söndag 19 november 2017

Söndag 19 november 2017. Normal höstdag.

Jo i dag har det snöat i delar av Sverige. Dock icke i Örebro. Kallt är det i alla fall och jag har inte lagt över vindruvan och övriga blmmor på balkongen.

Jag ringde min lillasyster Stina som fyller 83 år i dag. Minns så väl när hon föddes och jag fick mina första erfarenheter i att ta hand om "babisar." Jag var 7½ år och jag hade klarat av mina tvillingsystrar, 3½ år som hade hunnit med att gå för egen maskin i ett par år. Försenade i denna konst på grund av "engelska sjukan". En vanlig åkomma hos småbarn på den tiden vill jag minnas.

Pappa hade tagit fritt från jobbet och jag fick ledigt från skolan efter lunchrasten för att följa med i taxin till Oskarshamn och hämta mamma och lillasyster. Den snälla fru Thyring, min "Fröken", hade skickat pengar som vi skulle köpa blommor för.
Stina med sina 83 år är pigg och kry. Kör sin bil och trivs med livet, obehindrad att kunna vara med "i svängen".

Ringde efter det till min syster IngaMaj, en av tvillingarna, boende här i stan . Hon har under året, liksom jag, flyttat och hade lite svårt att trivas i början men nu går det bättre. Som jag tidigare sagt så är det ingen lätt grej att flytta när man blir gammal. Särskilt inte när hjärncellerna funkar ganska bra och man upplever att man inte styr sitt eget liv och plötsligt tappar kontrollen. Vi syskon har alla varit ansvarsfulla i det vi sysslat med, mor  krävde det, och det har nog bidragit till att vi velat ha kontroll över saker och ting.

När det då sker sådant som vi ej längre råder över mår vi inte så bra. Men allt går att acceptera om det får ta den tid som krävs. En gammal människa behöver lite längre tid än de yngre.
Att vi alla fyra tydligen har gener, som gör att vi har tankevärlden i funktion är ju glädjande. Men KAN bidra till att förändringar upplevs störande. 

Så var det dags att slå ett pling till storebror. Alltid ett glatt "HELGE" som svar. "Hur mår du i dag?"
"Tack BARA bra! Jag har det så bra Tar bussen till gymet  där vi har 300 maskiner att träna på"
Fick veta att han använder sig av ett tiotal. Simmar  och träffar kompisar som håller på med samma "sport". Fikar och pratar.

Jag drar slutsatsen att den yngste och den äldste tycks må bäst.
Alla fyra är vi glada åt att hjärnorna funkar och vi kan prata om "old days".

En liten tur ut på stan fick avsluta dagen. Tittade in i en kyrka en stund och blev uppmuntrad av detta.
Mitt barnbarn Gustav fyller 11 år i dag och jag hade tänkt mig dit men det blev som i går. Jag kände att jag ej skulle orka men vi ska träffas en annan dag, Gustav och jag.

Så gick också den här dagen. Skönt med den lilla promenaden. Man får inte stanna upp för länge inomhus. Nu önskar jag er alla en GOD NATT!
Och en fin ny vecka! Gud med oss!






lördag 18 november 2017

Lördag 18 november 2017. Glad överraskning.

Vaknade i morse och kom tidigt ur sängen. (Alltså klockan 7)
Hade planerat för att handla i dag. Klar efter den, som alltid , sena grötfrukosten.
Stod vid dörren men just som jag skulle öppna den bara kände jag att " det här orkar inte jag ".
Tog av ytterkläderna och bestämde att vänta till en annan dag. Kände att jag frös och ni vet! Precis som när jag läser bipacksedeln i en ny medicin.  Jag har fått alla biverkningar när jag läst den.

Att något var lite fel stämde nog ändå för jag kom inte igång med någonting fast mycket finns att göra.
Ett pling på telefon om erbjudande att gå ut på promenad avvisades vänligt men bestämt.  Vi kom dock överens om att när Annelie tagit sin "lantluftspromenad" ner mot Rynningeviken skulle hon ringa mej vilket hon gjorde och en stund senare var hon här medförande en härlig "Kanelgömmekaka" till fikat. Hon fixade med koppar och kaffe tills den eländiga "bilklockan" sa :"Er tid är ute".  Det visade sig att mannen var på väg hit på cykel så det blev ytterligare en härlig pratstund. Så roligt att de lämnade Skåne och drog iväg mot hemstaden.

