lördag 20 januari 2018

Lördag 20 januari 2018. Men nu är väl alla dagar likadana i alla fall!

"Ingen dag är den andra lik", brukar jag säga! "Där ljög jag igen," som hon sa, Pippi. 
Tre likadana dagar efter varandra  har det nu varit." Grått ute, grått inne." Långt ifrån det som stod på väggbonaden i mitt barndomshem. Den var handbroderad och på den kunde man läsa:" SOL ute, SOL inne, SOL i hjärta och SOL i sinne!" Och visst är det märkligt att barndomens dagar bjöd på så mycket sol!!!

Men nu ska jag "ta konen vid hornen" och ta tag i "Forntiden" innan jag slarvar bort den igen.
Efter vad jag kan se så har jag avverkat första veckan i januari år 1997. Tiden går och jag ville hinna ifatt Nutid innan jag går in i en annan tid.

Året var alltså 1997. Jag hade nu hunnit med att bo i min lilla villa i närmare tre år. Ung och rask med aptit på livet. Endast 70 år gammal.
Ser i Dagboken att jag som "klassmormor" fortsatte i Mikaelsskolan och gick dit så ofta jag kunde. På den tiden var det fler svenska barn än invandrade.
Jan,8 tog jag buss tillk Brickebacken för bönemöte med vänner och besök hos vår vän Ralf.
Barnvakt på kvällen. Elsemarie och Lasse i kyrkan. Ledarträff tillsammans med nykomna pastorn.

Dagarna fortsätter jag med att hjälpa till med undervisning i skolan tillsammans med läraren Lena Söderling. På kvällsträff med Göran och Marianne, Gullan och Arne, Ulla Josefsson, Leo och Laura på Toringsgatan.
Jan. 13. Bönemöte hos Ingrid och Folke Sandin, Anna och jag. Linn och Filip har feber och mamma tar barnledigt från skolan. Kristin hälsat på då promenad stod på chemat. Vi är goda vänner och trivs tillsammans.
Jan. 18. Gurli Holmer tog sin morgonpromenad och fikade hos mej,
Mattias, civilingenjören, fått jobb i Tranås. ( har jag tydligen glömt eller också kom han aldrig iväg??)
Jan. 19. Jonas flyttar hit för en tid.Kerstins och Awads hund Lisa har fått 12 valpar varav 11 lever och ska nu filmas. Kristin kom före skolan och hann äta frukost här. Lennart och Lasse fick kroppkakor till lunch.Hämtade Linn och Filip på Dagis. Gossen är full av energi medan Linn helst vill sova i tvillingvagnen.
Jan 21.Vaknar vid 6-tiden varje morgon! Lennart och Lasse ätit lunch här. Julsakerna nedplockade. Jag åkt till Skrankebol. Ulla är i Härnösand denna vecka, Räntan på huslånet gått ner från 9,65% till 6,65% FANTASTISKT  står det i böken. Jag bakar bullar och massor av tekakor. Tar bussen 17.40 till Örebro. Promenerar hem. Tar ner julgardinerna och putsar köksfönstren!
Åt lutfisk (traditionsenligt) hos Gurli Holmer. Hem och bakade tre kladdkakor till kaffet i kyrkan i morgon. Pratade länge med Margareta Lithell, vän sedan tiden i Stockholm.
Peter Veres här  och ätit utlovade Rårakor till lunch. Skickat brev och slant till en av mina f.d. skyddslingar från soc.Kristin på besök hos farmor.och fått lunch.
Jan.31 Ringde Anders på sjukhuset. Vadbenet knäckt under knät. Operationen krävande men gick bra.

Så drog jag samman dagarna. Att jag skriver om vad som händer beror på att jag tror att jag kan peppa mig själv  när jag känner mej trött och slö. Får se hur jag är i morgon! 
För inte kan väl 20 års åldersskillnad ha SÅ stor betydelse i en kvinnas liv!!! Never!!

