han gick till sängs redan vid 19 tiden för han var så trött!!
Ja, så här står det i min dagbok den 18 maj 1990. Ulla fick inget besök på sin födelsedag och Greta Lennqvist kom ej till kyrkogården, dit Georg lovat skjutsa henne.
Nu ska jag försöka  göra något av det jag planerade i morse. Sedan sova.
Avslutar med några ord ur sången:" O HELGA NATT, O HELGA STUND FÖR VÄRLDEN--- DU FRÄLSNING ÅT OSS GAV.....
UTI DIN SLAV DU SER EN ÄLSKAD BRODER, OCH SE, DIN OVÄN SKA BLI DIG SÅ KÄR osv.

Jag är så tacksam för att ännu en gång få fira att Jesus kom till vår jord för att erbjuda oss evig frälsning! Sov Gott kära vänner!

Lördag 6 december 2014. Kort blogg om en dag på stan och möte med en fattig kvinna.

Klockan var halv tolv då jag hämtades av Elsemarie. Utanför Lindska bokhandeln satt en mager kvinna, en av flera tiggare, som  finns i vår stad. Jag far illa av att se dem och jag vet att jag ej är ensam om det. Vi gav av vårt överflöd, var sin hundralapp. Eftersom jag mest är hemma så ser jag dem inte så ofta och  ger  alltid en sedel, när jag har tillfälle. Naturligtvis kan man ej ge till alla men, som någon sa: " Ofta känner man på sig när det är lämpligt att ge." Livet är inte rättvist.

 Kvinnan blev mycket glad och höll Elsemaries händer länge. Vi fortsatte vår julklappsfärd. Jag behövde ett par fingervantar och köpte ett par i en affär. "Om du visste så kalla händer hon hade," sa Elsemarie. Jag köpte ännu ett par vantar, medan Elsemarie hittade en varm tröja. Vi gick tillbaka och tiggerskan fick hjälp med att få på sig den varma tröjan under jackan. Efter det gick Elsemarie till kondis och köpte en mugg varmt te med bröd. Jag stod kvar och fick veta att kvinnan kom från Rumänien.( Vi har en del från Bulgarien också.) O hur jag önskar att jag kunde prata med dem!

Det tog lång tid innan televeransen kom och jag såg hur hon drog ner tröjärmarna ner över vantarna och de kalla händerna. Jag fick se ett foto där hon fanns med två barn. Jag visade på mitt finger att jag ville veta om hon hade någon man. Då tog hon fram ett par foton, som visade mannen i en kista och sörjande människor omkring. Han dog för två år sedan, förstod jag och att barnen nu var hos mormor.

Mycket folk på kondiset och det drog ut på tiden. Jag gick en bit bort och ställde mig för att ej störa förbipasserande som skulle ge en slant. Man får inte glömma att det numera är så att folk inte har kontanter på sig. Man betalar med kort. Så också Elsemarie. Jag har kort, som jag dock sällan använder, och har därför alltid pengar med mig.
Precis som Elsemarie kom med varmt te och tilltugg så kom en kollega till Elsemarie och stannade för att lägga en sedel i pappmuggen. Sedlarna läggs undan naturligtvis och kvar ligger några mynt.
Jag stod ganska länge men såg inte att hon uppmärksammades.

Undrar hur det gick för kvinnan. Önskar att man kunde åka till hennes hemland för att se hur de har det.
Jag vet att "Hoppets stjärna"  och andra organisationer finns på plats för att hjälpa, men när det nu är som det är så får vi instämma med Stig Dagerman i dikten:" Jorden kan du inte göra om, stilla din häftiga själ. Endast en sak kan du göra: en annan människa väl. Men detta är redan så mycket att själva stjärnorna ler. En hungrande människa mindre betyder en broder (eller syster, min anm.) mer.

Joodå, visst köptes det julklappar men vi var "märkta" av upplevelsen med tvåbarnsmamman.

Att gå på stan med Elsemarie betyder avbrott då och då. Hon träffar bekanta än här och än där. I dag stötte vi förresten ihop med Sören Alnehill, tidigare pastor i Salem Borensberg, med fru Patricia. Alltid roligt att möta gamla vänner. Lite senare också Tobias Andersson med dotter, Tobias, son till vår pianist Bertil i Salem.
Jag var trött när jag lämnades av vid porten, tog tidningen till soffan för att vila en stund. Somnade och sov i timmar. Inget blev sedan uträttat. Fortfarande trött ska jag fortsätta att sova, tacksam för en fin dag. Önskar oss alla en God Natt och att solen snart ska visa sig. Jag brukar ej ta åt mig av vädret men nu är jag på väg ner i skorna om inte solen snart visar sig. Sov Gott! 