Jag blev erbjuden skjuts till affären men jag har den skjutsen innestående.
Sedan jag blivit ensam fortsatte jag mitt liv i den numera välkända gröna fåtöljen.
En skräck för somliga, eftersom soffan bredvid är rosa. Något jag gärna står ut med för att få snurra lite i skinnfåtöljen och slumra till lite emellanåt.

En god vän till mig skickade en länk om att det är bra att acceptera sin ålder och njuta av nuet.
Något jag har svårt för och det ligger nog i generna för jag minns vår kära mammas sista dagar hur hon "levde" fast kroppen ej hängde med hela vägen. Hade hon bara haft lite mer kroppskrafter hade hon levt ett tag till. Jag tänker på henne varje dag när jag bäddar min säng med det fina virkade överkastet som hon ,trots värk i ryggen stående virkade nästan helt klart innan hon var så dålig så hon hämtades av ambulansen till Oskarshamns lasarett. Då hade hon gjort upp med min syster Stina att hon skulle göra klart bården omkring. Den som avslutade virkningen av överkastet.
Man kan undra varför hon ej gav mig det uppdraget men hon VISSTE vem som kunde och inte kunde. Tack Stina!

Ja, så gick ännu en dag ifrån vår tid och ifrån mej. Jag har ätit både frukost och middag och lägger mig inte hungrig. Men sömnig
I går fick jag papper att fylla i, angående min julresa med Färdtjänst. Den kommer att gå "ut till landet, ut till fåglarne". Jag hoppas att dessförinnan ha fått både krafter, arbetslust och att min hjärna  kommer att behålls  intakt så jag kan baka Fruktkaka , Jullimpa, Saffranskransar och några sorters kakor.
Kristin berättade i dag på FB att hon tagit fram adventsljusstakarna och lite adventspynt och i Hjortkvarn bakas det pepparkakor med barnbarnen.

 Egentligen är det något bra och något att uppskatta, att vi har adventstiden med alla ljus så pass lång tid före jul.Sedan "vänder det", som mamma tröstade familjen med att säga. Efter jul kommer sol och vår. Något att se fram emot.

Nu ser jag fram emot sänggående och önskar er alla en riktigt GOD NATT. GUD ÄR GOD och finns alltid hos oss om vi VILL
. Som jag sagt tidigare:" Han TVINGAR ingen att ta kontakt med honom, men den som GÖR det blir inte besviken för GUD sviker aldrig sina älskade barn.
Med öppen famn står han där väntande. Kärleksfull är han med oss i sorg och glädje! Låt oss tacka honom för att han aldrig sviker.

fredag 17 november 2017

Fredag 17 november 2017. Vilken kort dag det blev!

Det är klart att om man , för att återigen citera min hulda moder, inte kommer igång "förrn halvdags medda", så blir det korta dagar.
Hade planerat , lite grann, att gå en runda till banken och till affären för in köp av  lite bakgrejor så det skulle finnas hemma om jag, till äventyrs, någon dag skulle hitta så mycket arbetsförmåga att jag kunde tänka mig plocka fram de inköpta ingredienserna ur mitt rymliga skafferi och gå till verket!

Kanske rent av skulle tycka att det var roligt!! Som förr i världen. Ibland när jag vaknar på morgonen påminner jag mig om sådana dagar då jag bara längtade att få "sätta igång".
Tur att jag har en del i mina dagböcker från "forntiden" kvar fast ibland önskar jag att jag haft mer kvar från tiden då barnen var små, riktigt små.

Jag kommer så här i juletid ihåg när Sven var fyra år, Kerstin två, vår sista jul i Kil i Värmland.
Jag var hemmafru på den tiden.
Inte hade vi råd med att ha egen kamera, vilket dock en av våra grannar hade.
Jag ringde på deras dörr och frågade om jag kunde få hjälp med att fotografera mina små barn när de bakade julpepparkakor.

Joodå! Torstens mamma, Inga Vesterberg, vägmästarens fru, kom upp till oss och fotograferade våra två små barn  vid pepparkaksbaket. Möjligen kan jag få med detta foto på Sven och Kerstin i kvällens blogg. Jag säger dock, som Ulla, om vilken jag tidigare berättat. "Ja löver int!" Hon lärde sig lesjöförska från grunden eftersom det var det första "språk" hon lärde sig.

Vad hände i dag då?  På förmiddagen ringde Kerstin. Jag satt fortfarande i morgonrocken fast det talade jag inte om.
Vid fyratiden tog jag rullatorn och gick till vår gemensamma lokal här på gården. Trodde det var cafe', vilket det inte var i dag men många var där och spelade Bingo
Jag satt och tittade på en stund innan jag gick hem och hann med både lunch och kaffe.
Frukost åt jag klockan elva.