Jag hade tänkt berätta om Tobias dramatiska bilfärd i går kväll men jag gör det i morgon för nu är det slut på orken .  Sov Gott mina vänner! Kram till er som orkade läsa! 

fredag 19 januari 2018

Fredag 19 2018. Kärt besök till förmiddagsfika. Åter fått vara med om att glädjas åt Guds suveräna makt att leda sina barn.

Så var det fredag och min goda vän från Syrien kom på besök. Vi fikade och hon hade en bok med sig, vars innehåll vi diskuterade  en del. Hon skulle läsa boken och senare lämna skriftlig sammanfattning och sitt utlåtande om dess innehåll. 
Författarens namn kände jag väl till. Även andra av hans böcker, dock icke denna.  Nu ska jag göra det sedan jag beställt den från Biblioteket. 

Min vän har efter två år i Sverige varit så ivrig att lära sig svenska och klarar det bra. Dock blev jag förvånad över valet av bok. Den är, för oss som växt upp med språket lättläst, och vi förstår vad som står "mellan raderna" och förstår även konstiga svenska ord, som ej användes i dagligt tal.

Med den kämpaglöd min vän besitter kommer hon att klara uppgiften men hon uttryckte en önskan att det skulle ha varit flera ord av enklare slag och som är mer användbara i vardagslivet.
Själv fick jag en tanke att hennes uppdragsgivare ser hennes kapacitet och låter detta styra val av bok. Jag ska snarast läsa den då jag gillar denne författares böcker och  självklart nu gör det med ännu större intresse.

Detta är tredje dagen då jag sovit i fåtöljen i omgångar. Om min iPhone ringer  så blir jag så glad för då  upplever jag att livet är som det SKALL vara och ibland får jagen energikick som välbehövd  bonus. 

Att få en pratstund med någon, som varit med om så mycket intressant denna dag, på grund av att Gud visat att han, som det står i sångstrofen jag häromdagen citerade på FB eller i bloggen, " och i valet av vägar och stigar skall han leda den bedjande rätt."
 Det är så stort, mäktigt och intressant och ett sådant meddelande fick jag pr telefon  just  i dag.
 
Att i tro på Gud och hans ledning,  handla i tro, utan att veta det Gud redan vet om framtiden, och förvänta sig att  han gör det som är bäst för sina barn för Gud kan man lita på och så helt plötsligt bara få se hur allt faller på plats och mer därtill. Att stå där i stum förundran över hans suveränitet. 
Vilken gemensam glädje det skänker! Hela ens inre fylls av tacksamhet. 
Att tro utan att se, är ordet för Guds älskade barn!  

Innan jag avslutar min blogg denna fredagskväll ska jag återknyta till "Forntiden" då jag funnit att det var länge sedan jag skrev om den. Ja så hittade jag inte var jag slutade förra gången så det blir att snopet säga Godnatt. GODNATT! I morgon SKA det bli ordning! 

torsdag 18 januari 2018

Torsdag 18 januari 2018. Ajajaj vilken tur att ha ett barnbarn på Chalmers i Göteborg.