Fredag 5 december 2014. Julsångscafe´i Hovsta. Lite 90tal.

En del dagar kommer jag ej igång. De dagarna går fortare än andra. "O, forna tiders kvinnor", tänker jag då. Minns min mamma, som hade uträttat så mycket innan klockan slagit tolv på dagarna! Likadant för de flesta husmödrar på den tiden. Det liv, som då levdes, kan knappast jämföras med det liv vi lever i dag. För att hinna allt som måste utföras, då utan hjälpmedel, var de tvungna att börja tidigt varje dag. Söndagar avhöll man sig i största möjliga utsträckning från arbete. Söndagen var vikt för vila och rekreation. Gud hade kanske en tanke med det, när Han från begynnelsen sa till människan att "sex dagar ska du arbeta. På den sjunde ska du vila.

I alla fall gick jag till träningen. Passade på när Isak sov. Han gillar inte när jag går ifrån honom.
I Lundhagskyrkan var det cafe' med julsånger från klockan tre. Min vän Stefan och jag åkte dit. Så fint att få lyssna till sedvanliga julsånger och avnjuta gott kaffe med hembakat och våfflor. Försalingen har en medlem som är bagare och han drar sig ej för besvär ska jag säga! Dessutom finns det goda sångare och musikanter. Nästa söndag ska det bli julkonsert i kyrkan, klockan 11.

Nu ska jag gå till år 1990 och torsdagen den 17 maj. Jag återger ur dagboken. " Vaknar när min älskling ringer mycket tidigt. Han ska åka med tåg till Eskilstuna. Han har bråttom men hinner säga:" Jag älskar dig" och jag älskar honom så mycket. Jag klarar att städa kök och badrum för värken i foten har gett med sig. Jag går med stöd av en käpp. Lennart hämtar Georg vid tåget klockan fyra. Jehuda Fickler, körledaren, vill att Georg ska göra om program åt honom så Georg får direkt åka till konsertlokalen, Filadelfia, för att ordna med detta och måste sedan stanna där. Jag kunde ej vara med denna minnesrika kväll.

Jag lagade mat och tog emot Jehuda och Georg när de kom hem. Georg var så nöjd med att för publiken få berätta om kören och hälsa densamma välkommen  till Sverige och Örebro, särskilt eftersom det fanns både judar och araber med i den stora kören som bjöd på fin musik och sång. En lyckad kväll, tydligen.
 Jag vill minnas att jag tidigare berättat om vårt samtal vid bordet när Jehuda F. sa till Georg: " You have to accept your age", när Georg berättade om sina planer för framtiden som pensionär. Han var vid det här tillfället 63½ år.
Det blev sent innan vi kom i säng.
Jag tar en dag i taget och avslutar för i kväll med att säga GodNatt till er alla, kära vänner.
"Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer och än en natt med Herrens frid till jorden sänkes ner."  Jag är så tacksam till Gud för allt jag har fått av hans hand. Jag säger det till honom ganska ofta.
Gick i dag och gnolade på en gammal sångvers:"Nu har jag lärt mig var vägen går, att den som beder är den som får osv." Tack Gud för all omsorg in i minsta detalj! Blev så glad i kväll när Stefan berättade om hur han fått påtaglig hjälp från Gud och vad det betyder för honom. Vi tar ett steg i sänder tillsammans med Gud och ser hur trofast Han är.  SOV GOTT!

Torsdag 4 december 2014. Det grå vädret bara fortsätter! Lite 90tal.

Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet.
Dagen blev bra. Fotografierna på kökshyllan fick byta plats med tomtarna, som står på vinden större delen av året. Nu är alla fjorton barnbarnen nedlagda i tomtekartongen och ska i stället för tomtarna vistas på vinden till slutet av januari.
Mysigt med tomtar på en hylla och julkrubban med Jesusbarnet  på en annan.
Julgranen står på sin plats och väntar på att få ljus och pynt. Enligt tradition kommer numera barnbarnets fru Anna med deras två pojkar och tar hand om den detaljen. Mysigt det också!