Egentligen gillar jag inte att skriva om sådana här intetsägande dagar men jag pratade länge med Gud i morse och i min tro så är den tiden inte meningslös.
 "Så tror jag. Sen får ni tro vad NI vill," säger jag som vår förre kyrkoherde i Mikaelskyrkan, Björn Svärd ibland sa efter sina enkla Bibelstudier, lätta att förstå för den mest okunnige.

Jamen kära bloggläsare, det finns inte mer att berätta om denna dag så nu går jag till sängen på direkten.  Nejmenvisst! Jag ska ju skicka kort på våra första två små  barn när de bakade pepparkakor i Kil i Värmland. Hoppas att jag klarar det!! SOV GOTT



 

torsdag 16 november 2017

Torsdag 16 november 2017.. I går till Audiologen. I dag till Affären. Vad det kör ihop sig för en gammal pensionär!

Jamen så är det dags för en liten blogg innan sängen. Det har visst varit lite strul ett par dagar för en del att läsa den. Just nu skickade jag gårdagens igen, på samma sätt som jag brukar.
Ser ut som att det lyckades få iväg den.

Arbetslust i dag? Nej!. Ätit lunch?  Nej! Druckit kaffe?  JA! Flera gånger.
Fick besök av Lisa,  en av mina vänner som ger en hjälpande hand emellanåt! Vi fikade med Ullas goda bullar i vardagsrummet.

En liten runda till Lucullus för mjölkinköp gjorde gott. Jag märker att jag mår bättre när jag tar mig utanför dörren, även en kort stund.

I går lovade jag att berätta om hemfärden från Audiologen på USÖ.
Jag tänkte ta bussen hem. Vid busshållplatsen stod skyltar:"Tillfälligt avstängd!" Jag fattade ett raskt beslut att ta en promenad till bostaden. Det rörde sig inte om någon längre sträcka att gå med min vän rullatorn som stöd.

Som ni vet så flyttade jag i somras från min lilla villa till en Bostadsrätt, nära Järntorget. Centralt och bra. Här finns lokaler där man kan träffas. Jag hade kommit innanför grindarna och passerade lokalen då jag blev invinkad av Helena, som mestadels finns där för att se till så trivseln är på topp.
Jag var trött av promenaden. Hörsammade inbjudan. Serverades kaffe och fick en liten pratstund med besökare innan jag gick hem till mig.

Bloggade men något hakade upp sig så den ej kunde hämtas via FB. För en stund sedan skickade jag den igen och nu verka det som om det fungerar.

Bland det roligaste jag vet är när någon av barnen eller barnbarn ringer och säger att Gud är god och berättar någon händelse som de varit med om och där Gud visat sin närvaro.
I dag fick jag vara med om bådadera. "Mamma nu ska du få höra vad Gud är god." Så fick jag ta del av en solskenshistoria, som gjorde mig så glad. ett starkt bevis på Guds ledning när vi står till hans förfogande.

En stund därefter får jag höra en liknande händelse om Guds ledning gällande en  liten människa som fick del av Guds fantastiska omsorg och som vi ska be för i fortsättningen att allt ska  ändras till det bästa och att Gud ger  tålamod, vishet och förstånd till den som Gud sänt att ta hand om en av "dessa små", som Jesus talade om.

 "Allt vad ni har gjort mot EN av dessa mina minsta, det har ni gjort mot mig" sa han. Vi samtalade om detta och att vi, även om vi ej får erkännande av den hjälpta lilla människan ändå fått vara använda av GUD och veta att han har huvudansvaret.

Gud utför sitt verk  på  många plan och det är så intressant att få vara med  och se "Herrens dråpliga gärningar" när han  förändrar människors liv och för dem från mörker till ljus.

Nu, mina vänner är det dags också för en Nattuggla som jag, att sova. Så tacksam för en bra dag !

onsdag 15 november 2017

Onsdag 15 november 2017. Att hålla vad man lovat. Nu gäller det!

Som jag tidigare berättat så är syn och hörsel ej perfekta. I dag är synen sämre än vanligt.
Jag har varit hos Audiologen på USÖ i dag.
 Ögonmottagningen 8 trappor i Ahuset. Audiologen 6 trappor i samma hus.  Jag tog 6 trappor för i dag gällde det hörseln.

Innan jag fortsätter min blogg denna kväll så måste jag infria mitt löfte till Chauffören som skjutsade mig till USÖ.. Jag talade om att jag bloggar och att det är fritt fram för alla att läsa.