Jovisst ler han åt mina frågor som i kväll blev tre på raken. Tur att jag inte fortsatte själv i min envishet. Jag var på god väg. Nu fick jag i tre etapper den undervisning min odigitala hjärna behövde för att allt skulle komma på plats. Så mycket tid jag sparade! Jag lovade att han fick berätta för kamraterna på skolan om en bloggande mormor som egentligen inte vet vad hon sysslar med. Nu skriver jag på paddan för datorn har Windows tagit över och det ska ta en halv timme och så länge kan jag inte vänta. Nu är det så att två dystra grå dagar med en sol som gömt sig och ska enligt TV förbli så i ännu en vecka, gör mig orkeslös, initiativfattig, lat, sömnig och allmänt ur funktion. Jo visst gnolade jag på låten vi sjöng i skolan i Figehom. "Sol, Sol, Sol i de glimmande snår. Sol Sol är det var jag går. En speleman osv." Inte kom solen för det. Jag kan inte få ny rad på paddan och vågar inte i denna sena timme börja experimentera med tryckande på knappar, som jag ej behärskar. Nu blir det som det blir. I går fick jag ETT telefonsamtal. I dag ETT. Jag har ringt ETT. Det är som om världen står stilla och vi alla väntar på . Det måste vara solen! Men, för all del! Messenger och SMS har utbytts livligt och lika bra det. Om vi inte är "uppåt" om vi ska prata så kan man ju alltid fixa till det utan ljud. SÅ tänker jag och har i dag levt därefter. Annelie ringde. Ja det blev två samtal i dag, faktiskt. Något jag behövde från affären?? En stund senare kom Markus med det önskade. Annelie har börjat plugga och vill ha tid med mej och fika en annan dag! Intet nytt på två dagar bortsett från att jag i går hade matgäst som fick rotmos. Själv fick jag en underbar bukett tulpaner i den moderna lila färg som nu är aktuell i flera sammanhang. Att jag inte i dag heller kom iväg till träning är något jag helst inte vill berätta men gör det för att ingen bloggläsare ska ha högre tankar om mig än jag förtjänar! Så försvann två dagar i stillhet och frid. Sådana här dagar då inget synligt händer så pratar Gud och jag med varandra en del och den tiden är ej bortkastad vill jag påstå. Jag skulle inte vilja vara utan den gemenskapen. Nu kan jag se hur sängen väntar. SÅÅÅ skönt! Sov Gott,

tisdag 16 januari 2018

Tisdag 16 januari 2018. Livet börjar stabiliseras. After all!

Det känns inte som om jag kommit in i mitt vanliga liv fast det är mer än en vecka sedan Tobias och jag kom hem från Onsala.
Att Elsemarie och jag samtidigt tog farväl av sina yngsta barn förorsakade tårar hos oss båda.
Tobias, som alltid bott med föräldrarna och nu, för gott, skulle börja ett eget liv med allt vad det innebär var förstås glad. Har jobb, som han trivs med, köpt bil, som han själv tjänat ihop till och hyrt lägenhet där han definitivt flyttade in i fredags, sedan föräldrarna hjälpt honom med flytt av saker till det nya och fixat till det så han har så trivsamt

I kväll har han kompisar där och han skulle bjuda på Tacos.
Jag minns hur glad jag själv var när jag, tjuguett år gammal, samma år som jag  blev myndig fick min första egna lägenhet på Söder i Stockholm. Tre trappor utan hiss, kakelugnar och vedspis!
Men lyckan av att ha en lägenhet och inte bara ett möblerat rum var total.
Tobias hyr "i andra hand" men ÖBO som äger fastigheten har givit sitt tillstånd så det är "raka rör".
Badrum, tvättmaskin, torktumlare, diskmaskin finns. Blir lite glad när jag tänker på att det i dagarna är sjuttio år sedan jag flyttade in i min tvåa på Renststjärnasgatan. Att ha förstahandskontrakt i en tid då det var så stor bostadsbrist var förunderligt och jag tackade Gud.

En bokhylla och i övrigt minsta möjliga i möbelväg fick duga eftersom jag var förlovad och Georg och jag hade långt framskridna planer för giftermål, som möjliggjordes genom att jag fick "ta vid" Tant Wennqvists lägenhet när hon flyttade och vi höll på med att spara pengar till vårt gemensamma,  blivande hem. Ett rum hyrde jag ut för att få lite inkomst och hjälp till hyran.

Nu gläds jag med Tobias och hans moderna lägenhet.
Det är faktiskt lite roligt att få leva länge och se utvecklingen och skillnaden på nu och då.

Nu håller den här dagen på att ta slut och jag har haft en bättre dag i dag än i går.
I går kväll " deppade" jag och smsade till Tobias att be för mig.
Det var   märkligt att uppleva hur något inom mig vändes till något bra och sedan dess har jag inte gråtit några avskedstårar. Jag berättade för Tobias i sms och fick svar: "Halleluja".

Ja Gud är god och förbön har betydelse!!

Nu ska jag i alla fall gå till sängen. Tänkte ta upp "Forntiden" igen men det blir tydligen inte i kväll heller. Sov Gott, mina vänner!

lördag 13 januari 2018

Lördag 13 januari 2018. "Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet. Vae dag är en NÅD dig given från Himlen besinna det."