Eftermiddagsfika med väninnan, som ringde i går. Så roligt med spontana besök!

Nu till år 1990 och onsdagen den 16 maj. Återger ur dagboken:" I dag städar jag till morgondagens besök då Jehuda Fikler och två till ska bo över till torsdagen. Går ner i källaren med några krukväxter på en bricka. Missar sista trappsteget och blir liggande bland växter och jord. Så hemskt!
Ringde till Ulla i Hjortkvarn. Hon kom, Lennart också. De städade allt utom badrum och kök, som jag ansåg att jag skulle klara själv. Jag ringde och fixade härbärge åt två nattgäster. Lotta Berntsson lovade ta hand om dessa. Foten värkte och på kvällen var jag tvungen att åka till Akuten. Ajajaj! Tiden!
Fick medicin och stödstrumpa. Kerstin och Ulla hjälpte mig. Tack Gud-ingen skelettskada. "Bara" ledbandsskada, men så foten värkte! Blev sjukskriven."

Nu skriver jag utan hjälp av dagboken.
Det var så att Georg, som  på Frikyrkliga Studieförbundet i Linköping, hade tjänsten som distriktsstudieledare, av Örebroavdelningen hade blivit ombedd att vara med och hälsa "välkommen" när en kör och orkester från Jerusalem skulle ha konsert i Örebro på torsdagen. Eftersom kören och framförallt dess ledare Jehuda, ej var okända för Georg, som många gånger träffat dem i Jerusalem så ansågs det vara lämpligt. Naturligt var då att ledaren skulle bo över hos oss.

Jag fortsätter min berättelse i nästa inlägg då jag förhoppningsvis inte är så sömnig, som just nu!
Lika bra att jag säger Godnatt alla bloggläsare! Gud är en god Gud! Han har också i dag stått vid min sida och hjälpt med allt!  Nu får vi allt vara med och be för vår Riksdag och Regering efter gårdagens bekymmer, förorsakat av ett parti, som tagit som sin största uppgift att stoppa invandringen till vårt land. Skrämmande! Människor, stora och små, flyr för att klara sina liv.
Gud, hjälp så att vi ej blir så egoistiska att vi sluter vår hand.
Just nu minns jag en väggbonad hemma hos min farmor:"Må ej din hand så hårdna uti striden, att den till bön ej knäpps då dag är liden!"
 Nu knäpper jag mina händer till aftonbön och ber för de som flyr för att rädda sina liv! Ber för vårt land, för de som styr och ställer och för mig själv att jag må finnas till DÄR jag behövs, NÄR det behövs! Amen!

Onsdag 3 december 2014. Gud och jag är vänner.Lite 90tal.

Någon ringde och frågade om jag verkligen inte skrivit någon blogg sedan den 30 november. Jag måste medge att det var riktigt men att i kväll skulle det skrivas.

Nu blev det ingen vanlig kväll denna onsdag. Blev sittande först med min iPhon för att läsa om den lilla, till döds misshandlade flickan, i Karlskrona och den nu pågående rättegången. Aftonbladet hade mycket att berätta.
Efter detta TVn där det berättades om dagens stora händelse. Statsministern signalerade om nyval efter regeringens nederlag för sin budget i Sveriges Riksdag. Sverigedemokraterna har efter senaste valet fått en vågmästarroll i Riksdagen och deklarerade självsäkert hur de ser på detta. De anser sig därmed ha fria händer att säga och göra som de vill och lovade att utnyttja den möjligheten.
Efter det blev det utfrågningar till höger och vänster. Tiden rullade på och jag vet ej hur många gånger jag hörde någon säga:"NI lovade, NI lovade, NI lovade, tills jag kom på att jag ju lovat ta itu med min blogg denna kväll och nu, på grund av denna regeringskris, sitter jag här åtskilligt försenad, skrivande, som jag lovat.