Han berättade att han har tre barn. Barnkär, som jag är sa jag att jag skulle skriva något roligt som han kunde läsa för dem.  Hur jag nu kunde komma på en sådan ide', Jag hittade visserligen på ett antal sagor att berätta när våra barn var små men det går ju ej att köra med "hemgjorda" i dag.

Sedan jag kommit hem från sjukhuset, en historia jag senare ska berätta om, har jag till och från funderat på   hur jag  skulle få till något roligt. Hjärncellerna är lite medfarna, så att säga, och funkar ej som de gjorde när våra barn var små.

Jag tittade på TV en stund i kväll men reste mig plötsligt från min älskade gröna fåtölj och sa: "Nej Ruth. nu är det du som tar tag i "det roliga" du lovade Chauffören  att  fixa. Min första tanke var att plocka fram anteckningar innehållande roligheter som våra barnbarn har försett mig med under årens lopp och som jag, till en del, har sparat.

Ni bloggläsare har säkert märkt att jag inte klarar så mycket själv men att jag , som pappa brukade sjunga,  har i Himlen en vän så god"! En vän som aldrig sviker. Jag sa till honom: "Gud du vet att jag har lovat skriva lite roliga saker för barn att skratta åt men jag kan inte hitta på något  och jag behöver din hjälp igen!

Som jag sagt många gånger, "Gud sviker aldrig" så nu ska ni få veta hur han snabbt löste det den här gången.
Bokhyllan fanns i närheten. På nedersta hyllan fanns en bok med färgglada pärmar.
Länge sedan jag haft ögonen på den, men snabbt började jag bläddra i den.

Nu tar jag fram boken med roligheterna och "plankar", som vi sa på min skoltid.

Den första handlar om pengar. " Stefan, om du hittade tusen kronor på gatan, skulle du lämna dem till polisen?" Svar: "Ska jag vara riktigt ärlig så gjorde jag nog inte det."

Snigelpappan till sin son:" Gå inte över vägen! Det kommer en buss om tre timmar."

Lille Petter ringer på hos grannen. "Pappa undrar om vi kan få låna er stereoanläggning i kväll."
"Javisst, ska ni ha fest?"  "Nej, vi ska sova!"

" Förstorar dina glasögon, mormor," frågar dotterdottern. "Jaa",svarar mormor."
 Då kan du väl ta av dom när du skär tårtbiten till mej."

Lille Sven kommer storgråtande in till mamma i köket. "Vad är det?" undrade mamma förskräckt.
"Pappa slog sig på tummen med hammaren." " Men inte ska väl du gråta för det, skratta i stället!"
" Det var ju det jag gjorde!"

Mormor till lilla Lisa:" När du gäspar ska du hålla handen för munnen."
"Äsch, inte jag! MINA tänder sitter ju fast!"

Läraren:" När använder man förkortningen osv.? Svar:" När man ska få folk att tro att man har fler exempel än man kan."

" Jag ser att det har varit jordbävning i Ptsachyrevionsko!"
" Står det vad det hette före jordbävningen?"

Karlsson sitter avslappnad vid sitt arbetsbord. Chefen: "Har du ingen arbetslust i dag, Karlsson?"
Svar:" Jo, för sjutton men jag kan behärska mig."

" Och vad ska du bli när du blir stor, min gosse?"  "Först ska jag bli officer, för det vill pappa. Sen ska jag bli präst för det vill mamma. Sen ska jag bli lokförare för det vill jag själv,"

"Varför var du inte i skolan i går?" frågar läraren. "Jag hade tandvärk ", sa Kalle och lämnade ett intyg. "Men här har ju din mamma skrivit att du hade magvärk." "Har hon? Jag tyckte det stod tandvärk!"

Med detta avslutar jag dagens blogg. Chaufförens barn får väl i morgon ta del av det "roliga" för de sover nog nu och till er andra säger jag "GodNatt och Sov Gott!" Det är gott att skratta lite innan man somnar, Så gör gärna det! Tack Gud för att jag fick syn på boken! Du sviker aldrig! Amen!



tisdag 14 november 2017

Tisdag 14 november 2017. Ibland känns det särskilt skönt när kvällen kommer.

Om nu Datorn inte bråkar med mig i kväll så skriver jag en liten blogg som en GodNatthälsning.
Bråkar den så avbryter jag tvärt och då vet ni vad det beror på.

Grå har dagen varit. Frå
n Värmland sände min vän Stefan live och där fanns gott om snö.
En stund senare tittade jag ut genom fönstret . Jodå nu fanns på SCB,  mitt emot mig lite snö på tak och bilar.Tog ett foto, som jag kanske lyckas skicka.