Tack Gud för att du påminde mej om den låten precis som jag i mitt inre instämde i mammas uttryck ibland. "Hu en så lessam dag". Visst känns det bättre att se var dag som en gudagåva. Mamma blev tidigt änka. Vi barn försvann till Brasilien , Kalmar och Stockholm.

I sin stuga på landet satt mamma de första åren efter pappas död ensam många gånger även om hon hade vänner att umgås med. Hon höll kontakten med många och skördade frukt därav. Men ändå!
Längtan efter de sina är en annan sak. ( Just nu påminns jag om  den lilla 6-årige pojken jag genom socialen hade i min vård en tid och han skulle placeras hos en släkting  och hans ord när han sorgset tittade på mig och sa: "Att va hos dej, dä ä en annan sak det, förstår du! Jag kan ännu minnas hur svårt det var att lämna honom!) Jag var det näst bästa när han nu ej kunde vara hos de sina.

Dagen har till stor del tillbringats i gröna skinnfätöljen. omväxlande tillvaro med TV, Sömn. Bön och bibelläsning, samtal med Gud, ett par telefonsamtal.
Gårdagen hade satt sina spår så jag var lite dämpad. Ringde Tobias som åter varit på Ikea och köpt mer som han behövde i sitt första hem, sedan han sovit så länge han behövde utan att bli störd av en morgonkaffedrickande mormor.
Han är så nöjd, så nöjd med att ha både bil och egen bostad.

Föräldrarna har redan fått gäster i sitt hus i Onsala. Något de trivs med. Att Gud varit med och planerat deras flytt har de redan sett bevis för så de är också nöjda.
För min del, som har svårt med förändringar, har det senaste halvåret bjudit på lite i mesta laget av detta. I och med gårdagen så kom allt ramlande över mig och jag hade det lite jobbigt.
Vetskapen om att det är rätt och att Gud är med gör det lättare.
Jag minns tidigare avsked och hur allt blivit bra med det nya som skett.

När klockan blev halv fyra stod jag upp ur stolen och sa till mig själv.att så här kan man inte bete sig.
Jag "tog konen vid hornen" (som Georg plägade säga) och begav mig till den bokhandel som hade den för mig rätta Dagboken. Köpte den och en bok och lite mer innan jag vid hemkomst åter hamnade i den gröna skinnfåtöljen, som enligt rådgivare inte passar in tillsammans med den rosa soffan. OK! Vi trivs tillsammans så då får den stå där.

Grötfesten i kyrkan, som jag tidigare väntat på avstod jag ifrån beroende på att jag inte ville dit och riskera att få frågor om flytt och  avsked. Att de hade trevligt vet jag sen tidigare men ibland får man fatta lite obekväma beslut som medverkar till det bästa för alla.

Så blev det en bra dag också denna lördag och jag säger GOD NATT till er mina kära bloggvänner! GUD är GOD!

fredag 12 januari 2018

Fredag 12 januari 2018.

En del dagar är "toppen", andra "så där" och ytterligare dagar hade man gärna kunnat avstå.
Men alla har ett slut. Så också denna fredag.

I dag har följande hänt. Elsemarie har födelsedag. Tobias som bott här några nätter flyttade  för gott in i sin nya lägenhet och sover där sin första natt. Han lovade att en gång i veckan komma och hälsa på hos mig för att göra mig glad. Han är mycket nöjd med sin tvåa och har jobb så han har råd att bo där.
Elsemaries femtioettårsdag firades med smörgåstårta och semlor till kaffe hos Tobias. Jag fick skjuts hem. Tobias föräldrar åkte hem till Onsala efter att ha sagt farväl till Tobias, mej och Örebro. Tobias fick besök av kompisar.
 Och jag? Sitter på sängkanten för att också denna kväll tacka Gud för hans hjälp i dag. I övrigt skriver jag nog hellre i blocket än i bloggen en dag som denna.