I går, måndag 1 nov. var jag på träning. På hemvägen gick jag till min dagligvaruaffär. Aj, ännu en korg till min rullator borta. Tre tunga kassar skulle ändå nu fraktas hem. När jag lämnade kassan tänkte jag som en äkta, god närking :"Det här går aldri.!"
Men min osynlige vän såg sanningshalten i denna tanke. Sakta gick jag mot utgången. Vad händer? Jo, i dörren  mötte jag min granne, Karin, som inte handlar i den affären i vanliga fall. Vi skrattade båda när hon direkt gick med mig till sin bil där vi lastade in de tunga kassarna och jag kunde lätt promenera hem med min rullator. En stund senare stod kassarna på trappan. "Det var nog en mening med det här", sa hon. "OM, TACK gode Gud," sa, jag. Gud sviker aldrig, som ni vet!

Kvällen kom och jag kom plötsligt ihåg att jag på tisdagen hade tandläkartid kl.11.40. Hade ett par dagar tidigare i min iPhon fått påminnelse om detta men hunnit glömma.
Jag bara kände ett motstånd mot detta besök. Det rörde sig om två tänder i nedre framkäken, båda lite lösa och enligt tandläkaren var det risk för spridning till övriga tänder. Detta hade delgivits mig vid mitt förra tandläkarbesök och nu skulle vi diskutera olika sätt för att behandla detta.
Jag bara kände en stark ovilja att överhuvudtaget diskutera problemet. "Vill inte, Vill inte!" Tänkte skicka ett SMS med återbud men valde att göra det nästa morgon.
Jag sa till Gud att jag inte ville, föreslog att kanske Gud kunde göra så att tandläkaren fick förhinder av något slag. Då skulle han ringa mej och säga att "tyvärr" osv.
Tisdagsmorgonen kom och jag frestades att ringa återbud men så ryckte jag upp mig och infann mig långt före utsatt tid på mottagningen. Jag hälsade glatt på sköterskan som tog emot och sa att "jag vet att jag kommer för tidigt men jag har tid att vänta". Hon tittade på mig och på datorn. "Men du har väl ingen tid i dag...", sa hon. "Jovisst" sa jag och började bläddra bland mina meddelanden. Hon fortsatte att titta i datorn. "Nej här står återbud",sa hon. "Återbudet gällde i november och då fick jag tid till i dag. Se här att jag fått påminnelse," sa jag medan hoppet inom mig steg.
Tandläkaren och den sköterska som tagit emot återbudet i november, kom båda, undrande vad som hände. Tandläkaren sa:" Ruth du vet att vi måste tala om hur vi ska behandla dina lösa framtänder, att risk finns att det sprider sig. Du får en ny tid i början på året."  "Nej, vi tar det i slutet av mars," svarade jag. "Då har jag fyllt 88år och då tar jag med kakor från födelsedagen och bjuder på !" Jag har haft samma tandläkare sedan början av 80talet, då han, som nybliven tandläkare, kom till Örebro, så vi känner varandra ganska bra.  Ja så blev jag, över det lilla missödet, gladare än jag vågade visa och min tacksamhet till Gud flödade inom mig.( Förresten hade jag några kakor med i går också)

En del kallar det för ödet när något sådant här händer men jag ser det som Guds omsorg, både det som hände på måndagen och nu detta. Han sa en gång under vår tid i Borensberg:" Mitt älskade barn, jag hjälper dig med allt!" SÅ många gånger jag fått uppleva detta! Ibland som svar på bön. Ibland som en överraskning, men han står alltid fast vid det han lovat!

I dag, onsdag fick jag besök av barnbarn med liten dotter. I morgon kommer en väninna, som ringde i dag och frågade om det passade med besök. Så klart det gör! Det var länge sedan vi sågs och ska bli trevligt.
Nu till dagboken och år 1990." 14 maj. Bakar bullar till lysningen på söndag. Smörkransar och finska pinnar också. Studiecirkel på kvällen."
Ur min dagbok:"15 maj. Skjutsar Kerstin till RSÖ på kurs. Lennart äter lunch och putsar sedan fönster. Jag åker till Hovsta och hämtar Bernard och Kristin på "Fritids".
 Hem och sitter på altan med dem och fikar. Läser sedan Barnens Bibel och Bamse. Kokar risgrynsgröt till kvällsmat. Vilken lycka att få vara tillsammans."
Jag hade så roligt med alla barnbarn.
Nu ska jag sova. Tiden har varit inne för länge sedan. Godnatt, alla! Sov gott! Förra natten sov jag hos Isak och Tobias, då föräldrarna var borta. En för sitt arbete, den andre semesterdag, som betalande gäst, för  välbehövlig rekreation.