Jag skrev i morse Dagbok, läste Nerikes Allehanda, läste Bibeln, Daglig Kraft och tog en lång, god stund med Gud. Det är så fint att få berätta för honom om vad man är både glad och ledsen för.
Han fattar och han kan lägga till rätta, förändra, ge uppmuntran och mycket mer.
Gick i dag och tänkte på hur oerhört tacksam jag är för den vännen, som alltid finns där för mej. En vän, som inte tröttnar, som alltid älskar mej, som svarar på mina böner.
Försökte föreställa mig ett liv UTAN den gemenskapen. Jag varken ville eller kunde!

" Själv han är mig alla dagar nära, för var SÄRSKILD tid med SÄRSILD nåd. Varje dags bekymmer vill han bära. Han om heter både kraft och råd. Att sin dyra egendom ( sina barn) bevara, denna omsorg har han lagt på sig. Som din dag så skall din kraft och vara. Detta löfte gav han mig!

Tro inte att jag fixat min papperssortering fast jag kände något av lust att fortsätta den "svängen"i morse. Sovit emellanåt har jag gjort och ska strax ta upp den tråden igen.
Förra natten sov jag och vaknade med jämna mellanrum, som ibland på sistone hänt. Inte alltid men då och då. Då är jag klarvaken men vill inte gå upp och jobba för att komma in i nya, felaktiga vanor.
Men också då finns han där, min vän, och jag blir ibland påmind om att be för någon, eller några.
Så länge vi finns på denna jord så pågår "striden" och vi som kämpar MOT det onda , FÖR det goda har här en uppgift från Herren.

Tänk att jag orkade skriva så här långt. Nej men, jag måste berätta om hur illa berörd jag blev av att i kväll på (Korrespondenterna på tvåan, tror jag ) TV se den lille pojke som varit kidnappad i två eller tre år och nu köpts ut från IS för en stor summa pengar, men som ville till mamma och pappa, som man inte vet var, eller OM de finns i livet.
Jag tänker på honom och ber, tillsammans med den lille pojken, att han , om möjligt snart ska få återse sina föräldrar. Jag kan ej låta bli att tänka på honom. Går ej att hålla tårarna tillbaka.
De hade slagit honom och sagt att de dödade barn, berättade han.

Väldigt trött säger jag GODNATT till er mina vänner och önskar att både ni och jag ska få långvarigt besök av JON BLUND denna natt.
Dagen förgylldes av att både Lotta Sundberg och Ulla ringde. Betyder så mycket med ett litet pling ibland. Fast jag vet ju hur mycket alla har att stå i och ändå tar sig tid att ringa!! Gud välsigne er alla!!


















måndag 13 november 2017

Måndag 13 november 2017.Kortisblogg om dagen.

Så var det måndag kväll igen. Jag gäspar och sneglar mot sängen.
Att på morgonen få SMS från barnbarn som vill komma och äta lunch är en glädje
Mat finns gott om i kylskåpet så inga problem. Medan Kristin hyfsade till det här hemma passade jag på att ta en kvarts träning källarens träningslokal. Borde göra det varje dag. Kanske!

Kristin gick hem och jag gick till Apoteket. En god vän från forna dar kom in medan jag väntade på min tur. Så roligt att träffa Annlis Vestling. Det var så länge sedan vi sågs fast vi bor i samma stad.
Hon var Elsemaries första dagmamma och det är alltså 50 år sedan!!  Roligt att få prata en stund.

Jag fortsatte till min Närbutik där jag ännu ej riktigt känner mig hemma.
Kom hem och satte mig i den omtalade snurrfåtöljen, trött och sömnig.
Fick message från Ulla med bilder på ljusstöpande som försiggick i deras kök tillsammans med deras goda vänner. Annelie och Roland.
Jag är så tacksam för så fina grenljus jag får varje år. Ska senare berätta hur många ljus som stöptes.

När jag satt där i fåtöljen, halvt lyssnande till TV och halvt sovande, hände något som uppmuntrade mig. Från Uppsala kom meddelande från Elias som går i tredje klass och han berättade om konserter de ska ha. ( Han går i musikklass) Men han berättade att han gillar mest Engelska. Så nu har jag kanske fått en brevvän så jag kan bättra på min engelska lite så länge jag kan hänga med.

Skulle vara roligt att vara med på någon av hans julkonserter . Nu hakar Datorn upp sig igen och jag kan bara säga GODNATT ! Ännu en gång får jag somna osams med Datorn! Nu är sista raden. Sedan låst