Elsemarie smsade för en stund sedan att de anlänt till sin villa i Onsala och att på trappan där fanns en stor bukett tulpaner, som ett bud lämnat med hälsningar från ett par vänner i Örebro. Mysigt  och roligt att mötas av vid framkomsten till nya hemmet med nya upplevelser och vänner väntande.

Sov Gott mina vänner! Gud är god!!! Och alltid närvarande.
I morse när jag vaknade kom några ord till mig. "Gå inte före Gud! Har du överlåtit en sak i hans händer så invänta hans handlande. Han kommer inte för sent och han sviker aldrig!

Natti, Natti mina vänner! Sov Gott!

torsdag 11 januari 2018

Torsdag 11 januari 2018. Bäst att skriva några rader medan jag minns dagen.

Konstig rubrik,eller hur? Efter dagens upplevelse så är den dock berättigad.
Lasse kom ochhämtade min nyckel till deras hem på Holmgatan. Med fullmakt från Elsemarie på fickan var han på väg till mäklaren för att möta husköparna och sälja villan som de bott i sedan början av 90-talet. Så stora förändringar däe skett under årens lopp. Villan växte undan för undan och köparna är mycket nöjda. Det där med att flytta in i en bostad där allt är klart och inte behöva sätta igång med reparationer är verkligen något att vara glad för. Själv flyttade jag för en tid sedan in i en fräsch bostad och Elsemarie och Lasse, som nu flyttar in i en stor villa i Onsala har också denna förmån.

Georg och jag bytte bostad några gånger och jag minns hur Georg uttryckte en önskan om att någon gång få flytta in utan att behöva reparera och bygga om.

Det hade med ekonomin att göra. De fräscha kostade mer än vi hade råd med och vi fick finna oss i att välja bostad efter de ekonomiska förutsättningar vi hade, vilket medförde massor av jobb men vi blev alltid nöjda med våra boenden. Minns att räntan var 16% då vi kom från Borensberg och köpte villan på Eklundavägen på exekutiv auktion för en summa som passade vår ekonomi.

SÅ mycket glädje och nytta vi hade av det huset..
Men nu till dagens händelser. Satt i fåtöljen , läste tidningen och somnade. Vaknade halv två. Visst ja! Klockan två skulle det ju vara undervisning om datorer och surfplattor i Föreningens lokal. Det hade snöat lite en jag tog rullatorn och kom i tid.
Personalen tittade undrande på mig och jag på dem. Jo jag skulle ju på IT information klockan två.
Nej det var i går!

Det var då jag blev lite skrämd och en aning av ängslan for genom mitt huvud.
Jag mindes gårdagen då jag blivit så glad av att få veta om denna informationsträff på hemväg från USÖ. Telefonsamtalet från barnbarnet som ville komma och äta lunch. Lasse som skulle komma senare på dagen för lite mat.
I och med detta hade jag totalt glömt allt om ITinformationen.Detta skrämde mig i dag.
Det blir en ny sådan om ett par veckor och Emely (personal) skickade med en handskriven påminnelse att ta med mig hem så jag skulle minnas.

Jag gick hemåt. Fick telefonsamtal som gjorde mig glad.
På kvällen kom Lasse och Tobias, som handlat på Ikea för att ställa allt klart i Tobias lägenhet, i vilken han tänker flytta in under morgondagen. Elsemarie kommer då från Loka och vi hinner med en liten födelsedagsfika innan hon och Lasse åker till sitt nya hem i Onsala.
Tobias har lovat att komma och hälsa på hos mig så ofta han hinner.
I mars när jag fyller år samlas syskonen och jag och vi firar både Elsemarie och mej om det blir som jag hoppas och tror.
 
Nu sover Tobias i soffan i Vardagsrummet och jag ska strax sova. Kanske borde göra ett nyårslöfte att gå till sängs lite tidigare. Tror någon att det är bra för synen och minnet??

Gud är så god och vi har det bra tillsammans om dagarna. Har man Gud till vän är man aldrig ensam.
Sov Gott och tänk efter om du kanske faktiskt har något att tacka Gud för också idag.
"Säll är den som hoppas uppå Herren" sjöng min pappa och jag hör låten inom mej och tackar Gud!